Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att själf afsluta för längre eller kortare tid. Döbeln blef ursinnig vid underrättelsen
om det mot den lagliga öfverheten begångna våldet och om västra arméens andel i
de timade händelserna samt skref på stället sin afskedsansökan, af hvilken han emellertid
icke gjorde vidare bruk. I det stället lade han sin alltid lika stora handlingskraft i
rikt mått i dagen.
Arvedson sändes genast att uppsöka Lagerbring, som han tränade vid Skarpans,
och till hvilken han utom brefvet från Klingspor öfverlämnade ett af Döbeln till
Knorring skrifvet bref. I detta förklarades Lagerbring berättigad att föreslå och
öfverenskomma om en vapenhvila på 8-14 dagar eller längre, att utbedja sig ett samtal
med ryska öfverbefälhafvaren och att ingå en öfverenskommelse, genom hvilken Delet
skulle förklaras såsom gräns mellan båda parterna.
Med dessa handlingar gåfvo Lagerbring och Arvedson sig genast i väg och
anlände till Kumlinge den 15 på morgonen, just när de ryska trupperna satte sig i
marsch. I den enda på ön kvarstående stugan träffade de Knorring och många andra
generaler. Lagerbring framförde sitt ärende, hvarpå Knorring frågade, om han trodde,
att ryssarna kommit dit med en stor här för att frysa ihjäl på isen. Härpå var
visserligen intet att svara, men Lagerbring framhöll å andra sidan det onödiga i vidare
blodsutgjutelse, då regeringsförändringen i Sverige utan tvifvel skulle medföra snar
fred. Slutet blef en öfverenskommelse, enligt hvilken svenskarna utom de yttersta
förposterna skulle bibehålla sina ställningar, under det ryssarna skulle besätta Vårdö
och Föglö men icke framrycka längre, förr än Döbeln och Knorring följande dag
träffats vid Klementsby och underhandlingarna afslutats. Med detta besked återvände
Arvedson till Döbeln, under det Lagerbring följde den af honom till 6-7 tusen man
uppskattade ryska kolonnen till Vårdö för att där bestämma demarkationslinien.
Knorring uppgaf sin på marsch till Åland befintliga styrka till 30,000 man och erbjöd
Lagerbring att med en högre officer såsom sällskap resa omkring till de olika
kolonnerna för att öfvertyga sig om förhållandet. Denne afböjde anbudet och återvände
efter fullgjordt uppdrag till Döbeln.
Med sin vanliga verksamhet hade denne användt hela dagen till att afsända de
sjuke öfver Ålands haf till Sverige, till att utdela befintliga förråd af mat, kläder och
annat, till att bränna skepp och varf samt till vidtagande af alla förberedelser för ett
skyndsamt återtåg. Döbeln kände emellertid sina motståndare allt för väl för att tro
dem i stånd att hålla öfverenskommelsen, hvarför han icke heller var nogräknad utan
af alla krafter påskyndade återtåget. Allt artilleriet och största delen af de öfriga
trupperna marscherade med stora steg till Eckerö, och för att dölja dessa rörelser
kvarlämnades i de gamla ställningarna två bataljoner hvilka sorgfälligt bevakades af
ryssarna.
Kl. 12 middagen den 16 inträffade Döbeln och Lagerbring i Klementsby för
att underhandla med Knorring. Det såg mycket fridfullt ut här i midten af den ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
