Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det utfördes mycket häftigt, och då ingen anledning fanns att utsätta den ringa
skaran för tillintetgörelse, drog den sig skyndsamt tillbaka med obetydlig förlust. I
Kauhava upptogos de vikande af en tredje, dit framsänd (half-)bataljon, hvarefter
återtåget fortsattes mot Neder Härmä. Ryssarnas främsta afdelningar, som voro mycket
medtagna af den rådande starka hettan, stannade och bivackerade i skogen mellan
Lappo och Kauhava. Detta bestyrktes vid en spaning, som dagen därefter utfördes
af en (half-)bataljon Savolaks jägare.
Den 10 eller 11 juli ryckte Jankovitsch fram öfver Perho och anföll Fieandt
vid Kotkasaari. Efter en häftig strid under åtta timmar, hvilken i det hela taget
syntes arta sig väl för finnarna, som afvisade flera anfall, kringgingo ryssarna deras
vänstra flank, då Fieandt nödgades anträda återtåg, hvilket utfördes i god ordning
och fortsattes ända till Dunkars bro, nära Öfvervetil. Om stridens häftighet kan man
döma däraf, att finnarnas förlust uppgick till 7 officerare och 161 man döde och
sårade. Ryssarna uppskattade sina motståndare till 4,500 man. Ryssarna följde efter
och sökte dagen därpå kringgå Fieandts ställning men uppgåfvo snart försöket och
drogo sig i stället långsamt tillbaka till Lintulaks, därtill föranledda af en befallning
från Rajevskij, hvilken emottagit underrättelse om, att svenskarna redde sig till anfall
mot Lappo. Där hade Rajevskij själf inställt sin framryckning, och dit befallde han
nu Jankovitsch återsända det infanteriregemente och den skvadron, han nyligen fått
med sig till Lintulaks.
Antagligen hade ryssarnas framryckning till Lappo och striden den 8 gjort
Klingspor rädd för sin förbindelse med Vasa och väckt hos honom önskan att genom
ett samladt anfall drifva fienden tillbaka och därigenom komma i okvald besittning
af vägen mellan Lappo och Vasa. Sannolikt meddelade han Adlercreutz denna tanke
och fann denne alldeles riktigt att genom ett anfall mot Lappo krossa motståndet i
dess kärna och därigenom äfven hindra fienden tränga fram från Lintulaks mot Gamla
Karleby[1]. Hvilket inflytande Jankovitschs framträngande på denna väg utöfvade på
planens verkställande må lämnas därhän — att gifva sig ut på gissningarnas område
är vanskligt —, men så väl i Klingspors som i Adlercreutz’ berättelser öfver slaget
vid Lappo angifves denna omständighet såsom anledning till anfallet. Då emellertid
redan den 10 3:e brigaden gick till Neder Härmä och 2:a brigaden till Öfver Jäppo,
hvarifrån den senare dagen därpå fortsatte till Neder Härmä, samtidigt med att 1:a
brigaden framflyttades till Öfver Jäppo, är det alldeles tydligt, att anfallet var
beslutadt, förr än underrättelsen om striden vid Kotkasaari och Fieandts återtåg kunnat
ingå, något som svårligen varit möjligt förr än den 11 eller 12. Den 12 var hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
