Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungen. Lokalaks och Helsinge. Sjökriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen i raseri men afskräckte honom icke från de planlagda landstigningsförsöken.
Han räknade på medverkan af de vid Gefle under samling varande trupperna, men,
såsom vi skola finna, gaf han sig icke tid att invänta dem. Till Stockholm sändes
befallning, att återstoden af gardesregementena skulle sändas till Åland; borgerskapet
finge sköta vaktgöringen i hufvudstaden.
Skyddandet af den förnyade landstigningen från flottans sida föll sig emellertid
ganska svårt, sedan den dubbelt öfverlägsna ryska flottan hade i sin besittning Palva
sund och därifrån kunde taga vägen vare sig genom Grönvikssund eller genom
sunden mellan Töfsala och Sutsalo. Emellertid hade svenska flottan erhållit någon
förstärkning, och Rajalin kvarstannade med 33 kanonslupar i Grönvikssund, under det
Sjöholm med 18 dylika och ett mörsarfartyg afgick till de östligare sunden, hvilka
han efter bästa förmåga försänkte. Den till ett hundratal kanonslupar och jollar samt
sju större fartyg uppgående ryska flottan höll sig en tid bortåt overksam.
Lantingshausen hade af konungen erhållit underrättelse om de från Gefle
väntade förstärkningarna äfvensom befallning att genom kryssare gifva dem meddelande
om, hvar de borde landstiga. Han utsände för detta ändamål två öppna barkasser
och två skonare, men dessa lyckades icke påträffa några transportfartyg och drefvos
af storm in i olika hamnar. De första af dessa transportfartyg afgingo för öfrigt icke
förrän i dessa dagar.
Efter det misslyckade landstigningsföretaget hade Lantingshausen af hälsoskäl
begärt frikallelse från det honom anförtrodda befälet, och hans begäran bifölls äfven
af den vredgade konungen, som till hans efterträdare såsom chef för södra finska
arméens andra fördelning förordnade öfverstelöjtnant Lagerbring, i sammanhang
hvarmed honom vid strängt ansvar ålades att genast landstiga vid Helsinge. I ett handbref
till konungen framställde den nya befälhafvaren visserligen de väl grundade
betänkligheter, med hvilka företaget var förbundet, men där inga skäl hjälpte, återstod endast
att »lyda utan att räsonnera», såsom konungen antecknade på brefvet.
För att vara händelserna närmare gick konungen med generalstaben den 24
om bord på Amadis och gjorde först ett besök hos Hjelmstjerna, som med galererna
kvarlåg vid Små Såttunga, och begaf sig därefter till Grönvikssund, där han vid
ankomsten den 27 mottog underrättelsen om nederlaget vid Oravais, en nyhet, som
tydligen icke var ägnad att göra hans lynne blidare. Före afresan hade han utnämnt
generaladjutanten, öfverste Boye, en 45 års man, att i egenskap af tjänstförrättande
generaladjutant föra befälet öfver alla till södra finska arméen hörande trupper.
Under tiden hade Lagerbring den 25 på morgonen lämnat Lökö. Hans trupper
utgjordes af desamma, som deltagit i eller bort deltaga i det förra
landstigningsförsöket. De delades i två brigader under befäl af majorerna Fleetwood och
Hederstjerna och omfattade, den första de tre små gardesbataljonerna, Upplands vargering
och en sammansatt jägarbataljon, den andra Kronobergs regemente med vargering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
