Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juutas och Oravais. Lohteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utmattningen, villervallan och ammunitionsbristen voro så stora, att
Adlercreutz ansåg omöjligt att upptaga strid dagen därpå, hvarför han använde natten att
komma undan beröringen med fienden. Öfverlefvorna af den till hälften
sammansmälta 4:e brigaden skyddade i förening med två kanoner återtåget, hvilket under
natten fortgick till Ny Karleby, där trupperna inkvarterades i staden och i
kringliggande byar. Lyckligtvis förföljde ryssarna icke; hade detta skett, skulle
nederlaget blifvit fullständigt. Åtminstone under början af återtåget utgjorde hären i det
allra närmaste en oregelbunden massa, där trupper af alla slag, hästar, kanoner och
trossvagnar voro blandade om hvarandra. Bedröfligt var det nattliga tåget nog ändå,
och ett snart inbrytande hellregn ökade de intryck af modlöshet, som nederlaget och
det kolsvarta mörkret ensamma varit tillräckliga att underhålla. Högkvarteret flyttades
vid nattens inbrott till Ny Karleby och därifrån vidare till Kråknäs.
Slaget vid Oravais var det envisaste och blodigaste liksom det till sina följder
mest afgörande under hela kriget. Förlusterna däri voro också vida större än i någon
annan strid. Svenskarnas uppgick till 35 officerare och bortåt 1,200 man; ryssarna
erkänna en förlust af 1,100 man. Och med den nästan fullkomliga saknaden af
sjukvårdspersonal och förbandsmateriel åtminstone på svenska sidan, med den rådande
bristen på lifsmedel och med det eländiga tillstånd, i hvilket beklädnaden befann sig,
gingo med all säkerhet alla svårare sårade en säker död till mötes.[1]
Medan Klingspor sväfvade i okunnighet om ställningen vid Gamla Karleby,
hade ganska viktiga händelser timat därstädes.
Vi lämnade Fieandt i Kronoby natten till den 12 september, sedan han
afsändt fänrik v. Fieandt att förstöra broarna mellan Gamla Karleby och Uleåborg.
Strax efter det han mottagit befallning i alldeles motsatt syfte, fick han meddelan om,
att Kauko bro, norr om Gamla Karleby, blifvit bränd. Han lät då, den 12 på
morgonen öfverstelöjtnant Uggla, som blifvit sänd att i händelse af behof aflösa honom,
med detaschementet återvända till Löfbacka, under det han själf med 136 Savolaks
jägare och 32 åboläningar begaf sig till Kauko för att återställa bron. Följande
dagen sände Uggla mot Kaustby en spaningsafdelning på 30 man, hvilken blef
tagen af ryssarna. Han drog sig då tillbaka till Nedervetil men skickade Tavastehus
bataljon, 250 man stark, och en kanon till Kronoby dels för att skydda därvarande
broar, dels för att vilseleda ryssarna om återtågsriktningen. Den 14 trängde ryssarna
på Uggla, som måste draga sig tillbaka genom Gamla Karleby och öfver den nu
återställda Kauko bro, vid hvars norra ända hans trupper togo ställning med kanonerna
bakom uppkastade bröstvärn. Fieandt återtog nu befälet. En rysk afdelning ryckte
in i staden och afbröt all förbindelse landvägen mellan Fieandt och den vid Kronoby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
