Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kauhajoki, Alavo, Karstula, Lappfjärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operationer bestämmes nu Finlands inre ställning med afseende å invånarnes lugnande
och likaså truppernas yttre ställning för kusternas försvar. Med otålighet väntar jag
underrättelser från eder. Hela arméens blickar äro riktade på er kår.»
[1]
De ord, som riktades till den nye mannen på den finska krigsskådeplatsen,
voro väl afpassade efter hans lynne. Född 1776 såsom son till den under sjuåriga
kriget och under krigen mot turkarna ryktbar blifne fältmarskalken Kamenskoj, hade
Nikolaj Michailovitsch Kamenskij tidigt fått tillfälle att visa sina krigiska anlag i krigen
med turkarna och polackarna. Vid 22 års ålder nämndes han till generalmajor,
kämpade sedan med utmärkelse under Suvorov i Italien, förde vid Austerlitz en brigad
och tog året därpå såsom generallöjtnant verksam del i kriget med turkarna. Vid
början af kriget i Finland skildes han från sin division och hölls i overksamhet vid
Sveaborg men utspelades nu såsom en sista trumf och skulle också visa sig värdig
det förtroende, som fästes vid honom. »Insiktsfull, bildad, härsklysten, själfkär,
hatare af råd, sådan,» säger den ryske historieskrifvaren, »var Kamenskij 1808, då
för honom vid 32 års ålder ärans fält öppnades och honom blef förbehållet, att under
det han handlade efter eget godtfinnande, i Finland och Sverige fästa segern vid
Alexanders fanor.»
För att understödja Kamenskij vid det förestående anfallet anbefallde högste
befälhafvaren: att Tutschkov, som efterträdt Barclay de Tolly i befälet vid Kuopio,
skulle sända 4 bataljoner och 2 skvadroner öfver Rautalampi och Koivisto för att
förena sig med Vlastov, hvilken vore att anse såsom Kamenskijs avantgarde; att
Orlov-Denisov utan hänsyn till sin svaga styrka skulle anfalla svenskarna utefter vägarna
från Lappfjärd öfver Kauhajoki och Vasa; att under befäl af generalmajor Uschakov
i Tavastkyro skulle bildas en grupp om 4 bataljoner, en del kosacker och 5 kanoner,
hvilken skulle afgå till Kauhajoki för att afskära de på strandvägen stående svenska
afdelningarna, samt slutligen att generalmajor Müller i Tavastehus skulle afgå till
Tammerfors för att sedan iståndsätta och skydda Kamenskijs förbindelseväg. Det
dröjde emellertid till framemot slutet af augusti, innan alla dessa åtgärder hunnit
bringas till verkställighet.
»Fiendens overksamhet,» säger den ryska historieskrifvaren, »lämnade grefve
Kamenskij tid och gjorde det för honom möjligt att uppnå ändamålet med den
anställda reträtten, d. ä. att behörigen anordna om arméen och dess proviantering.»
Den 13 augusti var hären färdig att anträda framryckningen. Den uppgick med
inberäkning af alla framskjutna afdelningar och af de trupper, som skulle sändas från
Kuopio, till 13 regementen infanteri, af hvilka några på endast en bataljon, 7
skvadroner, 200 kosacker, 38 kanoner och ett pionierkompani med en sammanlagd
stridande styrka af 10,000 man, hvartill ytterligare skulle komma bortåt 2,000 från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
