Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kauhajoki, Alavo, Karstula, Lappfjärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reserv stående Tavastehusbataljonen taga ställning utefter ån på båda sidor om
kvarnen, hvarjämte han ditflyttade två kanoner från det stora batteriet.
Fieandt ansåg emellertid, att, om han länge sökte hålla ställningen, »så skulle
jag visserligen äfventyrat att icke endast blifva totaliter slagen utan ock förlorat allt
artilleriet och dess attirallie». Han satte därför återtåget i gång, börjadt af Savolaks
infanteri-(half-)bataljon, som tillika med de båda vid sundet förut stående kanonerna
tog upptagsställning ett stycke norr om tavastehusarna och släppte dem igenom.
Därefter följde savolaksjägarna och nyländingarna och slutligen major Hästesko med
åboläningarna såsom arriergarde, hvilket särskildt skulle skydda kanonernas undanförande.
Så snart ryssarna märkte, att deras motståndare släppte sin ställning, upphäfde
de skallande hurrarop utefter hela linien. I vildt språng hastade de framåt. Öfver
den kolande bron trängde en hop, som allt mera utbredde sig på norra stranden. I
viken kastade sig andra hopar och öfvervadade den. Finnarna sköto lugnt och väl
och aftryckte de sista skotten nästan inpå fiendens bröst. Kanonerna slungade sina
karteschknippor i ansiktet på de stormande och skulle gått förlorade, ty alla draghästarna
voro skjutna, om icke major Hästesko med sina åboläningar lyckats så länge uppehålla
de öfver vadet framträngande ryssarna, att dragonhästar kunde spännas för de till en
början af infanteristerna dragna kanonerna. Återtåget fortgick under oafbruten strid
med den häftigt påträngande fienden, hvarigenom trupperna på båda sidor allt mera
kommo i oordning. Särskildt var detta fallet på vägen norr om kvarnen, där Rimans
bataljoner trängt fram för att ställa sig i vägen för de i återtåg stadda. För att hejda
dem lät Fieandt på själfva vägen framföra en kanon, men knappast hade detta skett,
förr än en hop ryssar kastade sig öfver densamma. Kanonen hade med all säkerhet
blifvit tagen, om icke en hop åboläningar störtat fram med fälld bajonett, hvarigenom
andrum gafs att skaffa fram några dragonhästar för att släpa bort kanonen. Länge
fortgick striden i skogen, och allt större blef upplösningen, allra helst som flera af
befälhafvarna sårades. Tre gånger redo de ryska dragonerna och husarerna till anfall
men blefvo lika många gånger afvisade.
Återtåget fortsattes omkring 18 km. till Nitasalmi bro, dit man anlände kl. 9
på aftonen, fortfarande förföljd af ryska jägare och smärre slutna afdelningar. Här
stannade Fieandt en timme och antände bron. Ryssarnas i början svaga eld ökades
småningom, och snart läto äfven kanonerna höra sin stämma. Sedan natten fallit på,
fortsattes återtåget till Lintulaks, utan att ryssarna nu mera störde det.
Med hatten djupt nedtryckt på pannan och »spak som trots en annan» red
Fieandt bland sina få återstående knektar till Lintulaks. Med blicken riktad mot
sadeln, behöll han sina tankar för sig. Anländ midt i natten till Lintulaks, begärde
han vid första stuga en halmkärfve och kastade sig dödstrött ned på densamma.
Redan kl. 3 tittade han emellertid ut genom stugudörren, snäste och svor, och nu
»var han ren helt annorlunda». I de befintliga förskansningarna ämnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
