Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommaren i Västerbotten och Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brist på hästar. Viken låg ännu hårdt frusen, och handelsfartygen voro aftacklade.
Döbeln befallde genast, att tio fartyg skulle upptacklas och isen sågas upp, och snart
var man fullt i farten med att lasta fartygen. Och öfver allt märktes den lille
generalens vakande öga och nitiska ingripande.
Det viktigaste var emellertid att hålla ryssarna på afstånd. Ehuru de till stor
förvåning hållit sig stilla allt sedan Skellefteåstriden, kunde de bryta upp när som
helst, och då skulle Döbelns ringa truppsmulor nödgas försvinna. Verksammare
medel måste därför tillgripas, och Döbeln valde det, som han redan med sådan
framgång använde på Åland; han började underhandla. Den 23 skref han till Schuvalov,
att freden enligt all sannolikhet snart skulle afslutas på villkor af Finlands afträdande,
hvarför vidare blodsutgjutelse vore alldeles onödig; vidare föreslog han, att stillestånd
skulle afslutas på fjorton dagar eller till den 6 juni, under hvilken tid svenskarna i
små dagsmarscher skulle utrymma Umeå. Schuvalov, som i likhet med sina
ämbetsbröder erhållit sträng befallning att icke vidare afsluta något stillestånd, svarade artigt,
att han icke vore obenägen för en öfverenskommelse, enligt hvilken svenskarna den
29 skulle utrymma Umeå, där ryssarna följande dag kunde inrycka. För att vidare
rådpläga sände han öfverste Berlire till Umeå. Efter lång öfverläggning afslöts med
denne den 26 en konvention, enligt hvilken Umeå den 31 maj skulle utrymmas af
svenskarna, hvilka den 3 juni borde öfverskrida gränsen till Ångermanland; den 1
juni ägde ryssarna intåga i Umeå, dock skulle alla fientligheter inställas till den 6
juni. De sjuke skulle kvarlämnas i Umeå och, hvad de svenska beträffade, förses
med lifsmedel för en månad och efter tillfrisknandet frigifvas.
Den 26 voro redan de flesta lastade fartyg på väg utför älfven mellan isbitarna,
och den 30 hade sju fartyg anländt till Hernösand. Stor var både Döbelns och
Wredes glädje. Den förre hade räddat förråd till 300,000 riksdaler bankos värde
jämte 31 kanoner; den senare fick dessa till sina truppers underhåll, såg fienden
beröfvad dem och var befriad från alla bekymmer rörande Umeå och 4:e brigaden. I
långsamma marscher gick denna tillbaka till Nordmaling och utsatte sina förposter
bakom Öre älf.
Öfverbefälhafvaren öfver ryska hären Barclay de Tolly, till hvilken Schuvalov
sändt Döbelns bref, svarade genast, att stillestånd icke borde slutas utan kriget med
kraft fortsättas. Dock blefve det nödvändigt att efter Västerbottens intagande stanna
för att ordna underhållet, hvilket mötte stora svårigheter, sedan ryssarna gått miste
om förråden i Umeå, och bereda sig på kommande företag. De ryska trupperna
fördelades också i hela landskapet, och förposter framskötos till Öre
älf.[1]
Under den tid af hvila, som nu inträdde, omdelades 4:e eller finska brigaden
så, att hela Savolaks infanteri sammanslogs till en bataljon, som kallades Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
