Finska kriget 1808-1809 / 227 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sedan en flottbro blifvit slagen öfver älfven vid färjstället, anträddes marschen
den 13 på morgonen, hvarefter hela hären på en kolonn med 4:e brigaden främst
tillryggalade den 20 km. långa vägen till Kauhava, där bivack intogs norr om ån.
1:a (half-)bataljonen af Karelens jägare och en skvadron karelska dragoner, hvilka
under öfverstelöjtnant Gustaf Aminoffs befäl under marschen utgjort avantgarde,
öfvergingo ån och intogo bevakningsställning en dryg kilometer söder om densamma. Det
var nu första gången sedan krigets början, som den finska hären ryckte fram för att
söka strid med sin fiende. Den värderade och afhållne Adlercreutz förde hären an
och hälsade uppmuntrande trupperna under marschen. Förtroendefullt slöt den finske
soldaten sina ögon under den ljusa sommarnatten och drömde om seger och
återvändande till sin hembygd, hvilken han
lämnat nedbäddad i ett tjockt snölager.

Öfverstelöjtnant Gustaf Aminoff.

Karelarna, finnarnas säkre
utposter mot östern, vakade för de öfrigas
säkerhet, och kl. 3 på morgonen den
14 juli fingo de tillfälle att afvisa ett
ryskt försök att utröna, hvilka trupper
Kauhavaån kunde dölja. Småningom
blef det lif och rörelse i bivackerna, och
kl. 7, då solen redan kastade sina vänliga
strålar på kämparna, stod hären redo
att rycka fram. En närmare 10 km.
bred skogstrakt skilde den från sin
motståndare.

Som endast en väg nämligen
landsvägen ledde genom denna
skogsbygd, måste framryckningen ske på en
enda kolonn och utfördes af brigaderna
i samma ordning som föregående dag,
nämligen främst 4:e brigaden och sedan
2:a, 3:e och 1:a, hvarvid kavalleriet och
artilleriet, hvilka båda vapenslag funnos till ganska ringa antal, följde sina brigader.
Karelska jägarna och dragonerna utgjorde fortfarande avantgarde, och, såsom det var
tidens sed, utbredde de förra sig i en lång och tät kedja i skogen på båda sidor om
landsvägen, på hvilken en liten sluten afdelning tillika med två trepundiga kanoner
utgjorde stödet för det hela. En stabsofficer, åtföljd af några dragoner, trafvade vägen
fram för att söka upptäcka fienden.

Efter några kilometers ridt träffade desse ryttare på en rysk fältvakt, som drog
sig tillbaka. Ett skott föll; snart skallade flera i skogen, och inom en kort stund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>