Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnat en framtid, utstakat en uppgift i
deii menskliga utivecklingen. Men det
är icke ensamt ur dess egen kraft,
som denna framtid kan spira upp. Det
är icke heller blott genom att åt detsamma
minna yttre förmåner eller åstadkomma
en till den synliga iverldens område hö-
rande förkofran, som denna framtid kan
nås. Oiii yttre rättigheter och förkofrau
köpas med eller framkalla Gads-förnekelse
och olydnad mot Gads ivisa lagar, då
blir utivecklingen falsk och innebäri sjelfioa
werket ett steg icke framåt utan tillbaka
mot en annalkande undergång. Endast
genom att ivara och förblifioa ett Guds«
eget folk och hans förstlingöfrukt kan äf-
weii tvårt ringa, förgätna folk nå sitt
mål och utivecklas till en framtid af ljus
och fasthet. Wi hafan sett att häri inne-
bäres den fordran, att Guds heliga ivilja
är den ledande grundtanken i folkets lif.
Från grunden af denna sedliga lifsåskåd-
ning får lagstiftningen och lagfkipningeii
ej ioika; deras uppgift skall fastmer ivara
att fostra folket till och ideusamnia samt
aflägsiia allt, som deremot strider —-
då men också endast då skall i iverklig ine-
uiiig land med lag byggas. Ty så
länge detta sker, skall naturens sedliga
kraft beivaras och utivecklas och häri lig-
ger den bästa borgen för framtiden. Ti-
der af yttre nöd kunna komma, men alla
yttre faror betyda föga så länge Giids
fruktan och lydnad tiro de herskande grund-
tankarne i folkets lif. th Gnd är nu
såsom fordom mäktig att beivara de sina.
Historieii har ännu aldrig sett ett gud-
aktigt folk duka under, men iväl hafan
de största ivälden fallit i stoft, då guds-
fruktan och sedlighet fått ivika för sjel-
iviskhet, högmod och gudlöshet· — Må
de soui Gud satt att leda ivårt folks lis
besinna detta. — Det har gifioits och
gifwes tyioärr än en falsk lifsåskådning
som uppgör fina beräkningar utan Giid
och soni ivill genom en blott yttre underk-
ling ersätta det sedliga lifivets rätta grund,
gudsfruktan och en kristlig lifsåskådning.
Häri innebäres i sjelfiva iverket en
sträfwan att slita de band hivariiied all
werldens Gud bundit menskligheten, för
att länka dess utiveckling på rätt bana.
Ware denna falska statsivishet fjerran
fråii erfarenheterna för ivårt finske folk,
som städse satt sitt hopp till Gad och
wördat hans ord såsoiii ljuset på sin iväg.
Att sträfwa framåt till. allt högre utiveck-
ling — det är kristendomens maning till
de enskilda och till folken, det ivare äf-
wen ivårt folks uppgift. Meu detta fram-
åtskridande skall icke åsyfta att lösgöra
nienniskoriia fråii pligteii att dyrka den
i Jesus Kristus uppenbarade Gndeii och
lyda hans wilja, utan tivärtom sträfwa
att så. ordna formerna för samfundslif-
ivet att derigenom en den enskildes upp-
fostran till sann gudaktig frihet werklig-
göres — en frihet, som icke består i
sjelfiviskt godtycke utan i friioillig, sjelf-
uppoffraiide lydnad för Guds ivilja och
ordning — den frihet hivarom Guds ord
säga: Om sonen gör eder fria då
äreii J rättsligen fria. Det rätta
framåtskridandet är lagbunden utiveckling
af det bestående. Denna rätta utiveckling
kastar ej förnämt bort det som är, den
börjar ej med att införa nya utifrån lå-
nade och obepröfioade institutioner blott
för att följa med hivad hivardagsopinio-
nen kallar ,,tidens fordringar«, den fast-
mer beivarar tacksamt det goda arf, som
fäderna lemnat, samt söker plikttroget ut-
iveckla och fnllkonina detsamma på ett
sätt, som afser folkets iverkliga behof;
ivördnad för Gnds uppenbarade iviliva
lydnad för lagen och öfiverheteii, aktning
för folkets nationela egendomligheter och
traditioner i dess föregående historia äro
de utmärkande dragen idenna utioeckling,
den är ej brådstörtad, ty all organisk ut
iveckling sker långsamt såsom den sker tyst;
men den leder säkert till målet, ty den
är grundad på Guds eiviga ordningoch
denna grund ivacklar ej i tidens storm;
den uppbärs af Herreiis hand, som är
mäktig i dag såsom fordom. Må all
iverldens Gud, som under de framfarna
dagarna i nåd bekänt sig till wårt fat-
tiga folk, låta sin ivälsigiielse hivila öf-
wer det ständermöte, som uu begynner.
