Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fem kanoner utgjorde basen, riktande sina skott förnämligast mot en förskansning,
som svenskarna anlagt såsom stödpunkt helt nära vägen. Oaktadt desse icke voro
flera än 300 under Grotenfelts befäl — Malm hade gått tillbaka hit —, och oaktadt
de icke hade mera än en nästan oduglig sexpundig kanon, gjorde de tappert
motstånd, och ryssarna utförde under dagens lopp icke något anfall. Följande dagen
utsträckte de senare sin tunna linie, så att den nådde bortåt 5 km:s längd, och under
hela natten till den 14 arbetade de på flottor och broar samt uppförde de ett bröstvärn
för sitt artilleri. Grotenfelt utsträckte sin ringa styrka, så långt möjligt var,
men meddelade sina underbefälhafvare, att ringning med båda kyrkklockorna skulle
vara tecken till allmänt återtåg, hvarefter återsamling skulle ske på kyrkplanen.
Den 14 på morgonen börjades åter skjutningen och fortsattes ännu lifligare
än förut till kl. 3 e. m., då ryska afdelningar på flottor togo sig öfver älfven utanför
svenskarnas vänstra flygel, samtidigt med att kavallerigrupper simmade öfver älfven
vid deras högra flygel. Mången välriktad kula sänkte visserligen en moskovit i djupet,
och andra åstadkommo villrådighet på flottorna, men de anfallande voro dock för
många, och snart ljödo kyrkklockorna. Den lilla skaran samlades hastigt och med
ordning och anträdde återtåg till Varkaus utan annan förlust än kanonen, som af
brist på hästar måste kvarlämnas. Vid Kuvansi hvilade den tappra skaran, medan
bron brändes.
Den 15 på morgonen anmälde Grotenfelt sig hos Schildt, som fortfarande
förde befälet vid Varkaus. Denne ansåg sig icke kunna försvara härvarande ställning
mot en betydande öfverlägsenhet utan uppbröt med alla sina trupper och drog sig
tillbaka till Paukarlaks, där han utbad sig bestämmelser af brigadchefen. Ryssarna
förföljde icke.
Den ryska afdelning, som ryckte fram på Pieksämäkivägen, inträffade vid
Pieksämäki kyrka den 12 och fortsatte marschen dagen därpå, hvarvid ryssarna vid
Surnumäki by mötte väpnadt motstånd. Kapten Söderhjelm, som med 100
österbottningar, 40 dragoner och två trepundiga kanoner stod vid Kutumäki, hade
nämligen gått sin fiende till mötes. Så snart han märkte dennes betydliga öfverlägsenhet,
drog han sig emellertid genast tillbaka till sin förra ställning, hvilken han borde
hålla, åtminstone till dess Fahlander, som fortfarande stod vid Kivisalmi, hunnit undan,
ty eljes vore denne förlorad. Ryssarna anföllo emellertid kl. 9 på morgonen följande
dag med sådan häftighet, att Söderhjelm efter sex timmars strid såg sig hotas med
fullständig inneslutning och icke hade annat val än att draga sig tillbaka till Suonijoki,
där han upptogs af major Roos, som just anländt dit med 200 man af det till
Vehmasmäki framförda Vasa regemente och två kanoner. Återtåget skedde emellertid
steg för steg under oafbruten strid med den förföljande fienden. Fahlander, som
föregående dag fått befallning att draga sig tillbaka och förena sig med Söderhjelm,
fann vid närheten af korsvägen fienden framför sig och var sålunda afskuren, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
