Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afstannade därför vid pass kl. 1/2 1 på natten. Trupperna ordnades, och ny ammunition
framfördes.
Sommarnattens korta skymning hade redan förbytts till klar dag, när ryssarna
kl. 2 å sin sida gingo till anfall. Buxhöwden, som själf befann sig i Åbo, hade gifvit
generalmajor Konovnitzin i uppdrag att samla ihop alla från trakten anryckande
trupper och att af dem bilda en reserv. Då han nu anryckte med sex kompanier
och en skvadron, satte Baggehufvud in hela sin styrka och förde den fram i samma
ögonblick, som Vegesack ämnade återupptaga framryckningen. Stöten var våldsam,
och under dess tryck måste svenskarna långsamt vika. Ytterligare två ryska bataljoner
kastades in i stridsvimlet, och med fällda bajonetter sleto de den långa, redan
oordnade linien med sig framåt. Ingen möjlighet fanns att hålla stånd mot öfvermakten,
och Vegesack befallde återtåg.
Detta utfördes i god ordning. »Tvänne gånger afslogs fienden,» säger
Vegesack i sin rapport, »och aldrig kunde han bringa Svenska tropparna att vika. Eders
Maj:ts Garde slogs som ett Garde bör strida, och de frivilliga Skarpskyttar hafva slagits
som redeliga Finnar. Landtvärns-Brigaderna gjorde hvad man af dem kunde sig
förvänta.» Sedan ryssarna skjutit gården Ala Lemo (strax söder om Yli Lemo) i brand
och ingen utsikt fanns att kunna bibehålla ställningen på stranden, befallde Vegesack
inskeppning, hvilken utan egentlig oordning utfördes under skydd af mindre afdelningar
och några kanoner från förskansningen samt af fartygens kanoner, som behärskade
stranden. Vid middagstiden var hela styrkan inskeppad, hvarefter transportflottan
lade sig i ett sund ett litet stycke från land. Som det var att förmoda, att ryska
flottan skulle söka afskära återtåget — den hade redan under natten fått befallning
därom —, lyfte alla fartygen ankar kl. 7 på aftonen (den 20) och gingo ut i stora
farleden till Åbo, där skärgårdsflottan gjorde sig klar till strid.
Detta landstigningsförsök hade misslyckats af samma anledning som det några
dagar senare följande. Den landsatta styrkan var alldeles för liten för att kunna
bibehålla sig i land och vinna tid att ordna en för fienden verkligen farlig resning.
Dess enda följd var förlusten af 16 officerare och 200 man. Ryssarna erkänna en
förlust af 300 man.[1]
Transportflottan afgick till Åland, där trupperna landsattes. Skärgårdsflottan
stannade vid Korpo Berghamn, där flera galerer stötte till densamma och amiral
Hjelmstjerna öfvertog befälet, hvarefter flottan gick att uppsöka den ryska flottan och
det skärgårdskrig började, som lämpligen förtäljes i ett sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