Wigtiga äro de frågor, som här skola
bliswa föremål för öfwerläggnii1g, de be-
röra på det närmaste fjelfiva grundtan-
lariie för folkens tillivaro — religionen
och sedligheten. Må Gud leda wåra råd-
slag så att de lända till Hans ära och
fäderneslandets fromma, så att det finska
folket må förblifiva Herrens eget, hans
sörstlingsfrukt samt under Guds mäk-
tiga hand beivaras, utioecklas och’« fylla
den uppgift Gud ämnat detsamma.
Amen.«
Landtdagen.
Ridderskapet och Adeln. Plenuni den 25 jan.
kl. 11 f. in.
Disscnterlagförjlaget.
Wid propositionens i ämnet remiss
till utskott anhöllo hrr C. Boije och E.
Björkenheiin om ordet:
Herr Boije, C. 1876årsk1)r-
komöte hade, med undantag af nå-
gra punkter, biträdt och tillstyrkt det
utmärkta förslag till förordning ang.
,,bekännare af främmande kristen tros-lära
i Finland och dess religionsfrihet«, som
till detsamma blifioit öfiverlemnadt. Så
mycket märkligare är att se hurusom största
delen af statkyrkans representanter ivid
sednaste kyrkomöte sökte göra allt för att
få dissenterlagen sådan att utträdet utur
statskyrkan ivore omöjligt.
Jfall detta nu föreliggande lagförslag
skulle antagas, kommer det icke att un-
danrödja de niissförhållmiden det just är
afsedt att afhjelpa. Såioäl de s. k. fri-
kyrklige som baptisterna skola, enligt hivad
mig är bekant, icke begagna sig deraf.
Misssörhållandena i afseende åde icke
nattivardsgångnes äktenskap komma ännu
att qivarstå. J Siverige, der dock en
mera frisinnad dissenterlag existerar, fin-
nes omkring 900 frikyrkliga och baptist-
församlingar af bivilka endast tiveiine
begagnat sig af den dem i Disfeuterlagen
medgifiva rätt att utträda, Eudast meto-
distsamfunden hafiva allmänt begagnadt
sig af denna rätt. Då sålunda detta
legförslag icke komme i den form det nu
föreligger-, att betjeua dem det afser, an-
håller jag ivördsamt att utskottet måtte
som grund ivid behandlingen af detta för-
slag lägga den nådiga propositionen ioid
1877 års landtdag, ang. bekännare af
främmande kristne troslära i Finland
och deras religionsfrihet.
Herr Björkeiiheiiii, E. För
en hivar som tror att stiftaren af ivår
religioii äsioen ivar stiftareii af sann re-
ligionsfrihet, måste tanken på denna fri-
het ioara kär-
Långt ifrån att tro att religiositet
iväckes eller ivärnas genom något slags
yttre lagbud, älskar jag tro, att den kraft
som ligger innesluten inom den kristna
religionen, lättast skall fraintioingas ge-
nom frihet inom andens werld och dy
medelst leda till iverklig religiositet och
sedlighet. — J enlighet härmed, prisar
jag det land lyckligt hivars historiska,
kyrkliga och folkliga förhållanden tillåta
införandet af en full religionsfrihet, så-
dan hivilken nu råder i Amerika. —-
Wårt land hör ej till dessa; dock mågar
jag tro att rättighet för finska medbor-
gare af alla trosrittniugar att bilda dis-
seiiterförsamlingar skulle lända wårt lands
religiösa utmeckling till fromma. Jag
nödgas protestera mot tanken att den
kristna religionen skulle behöfiva kring gär-
das eller af staten genom yttre lagbud
uppehållas-. Såsoiii egande «sanningen«
skall hoii segra genom sig sjelf, eger hon
ej den. må hon falla.
