Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnet från denne Herrens flitige tjena-
res tal.
Då jag kom till diakonissanstaltens
årsmöte, hade han redatt börjat tala.
Då titan kom till mötet, sick man ett
godt intryck af att se de täta radertia af
Herretis tienarinnvr i hivita mössor (en-
ligt hivad jag tror mycket ösiver etthun-
dra) htvilka uppoffra fttt lif i tjenst för
de lidande och arma. De Schweiziska
flickorita synas ästven i det afseende
tvara framom oss, att de hafiva
uppfattat Gads uppmaning, sin pligt,sin
rätt till detta arbete· När skola Fin-
lands kristna unga qiviunor toaktia upp
för att märka detta ivigtiga arbetsfält,
så att också tvi ihundradetalsktille kunna
räkna diakonissor?
Ja, då jag kotn till mötet, höll Schrenk
på att tala. Texteti tycktes mara fråit
11 Moseboks 15 och 16 kapitel, Jöra-
elsfolks tvandring i Mara, Elint och ök-
neii Sin. Han fortsatte ungefär så-
landa:
»Wi äro mycket färdiga att säga: jag
tvill följa Jesus! Wi önska att Han ta-
lar ljusligt med oss. tvi sitta gerna med
Jsraelsfolk tvid Elims friska källor-
Men tvi knota tvid Maran och tvid knota
åter i öknen Sitt. Wi tänka på det
foriia Egypten. Hat· någon af oss blif-
tvit lyckligare genom att se tillbaka på
sitt lif i iverlden? Jttgeit. Wi behöf-
tva i Maran, i Elim, i Sin, den när-
tvarande Gtideii för hivarje ögonblick.
Wi behöfiva leftva i det närtvarande icke
i det förflutna. Om tvi, liksom Efeser-
tia, hafiva förlorat den första kärleken,
behöfiva tvi fe tillbaka, men denna blick
bringar oss ej att knota, utan dctt för-
ödmjukar oss. Stundotn se tvi tillbaka
fat att tvi måste gata det. Det ar då
någon obekänd synd står emellan Gad
och oss. Mångeti ser sålunda ständigt
tillbaka. Wi måste engång upphöra, be-
känna ivåra synder vrh med åter renadt
satiiivete se rakt på Jesus och framåt.
J Sin iville Gad lära Jsraels folk att
lita på honom såsotti deit närivarande
Gnden, hivilketi hjelper dag för dag.
De kunde icke förtrösta på något förråd.
De hade ej något annat än Gads löfte,
hwilket hivat-fe itiorgvti föriverkligades.
Wi hafiva ätitin samma Gtid. Hivarje
morgon få tvi samla tnanua för dagens
behof. Men tvi skola icke satiila först
oitt qivällen eller om middagen utan otti
morgonen; genast då tvi öppna tvåra ögon
kunna tvi börja, så att tvi äro försedda
förrätt tvi lemna tvårt rum. J kunnen
samla det äfiven vin natten, systrar, då
Eder tjetist fordrar att J tvaken. Hiir
mycken hjertesorg bringa tvi oss icke sjelf-
tva. vitt tvi stödja oss tvid något annat
ätt den dagliga nåden. Här finnes ej
någon på denna stund, till hivilken ej
Gad kunde säga rakt i ansigtet: ,,Jag
har ickeobedragit dig, jag har ivarit tro-
gen«. At mig har Haii hivarje dag gif-
wit text, åhörare och kraft. «Sörjen
icke för morgondagen, ty den har sjelf
sitt omsorg med sig«, det är: Jag skall
gifiva manna för den. Leftven idet
närivarande, förtrösteti på Gads när-
ivaro i hwarje nu»med afseende till ande,
själ och kropp. Aftven i dödens stund
förtrösteit på honom. Haii är närma-
rande äfiven i dödens mörka dal. Wår
wäg går ej alltid genom Elim. Det är
just Herretis iväg, då tvi råka i stvårig-
het, men där är Han när oss sotn den
närtvarande hjelparen«. (Forts.)
Höndnggsltolati.
Textutrednitig
Söndagen den 26 Febr. 1888.
Matt. 19: 16—2s;.
Ritedotnens faror.
