Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utwalde fjelf åt sig för detttt ändamål
några fattiga olärda fiskare. En predi-
kant, som är i besittning af en lefwande
tro, måste wara skickligare att förkunna
frälsningen i Jesus Kristus-, än en som
aldrig på sig sjelf erfarit sanningen af
fridens ewangelinm, besutte han äii all
denna werldeiis lärdom och hade han-
ätt aflagt examina för hivilka myndighe-
ter som helst.
Hioad beträffar matningen för »ulf-
roar i fårakläder«- så wore iväl deroin
inycket att säga, men ivi ivilja endast
ferinra om, att då man kommer fram
med dylika citater mot andra, man fram-
för allt borde se till, att man har rent
för egen dörr. Att personer med upp-
offring af lifwets beqivämligheter och lem-
nande hem, familj och allt, resa omkring
för att predika ewangelinm utan jordisk
winning, blott af kärlek till sin Herre
och af nitälskan för själars frälsning,
borde ätminstoiie ej gifwa anledning till
dylika beskyllningar.
heteii är i sanning stor. Dock det måste
ju så wara. Mau erinras här oni det
soni Kristus förutsade ät sina lärjungar:
»Saliga åren J när meniiiskorna försmä-
da och förfölja eder, stigande allt ondt
om eder, ljugande för min skull« och
,,de som eder förfölja, skola mena sig
göra Gud en tjenst dermed«.
Hela denna sak utwisar huru klent be-
stäldt det är med religionsfriheten iwårt
land. Hwar någon andlig rörelse upp-
kommer, der skyndar man sig genast från
kyrkligt håll att af nitälskan för renlä-
righet göra slut derpå och detta medan
werlden rnndt omkring sofwer syndens och
säkerhetens sömn. När skall den tid
randas, då eivangelium hos oss fritt får
förkunnas oberoende af olika läroriktnin-
gar? Först då kan ett sant religiöst lif
uppbloinstra.
—n——n.
Till Redaktioncn för Finska
Weckobladct.
En insändare, J. A. K. i Finfka
Weckobladet N:o 7 har sökt tvisa att jag
i min broschyr: »Till minne af biskops-
ivisitationeu i Helsingfors-« icke gifwit en
fullt sanningsenlig teckning af Walden-
ftrömianismen ivid dess jemförelse med
den lutherska kyrkans lära, särskilt hivad
beträffar församlingen eller Kristi ställ-
företrädarefkap för oss i Hans lidande
och död för ivåra synder, och får jag
med anledning häraf anföra följande:
Är det få att jag misstagit mig i min
uppfattning .af Waldenftrömianisinen, så
ber jag J. A. K. göra mig] och andra
den ivänskapstjensten, att tydligt och klart
sramroisa skilnaden mellan isrågaioarande
riktning och den lutherska kyrkans lära,
då otivifivelaktigt torde ivara att en
schisni mellan båda dessa samfund före-
finnes. När så illa är, är åtminstone
godt att differenspuiikterna framhållas-,
på det en hivar må iveta hivad font tros
och läres i det religiösa samfund, till
hivilket han ansluter fig. På uppmaning
af medlemmar utaf Helsingfors Luther-
ska församling försökte jag en dylik jem-
föraiide framställning mellan diesfentens
och den Lutherfka kyrkan; J. A. K. har
sökt wisa att jag ej lyckats mid skildrin-
gen af Waldenströmianismen, och då så-
dant möjligen kunde hända mig oin jag
yttermera försökte mig i ämnet, så an-
håller jag nu ivänligen att få öfwer-
flytta den mig ålagda pligten på den
ärade insändaren, som synes tillhöra
Waldenströtnianisinen och derföre helt sä-
kert bättre än jag känner densamma. Och
då insändaren derjemte anmärker att den
sammanträngda form jag gifwit min
framställning möjligen kunnat ivilfeleda
Deii andliga blind- .
de i saken okunniga, så ioore kanske nöd-
ivändigt till förekommande af en dylik
misstydning, om den framställning hivarom
jag nu tvänligen anhåller. blefive så ut-
tömmande som möjligt uti en tidskrigt
wara kan.
Kärt ivore ock för mig om J. A. K.
iville angifiua tidpunkten, då de af ho-
nom citerade skrifterna äro utgifna, ty
kändt är, ifall jag ej äfiveii häri skulle
misstagit mig, att Herr Waldenström
icke tänkt och talat lika under alla peri-
oder af sin lärare och skriftställare werk-
samhet, utan att betydligare onikaftnin-
gar härivid egt rum. Till ett rätt be-
dömande af honom hör derföre äfwen
kännedomen af de tider, då den ena el-
ler andra skriften af honom utgifivits.
