Finska kriget 1808-1809 / 350 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen. Lokalaks och Helsinge. Sjökriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af augusti konungens befallning att anfalla en del af ryska skärgårdsflottan, som enligt
ingånget meddelande skilt sig från återstoden och styrt kurs åt Nystadshållet. Under
det Hjelmstjerna med galererna kvarstannade vid Små Såttunga för att trygga
Ålandsskären, sände han öfverstelöjtnant Brandt med alla användbara kanonslupar, 35 till
antalet, att utföra uppdraget. Brandt styrde kurs förbi Kumlinge, Brandö och Jurmö
mot Lypertö (se kartan sid. 252), dit han anlände den 30 augusti på morgonen. Här
fick han veta, att den fientliga flottan icke befann sig vid Nystad utan vid Löpö. För
att begagna sig af öfverraskningen styrde Brandt utan att öda tid med spaning ned
genom Grönviks sund, det sund, som
skiljer ön Sutsalo från Vartsalo.
Selivanov, som förde befälet på ryska sidan,
hade emellertid blifvit varskodd om
svenskarnas annalkande och ordnat sin till
35-40 kanonslupar, några jollar och
5-6 bestyckade storbåtar (enligt rysk
uppgift till endast 24 kanonslupar)
uppgående flotta till strid på båda sidor om
en midt i sundet belägen holme, så att
hela sundet kunde bestrykas med delvis
korsande eld.

Viceamiralen friherre S. M. v. Rajalin. Efter en oljemålning.

När svenska flottan vid 12-tiden på
två linier nalkades det östra sundet,
mottogs den af en ytterst liflig artillerield,
hvilken icke med fördel kunde besvaras,
enär andra linien icke hade plats att
rycka in i den första, där trängsel i alla
fall snart visade sig. Nu uppdagades,
att det västra sundet, som lotsarna ansett
för grundt för fartygen, tillät deras
genomfart, och dit sändes genast tio fartyg,
som icke kommit till användande. Men äfven här möttes de af en ytterst liflig eld.
Under sex timmar utspann sig nu en artilleristrid, som i häftighet och envishet icke
hade sin like under hela kriget. Slutligen måste ryssarna gifva vika och med förlust
af en fjärdedel af sin materiel draga sig tillbaka till Åbo. Svenskarna, som förlorat
242 man i döda och sårade samt en i luften sprängd och en sjunken kanonbåt,
förföljde till Palva sund. Äfven på deras sida voro de flesta båtarna illa medfarna.

Dagen efter striden gick svenska flottan till Fiskö, där sju af de åter
iståndsatta kanonbåtarna infunno sig.[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>