Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läto sig afhöra. På västra stranden af Kuortanesjön skulle generalmajor
Kosatschkovskij rycka fram med en bataljon och en skvadron för att från denna sida hota
svenskarnas rygg.
»Då fiendens attaque,» säger Klingspor i sin berättelse till konungen, »tydeligen
gaf tillkänna, att det ej var någon demonstration, utan en verklig föresats att forcera
vår ställning, afreste Eders Kongl. Maj:ts hos mig tjenstgörande General-Adjutant,
General-Majoren Adlercreutz, genast den 31 om aftonen til Kuortane, för att
emottaga Befälet och dirigera försvaret.» Han anlände till trupperna följande morgon
kl. 6. Själf stannade fältmarskalken kvar i Lappo prästgård, och så godt var det.
Då ingen Lukov hördes af, beslöt Kamenskij slutligen att företaga anfallet
utan att invänta honom. Med Erikssons och Jankovitschs till 7 1/2 bataljoner uppgående
afdelningar fördjupade Rajevskij sig i skogsmarken öster om Kuortanedalen. Som
inga kanoner där kunde framföras, söndertogos två stycken och buros af manskapet.
I fronten utvecklade Kulnev sina bataljoner, och bakom dem ställdes Demidov med
reserven, i hvilken ingick ett från Tammerfors nyanländt regemente. Största delen
af kavalleriet ingick äfven häri. Kosatschkovskij anträdde framryckningen med Salmi
såsom mål. När hans trupper väl blifvit satta i gång, ingick kl. 10 underrättelse
från Lukov, att han passerat Sikkila och därefter rönt motstånd af en fiende —
karelska jägarna —, som han långsamt dref tillbaka. Allt var sålunda klart.
Emellertid skuile ryssarna denna gång stöta på oväntade svårigheter. Skogen,
genom hvilken Rajevskijs bataljoner måste arbeta sig fram, var till ytterlighet svår
att tränga igenom, uppfylld som den var af sten och snår omväxlande med sumphål.
Först kl. half 12 nådde de främsta afdelningarna Sipola. Kamenskij lät då artilleriet
på sin vänstra flygel öppna eld, hvilken genast och med kraft besvarades från svenska
sidan, fastän de båda högra kanonerna högeligen besvärades af elden från de båda
på stranden ställda ryska kanonerna. Rajevskij lämnade vid Sipola två bataljoner och
de båda kanonerna samt vid Heroja en half bataljon, hvarefter han med återstoden
kastade sig in i den norr därom belägna skogen. Men här mötte han utom
naturhindren äfven förhuggningarna, och tiden var redan långt liden på eftermiddagen,
när de fem ryska bataljonerna arbetat sig fram till skogsbrynet midt emot
försvarsställningen
Sedan ryssarna hämtat andan och något ordnat leden, trädde de i en lång
linie ut från skogsbrynet på den släta ängen. De befunno sig nu midt framför
savolaksarnas ställning. De här stående kanonerna öppnade genast eld, hvilken eld blef
så mycket obehagligare för ryssarna, som desse på denna del af slagfältet icke ägde
en enda kanon till sitt förfogande. De måste framåt eller tillbaka och valde såsom
tappre kämpar den förra riktningen. Men nu utspydde förhuggningarna en ursinnig
eld, och det dröjde icke länge, förr än ryssarna hasteligen måste vända om och söka
skydd i skogen. Uppmuntrade af denna framgång, bröto savolaksarna nu fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
