Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommaren i Västerbotten och Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexejev hade gifvit generalmajor Kosatschkovskij i uppdrag att med 10
bataljoner, något kavalleri och kosacker samt 4 kanoner (sålunde föga mera än 3,000
man) öfverfalla svenskarna. Framemot aftonen den 5 afmarscherade trupperna från
Södermjöle, och under vägen afdelades öfverstelöjtnant Karpenkov att med 2
bataljoner inslå vägen öfver Hörnehammar.
Julinattens aftontöcken hade just börjat utbreda sig öfver dalgången, och luften
fylldes af ljudet från psalmsången i de olika bivackerna, när skott förnummos från
den vid landsvägen stående fältvakten. Man fäste ingen uppmärksamhet därvid, men
de hördes ånyo, och så brakade en våldsam eld lös. Intet tvifvel, att icke fienden
beredt en oangenäm öfverraskning. I Sandels’ högkvarter voro åtskilliga officerare
inbjudna; man satt som bäst till bords, när skotten lockade bordsgästerna till
fönstren, från hvilka man öfver den närmaste skogen upptäckte Umeå-vägen. Intet
tvifvel, ryska kolonner ryckte fram. Det dröjde icke heller länge, förr än budskap
anlände från Hörnehammar, att ryssarna äfven där nalkades. Det gällde nu för litet
hvar att sätta sin person i säkerhet. Alla rusade också ofördröjligen ned på gården.
Somliga fingo fatt på sina hästar och redo i hast till bron; andra sprungo på egna
ben, officerare, trosskuskar, bruksarbetare och bönder i en oredig massa. Sandels’
packvagn kom jämte en del andra trossfordon undan, men hans bordservis och
åtskillig annan tross måste prisgifvas åt kosackerna, som från skogen störtade sig rakt
på bruket.
När Sandels andfådd och förargad nådde bron, tedde sig därstädes en brokig
tafla. Jämtländingarna i fullt återtåg från sin fältvaktsställning, hack i häl följda af
ryssarna, som skyndsamligen utbredde sig åt båda sidor för att afskära så många som
möjligt af de i återtåg stadda; svenska bataljonen, som lämnat sina packningar i sticket,
i liflig eldgifning för att upptaga de vikande och hejda förföljarna.
Vid bron hade anmälan redan ingått, att ryssarna trängde fram öfver
Hörnehammar, och skottväxling gaf tillkänna, att striden redan upplågat nedåt åmynningen.
Sandels befallde genast Savolaks 1:a bataljon att upptaga fältvakten på högra flygeln,
hvilken gått öfver ån på ett vad. Midt emot bruket utvecklades återstoden af
jämtländingarna och Helsingebataljonen; bakom bron ställdes Duncker med sin 2:a
Savolaksbataljon och två sexpundiga kanoner — för flera fanns icke plats —, och Österbottens
bataljon skyndade till Hörnehammar. All tross sändes tillbaka till Ängersjö och
Håknäs, och något senare följde den icke användbara delen af artilleriet under
betäckning af Savolaks 1:a bataljon, som fick i uppdrag att hindra en kringgående
rörelse af fienden öfver Häggnäs.
Ryssarnas utveckling skedde mycket hastigt, och inom få ögonblick var striden
i full gång. I den lugna sommarnatten förde ingen fläkt bort krutröken, utan den
insvepte snart hela stridsplatsen i en ogenomtränglig slöja. Svenska bataljonen drog
sig småningom öfver bron, och under 1 1/2 timme afvisade den i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