Denna händelse tilldrog sig emellan
löfhyddohögtiden och Jesu besök i Beta-
nia före den fjerde påsken och under hatts
sista färd upp till Jerusalem. Följande
gränsen mellan Galileeii och Samarien
öftvergår han Jordan och fortsätter sin
tvandring utefter Jordatt på östra sidan
söderut, hivarefter hatt i närheten af Je-
riko åter öftvergick Jordan, under hela
tiden, ehuru medtoeten om hivad sotti
skall ske honotn i Jerusalem, lärande och
tindertztisande sina lärjungar och andra,
font på tväg till påskahögtiden slutit sig
till honotn och hans ständigaföljeslagare.
Det är under sin tvandring här i Pe-
reeti, den händelse inträffar, fotn tvi nu
få betrakta. Ensant ar folkhopen, djupt
i sitt innersta berörd af Jesu underwis-
tiing och mäktiga gerningar, framträder
en ting tttan till den store läraren från
det föraktade Nasaret, faller på sina knän
inför honom, Mark. 10: l7, och ivill
weta, hivad för ett särskildt godt han
skall göra för att tvara ioiss oin etvigt
lif. Det samtal font härtvid uppstår
emellan denne yngling och Jesus, förtje-
iiar tvår synnerliga uppmärksamhet.
Frälsningen är en personlig angelägen-
het, och derför måste hivar och en foin
ivill blifiva frälst, sjelf persotiligeiitvända
sig till Kristiis och för honom framlägga
sin själs angelägenheter.
Det är särskildt trenne tvigtiga fattnin-
gar denna händelse bär fram till ivårt
beaktande.
Att en menniska kan hastva begär ef-
ter frälsning, och likiväl gå miste om
den samma.
Att oonitvätida tneiiniskor ofta befinna
sig i djup okunnighet angående andliga
ting. «
Att ont en nientiiska i sitt hjerta ivill
bibehålla en enda afgud, så blir den
saitkina en orsak till henties etviga för-
der ·
Låtotn oss, innan tvi lentna denna
text. blicka ned i tvårt eget hjerta, och
efterfe, hivad det har att säga oss. Ar
det toårt uppriktiga allwar, när tvi säga,
att tvi tvilja oanvända oss? Wilja tvi
låta alla ivårt hjertas afgudar fara?
Finnes hos oss ingen hemlig synd, som
tvi fortfarande ivilja behålla och ivägra
att öfivergifiva? Finnes iitgein menni-
ska och ingenting, sotn tvi i hemlighet
älska högre än Kristus och tvåra egna
själar? Dessa frågor fordra ett upprik-
tigt stvar. Dett satina orsaken till så
många menniskors bedröfliga tillstånd är
den andliga afgudadyrkaii, som allmänt
råder ibland oss. Fördeuskull säger apost.
Johannes med allt skäl: «Kära barn,
makten eder för afgudarne" 1 Joh. 5: 2.
Det är lättare, att en kamel går ge-
notn ett nålsöga o. vs. tv. = ettiöster-
landet ganska ivaiiligt ordspråk anmärker
Starke: »J Talmnd står: ,,eu elefant
katt icke gå genom ett tiålsöga«; istället
säger Kristus en kamel, emedan detta
djur tvar för dem bekant och för sitt höga
ryggs skull tvar ännu oskickligare. Deii
syriska öfwers. har ock återgifivit det med
en kamel.« Och i sitta förklaringar och
anmärkningar till det nya testamentet
säger lektor P· Waldenström (se Matt.
19: 24): »För öfrigt är att märka, att
alla försök att borttolka den enkla orda-
lydelsen, fåsoin skett när inant.ex. sagt,
att Herrett med nålsögat menat en trång
port, eller att han ursprungligen icke
sagt kamel utatt ankartåg, ärv idel ratio-
nalistiskt godtycke.«
v. Frågor:
Wåra kroppar liksom tvåra själar äro
ofta i fara, och tvi behöftva derför en
Gud, som förmår frälsa och betvara både
kropp och själ. För htvilka faror toar-
nar särskildt dagens text. Af hivad an-
ledning tvi särskildt warnas för dessa
faror skola tvi nu se. Jesus är på iväg
till Jerusalem till påskhögtidett. J hwil-
kas sällskap företager han fråit Galileen
denna resa? Till Jesus och hans lär-
jungar fälla sig sttart andra, soni ock
skola till Jerusalem och för dessa fram-
lägger nu Jesus med guddomlig lärare-
ivishet himmelrikets sanningar. Hwilken
i sällskapet beröres särskildt af Jesti lära
och underwisning? En ung man. Hivad
tveta tvi otit den mannens yttre ställ-
ning? hatt war rik. För öfrigt se tvi
honom tvara ibehof affrälsning. Hamr-
af kunna tvi förstå ått så war? Hnrtt
låter han Jesus förstå sin andliga nöd?
