Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin
Nseo 5."
Helsingfors,
Torsöagen den 2 Jebruari
tia weckobladet.
1888.
Yrenumerationspris:
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
- Mikaelsgatan 1
3 mark 50 penni .....
. 2 mark —- penni .....
genom po tkontoren
3 mark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni-
J landsorten
8 penni.
N e d a k t ö r:
« stum Gdelljeitm adress: Estnäsgatan N:o 3.
Znnonser
emottagas å Missionsbokhakideln, Mikaelsgatan l, ii
10 peuni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomeu Wiiktolehti««: 15 p.;
Fjerdedels·år«. . 1 mark 25 spenni .....
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
sy .
« Oui "cetigiousfrihet.
Den fullkomliga lagen, frihetens lag.
Iv-
Wi hafwa nu, om än mycket ofull-
komligt och lemnande flere wigtiga mo-
ment å sido, sökt skärlkåda religions
twånget ihistorisk belysning och sett-
att oaktadt man söker stöda twånget
på historisk häfd, historien dock wisar
oss, att detta twång har sin egentliga
grund i- de remeniseenser från heden-
domen, som blifwit införlifwade med
kristendomen, då denna upphöjdes till
det romerska rikets statsreligion. Wi
hafwa skärskådat det ur social synpunkt
och sett att, så framt man ej will
hålla folken i ett andligt omyndighets
tillstånd, det religiösa twånget, långt
ifrån att befrämja trygghet och med-
borgerlig lycka, framalstrar hyckleri och
andra l-.ster, som äro så· mycket afsky-
wärdare, derföre att de bedrifwas under
religionens täckmantel, samt att de län-
der, der detta twåiig är störst, äfwen
äro— de, som i sedligt afseende stå lägst.
Wi hafwa slutligen fkärskådat det ur
religiös synpunkt och sett att han-
som för oss är wägen, sanningen och
lifwet, tvår religions stiftare, efter hwars
namn wi nämna oss, under sin wan-
del här på jorden, i läraoch föredöme,
i handling och ord, i sin egen seger öf-
wer frestelserna och i sin sjelfuppossring
ända in i döden wisat oss att sannin-
gen är något så högt, att det fordrar
ett; lif som insats och ickesyttre lagbud;
att-den’ är anda och kraft och icke yttre
formwäsende; att bolstafwen dödar och «
anden-« gör · lefwande.
Och ändå är det i hans namn som
nmn ännu i wåra dagar fordrar att
få upprätthålla detta twång och detta
formwäsende. Till hwilket ändamåls
Hwad shoppas man, wäl kunna winna
dermed? Är det möjligen — må
denna förutsättning förlåtas oss, men
wi hafwa blotti förbigående widrört
denna punkt och den är dock wigtig nog
för att erfordra en närmare granskning,
åswen den — för att ät presterskapet
windicera en yttre maktställning? Men
må mani icke förbise, att i den mån
detta blir det enda synliga resultatet,
blir äfwen kyrkan undergräfo i sinrot.
Redan nu har en stor del af den bil-
dade allmänheten, såwäl bland kristen-
domens warmaste wånner som bland
dess bittraste motståndare, fått ögonen
öppnade för det skärande som ligger
deri, att då Kristus sjelf icke hade nå-
got att luta sitt hufwiid till och då han
sände ut sina lärjungar med den sör-
maningen,- att de icke skulle hafwa guld
eller« silfwer eller koppar i sina bälten,
ej heller rensel för resa eller twå lif-
klädnader eller stor eller staf, Ile) dessa
st) Matt· Io: 10, u.