Att jag icke läst de senare skrifterna af
Waldenströiii erkänner jag ivara en brist,
ty ivärr en af de många, hwaraf min
skriftställareiverksanihet med rätta kan an-
ses ivara behäftad, men
men oiu herr Waldenströrns lära, hivilka
"iuarit synliga i fivenska tidningar och tid-
skrifter och hivilka jag icke sett ivederlagda,
har jag dock bildat mig ett omdöme oin ho-
nom, soin jag trott ivara det rätta. Så
säger t. ex. Wäktareii i N:o 6 för inne-
iparande år ired anledning af ett ytt-
rande af herr Waldeuström under på-
gående riksdag oin straffens betydelse och
ändamål följande:
»Det är bekant att lektor Waldenström
ej ioill erkänna det (att grunden för
straffet är Guds ivrede öfwer synden),
utan anser det wara Giid otvärdigt att
hämnas. Haii säger ju ock, att Guds
rättfärdighet intet-annat är än hans
fromhet, godhet och kärlek. Af denna
grundåskådning följer sedan hela lekt.
W:s bekanta förnekande af Kristi förfo-
ning, Kristi ställföreträdareskap, Kristi
strafflidande för oss, o. s. iv. Ty, om
Giid aldrig ivredgas på oss för fyndens
skull, så behöfiver han naturligtivis ej
försonas. Oni Guds rättfärdighet ej
fordrar att ivi lida dödens straff för syn-
den, så behöfiver ej heller Kristus taga
på sig detta ivårt straff, d. iv. f. dö för
ivåra synder! — —- —— «
Mitt omdöme om Waldenströiii eller
egentligen Waldenströmianismen sk) är
sålunda icke gripet ur lusten utan stöder
sig på dessa och dylika yttranden om ho-
nom af hans egna landsmän. Åro de
oriktiga, så desto bättre för Herr Walden-
ström och hans anhängare. J. A. K-
kan också wara öfioertygad derom att ju
närmare öfwerensstämmelse kan uppmi-
sas mellan Waldenströinianisinen och
Lutheranisnien eller med andra ord, ju
färre och af ringare betydelse de dise-
renspunkter blifiva, foin af J. A. K.
skola kunna sanningsenligt framhållas,
desto mera skall det glädja mig, ty jag
älskar icke söndringen, utaii enheten i
Kristi-s — uppfyllelsen af den stora bönen,
hivilken Han, som allena borde kallas
mästare, bad för sina lärjungar och alle
dem, som genom deras ord skulle tro på
Honom: Att alla skola wara ett,
såsoni du, Fader i mig och jag i
dig, att occk de skola ivara ett i
oss, på det att merldeii må tro
att du har sändt mig. Joh. 17: 21.
Borgå den 20 Fehr. 1888.
C. H. Alopeus.
t) Att man af ett partis anhängare icke
alltid råttwist kan bedöma paritets ,,mästare«·
har J. A. K. riktigt antydt. Kyrkohi«·torien
och erfarenheten styrker detsamma, oii må-
hända är detta äfwen fallet hivad beräsfar
Waldenström och Waldenströmianismen, hvil-
tet dock tyivärr förnekas af J. A. K., åtminstone
hwad beträffar Waldenströmianiömerna i Fin-
land, en förnekelse, som jag icke wille emot-
säga. — Ofta nog gå lärjungarna län re än
mästaren, under det å andra sidan mo erata
lärjungar finnas, som icke så skarpt hålla på
skiljelärani partiet. Detta sagdt icke särskildt
om Waldenströmianismem ,
af omdö- «
Nyheter för dagm.«
Hemlandet. !-
— Till ledamöter i-·kontit6n för
finska ärendet i St. Petersburg bar
senaten för nästa tre års oktroj utsett
senatorerna Robert Aug. Mont-
g o m e r y och generallöjtnaiit C b r i -
stian Th. Oker-Blom. De nu-
warande ledamöterna, hwars oktroj ut-
går i oktober-, äro senatorerna Th. Ce-
derholni och n. iv. landtmarskalkengehei-
merådet V. von Haartmaii.
—- Disfenterlagförflagets behand-
ling af lagutskottet widtog i måndags.
