Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Säfvar och Ratan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverste Cedergren väckte strax före kl. 12 på natten öfveramiralen med budskapet om, att hären tidigt på morgonen skulle inträffa vid Ratan. Denne, som på aftonen låtit sjöfolket bära ammunition till Djekneboda och dit afsändt några haubitser — hvilka Cedergren mött och befallt återvända —, mottog budskapet med stor förvåning men kunde intet göra. Kl. half 6 på morgonen mötte han generalen och anmodade honom att låta trupperna taga ställning på stranden och att hålla ögonen på flenden. Ju längre det led fram på morgonen, desto flera trupper anlände, och slutligen var hela svenska hären samlad. Upplands regemente hade återvändt från Bygdeå utan att hafva sett en fiende. Drottningens lifregemente hade kommit till rätta, och Engelbrechtenska bataljonen hade kallats tillbaka. Nu utsattes för hvarje brigad en fältvakt om 52 man, så att de tre vägarna till Dalkarlså, Djekneboda och Ratu blefvo bevakade, och en beredskap af »1 Capitaine, 3 Subaltern Officerare, 4 Under Officerare, 1 Trumslagare samt 300 man Corporaler och soldater» fick taga plats i skärningen af de båda sist nämnda vägarna. Hufvuddelen af hären fick tåga ut på den udde, som skjuter ut sydost om byn, och på hvilken ett af skeppskanoner bestyckadt fältverk reste sig. Flottan låg på båda sidor om denna udde, redo att insätta sina kanoner i striden, om det skulle behöfvas. Kamenskij, som åtminstone icke led brist på djärfhet, uppbröt den 20 på morgonen från Säfvar i den fulla öfvertygelsen, att han skulle påträffa sin motståndare vid Djekneboda. I stället för att medtaga de sårade sände han desse åt motsatt håll, till Täfte. Till sin stora förvåning fann han Djeknebodapasset öppet. I början trefvande men sedan allt mera tvärsäkert gingo de ryska spejarna genom detsamma och fortsatte till Bygdeå för att se, om fienden icke ämnade spela dem något fult spratt. Men han var ingenstädes till finnandes. Då begrep Kamenskij, att han vore att söka vid Ratan, och beslöt att gå till väga med vanlig handlingskraft, med den hänsynslöshet, som man kan tillåta sig mot en obeslutsam eller förskrämd motståndare. Han delade sina trupper i två delar. Den ena, hvars avantgarde fördes af den från Umeå anlände Kosatschkovskij, följde landsvägen öfver Dalkarlså, den andra med Sabanejev i spetsen slog in skogsvägen till Ratan, och med den följde öfverbefälhafvaren själf. Två haubitser voro tilldelade den förra kolonnen. Allt öfrigt artilleri jämte trossen skyndade undan till Bygdeå för att hinna dit, så länge vägen var öppen. Strax efter kl. 2 e. m. infann sig den erfarne underhandlaren Anshelm de Gibory vid de svenska förposterna och begärde att få tala med general Wachtmeister. Denne uppfyllde verkligen ryssens önskan och fick därvid höra, att Kamenskij fordrade, det svenskarna genast skulle gå ombord, eljest utsatte de sig för att blifva tagna. Lugnt svarade Wachtmeister, att »svenska arméen icke ämnade mottaga lagar af sin fiende, och att ett anfall nu skulle komma denne att ångra sig.» Kamenskij lät sig häraf icke bekomma. Oaktadt sin underlägsenhet, särskildt i artilleri, hvaraf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
