Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Åland och på Upplandskusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sig i vapen och persedlar samt stelnade och med snö svagt öfvertäckta kroppar.
Efter åtta timmars ridt stack svenska kusten upp öfver isfältet, och snart mötte
ryssarna de på isen framskjutna svenska posterna, hvilka skyndsamt drogo sig tillbaka,
hvarvid en liten infanteriafdelning omringades och måste gifva sig. På den
skogbevuxna stranden gjorde svenskarna ihärdigt motstånd, och några hundra med gevär
väpnade kosacker sutto af och ryckte fram på en lång jägarkedja.
Vid underrättelsen om ryssarnas annalkande greps den lilla återstod af
befolkningen, som stannat kvar, af dödlig ångest, hvilken fortplantades ända till
hufvudstaden. Fortfarande i ett tillstånd af raseri och fruktande, att hela ryska hären
följde de oförvägna ryttarna, grep Döbeln mot sin vana till en list. Han uppsatte
genast ett bref till Knorring, i hvilket han omtalade hertigen-regentens benägenhet att
vänligen sluta kriget under villkor, att inga ryska trupper beträdde gamla Sveriges
jord, att följande dagen sändebud skulle anlända till Åland o. s. v., och sände sin
generaladjutant, öfverste Schulzenheim i väg med detsamma. Då hade Kulnev,
hvars yttersta flygel beträdt udden vid Grisslehamn, redan skickat en parlamentär
till Döbeln för att fordra Grisslehamns utrymmande. För att icke omintetgöra den
inledda underhandlingen medgaf Döbeln, att ryssarna skulle få tillbringa natten i
Grisslehamn.[1]
Döbelns bref föll Knorring mycket väl i smaken, ty han fann däri fullgiltig
anledning att slå ifrån sig den obehagliga tanken på öfvergång till Sverige. Han
svarade därför, att han med nöje skulle mottaga de svenska underhandlarna, och för att
bevisa ryssarnas benägenhet för freden sände han genast befallning till såväl Kulnev
som Barclay de Tolly att lämna svenska kusten. Mäktigt bidrog för öfrigt till denna
åtgärd en hastigt påkommen sydlig vind, som hotade rifva upp isen.
Redan på aftonen den 19 inträffade Lagerbring, som till belöning blifvit öfverste,
i Grisslehamn. Han medförde ett bref från hertigen till ryske kejsaren. Lagerbring
kvarhölls öfver natten af brist på hästar, sades det, men i verkligheten för att icke
störa de af Döbeln ledda underhandlingarna. Den 20 reste han i väg öfver isen
samtidigt med Kulnevs ryttare och inträffade frampå natten i ryska högkvarteret.
Knorring blef något misslynt, när han icke fick bestämdt svar på sina förslag utan endast
förnam hertigens i allmänna ordalag uttryckta önskan om fred, hvarför han förklarade
sig följande dag nödsakad anträda tåget öfver Ålands haf. Då grep Lagerbring ännu
en gång till sin diplomatiska förmåga och inledde på egen hand en underhandling,
hvilken efter långvarig öfverläggning ledde till afslutandet af ett stillestånd, under
hvilket krigsrörelserna på alla delar af krigsskådeplatsen skulle afbrytas; Knorring
lofvade att ofördröjligen utrymma Åland, och Lagerbring gick i godo för, att svenskarna,
under det underhandlingarna pågingo, icke skulle göra något försök att återtaga ön.
Svenska regeringen godkände Lagerbrings åtgärd, och den 25 lämnade Knorring med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