Med spänd wäntan motser maii huru
-lagutskottets ledamöter skola afbörda sig
det answarsfulla uppdraget att förbereda
detta wigtiga lagförslag till dess behand-
ling af de särskilda stånden. Skola de
ihågkomma sin mästares ord, lära och
föredöme, som med hela sin mandel här
på jorden lärt oss att den fullkomliga
lagen äfwen är frihetens lag? Eller
skola de låta de hårdt tillknutna banden,
med hivilka det senaste kyrkomötet welat«
ihopsnöra hwarje från statskyrkan din-er-
gerande trosriktning, qwarstå. Sådant
förslaget nu föreligger, kunna icke ens
de dissenters, för hivilka det är afsedt,
na, som äro independenter och endast
utom hos oss för det mesta endastbestå
af obemedlade men derföre icke mindre
allwarliga kristna; icke de s. k. frikyrk-v
liga med sin widtomfattande kärleks- och
söndagsskolewerksamhetz icke den fråii Eng-
land inkomna riktningen, som under namn
af plymouth brödernaöfiverallt
hivar den uppträdt wunnit aktning för
det kristliga allwar och den rena sedliga
mandel dess medlemmar ådagalägga; ply-
mouthbröderna wälja neinligen icke emel-
lan sig hwarken prest eller föreståndare,
utan hivar och en medlem af samfundet
är tillika prest i detsamma, d. ä. han
har rättighet att der tala och uppträda.
Jcke ens metodisterna, hipars stadgar
dock göra dem till ett asslutet och wäl-
organiseradt samfund och broars förestån-
dare har en nästan biskoplig myndighet,
kunna i widsträktare mån begagna sig
af detta lagsörslag, emedan enligt detta
icke äro finska medborgare, och detta tor-
de swårligeii metodisternas i landet lä-
rare och föreståndare underkasta sig att
blifwa, såframt de icke händelsewis rå-
kade wara infödde finske män, emedan
det är en sed bland metodisterna att
dess lärare och predikanter, i synnerhet
bland de lägre graderna, ofta omflyttas.
För hwem är då dissenter-
lagsfö rskaget egentligen as-
s edt? Det minsta man kan fordra as
lagstiftarene är, att de åtminstone göra
sig mödan att taga reda på deras förhållan-
den och behof, för hivilka de wilja stifta
lag; men detta har upphofsmännen till
dissenterlagförslaget icke giort.
— Strafflagsutfkottet har med 12
röster emot 4 beslutit att i enlighet med
propositioneii i ämnet föreslå att döds-
straffet må införas icke blott för maje-
stätsbrott och högsörrederi utan äfwen
för nppsåtligt mord: i detta senare fall
lärer ock, beroende af graden af brottet,
äfwen tukthus på lifstid och förlust af
medborgerligt förtroende komma att an-
wändas.
— Beftyrelfen för Nykterhetcus
Wånner har utfärdat inbjudning till
samtliga nykterhetsföreningar i landet
att deltaga idet sjette allmän-
na nykterhetsmötet, som kom-
mer att hållas iHelsingfors, den 26—
29 juni. Till ledamöter i bestyrelsen
för mötet äro walde d:r A. A. Gran-
felt, d:r M. Johnson och pastor E.
Bergroth. «
— Notterhetsföredrag. Ett nyk-
terhetsföredrag af mer än manligt in-
tresse hölls i måndags i Allianshufetaf
litteratören W. Lö nnbeck. Se när-
mare artikeln Nykterhetsarbetet.
— Herr Gustaf af Geijer-stam har
icke skytt att i Helsingfors utgifwai
tryck de föredrag, med hivilka han här-
städes fårat om allmänna rättskåuslam
Detta företag blir så mycket mera ut-
manade, som han låter boken ledsagas
af ett företal, i hwilket han förklarar,
begagna sig deraf; — icke b ap t i st e r- -
bilda helt små församlingar och som dess-·
dessa föreståndare icke erkännes, om de·
att han icke tönkwsåunna något swar på
de angrepp,» som rikss emot honom as
en-«del.« damer dch -.ivapendragare,
emedan dessa Mng a togo en form,
som mar fmsdelsensxzsöch icke kritikens el-
ler meningsutbytets -,« emina i Swe-
rise mdr det mer änrsz Jihwars namn
kanske skulle wäga mera än mitt, som
efter att haswa tagit del af dessa för-
drag frågade, om det werkligeii icke war
annat, som wäckt en sådan storm iFin-
land«. — Möjligt att detta senare på-
stående är sant, i synnerhet om dessa
namn stå att söka bland sällskapet Ver-
d and i; men om han dermed will här
söka göra troligt, att dessa föredrag och
de» satser han genom dem sökt sprida icke
måckt uppseendesoch ogillande annorstä-
des än i Finland, så är detta något,
sym icke är sant. De hafan wäckt af-
y toch förakt öfwerallt hivar de blifwit
hållna, icke minst i det fria ordets land
Norge. För hivar och en, soin under-
håller någon förbindelse med detta land,
kan det icke wara obekant att den »ftorm«
af ogillande dessa föredrag wäckt der
warit- lika stor och kanske större än den,
de framkallat här.. Och den måste
spara « diet öfiverallt, der rätts- och fed-
lighetskänslan ännu hålles maken.
