Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juutas och Oravais. Lohteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan hafva vi erfarit Kamenskijs föga om fältherreblick vittnande åtgärd att
på grund af Alavoslaget afbryta sin framryckning öfver Lintulaks, genom hvilken han
med sin egen rygg fullt tryggad skulle nödgat sin motståndare till återtåg och till
upptagande af strid under för honom särdeles ogynnsamma omständigheter. När han
efter en tidsödande rörelse verkligen på grund af krigsläget och kraftfördelningen
lyckats förmå motståndaren att vika, synas hans fältherregåfvor å nyo för en tid
vägrat göra tjänst. I stället för att nu antingen föra sina hufvudkrafter norrut i afsikt
att afskära motståndarens återtågsväg eller också med kraft förfölja honom för att
drifva honom i hafvet, innan han hunne verkställa den förmodade inskeppningen,
inskränkte Kamenskij sig, såsom vi hafva sett, till halfva åtgärder. Han lät otillräckliga
afdelningar rycka fram på vägarna till Ny och Gamla Karleby och följde med
hufvudkrafterna ytterst långsamt och lamt efter sin motståndare, hvarigenom denne fick tid
att draga till sig de vid Lappfjärd stående och eljest förlorade eller åtminstone från
hufvudhären afskilda trupperna. Sålunda ryckte han den 12 september in i Lillkyro,
där han med sig förenade Uschakovs söderifrån komna 6 bataljoner. Men fienden,
som han förmodade vid Vasa, fanns icke där, utan hans kosacker inberättade
småningom, att de i stället följt dennes spår till Vörå, och att Vasa var alldeles utrymdt
af trupper. Han förebrådde sig nu, enligt den ryska historieskrifvaren, att han icke
dragit nog fördel af Klingspors långsamma återtåg, och beslöt godtgöra sin
försummelse genom att följa efter motståndaren och tvinga honom till strid. Men hans
åtgärder vittna föga om ett dylikt beslut, och hade icke lyckans gudinna denna gång
vändt de henne ovärdiga svenskarna ryggen, skulle han utan tvifvel blifvit hårdt
straffad för sitt lättsinne.
I stället för att med samlad kraft kasta sig öfver sin motståndare afdelade
Kamenskij först en tredjedel, med hvilken Rajevskij fick besätta Vasa — dit Bibikov
med sitt detaschement snart skulle anlända —, och återstoden, som under den 13
sköts obetydligt framåt, hvilade under natten med avantgardet vid Karvat, nära inpå
svenskarnas förposter, med en grupp 4-5 km. bakom avantgardet och med
hufvudstyrkan strax norr om Vörå.
Adlercreutz, som med fullständig handlingsfrihet åter förde befälet öfver hären,
synes varit fast besluten att upptaga strid vid Oravais. Såsom anledning härtill
uppgifver han själf i sin rapport nödvändigheten »att derstädes uppehålla fienden, tills
communication norr ut hunnit blifva öppnad». Men nu visste han redan den 13 på
aftonen, att Döbeln öppnat »communication» vid Juutas, och tillräckligt stor mängd
trupper hade skickats norrut för att bana väg genom Gamla Karleby, hvarest någon
förhastad berättare samma dag sett 1,500 ryssar (enligt Klingspors rapport af den 18).
Under sådana förhållanden, och då man ju aldrig kunde vara säker för, att icke
ryssarna ånyo skulle kunna försöka sin lycka på Härmä—Juutas-vägen, hade väl
klokheten bjudit att med undvikande af strid draga den vid Oravais stående hälften af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