Hitrti lyder den fråga, som ynglingen
giftver Jesus? Htvad sivarar Jesus ho-
itom härpå? Detta underliga swar gif-
tver Herren honom, emedan hatt i sin
alltvetetihet iväl kände, att den unge man-
neti måste föras till en sann sjelfkänne-
dom. Hnrn hade den unge mannen kal-
lat Jefus? Hwad säger titt Herreti först
härom? War då icke Jestis god? Men
hurti ställer sig nu Jesus inför denne
inatt, såsom Gad eller menniska? Detta
gör Herren Jeftis, emedan den unge
mannen äniiti icke trodde honom wara
annat än en lärare och liksom hani
Joh. 7: 17 säger: ,,min lära är icke
min« så ock här: ,,jag är icke god«, ty
han talar här om sig sjelf såsom blott
en menniska såsom attdra menniskor; men
till htvent såsom dett ende gode hämni-
sar han honom? Ynglingen will tveta,
hivad godt han skall göra för att få etvigt
lif. Kaii någon nietitiiska genom sina
bästa bemödanden och gernitigar få ett
etvigt lif? Meri då han på görandets
iväg tvill tvinna etvigt lif. så wifar Her-
ren honom ett sådan wäg. Hwad säger
han till ynglingen? Förftår den itnge
mannen ännii sitt oförmåga att af allt
hjerta katina hålla Gads lags Hwad
smakar hatt derför Herren härpå? v. 20.
Kinide det i något hänseende ligga nå-
goit sanning i den unge mannens bekän-
nelse? J hwilket fall låg det sanningi
hans stvar? Mett fordrar Herrenblott,
att ivi i det yttre skola hålla hatts bud?
Jitför tnetniiskor kunde han ju så wilt-
nesbörd om att tvara en rättfärdig man,
men kunde hatt få detta erkännande af
Gads Htvarför ej? Htvad säger Gad
i det nionde och tionde budet? Hivad
förbjuder oss Herrett i dessa bud? Dett
ottda lustan, de oiida begärelserna. Hade
den« utige mannen, trott J, ästven med
ttted afseeiide härpå hållit Gads lag.
Menniskau ser, hivad för ögonen är,
Gad ser till hjertat. Till någon sådan
kännedom om sitt eget hjerteförderf hade
den unge mannen ej kommit.
Wi skola nu se, huru Jesus ivill för-
hjelpa honom till en sådaii kännedom-
Hmad iveta tvi om mannens yttre
ställning, anmärkte ivi nyss?
Detta tvisste Jesus, men äftveti något
mera tvisste han. Htvad då, tron J?
Jo, Jesus tvisste, att mannen med hela
sitt hjerta tvar fastiväxt tvid dessa jor-
diska rikedoitiar· Nti skall det tvisa sig,
oiti mannen mer älskade Gad än dessa
penningar. Hwad säger han derför till
honom? Jestis berör eti mycket ömtålig
punkt. Han låter mannen göra ett be-
stämdt tval mellati Gud och werlden.
Hwad» föredrog den olycklige unge man-
nen, det jordiska goda eller det himmel-
ska goda?
Han heter det härom? Stackars matti-
För en tids njutning af jordisk rikedvitt
lemnar han Gad och himmelen. Tron
J, barn, att denne unge man, är den
ende som så har handlat?
Kunna också barn älska något mera
än Gud? Hwad då månne? Kläder,
slantar, leksaker, nöjen o. s. tv. Många
afgudar göras as siden och. sammet. En
tvacker klädning, en ity hatt, ett wackert
batid kan ivara en afgud. Jag undrar,
otu Gad ser några sådana afgiidar bland
eder, mina unga männer? o. s. w.
