Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligett må några ord tilläggas med
särskildt hänsyn till de s. k. ,,walden-
strömianerna« här i landet. Så tvidt
undert. kunnat märka äro de fleste af
dem helt och hållet obekanta tned oftvan
berörda menings-skiljaktigheter i förso-
ningsläran. De s. k. tvaldenströtnfka pre-
dikanterne hafwa icke heller fått till upp-
gift att blott predika missa lärosatser för
menniskors hufwuden utan ewaugelium
ont den korsfäste och uppståndne Kristus-,
hwilket fortfarande är en Guds kraft till
frälsning för hivar och en som tror.
Mättga hafwa hört ifrågawarande predi-
tanter förkunna bibeltts lära om förso-
ning i Kristus och genom tron bliftvit
frälsta. När de sedatt från annat håll
hört sägas, att desse predikanter förneka
försoningen och Kristi blods renande kraft,
har detta synts dem wara en fräck ofatt-
ning, enär de ju med egna örott hört
motsatsen. Htvad sjelfwa partinatnnet
»waldenströmianer« angår, undanbedja
tvi oss det på det enträgnaste. Ty wi
anse, att om det war strafftvärdt för en
kristen på apostlarnes tid att efter dem
kalla sig ,,paulisk«, ,,apollisk« och ,,ke-
fisk«, så måste det wara ännu sämre att
· ester senare tiders menniskors eller läro-
sätt kalla sig t. ex. waldenströmian, lu-·
theran o. s. w. Wi wilja alltså icke
nämnas efter någon annan ätt Kristus,
som för oss är korsfäst och uppstånden.
Jcke heller wilja tvi bilda något särskildt
parti inom tvissa menskliga lärobyggna-
der eller samfundssormer; ty bibeln
är wår bekännelseskrift, och
,,wårt samfund är i himme-
len, hwarifrån tvi ock wänta
Frälsaren, Herren JesusKri-
stus«« (Fil. Z: 20). Meri deretnot å-
stunda tvi att, så widt möjligt är, i bro-
derlig endrägt umgås och samwerka i
tvår Herres tjenst med alla dem, som
älska Herreii Jesus Kristus ochäro hans
lärjungar och efterföljare.
Med stöd af hwad ofwan blifwit på-·
pekadt och öfwertygad om herr bisko-
pens betygade kärlek till enheten i Kri-
stus, mågar undert. hoppas på benäget
undseende med det sätt, hwarpä han sökt
lösa den honom ålagda uppgiften.
H:fors den 26 febr. 1888.
Odmjukligen
J. A. Karlberg.
Nyheter för dagett.
Hemlaudet.
—- Dissenterlaggförslaget. Leont-
skottet skall hafwa beslutit tillstyrka en
omformulering af § 1 af dissenterlags-
förslaget i följande riktning: Bekännare
af annan protestantisk troslära än den
evangelisk-lutherska, hwilka erkänna bi-
beln såsom norm för sin lära, ega fri-
het att, såtvidt lag och sedlighet icke öf-
werträdas, hålla enskilda religionsöfnin-
gar samt, så fromt de i den ordning §
2 innehållet-, ansökt tillståttd till bildande
af kyrkosamfund, äftven offentligen ut-
öftva sitt religion. « »
Skulle detta förslag minna kraft ass
lag, komnte dissenterlagen att omfatta-—
icke blott protestantiska utan alla kristna«
bekätutare santt äftve11 tillåta enskildas
personer att utträda ttr statskyrkan, utan
att dessa äro ttvungtta att ittgå i annat
trossamfund. Ett icke otväsettdtlig gärds
åt samwetsfriheten skulle härigenom blif-»
tva munnen.
— Ständerna och styrelsen. Se-
naten har beslutit definitivt hemställa hos
H. M, om afgifmande till Finlands stän-
der af berättelse om styrelsens tillgöran-
deti i anledning af ständernas beslut tvid
1885 års landtdag.
— Ryskn kutscn är i starkt fallande
och står nu blott på 204 och 198.
—- Eil bit Ylfkoria kotnnter att med
den Lagufkti garden, som titt är upplå-
ten till inlösen af Helsingfors stad,
riftvas ned. Denna gård har i hög-
re grad äu de flesta andra i denna
stad tvarit medelpunkten för ett starkt
pulserande andligt och intellektuelt lif.
