Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Virta och Himanko till Torneå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska talande. Trupperna voro ytterst medtagna af de ansträngande, om ock på
senaste tid icke allt för hastiga rörelserna; tillförseln af lifsmedel och ammunition blef
så godt som omöjlig, när hären drog sig mot norden; de allt bredare vattendragen
satte betydande hinder mot truppernas rörelser, hvilka hinder Buxhöwden hoppades
skulle försvinna, när vintern snart åter borde slå broar öfver vattnen, och slutligen
skulle ryssarna genom stilleståndet blifva befriade från det mäktiga hinder, som Sandels
alltjämt satte mot deras afsikter, och från Iisalmi hoppades Buxhöwden kunna lättare
fördrifva honom och verka för svenska hufvudhärens genom Uleåborg gående
förbindelseväg. Han ansåg stilleståndet så fördelaktigt, att han till underrättelsen om
dess afslutande fogade den förhoppningen, att, »sedan floderna tillfrusit, kan Finland
på en månad vara rensadt».
Hans glädje delades emellertid icke af de ledande männen i Petersburg,
hvartill mäktigt bidrog, att underrättelsen om Toivalaställningens utrymmande af Sandels
ingick samtidigt med nyheten om stilleståndet. Som kejsaren just vid denna tid
befann sig i Erfurt, sammankallade krigsministern Araktschejev ministerrådet, hvilket
erhållit rätt att i viktiga fall fatta beslut, och till detta sammanträde, som ägde rum
den 7 oktober, kallade han äfven general Knorring, hvilken såsom generalkvartermästare
under förra kriget ansågs förtrogen med förhållandena i Finland. Vanligen
gillade han icke Buxhöwdens åtgöranden, och utgången af öfverläggningen blef ett
ogillande af högste befälhafvarens åtgärd, uttryckt i beslutet »att ofördröjligen uppsäga
stilleståndet och godtgöra det därigenom förorsakade uppehållet i operationerna genom
en hastig rörelse af Tutschkovs kår». Dessutom beslöts, att till dennes understöd två
gardesbataljoner skulle sändas från Petersburg till Villmanstrand samt tre
garnisonsbataljoner från Fredrikshamn och Ruotsensalmi till Lovisa, vid hvilka ställen
Buxhöwden ägde att förfoga öfver dem.
Högste befälhafvaren i Finland lät sig emellertid icke bekomma af den ganska
tydliga befallningen att genast uppsäga stilleståndet utan utvecklade i en till kejsaren
ställd skrift ännu en gång de orsaker, som förmått honom till den vidtagna åtgärden,
och hvilka han sammanfattade på följande sätt: »Och således, i det jag önskade skona
Eders Majestäts trupper, emedan jag hade för afsikt att låta dem, förlaggda i rymliga
kantoneringskvarter, återhämta sig och icke tillåta dem bivackera i smuts och köld
samt lida under overksamhet, föredrog jag ett fördelaktigt stillestånd framför en
fruktlös krigsoperation. Jag hoppades äfven att genom stilleståndet dämpa bland invånarna
rörelsen och oron, lämna våra transporter tillfälle att utan fara framkomma och
därjämte inverka på de finska trupperna, hvartill redan början blifvit gjord. Genom
detta medel har jag en längre tid sökt eröfra hela Finland utan blodsutgjutelse.
Kanske synes detta Eders Majestät tvifvelaktigt, men hvem förmodade, att vi på sådant
sätt skulle eröfra Sveaborg? Jag hade för afsikt att först då bryta stilleståndet, när
jag från alla sidor försatt mig i säkerhet och seglationen på Bottniska viken blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