Hivilken allivarsant lärdom giftver Her-
ren sina lärjungar, sedan den ntige man-
nen» gått bort?
Ar det orätt att hafwa rikedomar, om
tvi på ärligt sätt få sådana? Meit hwad
är ofta förenadt med de jordiska rikedo-
marne? Hwad kan nemligeii lätt in-
träffa för dem, som ega jordiska rikedo-
mar. De kunna fästa sina hjertan der-
wid· Haiti säger derför Herren till lär-
jungarna? Böra tvi derför bedja Gad
om rikedom? Böra tvi bedja Gad vin
fattigdoms Wi böra bedja såsom Gads
ord lärer: Fattigdom och rikedom gif
mig icke, men låt mig min afskilda del
afsspis få. -
Är det möjligt att ega rikedom och än-
dock tvara ett Gads barn? Huru äger
nämligen Jesus derom? v. 26. Meii
Gad och iverlden ktiniia tvi ej älska på
eii gång. Hiirti heter det deroni i tätt-
kespråket?
(Ester Sanningawittnet).
Diverse.
Uti-
liissionsiiakltantlela
1 Mikaelsgatan l.
Besk0w, Gr. E. Dell K01’sf"liste. Passionspredikttingar likt-.
2 m. 80 .
Ekman, E. J., Biltelslcolan
nens historia m. m.
p; v. b. 3 m. 50 p; elotib. 4 m. 20 p-
Kort öfversigt- af konfirmatio-
samt- kort vägledning tör lärare
ocli elever i bibelskolan, med 5 illustr. kart-. 70 p-
» lien-en iir mitt ljus.
ev. b. 1 m. 75 p.
Betr. öf. Dav.
28:de Psalm.
» Den lidande oeh korsfäste Kristus. Passionsbetrak—
delstat-. ev· b. 2 m. 40 p.
» Ul« Gllds brödlcorg. Betr. öf. Dav. 46 pr. hft. 70 p.
Fjetterström, Rud., Bilder ur deit Ickistna kyrkans lii-
sli0kla.«hfd. 2 m. 45 p.
Gat-ole, Karl, Frän Jerusaleni till Boni. Utlaggning af
Aposdlagerningarna i betraktelser-. 2 deL 8 m. 40« p. .
Griesinger, Th., Proc, Jesuiternas historia-. Utgifves 1
cirka 8 haft-en a 70 p.
Enmus, L., Johannis Uppenbarelse,
l m. 75 p.
lltislani, W., Pastot-, llerren kommer. En lättfattlig tramsa-.
af stund. prof. tilldragelser, ordnade ett. tidsfölgden Eft.
2 m. 10 p.; kart. 2 m. 45
KrummaeheK Pred. Vilh., Den lidande Kristus.
sionisbok. 7 m.
p.; elotb. 3 m. 50 p.
Bn pas·
Monod, Th., Gulls gåfva. Betraktelser. 1 m. 5 p. -
« Gads vilja samt den kristne och hans kors. 45 p.
,, Korskdste med Kristus. 50 p.
Mood , D. L., Gads nåd. 70 p.
tig-en till Gud. 75 p.
,, Undek lc0kset. Nag-isa betraktelsers till tröst för· dem
som lida 1 m. 40 p.
Wagner-drotten, 0., krön Tabor till Golgata. Bert-aktat-
sel" med anledn. af Jesit lidandes historia 4 m. 20 p.
Valdenström, P., smärtornas man. 2 m. 40 p. «
» stycken af levets ord. Ea: hiheioka med utiäggnmg
för livar dag i året. 2 m.
Fottepiano- o·. Mööelialtcili
1
stalinistisk-.
Tillverlrning af alla- slaga sträng-instru-
mentet-, såsom pianinos, kvartalet-, cittrors,
rn. rn. Beparattoner utföras omsorg-stulit
oclt billigt, äfvenså« stämning af instru-
monter-«
Mekaniska barnstolar med bord, an-
vändbara äfven som vagnar-« (Det- enda
fabrikatet härstädes.)
l. A. Bask,
Anne-gatan n:o Z.
Hellmame Hufnnidstadebladeic twckerl, lega.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
