Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under stilleståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1808 till årets slut vårdades här minst 4,000 sjuke, af hvilka 1,115 afledo.
Många tillfrisknade kunde icke lämna sjukhusen af brist på kläder. Ytterst obetydligt
var fortfarande antalet af läkare eller af personer, som användes i egenskap af läkare,
men under dessa sorgens dagar minskades detta antal än mera, enär sjukligheten på
ett betänkligt sätt grep omkring sig bland denna personal. Redan i december
anmälde Klercker, som förde befälet öfver hären, till konungen: »Det är i denna del,
som jag anser den största våda vara för Eders Kungl. Majestäts armé, hvilken, om
ej sjukdomen afstannar, ofelbart skall derigenom upplösas före wåhren.»
Orsaken till eländet var liksom förut hufvudsakligen att söka i bristande
anordningar, i bristande tillgångar på personal och materiel i förening med kölden och
det ofantliga afstånd, som skilde den nödställda hären från landets
hjärta.[1]
En af deltagarna i dessa händelser försäkrar, att det hufvudsakligen var det
yngre befälet, som trots mödor och försakelser och ett halft års uteblifven aflöning
höll sinnesstämningen uppe och slet med sig både de äldre af befälet och soldaterna,
af hvilka en stor del med ömmare band voro fästa vid detta lifvet och dess
kraf.[2]
Den nya — eller rättare sagdt den gamla — öfverbefälhafvaren vistades
liksom hans generaladjutant fortfarande i hufvudstaden, och Klercker utöfvade alltjämt
befälet. Sitt högkvarter flyttade han i februari först till Umeå och sedan till
Hernösand. I början af februari aflöste 3:e finska brigaden, numera under förra
armésjukhusintendenten, öfverste v. Platens befäl, den 4:e, som flyttades till Burträsk och
sedan, när en rysk öfvergång öfver Qvarken började befaras, till Umeå. Den fördes
af öfverste Fahlander, sedan Sandels afrest till Stockholm, och räknade i midten af
mars endast 1,200 man. Något senare öfvertog den i Umeå tillfrisknade Cronstedt,
befälet öfver alla där i trakten förlagda trupper. Öfver de tre i norden kvarstående
finska brigaderna förde Gripenberg befälet. Upplands och Västmanlands regementen
hade återvändt till rotarna.[3]
Nar ställningen var drifven till sin spets och Sveriges rike hotades af
fullständig upplösning, när en del af västra arméen under öfverstelöjtnant Adlersparres
befäl var på väg till hufvudstaden, dit ryssarna hvarje dag väntades öfver det frusna
Ålands haf, då förenade sig ett antal behjärtade män för att rödja konungen ur
vägen. Den 13 mars bemäktigade de sig hans person, hvarefter han skildes från
styrelsen, som öfvertogs af hertig Karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
