Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruona och Salmi. Återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. Fieandt och dennes detaschement, som redan hade något försprång, och sökte med
uppbjudande af alla krafter nå Ny Karleby för att icke blifva afskuren därifrån. Han
själf och hans trupper hunno sent på aftonen till Kronoby, där han mottog nya
bestämmelser. Den utlofvade Västmanlandsbataljonen vände för motvind.
Dessa underrättelser bragte plötsligt Klingspor på helt andra tankar än att
försvara sig vid Lillkyro. Han tillkallade Klercker, Aminoff, Vegesack och Adlercreutz
för att inhämta deras tankar, och det beslöts att anträda återtåg norrut för att bana
väg med värjan i hand, »det enda möjliga,» säger Aminoff, »för det närvarande att
frälsa Kongl. Majestäts och rikets armée.»[1] Befallning sändes ofördröjligen, den 11
på aftonen, till Fieandt att upphöra med broarnas förstörande och att återställa dem,
som redan blifvit rifna, hvarjämte han skulle ställa sitt återtåg på Gamla Karleby i
stället för söderut. Vidare fick 2:a brigaden med sina två Björneborgsbataljoner och
Gyllenbögels detaschement redan den 11 bryta upp för att marschera till Ny Karleby
i afsikt att tillika med 1:a brigaden trygga därvarande vägknut. 3:e, 4:e och 6:e
brigaderna kvarstodo vid Lillkyro, beredda att mottaga ett anfall, som dock uteblef.
Redan förut hade anstalter vidtagits att från Vasa undanföra de sjuke och
sårade äfvensom där samlade ganska stora lifsmedelsförråd, och för ändamålet hade
en stor mängd farkoster anskaffats. Nu, under den 11 bedrefs verkställigheten häraf,
tack vare i synnerhet Klingstedts outtröttliga arbete, med sådan ifver, att icke mindre
än 1,400 sjuke och sårade bortfördes, mestadels till Umeå, samt att alla förråden
under betäckning af en afdelning ur lifgardet till häst landvägen afsändes norrut med
undantag af 4,000 lispund till deg förvandladt mjöl och ett antal slaktkreatur.
Den 12 anträdde härens hufvuddel rörelsen norrut men kom liksom
högkvarteret icke längre än till Vörå. Svenska fördelningen, som föregående afton flyttat
sig till Lillkyro och upptagit en i Vasa landsatt Västmanlandsbataljon, utgjorde
arriergarde. 2:a brigaden fortsatte sin under natten afbrutna marsch och kom till Munsala.
Man kan tänka sig stämningen i Klingspors högkvarter denna afton. Hvarje
ögonblick väntade han underrättelsen, att ryssarna hunnit fram till Ny och Gamla
Karleby, och deras hufvudkrafter hade han strax bakom sig. Ställningen var med
få ord förtviflad, och kl. 11 på aftonen skref Klingspor till sin generaladjutant:
»— — innan vi veta ord af så är fienden i Gl. Carleby, men för stora olyckor är
intet annat än desperata Curer. Generalens rådighet litar jag på, ty kan intet
diversion göras, af Er min General så är vår bestämmelse tydelig, — —»[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
