Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juutas och Oravais. Lohteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfverfyllda trosskärrorna. Hungrande och uttröttade, öfvergåfvo officerarna under
marschen sitt manskap; soldaterna gingo i oordning, lämnade sig efter och rymde i
allt större och större antal, oaktadt hvarje gripen rymmare fick skjutas. De flesta
brigadchefer voro sjuke eller sårade, en stor del af officerarna likaledes och en
tredjedel af manskapet, hvartill bivackeringen under de kalla, fuktiga höstnätterna i sin mån
bidrog. Bataljonerna hopsmälte till små, obetydliga klumpar. Kännbarast var kanske
bristen på lifsmedel. Allt sedan återtåget från Lappo hade nöd i detta hänseende
ofta härskat. Förråden måste icke sällan hämtas på 200 km:s afstånd; bakningen
skedde hos den välvilliga och hjälpsamma allmogen, till hvilken säd och mjöl
utdelades. Men med hopplösheten förändrades böndernas sinnesstämnings och sedan
vänner och fiender upprepade gånger tågat genom bygderna, fann man nu byarna
tomma; deras invånare hade flytt till skogarna med de små återstoderna af ätbara
ämnen. Nu skulle tillförseln af lifsmedel äga rum sjöledes, men seglingen var under
höststormarna lifsfarlig; det ena skeppet förliste, det andra kom icke fram, och
lifsmedlen uteblefvo. Redan den 14 september befalldes, att vid hvarje sex dagars
provianteringstermin för två dagar skulle lämnas kontant, men hvartill gagnade
penningar i ett land, där intet fanns att köpa? Endast brännvinet syntes aldrig taga slut,
och så länge det förmådde hålla lifsandarna uppe, var allt godt och väl; men det
verkade snart mera slappande än lifvande. På foder blef äfven allt större brist, och
de arma hästarna, hvilkas bördor dagligen ökades, dukade småningom under. Hade
icke forbönder med hästar kommit från Västerbotten, skulle hvarken kanoner eller
tross kunnat släpas fram till Torneå.
Under sådana omständigheter kan man ingalunda förvåna sig öfver, att det
från ryska sidan framställda erbjudandet af stillestånd begärligt mottogs. Vid
underrättelsen om Kamenskijs framgångar hade Buxhöwden, åtföljd af Suchtelen, själf
begifvit sig till Gamla Karleby, dit han anlände den 26, och därifrån han framställde
förslag i nyss nämnd riktning. Att han hejdade sina trupper i deras segerlopp kan
endast förklaras genom den icke mindre svårigheten på ryska sidan att förse trupperna
med lifsmedel, när rörelserna utsträcktes så långt, äfvensom öfvertygelsen om, att
med ryska krigsmaktens nu ökade styrka i Finland och den svenska styrelsens
svaghet kriget skulle kunna bringas till afgörande utan allt för stor kraftansträngning
och allra lättast efter vinterns inträde. Därjämte bidrog äfven önskan att se Sandels
aflägsnad från Toivala, hvilket tydligen icke kunde ske med våld. Huru som helst
afslöts efter några dagars underhandling den 29 september i svenska högkvarteret i
Lohteå stillestånd på hufvudsakligen följande villkor:
Svenska hufvudhären drager sig tillbaka till Himanko bakom Raumo å och
får icke utsträcka sina förposter på andra sidan linien Ylikannus—Lampi—Lesti och
därifrån i rak linie till Iisalmi kyrka; å andra sidan få ryssarna icke öfverskrida den
å, som faller ut vid Juutila (öster om Lohteå);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
