- Project Runeberg -  Finska kriget 1808-1809 /
439

(1898) [MARC] Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland under kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vintern 1808-9 aflöste samkväm och festligheter hvarandra, och till och med officerare
från båda sidorna sammanträffade icke sällan.[1]

Det var utan tvifvel af innerligaste öfvertygelse, som den ädle och frisinnade
biskopen i Åbo Jakob Tengström (född i Gamla Karleby 1755) med ifver uppmanade
sina underlydande präster att tillhålla allmogen att afstå från hvarje fientlig handling
samt att förhålla sig lugnt och undergifvet. Hans ifriga tillmötesgående mot den
ryske öfverbefälhafvaren samt hans beredvillighet att aflägga tro- och huldhetseden
väckte dock anstöt hos mången, och äfven han mottog S:t Annæordens högsta grad
såsom belöning för sitt nit.

Af ett annat slag var den mångpröfvade lagtolkaren Mathias Calonius, som,
född och uppfostrad i Finland, vid denna tid nått 70 års ålder. Han vägrade bestämdt
aflägga den fordrade eden och yttrade vid rektoratets nedläggande den 21 juni 1808:
»Så länge ännu stridens utgång är oviss och till dess ett fördrag mellankommer,
hvarigenom regenten själf afsäger sig sin rätt, beror det ej på undersåtens
godtfinnande att afskudda sig sina plikter såsom sådan och afskudda de band, som han
delar med sitt fädernesland, om han ej vill befläcka sig med förräderiets ärelösa
brott.»[2]

Såsom Calonius kände och handlade många mindre lagkloke än han och
vägrade bestämdt att aflägga den fordrade eden, oaktadt alla möjliga lättnader bereddes
för handlingens fullgörande och den ryska öfverbefälhafvaren icke tröttnade att gifva
påminnelser. »Om emot all förmodan,» säges i en af dessa, »någon hemmans ägare
eller hemmans brukare, af en eller annan orsak, ej önskar sig beskydd till lif och
egendom, så aflägger han följachteligen ej tro- och huldhetseden, hvilket uti
protocollerna anmärkas, som af häradshöfdingarna till Kejserlige Åbo Hofrätt, i afsicht at
mig meddelas, inskickas.» Präster och civila ämbetsmän, som vägrade aflägga eden,
förklarades hafva förverkat sina befattningar och skulle liksom andra utan tjänst
varande ståndspersoner genom kronobetjäningens försorg afföras till närmast boende
militära befälhafvare för att under bevakning skickas till Åbo och därifrån till Sverige.
Deras i Finland belägna eller förvarade egendom skulle värderas och en tiondedel
af värdet insättas på landtränteriet. Åtskilliga infödda finnar hotades emellertid med
att såsom krigsfångar afföras till Ryssland, hvilket öde väntade alla lössläppta
krigsfångar af fästningarnas besättning, hvilka, på den grund att de icke blifvit lösta från
sina förpliktelser såsom svenska krigsmän, vägrade aflägga tro- och huldhetsed till
Rysslands kejsare.[3]

En annan egenmäktig och mot all folkrätt stridande åtgärd var kejsarens försök
att genom hotelser om boställenas indragning locka de finska officerarna,


[1] Lifvet i Uleåborg under vintern
skildras ganska lifligt i »Hundrade minnen från Österbotten» af S. E. W(ackli)n, 2:a delen.
[2] Schybergson, Finlands historia, II sid. 365.
[3] Handlingar rörande förvaltningen i Finland år 1808,
I sid. 117, 163, 196, 348 m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free