Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssarna använde dagen den 16 på bästa sätt. De fyra kolonnerna i fronten
beträdde Åland och sköto fram sina spetsar till linien Saltvik—Jomala. Femte kolonnen
stannade vid Lemland. Kulnev skyndade med sitt kavalleri öfver Degerby och Hadnäs
till Ytternäs.
Det var först Döbelns afsikt att hålla stånd vid Eckerö för att invänta
förposterna, men snart insåg han, att följden häraf skulle blifva endast onödiga förluster.
Därför sattes på morgonen den 17 alla trupperna i rörelse med undantag af
Engelbrechtens ännu icke anlända bataljon. Till denna kvarlämnades befallning att icke
stanna för att försvara sig utan så fort som möjligt aftåga; om bataljonen blefve
omringad, skulle majoren icke ändamålslöst uppoffra sin trupp utan hellre gifva sig,
sedan han betäckt de andras återtåg.
Under full snöyra och stark köld anträddes tåget på en i hast utstakad ny väg
enär breda vråkar af stormen uppkommit på den förut begagnade vägen. Här och
där var det ödsliga isfältet upplyftadt till skrofliga massor, och stundom måste öppna
vråkar kringgås. Främst tågade kavalleriet, därefter brigaden Cronstedt, så den
obetydliga Boye’ska brigaden och sist Fleetwoods, som utgjorde betäckning för trossen.
Bataljonerna följde hvarandra i fyrkanter, som inneslöto slädar med lifsmedel och
andra förnödenheter; artilleriet var deladt till fyrkanternas hörn. Knappt hade tåget
börjat, förr än från Signilskär anmäldes, att kavalleri och andra fientliga trupper
syndtes i fjärran; »snöyrans våldsamhet gjorde upptäckten svår». Öfverste Boye fick
befallning att rycka fram och öppna vägen, hvarvid flera soldater utmattade föllo
omkull och dogo på stället. Ingen fiende uppenbarade sig. Något senare anmäldes till
öfverste Fleetwood, att kosacker voro synliga vid Signilsskär, hvarför han måste lämna
sin brigad något efter. Ett sextiotal hade verkligen ryckt an från sidan och borttagit
några lass, af hvilka de flesta återtogos. Två haubitser måste i stället lämnas i sticket,
sedan deras anspann dignat. Här och hvar döko visserligen kosacker upp, men de
förmådde icke oroa hufvudstyrkan, som utan vidare äfventyr sent på aftonen nådde
svenska stranden efter en marsch af nära 50 km., hvilken nästan omedelbart efterföljt
andra ännu längre marscher. Den skedde dock icke utan förluster; några hundra
man dignade af trötthet och blefvo efter; andra vederfors samma öde, emedan de vid
förrådens utlämnande för mycket anlitat brännvinskaggarna; några hopar blefvo
afskurna och tagna. Inberäknadt Engelbrechtens bataljon, gingo omkring 1,200 man
förlorade.
Denna bataljon, hvars styrka uppgick till endast 368 man, anfölls vid Signilsskär
af till styrkan minst dubbelt öfverlägset fientligt kavalleri, tillhörande Kulnevs
avantgarde, men efter en kort strid drefs detta utan alltför stor svårighet tillbaka.
När Engelbrechten emellertid begick den oförsiktigheten att för länge hålla stånd,
blef han alldeles skild från hufvudstyrkan, omringad af öfverlägsna fiender och slutligen
tvungen att gifva sig med sin uttröttade trupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