lärjungars efterträdare skola bilda en
werldslig institution, der man avancerar
efter anciennitet och rang, underlydande
« den werldsliga öfwerheten samt dragande
sin inkomst-af uppenbara gudsförneka-
res och bespottares twnngna skatt och
såsom gengäld tillåtande dessa förne-
kare och befpottare att med sin rösträtt
utöfwa inflytande på mal af kyrkans
styrelse. J sanning, det ligger något
.förnedrande i denna tanke. Ofs före-
’ faller det hemskt-
Men wi wilja icke- fasthålla
denna förutsättning; kristendomen måls-
män tunna icke låta sig drifwas af ett
sådant mål. Men hwarföre är kyrkan
då så angelägen om att behålla dessa
gudsförnekare och bespottare isitt skötes
Och hwarföre är hon öfwer hufwud så
angelägen om att olika tänkande icke
.må bewiljas en lagstadgad frihet att
utträda ur henne, sådan att de äfweti
kunna begagna sig deraf. Heir wårt
lands kyrka så litet förtroende för den
. sanningens makt, som finnas inom hen-
ne —- och såsom bygd på Guds ord
bör hon dock hafwa alla betingelser för
en sådan —« att honej mågar förlita
sig derpå? Eller" har hon förgätit att
Guos ords fullhet och rikedomar äro
oändliga, att följaktligen hon sjelf, så-
som en blott ofullkomlig mensklig läro-
byggnad icke kan uttömma dessa rikedo-
mar, och att de derföre måste wara
öfwernog för att kunna mätta äfwen
andra hungrande och törstande sinnen,
« än de som tillhöra henne? — På dessa
frågor hafwa tvi icke funnit något fwar.
Wi afsluta denna öfwerblick af reli-
gionsfrihetens principar, som redan
swällt nog mycket ut på längden och
tröttat wåra läsare, utan att dock flere
wigter punkter blifwit berörda, med att
anföra ett utdrag af en refektori-
tion, som—en numera afliden, högt aktad
jurist och landtdagsman «) inlemnat emot
det betänkande, hwilket lagutskottet wid
1877 års landtdag afgifwit till detiut-
skottets ögon alltför frisinnade förslag
till dissenterlag som af regeringen till-
stäldes nämde års stå ndert ,,Jit mer,«
säger reserwanteu, ,,menniskan blir ge-
nomträngd af Kristi ande, ju mer kri-
stendomens heliga bud framträda såsom
en twingande nödwändighet, blifwa be-
stämmande för hela hennes lefnadsrikt-
ning, desto mera oafwisligt gör sig äf-
wen gällande behofwet för menniskan att
i sitt förhållande till Gad få följa ens-
dast hwad samwetet och den egna öf-
wertygelsen bjuder. Här kunna menni-
skobud, som wilja uppställa hinder der-
emot, som wilja påtwinga menniskan
en tro och öfwertygelse istrid med hen-
nes uppfattning af Guds ord, intet
uträtta, ty hon underordnar allt under
det högsta budet att man mer skall lyda
t) Frih. August Wrede.
. Gud än menniskor-
Nej, menniskoan-
den låter ej insnöra sig iwissa former
genom yttre bud. Grids heliga ord
förblifwer· den enda ledstjernan på hen
nes stråt. Från detta ord utstrålar
den deri inneboende sanningen med allt
klarare ljus, th mer friwilligt, oförbe-
hållsamt menniskan öfwerlemnar sig
deråt. Och rättigheten att söka denna
högsta sanning måste derföre stå en
hwar öppen.
rättighet, måste han äfmeii få uttala
och söka utbreda sin öfwertygelse samt
. så förena sig med likatänkande till upp-
byggelse och styrka· Och denna den
lutherska reformationens grundprincip
mågar man ännu nära 400 år efter
det den först uttalades, icke tillämpa.
Då man i wåra dagar åt den fria ytt-
randerätten å andra håll will häfda en
så oinskränkt frihet, hwarföre förgäter
man principen, då fråga är om den
enskilda menniskans werkliga oförytter-
liga rätt att pröfwa Guds ord samt
uttala sitt hjertas och samwetes bekän-
nelse derefter?«
Dissenterlagssörslaget inför
landtdagen.
Wi meddela i dag herr Edw. Björ-
kenheims granskning af de särskilda
paragraferna af detta förslag, såsom en
fortsättning af hans tal iRidderska-
pets och Adelas plenum den 25 jan-
Par. 1. Jag kan icke förbigå denna
par. utan att uttala en protest i reli-
gions frihetens namn. Enligt densamma
tillåtes endast protestantiska religions
samfund, hwilka stå på bibelns och den
apostoliskt trosbekännelsens grund, rätt
att bilda dissenter församlingar. Såsoiii
jag redaic haft äraii framhålla borde dock
denna rättighet icke kunna förivägras äf-
ioeii alla andra trosbekännare så widt ej
lag och fedlighet derigenom komma att
kränkas-.