Dess egare haftoa allt sedan universite-
tets flyttning till Helsingfors, tillhört
universitetslretsarne, som derigenont haft
en sjelffallen samlingsplats inom dess
wäggar. J den lilla osytnetriska utskju-
tande byggnaden, sotn f. n. utgör en
»nagel i"ögat« på de förbigående, har
Runeberg som ung magister 1830 bebott
ett anspråkslöst rum och der författat
Grafwen i Perho samt, såsom an-
ledning finnes att förmoda, de fyra för-
sta sångerna af Elgskyttarne. Sannna
byggnad war 1837 centralpunkten för
den pietistiska rörelsen i Helsingfors,i
det att ttvenue af dess ledare, C. G.
von Essett och Jmnt. Bergh då bebodde
densamma och der höllo täta samman-
komfter.»
— Ater har ett sorgligt sjelfmord,
härrördt af werelförfalskningar upp-
skakat tvärt samhälle. Litteratöreti P.
Tanninen, anstäld wid" anwnd-
stadsbladet, hwars krönikor han un-
der märket Mystifax plägat skrifma, af-
hände sig för en wecka sedan iDjurgår-
den liftoet medelst ett revolverskott —
sedan hatt fått kunskap om att särskilda
af honont begångna wexelförfalskningar
bliftvit upptäckta. Hans lik nedsänktes
enl. Dagbl. i söndags tyst i graftven i
närmaro af en trängre krets ·n)änner
och anhöriga-
— Enfkilda andaktsstunder i lut-
herska kyrkok. På förslag af profes-
sorerna Råbergl), Hermansson m. fl. per-
soner beslöt kyrkostämman i förgår att
stadens lutherska kyrkor skola upplåtas
äfwetr för enskilda andaktsstunder.
—- Predikanterna ePraren och Ny-
rtzn. Domkapitlet i Abo har oaktadt
predikanterne Braxöns och Nyråns in-
sända beswärsskriftvelse, som står att läsa
å annat ställe i detta blad. på grund af
kyrkorådets i Tamastehus anmälan till
i dag, den 1 tttars kl. 12 på dagen in-
för sig inkallat vfwannänntde ,,irrlärare«,
fåsotn de i kallelsen benämnas, för att
med dem förfara enligt 394 ikyrkolagen.
Denna kallelse, som är utfärdad den 16
februari, tillftäldes de anklagade predi-
kanterna, htoilka de senaste dagarne toi-
stats i Helsingfors, genom pastorsembe-
tet i Tatvastehus först dezt 28 februari.
De afreste härifrån till Alto i går med
morgontåget, följda till bangården af en
skara tvänner. När tåget satte sig irö-
relse, uppstämdes en frisk sång-
— J nykterhets-frågan hafma tvi af
signaturen E. V. mottagit en uppsats.
som tvi dock, af brist på utrymme, icke
kunna införa förrän i nästa nummer-
— Pastor E. Bergroths fat-edng
i Finlands kyrkohistoria i tisdags mar
besökt af en lika stor och intresserad
åhörareskara fotn de föregående föredragen.
Rättelse.
J uppsatsen af undertecknad, införd i Fitt-
ska Weckoblttdet n:o 8, förekomma nedanstående
tryckfel, ont htvilkas rättelse ivänligeti titthål-
les: J 1:a stycket rad 8 stär: församlingen,
läs: försoningen. J 2:dra stycket rad sig-dra
spalten står tidsskrigt, läs: tidsfkrift. J no-
ten rad 7 står: tytvärr, läs: tyckes.
Helsingfors den 25 febr. 1888.
C. H. Alopaeus.
Nästa Fredsg swenskt ewangelisktstnöte iAls
lianshuset kl. hals 8 e. m. i stora salen och
finskt i den lilla salen.
Nästa Lördag finsk gudstjenst kl. 12 f. m. i
Nikolai kyrkans östra paiviljong.
Söndagen predika :
J Nikolnikyrkanx Finsk högmessa kl. 9 pa-
tor Enktotst; — swensk högmessa kl. 12 pa-
ftor Bengelsdorff; — finsk aftonsång kl
6 pastor Bäck-
J Gatnla kyrkor-: Stoensk högmessa kl. 9
pastor Bengelsdorff; — finsk högtnessa kl.
12 pastor Enktvistz — swensk aftonsåtig
kl. 6 pastor Huben.
A Wuorela Fittsk predikan kl. to-
Wid Georgsgatan l2: Swetisk predikan kl.
11 af pastor B. A. Carlson och kl.-ö e. m.
af Wnn Häggman.
J Allianshufet: Finsk barn predikan kl. 9
af A Mäkinen. Swensk predikan kl. 11 af
J. A. Karlberg ; kl. 7 af flere talare,;kl. 5
finsk predikan af A. Mäkinen.
