Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
savolaksare, fann Kulnev äfven för godt att draga sina trupper tillbaka, och sålunda blef
det för några timmar tyst på slagfältet, där man nu endast förnam regnets plaskande.
Kulnev hade kommit till tydlig insikt om, att han icke genom ett rent
frontalanfall kunde besegra sin motståndare. Han afdelade därför major Chudinskij att med
tio kompanier genom skogen söka omfatta svenskarnas vänstra, känsligaste flygel.
Fyra kompanier skulle sysselsätta deras högra flygel och återstoden, när omfattningen
gjort tillbörlig verkan, ingripa i midten. Det dröjde emellertid ända till kl. 2, förr
än Chudinskij hann fram, och ända till dess fortfor tystnaden. Kulnev var sysselsatt
med att skaffa fram kanoner till infanteriets hjälp. När Chudinskij hunnit fram,
började striden på tecken af Kulnev utefter hela linien. Högra flygelgruppen gick på
med fart och kraft, men på svenska sidan möttes anfallet med friska reserver och
fick ingen framgång. På ryssarnas vänstra flygel gick det icke heller bättre. Då
framförde Kulnev sina kanoner i midten mot den svenska ställningen vid Jylhä gård,
men där upptog det svenska artilleriet med full kraft kampen, och de med stormsteg
anryckande stora massorna, om hvilka de svenska berättelserna tala, kunde intet
uträtta. Utan tvifvel skulle striden af sig själft afstannat och ryssarna under stora
förluster nödgats draga sig tillbaka, om icke svenskarna vid 5-tiden frivilligt utrymt sin
ställning, hvarigenom deras verkliga seger gaf dem intrycket af ett nederlag, under
det ryssarna tillskrefvo sitt misslyckade anfall en lysande seger.
Med denna högst besynnerliga tilldragelse förhöll det sig sålunda.
Under det Klingspor i sitt kvarter i Lappo prästgård hörde ljudet af kanonerna
vid Salmi och var orolig öfver stridens utgång, mottog han ett meddelande från
öfverstelöjtnant v. Otter hvari denne enligt Klingspors egna ord »gaf tillkänna, att
han under sin marche från Mumjärwi (Nummijärvi) blifvit attaquerad och afskuren
från Brigaden samt Kauhajocki borttaget». På grund häraf, fortsätter öfvergeneralen,
»fann jag att fienden möjeligen kunde hit framtränga, då jag icke ägde mer än 2:ne
små Batailloner, hvarmed motstånd på Ilmola-vägen kunde göras, och befallde jag, i
anledning häraf, General-Majoren Adlercreutz att göra sin retraite till Lappo». Det
vill säga, på denna lösliga uppgift om en fientlig trupprörelse på en sidoväg, där
icke mindre än 2:a brigaden, Vegesacks fördelning och Gyllenbögels detaschement
stodo, afbryter högste befälhafvaren, utan att känna ställningen på slagfältet, en strid,
som sannolikt skulle blifva afgörande för krigets utgång. Något mera underhaltigt i
krigföringsväg torde man få söka efter i alla tiders häfder.
Adlercreutz, som endast två dagar varit borta från högkvarteret, borde kunnat
bedöma värdet af den meddelade upplysningen — om han fick del af densamma —,
men det var naturligtvis icke lätt för honom att åsidosätta sin befälhafvares
ovillkorliga befallning, och dessutom ingick det icke i den tidens vanor, att underbefälhafvarna
skulle tänka för sig själfva.[1] Alltnog, återtåget anbefalldes och utfördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
