Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- jlin tia eckobladet.
Helsingfors,
Nto 2.
Tore-dagen den 12 Januari «
1888.
Yrenumerationspris:
J Helsingfors å Misfionsbokhaudeln, J landsorten
Mikaelsgatan 1 genom po kontoren
R e d a k t ö r:
glatta Gdelhetm, adress: Estnäsgatan N:o 3.
Helt år ...... 3 mark 50 penni ..... 3 mark 8 penni.
Holst år . . . . 2 mark — penni ..... 2 mark 27 penni.
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni ..... 1 mark 32 penni.
tZnnoinser
emottagas å Misstonsbokhandeln, Mikaelsgatan l, ii
10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti«: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Finska- veckob1adet
utkommer e Eeksingijotss leuarje torsdag lock ejtetsmiakdayen. Prenumera-
s , - s-
teanezireeet ar
eJ Hellemanij
ek missionsboleltatedekn, «Mi7eaek8yatcm 1 oele e« tidnitegsilepoteir,
O. lie-eriksgatan 8
jör· 1 ät- 8 mlr 50 P.
» Vg ås« Og » ·-
» sz akts 1 » 25 P-
e· kretskorten
jät« l tkr Z stele 88 P.
I, lxs dr Og « Vey Is
» lxx år 1 I- 302 »
« Freses-menuetters r« landsorten Ejdean t« lik-estetisk oeli Svea-ge
lett-mix KVer kreatininet-era direkte kaos redalrtsioeeete, genom- att insända res-
elalcttonepyiset, Z mkr jävs ewemzokaret, med tekzckgy aj korsbandsajgften,
Beys-sireners pik detta eks Minsk 10 ert-Y. jät- ett stekt elt- mot insända-ede.
aj 85 Boel-, erleåzkee det the gratis.
Pdsiiiv kristendom.
. J kvar tid med dess kritiska stap-
lynne och feberaktiga sökande efter san-
ningen, har frågan om orsakerna till
den i flere asseenden bedröfliga anblick
det moderna samhällslifwet erbjuder,
icke kunnat undgå att allmarligt anslå
tänkande naturen Jugen kan heller-
utan att» afgjordt förneka sin mensklig-
hetskänsla, förblifwa likgiltig wid åsy-
nen af sina likars . nöd och sörwillelser
eller as den orätt som, i strid med
hwarje hederns bud, så ofta föröfwas
motden fri-age; ty armod, last, brott
och mal-missbruk höra dock ännu till
dessa werkligheter som aldrig förgäfwes
wädja till hjerta och samwete, och inför
hwilka menskligheten ännu kan sägas
stå solidarisk.
Denna enhet, som låter mennisko-
andens sanna storhet framskymta, är
likwäl bruten så snart man från det
onda sjelft öfwergår till dess bote-
medel. Ty. derom. ärv meningarna
mångfaldigt olika. Folkbildning för-
bättrade lagar, egendomens fördelning,
tullskydd, rusdrycksförbud o. s. w. heta
några af dessa läkemedel, hwilka frän
skilda håll utbjudas och rekommenderas-
Owist skulle man dock handla genom
att obetingadt förkasta hwarje annan
lösning på deu wigtiga frågan än den
man för sin personligv del warmast
omfattar, emedan uti alla redliga sträf-
wanden för allmänt wäl alltid finnes ett
wisst element af sanning och berättigande;
ja t. o. m. uti socialisternas häcklade pro-
gram möter oss sidor hwilka man så-
rväl ur statswishetens som kristendo-
mens synpunkt gjorde wäl uti att be-
akta. Men lika wisst som det hela är
större än sin del, lika wifst är också-
att menskligheten uti den positiva kri-
yendomen, hwilken i sig innefattar allt
hwad rättwifa och wäitvilja kunnas
kräsma, erbjudes det-på en gång enkla-
ste och werksammaste medlet till deton-
das aflägsnande. De ord presidenten
Cleveland yttrade till en deputation af
Ewangeliska Alliansen, uttryckande så-
som styresmannen för ett stort folk sin
höga tillfredsställelse med Alliansens
program, ,,«att tillämpa de kristna mo-
ralbuden på det sociala och det politi-
ska lifwets problem-s förtjena, såsom i
Wiks mening utgörande ett witsordtill-
deladt den ortodoxa kristendomen i all-
mänhet, att uppmärkfanit och fördoms-
fritt öfwerwägas af enhwar, hwilken
tror sig kallad att deltaga i utredning
af tidens dystra spörjsmål. Dermed
är för ingen del dock stafiven bruten
öfwer andra kultursträfwandeii, hwilka
twårtom, såwidi de eljes äro förenliga
med hivad rättwisan bjuder, under kri-
stendomens hägn och gynnade af hen-
nes anda, endast skola utweckla sig desto
förmonligare. Det goda kan haswa in-
tet att frukta, men deremo; allt att
hoppas af den kristna lissåfkädningen.
Men — och deruti ligger swårighe-
ten — denna lifsåskådning måste för att
kunna göra sitt inflytande gällande på
samfundslifwet, wara af positiv art.
D. w. s. hon fär ej utgöras af ett
blott jakande till wissa teologiska läro-
saiser eller sinna sitt uttryck endasti
det mekaniska upprätthållandet af en
gifwen institution — kyrkan, utan han
måste äfwen i yttre måtto, så i handel
som wandel, wisa sig wara en duglig
samhällsinakt, i hwars händer led-
ningen af de allmänna angelägenhe-
terna med förtroende kan nedläggas.