Af hivad jag haft äran framhålla
framgår, att jag anser att jemte rättig-
heter sör alla finska medborgare att bilda
församling äfiven bör följ»a likställighet i
medborgerliga rättigheter för de olika
samfundens medlemmar. Häraf följer
ej att staten, om hon så önskar eller med
hänsyn till landets föregående förhållan-
den finner förenligt, wore förmenad un-
derstöda den kyrka till hivilken flertalet
af landets inneioånare bekänna sig eller
att i sina skolor meddela iinderivisning
flertalets religion, blott hon från skyldig-
het att deltaga i denna underivisning
fritager de barn hioilkas föräldrar till-
höra andra lagligeii organiserade försaka-
lingar. —- Såsom ett önskningsmål ställa
ivi derföre en på ofivan angifna princi-
per bygd dissenterlag. Till dess må ioi
helsa det nu Iramlagda förslaget målkont-
met. —- Ej heller jag tror på dess prak-
tisla nytta, för det närisarande men i
hopp vin att den framdeles skall kuiiua
förändras anser jag det dock godt att den
antages. — Ester dessa allmänna ord,
ber jag i hopp oin att mitt andragande
får åtfölja nådiga proposition till meder-
börligt utskott, med några ord få nämna
det wäsentligaste bristerna i nu förelagda
förslaget till dissenterlag
Wi måste till nästa gång uppskjuta
talarens utlåtande öfiver de skilda punk-
terng i förslaget.
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
—— Landtdageii öppnades i lördags
af h. ex. generalguvernören å H. M.
Kejsareng wägnar medelst ett trontal,
som dock icke innehöll något anmärk-
ningen-ärvt Elektorswaleii i de skilda
ståndeii egde ruin i måndags; i Rid-
derskapet och Adeln samt« Borgare-
ståndet segrade wikingalistorna, i Pre-
steståndet och Bondeståndet det nationela
partiet.
— Disseuterlagsförslaget har nu
såsom N:o 10 bland regeringens pro-
positioner blifivit utdeladt ibland stän-
derna. Försiaget afser, såsom man re-
dan förut hade sig bekant, endast kristiia
religiongfamfuud i Finland as annan
protestantisk troslära än den evangelisk-
lutherska. Med glädje måste man dock
hetsa att detta förslag tagit i b.trak-
tande rättigheten för dessa trosbekän-
nare att äfwen få bekläda statstjenster.
Wi införa xörssaget i sin helhet å an-
nat ställe a bladet.
— 27 propositioner hafwa af rege-
ringen redan b ifwit tillstälda landt-
dagen. Bland dessa må förutom de
hwilka tvi redan oinnännit, särskild
uppmärksamhet fästas wid N:o 13, som
asser att ordna den gifta qwinnans
eganderätt på en rättivisare grundwal’
än hittills. " .
— Petitionen om den legaliserade
prostitutionens upphäfwaude torde
hafan wunnit omkring 5000 under-
skrifter samt blifwit tillförfäkrad under-
Oin det kristliga begreppet af
givinnans frigörelse.
Föredrag
af Pastor C. Hostrup.
lOfiversättning för ,,Finfkci iveckobladet««.)
(Forts. fråii föreg. n:r.)
Meu så kom mår Herre till iverldeu,
född af en qwinna, och om man
will genomgå hivad han talat här på
jorden, som det är upptecknadt af de fyra
eroangelisterna, skall man finna att han icke
med ett enda ord, i något afseende stäl-
ler qioinnan under mannen. Wi se öf-
wer allt att de för honom iooro lika,
haii mottog dem lika wäl, gas dem hjelp
och tröst utan åtskiljuad, följdes af män
och qivinnor till sitt kors, och då han
uppstod från de döda, mar en qivinua
den första han uppenbarade sig för-
Ja, tvår Herres första lärjungar,hivilka,
när han leiiinade jorden, sutto inne med
arf efter honom, ivoro icke, som Sokra-
tes elever, en flock unge män, de iooro
mäii och qioinuor om hivarandra, och
orsaken till att hans apostlar endast be-
stodo af män, mar säkerligen endast att
desse under den tiden ivoro bäst egnade
till att bära eioangelium ut i den stora
werldeii. Jag tivislar neiuligen icke på
att det finnes en naturlig skilnad mellan
de båda könen, som alltid skall fortfara,
att arbetet ute i den stora iverlden före-
trädesivis skall ombesörjas af män. också
af den orsaken, att flertalet qivinuor ärv
oumbärliga i hemmet. Meu likiväl liör
det till kristendomens stora uppgifter här
i werlden, att upphäfioa all den gamla
orättioisau i sainhällslifivet och sålunda
äfiven att åter likställa de tivå könen.
