Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under stilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
revolutionsmannen var hvarje underhandling otänkbar; till kejsar Alexander framställde
konungen i januari i ett enskildt bref frågan: »på hvilka billiga villkor Finland kan
blifva återlämnadt till Sverige»[1]; Danmark försökte han på hösten närma sig men
öfvergaf det, när han fick kunskap om de danska proklamationer, som i ballonger
befordrades öfver Öresund och innehöllo uppmaningar till svenskarna att kora danska
konungen till sin konung. Med sin enda bundsförvant England var konungen till
och med färdig att börja krig. »Jag skall slåss med dem alla,» utropade han den 25
februari till kanslipresidenten Ehrenheim och slog upprepade gånger med den knutna
handen i bordet, »jag skall slåss med dem alla men först och främst med
engelsmännen, ty de äro högmodiga och näsvisa; dem skall jag knäcka.» Något senare
fortsatte han, tankfullt mätande golfvet: »Jag är ledsen vid allt det här; jag hör ej
annat än brister och svårigheter från alla håll; jag vill dö, men jag skall dö med
heder.» Stannande midt framför den tilltalade utbrast han slutligen: »Ni yttrar er
ständigt inför mig om nationen och dess rättigheter. Hvad betyder nationen mot
min heder?»[2] Hvad hade man väl att vänta af en sådan konung, hvars
tankeförmåga nu tydligen var alldeles omtöcknad, och som med förbundna ögon rusade rakt
i fördärfvet? Slutligen gick det för långt. Folket fick att välja mellan konungen och
sitt nationella oberoende, och det uppoffrade den förre.
Mest svårlöst var naturligtvis frågan om anskaffande af penningar till krigets
förande, sedan det redan slukat 14 millioner riksdaler banko. Redan i augusti voro
alla tillgångar så strängt anlitade, att sedan hela årets subsidier blifvit förbrukade och
alla andra tillgängliga medel tagits i anspråk, återstod rakt ingenting för de
återstående månaderna. För att afhjälpa de mest trängande behofven tog man sin
tillflykt till nya lån i riksgäldskontoret. I september förordnade konungen en s. k.
finanskommitté med uppdrag att upprätta kostnadsförslag för följande årets fälttåg samt att
yttra sina tankar öfver, i hvad mån landets egna tillgångar i förening med andra
medel kunde anses förslå till dessa kostnaders betäckande. En den 16 november
förordnad s. k. krigsberedning ålades tillika att uppgöra förslag öfver det antal trupper,
som oundgängligen erfordrades till gränsernas försvar, hvartill skulle komma en rörlig
fälthär om 24,000 man jämte flottornas behof. I sina den 21 november afgifna
betänkanden beräknade dessa kommittéer utgifterna för 1809 års fälttåg till något mera än
26 millioner riksdaler banko. Emellertid uppskattades efter Finlands förlust Sveriges
hela rörelsekapital icke till mera än 10 millioner riksdaler banko, och äfven om det
nyss nämnda beloppet skulle kunna anskaffas, så var det icke möjligt att ens under
goda år inom landet erhålla alla erforderliga förnödenheter, och förbindelserna med
alla sädutförande länder var afbruten. Finanskommittén kom därför till den slutsatsen,
att här och flotta skulle kunna underhållas endast en månad. Konungen befallde då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