— Den ewangelifk-lutherfka fön-
dagsskoleföreningen i Finnmii har er-
hållit inbjudning srån ewangelifk-luther-
ska söndagsskoleföreningen iNyssland att
träda i utbyte af litteratur-.
— Paftor E. Bergroths föredrag
i Finlands kyrkohistoria itisdags war
besökt af omkr. 200 personer Föredra-
get, som afhandlade reformationens tide-
hwarf, mar lifligt hållet men nog mycket
partiskt och färgladt till förmån för kyr-
kans yttre maktställning. Så t. ex.
framstäldes GustafI som en rå och egen-
nyttig barbar, derföre att han under en
tid as djupt betryck, då landet war ut-
sugadt af danskarne, wågade, för att å-
stadkomma en bättre tingens ordning,
angripa kyrkans och klostrens hopade
skatter. «
"— Det protokoll, font fördes ivid
Tawastehus församlings kyrkorådsniöte
den 8 Fehrnari har blifwit oss tillstäldt
och lyder i öfiversättning sålunda:
§ t. .
Alldenstund här i Tawastehus församling
tioenne andliga föredragare, Herr Hjalmar
Braxen och en swenst undersåte Herr Nyreen,
redan twenne weckors tid uppehållit. sig, och
alldenstund desse herrar i sina andliga för-
drag offentli en tala emot den ewangeliska
släran och f lunda hafwa åstadkommit stor .
förwirring (oordning) så beslöt kyrkorådet en-
hälligt med stöd af 33 paragrafen, att för-
bjuda dem att framdeles fortsätta en sådan
lärowerksam et i församlingen-
kyrkorådets wägnar
K- A. Candolin.
t. s-. pa tor.
G. W. Palander. J. A. Hahnsson.
d FLeåFor. G Prags-Likr.
. . . orsgren. . . y erg.
Handlande. Handlande.
A. Holin.
Skomakare.
Wi skola i nästa nummer införa den
skrifiielse i hwilken herrar Braxön och
Nyreeii ifrån detta kyrkorådets beslut wäd-
jat till domkapiilet och soin utgör en
manlig och öppen bekännelse af deras
åsigter.
Det förbud, soin sålunda tillstälts dem,
synes emellertid iverkat motsatsen mot
hwad det mar afsedt. Då det nemligen
blef bekant, att de måste upphöra med
sin lärarewerksamhet, tillwäxte tilloppet
af deras åhörare få att de ej längre kun-
de rymmas i den manliga samlingsloka-
len en fal i baruhenimet som dessutom
samtidigt äfwen blifwit obrukbar derige-
nom att sjukdom utbrutit i barnhemmet.
Deras åhörare upphyrde då åt dem-
teatern; och en wecka efter det att för-
budet tillstälts dem, fortforo de att pre-
dika der, under det att deras publik stän-
digt ökades. De båda predikanterna haf-
wa nu lemnat Tawastehus.
Söndagen predika:
J Nikolaikyrkan: Finsk högmessa kl. 9 a-
stor Habl; — swensk högmessa kl. 12 paäor
Broberg-, — finsk aftonsång kl 6 pa or
Bengelsdorff.
J Gamle- kyrkan: Swenfk hdgmessa kl. 9
astor Broberg; — finsk högmessa kl. 12 pa-
rter Hile — swensk aftonsång kl. 6 pip
or Bä .
Ä Pnorela Finsk predikan kl. 10. sirener
dikan kl. hals 12.
Wid Georgögatan 12: Swensk predikan kl.
11 af pastor B. A. Carlson och kl. ö e. m.
af W:m Häggman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