Det ivar ju ett godt stycke af dess soeiala
program Paulus framförde, då han skref
i Galateerbrefniet: Här är icke jude eller
grek, barbar eller skyt, träl eller fri,
man eller qivinnaz alla äro de en i Kri-
stus Jesiisz — isynnerhet när ivi samman-
ställa det med hivad som står i brefwet
till Kolosserua, der aposteleit talar om
det nya menniskolifivet, som ivår Herre
ivill framkalla, och åter uppresa ef-
ter syndafallet, och der det heter att det
icke är åtskiljnad på jude och grek, skyt
och barbar, träl eller fri, men Kristus
är allt i alla. Meningen är ju tydligen
den, att det är den orättivisa fkilnaden
mellan folken (jude och greker) mellan
ståndeii (träl och fri) och mellan könen
(inan och qwinna) som kristendomen ivill
upphäfwa, emedan dessa äro syndens
följder. Kristendomen har ialla dessa
afseenden under tidernas lopp uträttat
stora ting, men inycket återstår ännu.
De olika nationerna fe nu när Kristen-
domeii kommit fram, sakerna mycket annor-
lunda än de gjorde det under den gamla ti-
den, då de betraktade hivarandra som barba-
rer och icke«hade aktning för hwarandras
egendomligheter. Kristendomen har fram-
kallat en allmän menniskokäusla, denuär-
niar folkeii till hivarandra och har bör-
jat hjelpa dem att inbördes förstå
hivaraudra.
Jnom de enskilda samfunden har kri-
stendomen fått bngt med det egentliga
slafiveriet; sedan negerslafweriet är af-
skaffadt, finnes det ingen träldom längre
inom den s. k. kristna werlden. Meu
äiinn är olikheten mellan samhällsklas-
serna stor; det fiuiies hela afdelningar af
folken, soni stå i skuggan och bära de
tyngsta bördorna, och andra, som i jem-
förelse med dem slippa alltför lätt, och
kristendomen bör betrakta det soin en af
sina historiska uppgifter att så ividtmöj-
ligt är hjuda till att ntjemna denna skil-
nad. Ja, den bör i intet afseende stå
tillbaka i kampen mot hivad som är syn-—
dens följder, och derför bör den, enligt
min åsigt, äfiveu wara med i qwinno-
saken. Äfmeu med hänsyn till förhål-
landet mellan de båda köneii har kristen-
domen sin mission, hwilket framgår af
det Pauli yttrande jag anförde, och huru
mycket den redan uträttat, märkes bäst,
då man jeniför qwinnans närivarande
ställning hos oss med den hoii intog un-
der gamla tiden. Hivad som ionnnits
framträder klart i förbudet af månggifte.
Meu det är dock endast en hals iviust,
st
så länge en stat, soni benämner sig kri-
sten, tål hivad nian kallar den offentliga
prostitutionen, som är ett maskeradt måttg-
gifte, så länge den gifwer mannen till-
fälle att föra ett osedligt lis och tillåter
qwinnan att nedlåta sig att hjelpa honom
dertill· Mau och qwinna stå icke lika,sålän-
ge den gifta qwinnan är borgerligtomyndig,
så länge hon blott har rådgifivande stämma
med hänsyii till sina egna barn, så länge
hoii icke, när döden upplöser äktenskapet,
har samma rätt som mannen att sitta i·
orubbadt bo. Mait och qwinna äro ej
likstälda, ty när de tillsammans fallit i
en synd, för hwilkeii han oftast bär hus-
wudsakliga skulden, hon för denna synd
får bära hela skammen och största delen
af skadan. cMan och qwinna stå ejlika,
så länge hon ej har samma tillträde som
han till allt hwad hon duger till och
sår lika stor lön för det arbete honfull-
går lika bra som han. Hon har ej lika
rätt med honom, när ej hennes stämma
kan göra sig gällande i alla samhälls-
ärenden lika som hans. Giid har helt
wisst gifwit dem olika anlag, och jag
ivill icke att de skola brukas till
bwad de icke kunna brukas till, men det
är blott synden, som fördelat rätten olika
mellan dem, och det är tvår Herres re-
gel, att tvi skola gifwa en hwar sitt, allt
som ivi lära oss inse hwad.rättwisan
kräfiver. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