Gräöwiksgatan Na- 12 predikan kl. 7
om torsdag, söndag predikan kl.11
e. m.
s. m.
och 7 e. m. af G. M· Giiscke·
Wi införa här predikanterna Yraxetis
och Nyrsns skriftvelfe till Abo
Dotnkapitel.
Till Höglu. Domkapitlet i Abo.
Tawastehns församlings kyrkoråd har
tilltvitat undertecknade ett lärosätt, stri-
dande mot den etoangeliska läran, samt
ledande till stora oordningar.
Med den ,,.ewangeliska läran« förstå
wi den lära, som är rotad och grundad
i den Heliga Skrift, ntatt tillsatser af
menskliga traditioner och lösgjot«d ifrån
fördomarnas och de tvarierande kyrkliga
lärosystemeruas band. Wi ärv ntedtvetna
i toåra samtveten, att tvi låtit oss ledas
af Bibelus lära för tvår personliga del,
och tvi weta, att tvi haftva att göra rä-
kenskap för Kristus, husmudet för alla
tiders och länders fauna kristna, huru
tvi hafnta handhaft försonitniens ord,
htvilket Haii har nedlagt ästveu i tvåra
hjertan, då Hittt frälste oss och gaf oss
sitt Aude till att leda oss i all sanning.
Wi fröjdas i medwetandet, att tvi fått
tvara medel i Herrens hand, att äftven
på denna ort tjeua många själar dels
till att uppmätta dettt frän deras säker-
het och föra dem till Jefus, dels till att
styrka och toederqtvicka dem, som redan
förut tvaudrat med Herren. Sjelftva
prisa de Gttd härför. De, htvilka haftva
hört och utatt partilidelse pröftvat tvårt
tal, satnt annanunat det itrvn, ärv wåra
lvittnen derpå, att tvi ej förtvillat detu
bort från Gud. Att ntau liktväl klagar
öfwer oordningar och fridsftöriug, måste
bero derpå, att menniskorna här till ett
mycket stort antal helt ytligt haftva upp-
gjort sin frid med Gud, gettont att med
hjertat hänga wid ceremonier och sakra-
ttteuter mer ån wid den personliga Fröl-
saren och ordets dom. Wi förringa icke
Herretis heliga instiftelser tvare sig dop
eller nattward, då de handhaftvas i en-
lighet med Kristi förordning och apost-
larues sätt. För oss äro de mycket dyr-
bara. Men tvi yrka på toerklig vitt-
wäudelse i hjertat till Kristrts Jesus och
ett förblifwande i H o n o m framför allt·
Derentot finnes här en mängd as dent,
htvilka yrka på tro utan afseende på
otntvändelse. Menniskan är frälst, säga
de, tv erlden blef frälst, då Jesus dog
på korset. De, som äro delaktige af
barndopet, ärv också dernted pånyttfödde,
och det fattas blott att de på denna grund
tro sig wara det, för att allt skall tvara
i sin goda ordning. Men detta är be-
stämdt icke Guds ords ordning. Wi
hafwa predikat frälsning och pånyttfö-
delse genant otnivändelse och tro på Je-
sus allena, salighetens enda grund och
klippa. Wårt tvittnesbörd förkastas emel-
lertid af förut påpekade parti, och det
ligger i öppen dager, att samma parti
gjort allt sitt till för att få kyrkorådet
här att sammanträda. Den enda med-
lemmen i kyrkorådet, som åhört några
af de finska föredragen, är en hufwud-
man för detta parti, och man kan följ-
s
som anstäld i indiansk tjenst, berättigad
till ett hus att bo uti. Hon tog till sig
i detta hus alla sina yngre bröder, och
systrar och den första ordningsregel hon
införde, war att ej ett ord på indianska
språket, skulle få talas i huset, undanta-
gandes bland de gamla. Hennes yngsta
syster, hwilken senare tog de högsta rotts-
ord i en skola i stern, samt som pre-
mie af en af kongress medlemmarne, er-
höll en 50 dollars guldmedalj, talade
under flera weckar ej ett enda ord. Då
» hon slutligen försökte tala engelska,gjor-
de hon snabba framsteg. Strålöga ut-
gick fran den åsigt att hennes folks enda
hopp att lyckas i kampen med de hwita,
låg dernti om de lyckades tillegna sig
engelska språket. -
Utont de i skolan åtagna pligternain-
rättade och skötte Jnshta äfwen en sön-
dagsskola, htvarwid hon, af sitt knappa
lön-ihopsparade få mycket att hon kunde
köpa nagra få såttgböcker samt ett litet
harmontutn. Stammens barn satttlades
i skaror till skolan, så att den fyldes
till trängsel. Strålöga tvar fjelf dess
föreståndarinna, sånglärarinna och skötte
waktmästarsysslan, allt samtidigt.
