- Project Runeberg -  Finska kriget 1808-1809 /
301

(1898) [MARC] Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Mänkjärvi och häftigt påträngdes af, som det sades, 2,000 man, äfvensom att
1,000 man väster om Kuortanesjön framryckte mot Salmi. Kl. 12 på natten lät han
därför hela hären bryta upp och flytta sig till Salmi, dit ankomsten skedde kl. 2,
och där trupperna fingo söka hvila och vederkvickelse på den genomblöta marken.
Natten var kolmörk, och det regnade oafbrutet, hvarigenom de af flera nätters
bivackerande uttröttade trupperna blefvo synnerligen medtagna, allra helst då till
tröttheten sällade sig sorg och harm öfver att draga sig tillbaka efter en, som man med
fullt skäl antog, vunnen seger. Litet hvar erfor den bittra känslan af, att man nu
befann sig vid början af slutet. I den öfvergifna ställningen underhöllo vaktposterna
fortfarande bivackeldarna och skulle först vid dagningen draga sig undan bakom de
af Tavastehus’ jägarbataljon under öfverstelöjtnant Adlercreutz vid vägskälet öster om
Salmi utsatta förposterna.[1]

Äfven Kamenskij hade fått det intrycket af den häftiga striden, att hans fiendes
ställning knappast var möjlig att öfverväldiga, och dessutom saknade han alla
underrättelser från de båda afdelningarna på sidorna, Lukovs och Kosatschkovskijs, hvilka
han fruktade blifvit besegrade, och hvilka han såg sig urståndsatt att understödja.
Han beslöt på grund häraf att afvakta daggryningen för att vidtaga de åtgärder, som
kunde betingas af omständigheterna, men för att trossen icke skulle vara till hinder
vid ett återtåg, afsändes den ofördröjligen till Alavo. Men den, som icke sof efter
dagens ansträngningar, det var Kulnev. Enligt sin vana undersökte han personligen
postkedjans ställning. Han riktade därvid blicken på de svenska bivackeldarna på andra
sidan dalen. På en gång flammade de upp, men sedan aftogo de i styrka och brunno
allt mera ojämnt. Försiktigt närmade han sig den svenska förpostkedjan och fann den
glesare än vanligt, och i bivackerna märktes ingen rörelse. Hans vana blick anade
fiendens aftåg, och detta bestyrktes af andra spaningar. Genast hastade han till sin
öfvergeneral med det glada budskapet, och denne befallde, att alla trupper vid
daggryningen skulle stå marschfärdiga, samt att Kulnev och Lukov med sina afdelningar
skulle skynda fram för att skaffa reda på, hvart svenskarna tagit vägen.

Lukov hade nu låtit höra af sig. Han hade på morgonen brutit upp från
Sikkila och vid Mänkjärvi träffat på Aminoffs karelare, hvilka under oafbruten strid


[1] Det krigsråd, hvars flertal skulle styrkt
Adlercreutz i hans afsikt att anträda återtåg, men mot hvars beslut flera af
befälhafvarna skulle gjort invändningar, omnämnes icke i generalens berättelse om
händelserna. De äldre svenska författarna spara icke på uttrycken för att ådagalägga
sitt missnöje öfver detta »obetänksamma återtåg», och en af dem utbrister: »Huru olika
hade ej den första September tecknat sig, om bland oss funnits någon Kulnev. Den finska
hären skulle då jublande hafva trängt sin flyende fiende på lifvet, de afskurna ryska
fördelningarna troligen fallit i våra händer och en herrlig seger möjligen krönt våra
mödor». Det är, såsom ofvan visats, föga troligt, att så skett. Kamenskijs tanke på
återtåg — befallning därom gafs icke under natten — hade säkerligen vikit, när han fått
veta, att Lukov framkommit, och båda härarna skulle kvarstått midt emot hvarandra, tills
den ena sett sig i stånd att förnya anfallet. Adlercreutz’ läge var det svåraste, man
gärna kan tänka sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free