Endast når det yttre sålunda motswa-
rar det inre —- den kristna läran,
hwars upphöjda, öfwerträffande wärde
ingen bestrider —- endast då kan kri-
stendomen rättwist göra anspråk på ett
större inflytande på händelsernas ut-
weckling än hon för närmarande fak-
tiskt eger, endast då kan hon med ut-
sigt till framgång bjuda socialism eller
hwilken annan kulturrörelse som helst
spetsen. Meri frånwaron af denna po-
sitiva egenskap har åstadkommit att
kristendomen på många håll, samt oak-
tadt sitt eljes förträffliga innehåll, ser
sig tillbakaträngd, ja skenbart hotad
med undergång af kulturrigtningar
oändligt underlägsna henne sjelf. Och
endast på denna grund kan man äfweii
nöjaktigt förklara orsaken hwarför en
sådan makt, som den kristna kyrkan, ef-
ter aderton århundradens bestånd har
att uppwifa fä jemförelsewis klena re-
saltat-
Denna positiva natur, hwars början
wi skåda i apostlakyrkaii, måste derför
till hwarje pris återwinnas och utweck-
las, om kristendomen werkligen skall
kunna fylla sin uppgift i werlden. Det
får ej wara nog att blott ,,bekänna«-
sig till de ewangeliska sanningarna-
Bekånnelsen måste äfwen framträda uti
eller motswaras af en helig wandel. De
kristne böra wara utmärkta för den
dygd och den ädelhet för hwilka fynd
och låghet äro fremmande. ,,Skicken
eder icke efter denna werlden!«« är en
förmaning som nu mera än någonsin
bör tillropas Kristi bekännare. Dock
följer deras icke att all beröring dem
emellan skall upphöra, ty då måste tvi
ju gå ut ur werlden. Tmärtom kan
kristendomeii aldrig blifwa en positiv
makt, utan att hennes sanna bekännare
gå ut i werlden, icke för att neddragas
till hennes fiåndpnukt, utaii för att
,,på det sociala och politiska lisivets
problem tillämpa de kristna moralbu-
den«. De kristne måste med ett ord
ihogkomma att de äfwen äro medbor-
gare, samt som sådana pligtige att sam-
wetsgraut söka bidraga till det offent-
liga lifivets utweckling i en sund och
wälgörande rigtning genom att sjelftoa
deruti deltaga. Den tro som»blott lef-
wer och rör sig inom missionssaleiis
fyra wäggar, som anser alla andra lifs-
yttringar syndiga och förkastliga, och
aldrig af kärlek till Gad och menniskor
wågat öfwerskrida dess gränser af fruk-
tan att anses ,,werldslig«,på en sådan
tro kan heller aldrig tillämpas aposte-
lens ord: ,,Deniia är segern som
öfwerwiniier werldeii!«« Ingenfe-
ger emedan ingen strid!
Om således i fråga om lösningen
af dagens stora sociala och sedliga
spörjsmål, de kristne framom alla an-
dra tro sig wuxne detta kall, må de då
i lif och werksamhet framträda med sitt
program, må de i hauling bewifa att
Jesu Kristi ewangeliutn är den säkraste
grundwalen för dygd och ordning samt
genom de grundsatser hwilka det bi-
bringar, en aldrig stvikande ledstjerna
till en rättwis och för det menskliga
samhället i sin helhet wälgörande lös-
ning af syndens månghöfdade problem.
F. W. L.
Etn religionsfrihet.
Deu fullkomliga lagen, — frihetens
lag. Jak. l: 25sk)
I.
Är menniskan ett sedligt wäsende
med en fri och odödlig ande? Har
hon en bestämmelse, som sträcker sig ut-
öfwer detta lifwet?.Och hwilar det
slutligen något anfivar på henne för
huru hon söker förmerkliga denna sin
bestämmelses —- Eller är den åsigt,
som genom den ny rationaliska skolan
dagligen minner i utbredande riktig,
enligt hwilken hon blott är en indikvid
af sitt slägte, som med naturnödwän-
dighet måste utweckla sig få, som hwarje
annan indiwid af samma slägte un-
der precis samma förhållanden skulle
göra det — således en warelse utan
sedlig uppgift och följaktligen äfwen
utan answar —- och utan personlig
odödlighet? «
Wi hafwa framställt denna fråga
icke i assigt att söka efter swaret
derpå, titan för att med ledning af
denna leta oss fram till lösningen
af en annan fråga, som med allt mer
trängande makt gör sig gällande —
frågan om det djupa behof af religions-
frihet, som går igenom wårt land och
hela wår tid, som finner ett återfwar
hos medlemmar af alla samhällsklasser
och bland alla trosamfund, är berätti-
gadt eller ej. Är religionen något
som bör stå öfwer och oberoende af eller
under den werldsliga makten —- detta
är dagens och framtidens fråga. Wi
må söka undwika eller kringgå henne;
i en eller annan form möter hon oss
dock, och såsom tänkande warelser, och
framför allt såsoin kristna, kunna wi ej
undgå att intaga tvår ståndpunkt gent-
emot henne.
Emellan denna fråga och den wi till
först framkastat är sambandet sådant,
att swaret på den ena äfweii måste utgöra
swaret på den andra. Erkäuner man
en gång menniskans höga bestämmelse,
hennes andes odödlighet och dess behof
utaf något, som detta synliga lif aldrig !
kan tillfredsställa, då måste ock, såframt s
dy) Nya auktoriserade öfiversiittuingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