Under det hon sålunda war fullt upp-
tagen, förbereddes genom styrelsen ett
stor orättwisa, font skulle utöfwas gente-
mot en beslägtad indianstam, och en m:r
Fibbles hade wid Föreuta Stateruas
domstol, anfört klagomål i och för er-
hållande af rättwisa för stammen. Strål-
öga eftersändes för att fungera som tolk
wid Omahas öswerdomstol. Wid detta
tillfälle gjorde hon bekantskap med Jo-
seph Cook från Boston, biskop Clarkson
från episkopal kyrkan, jemte andra rykt-
bara män. Desse rådde henne alla på
det enträgnaste, att resa till städerna i
östern, för att der göra sitt folks behof
kända. Men detta tycktes henne en omöj-
lig sak; ty af naturen är hon blyg och
tillbakadrågm Det erfordrades weckor
af oupphörlig påtryckning af många Fö-
renta Stateruas ledande mätt, förrän hon
kunde förmås att ingå härpå. Då hon
första gången tilltalade sitt auditorium,
kom hon af fig. Damer ur åhörarska-
ran, flockades kring henne och sökte på
allt sätt ingistva henne mod. Sedan
dess har hon aldrig försökt tilltala ett
auditorium utan sitt manuskript-
Då hon tvistades i Boston, tilldrogo
sig hennes föreläsningar uppmärksamhet
af alla de största tänkare och skriftställare
i detta Amerikas moderna Athen. Ett
af de mest framstående bland dem, an-
märkte, att de största sanningar som se-
dan Aristoteles dagar blifwit uttalade,
och sont derjemte egde förtjensten att för
den ntoderna tiden wara de tvidaste an-
wändbarafte och allmännaste, hade fram-
hållits af denna indianska flicka. Då
skalden Longfelloiv sett henne, förklarade
han offentligt, att detta -tvar den ,,Min-
nehaha«« hatt drömt sig. Då hennes tal
infördes i pressens olika organ, höjde
kritiken sin röst, förklarande det wara en
« omöjlighet att en indian flicka kunde
skrifwa sålunda. En komtå sammansatt
af staden Bostons ledande män, med
guwernören från Massachusetts, funge-
rande som ordförande, tillsatte en under-
komitå, hwaruti Joseph Cook war en
medlem; denna skulle förmå Strålöga att
i sin närwaro författa ett af sina före-
drag. Hon gjorde det och under det hon
skref, entottog Cook blad för blad, samt
införde efteråt i pressen intyg häront.
Den fråga font skulle afgöras war
emellertid alltför stor att gälla blott en
enda stam. De principer honförfäktade,
berörde hela indiattska racen, och den å-
stadkom äfweti en agitation, hwilken ätmu
pågår i För. Staterua, gällande ej min-
dre än att gifwa indianerne medborger-
liga rättigheter och laga skydd. Under
åtta år har ntt striden derotn pågått och här
är platsen att tillstå httrufom den all-
männa opinionen hos Förenta Stateruas
sextio millioner, förändrats genom denna
indiattflickas ansträngningar. Men kam-
pett är af politisk natur; dett måste ut-
kämpas på kongressen och wid domstolar.
Detta har drifwit henne ut öftver hivad
hon ansåg tvara en ätttnt större lifsfråga.
Hon har alltid widhållit att megborger–
liga rättigheter, allmänna lagar, samt
bildningens ljus, ehuru absolut nödtvån-
diga, endast skulle leda till utplånandet
af det nationela hos dessa ursprungs-
stamfolk, med mindre underwisningen om
Kristi ewangeliunt följde derjemte.
Htvarhelft hon talat de senare åren i
För. Staterua, har ingen kyrka eller sal,
warit stor nog att rymma åhörarskaran.
Men hotr är, för sakens skull, ständigt
ttvnngen att tala öfnter indianernas rät-
tigheter till egande af deras forna land-
område, samt deras rätt till lagarnes
skydd eller undersåtligt tvärn. Den lilla
ittdianska församlittg inom hennes stam,
den hon tillhör, har äuuu ingen egen
byggnad, der den kunde samlas till guds-
tjenst. Missionsskolan inrymmer endast
300 å- 40 indianslickor och dessas bröder
fa alltså upptoäxa i toildetts okunnighet.
Strålögas djupa längtan är derföre nu-
mera rigtad på hoppet att genom egna
ansträngningar få uppbygga ett kapell och
en skollokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
