Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen. Lokalaks och Helsinge. Sjökriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu stod vägen öppen för Ålandstrupperna, hvilkas styrka, med frånräkning
af landstormen uppgick till 5,404 man[1]. Häraf medtogos dock endast de tre små
gardesbataljonerna, båda Kronobergs-bataljonerna, Västmanlands regementes vargering,
en skvadron af lifgardet till häst, ett sexpundigt batteri och fyra haubitser med en
sammanlagd styrka af endast 2,654 man. Upplands och Kronobergs regementens
vargering skulle äfven medtagas, men man gaf sig icke tid att invänta den.
Utrustningen var för öfrigt mycket knapphändig; så medfördes endast 60 patroner för
hvarje man, och fältkassan uppgick till 900 riksdaler banko. Generalmajoren grefve
Albrekt v. Lantingshausen fick befälet öfver denna truppafdelning. Född 1751, hade
han på den militära banan stigit till generaladjutant, när han 1789 af politiska
bevekelsegrunder lämnade krigstjänsten. Helt nyligen hade den rikt begåfvade mannen
åter inträdt i tjänst såsom generalmajor och brigadchef för Upplands landtvärn. Till
sitt biträde fick han konungens öfveradjutant, öfverstelöjtnant Lagerbring. Den 7
mottog han befallning »att afsegla till Jurmö och därefter, sedan vidare order erhållits,
till Lokalaks, där debarkera, fatta posto vid Virmo, sedan intaga Åbo, hvarefter alla
fientliga trupper mellan denna och general v. Vegesacks kår (om denna visste man
ingenting) skulle borttagas». Samma dag afgick äfven till Sverige befallning, »att de
till Gefle beordrade trupper borde landstiga i den hamn å finska kusten, som lättast
bidroge till föreningen med de båda fördelningarna af södra finska arméen, och
hvarom de å finska kusten stationerade kryssare af K. M. blifvit beordrade att lämna
underrättelse». Sedermera tillades, att dessa kryssare skulle sökas vid norra ändan
af Ålands skärgård.[2]
Den 4 hade ofvan nämnda trupper blifvit samlade vid Bomarsund, hvarifrån
de den 10 afseglade till Jurmö. Härifrån kunde färden på grund af motvind först
den 15 fortsättas till Lypertö.
Öfverstelöjtnant Brandt, som med skärgårdsflottans hufvuddel låg vid Lypertö
och fått i uppdrag att skydda landstigningen, afgick den 11 till Grönvikssund. Här
infann sig den 16 viceamiral v. Rajalin, den från förra kriget väl kände sjöhjälten,
hvilken sedan århundradets början varit generaladjutant för flottan och i denna
egenskap åtföljt konungen till Åland. Han fick nu befälet öfver skärgårdsflottan och gick
med den till 34 kanonslupar uppgående eskadern till Palva sund, hvarifrån ryska
flottans förposter drefvos undan. Redan under natten underrättade Rajalin emellertid
Lantingshausen om, att han hade den vida öfverlägsna fientliga skärgårdsflottan i sikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