Uti pa r. 3 stadgas att dissenterför-
samling är berättigad sjelf kalla prest
eller lärare men anmäla sitt wal utan
tidsutdrägt hos senaten. Så länge den
rörelse, hloilkeii blifioit betecknad med
namnet ,,disseuter-rörelse«, räknar sina
allra flesta medlemmar inom de lägsta
samhällsklasser, måste en sådan besittni-
melse alltid blifiva ett baud, och ett smårt
sådant, på dessa, hwilka knapt sielfioa
kunna handlägga ett ärende i lägsta in-
stans. Deic föreliggande nåd. propositio-
nen närmar sig i mycket nu gällande
dissenterlag i tvår·t mestra grannland;
men en liknande bestämmelse ingår der
dock ej. Fordraii wore berättigad om
fråii förordningen utgått straxt derpå föl-
jande bestänunelse, att ,,fådaii församling
toare dessutom pligtig kalla föreståndare,
hwilken bör innehafwa den bildning att
länets gmoernör kan honom godhjan
Jiig ber ännu en gåiig få nämna att
Meri har menniskan denna -
den rörelse som är mest i heliofwet as
en dissenterlag, den baptistiskei, räknar
sina flesta medlemmar bland folket. De
bildade element, hioilka idensamma ingå,
ära så få, att de knappt förtjena
nämnas· Flertalet utgöras af personer,
hwilka icke innehafma den grad af bild-
ning, att någon myndighet skulle kunna
tillerkänna den de skyldigheter och förmå-
ner här afses-
Redan häri ligger en omöjlighet för
de baptis ska församlingarna att utträda
ur statsk rkan. Men finlle äfioen lämp-
liga personer finnas, hwilka icke blott
såsom nu är fallet famivetsgrant förestå
förefintliga församlingar utan ock af gu-
lvernörerne kunde i denna sin befattning
officielt stadfästas, måste införandet af
ett eioilregister anses såfonc högst önsk-
ligt och den enda praktislii lösningen af
denna fråga. Jiig mågar dock icke tro,
att ett civilregister så hastigt som behof-
wet påkallats, kunde skapas i wårt land.
Deremot borde en annan lösning affrå-
gan, hwilken bliftoit anioäud i Smerige,
med fördel kunna åstadkommas Enligt
föreliggande förslag eger den lutherska
församlingsläraren fortfarande af dissen-
ters uppbära dessas kyrkliga utskylder
med undantag af de personella. Eli
ringa gengärd wore att deii Luth. kyr-
kans prest skulle slyldiggöras att föra för-
teckning ösloer de dissenters, hwilka bo
och bygga inom hans område. Detta
skulle mara ett tillägg iden lutherska
prestens arbete, hwilket wore gotiska ringa.
J få socknar finnes mera än 20 år 30
dissenters och dessas bokföriiig blefioe ej
betungande. Dessntom skulle härigenom
tvinnas ett ganska önskligt samband mel-
lan den luth. presten och dissenters.
Jag nämner detta under widhållaudet af
att utförandet af ett civilregister toore
det mest praktiska. — llti samma -
paragrafs sista moment finnes
stadgadt: »å Guivernöreu ankommer haf-
nm » tillslut deröfiver att föreståndare för
dissenterförsamling fina sina åligganden
behörigen fnllgör.« Jag wet ej om det
katt anses lämpligt atteumerldslig myn-
dighet handhar denna tillsyn, likasom jag
tioiflar hurmvida Glitneriiöi«e11 och hans
underlydande i hwar-fe fall äro kompe-
tenta härtill.
Par. 6. Siftei moment stadgar:
,,C«j heller må skolor eller andra upp-
sostrings anstalter i hmilta nudermisuing
i religion af främmande trosbekännare
meddelas, upplåtas för barn af Emana-
Luth. trosliiran. Sker annorledes, warde
skolan eller anstalten stängd oclj förestån-
daren för deusauuua dömd att bötei från
ett hundra till ett tusen mark«. Om
man tillerkänner dissenters rättighet till
sanuuetsbetänkligheter orl) erkänner dessa
famioetsisöetänlligheter mara orsaken till
deras inträdande ur statslyrkaiudå måste
man äfmen tillerkämia dem rätt atti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
