Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lierraniäldet i landet, uppeggande de li-
thauifka och finska stammarna motRyss-
land. Och ännu i dag fortsättes samma
kamp af riddarnes afkomlingar, medan
de samtidigt uppfylla Europa med sina
klagorop.
Skulle det lutherska Europa känna det
werkliga sakförhållandet, så blefwe det
östvertygadt om, att ortodoxin här icke är
den angripande, utan att den endast för-
sivarar sig i en smår kamp emot luther-
ska bekännelsen.
Te ivestliga konfessivnerna iRyssland
äro ej änun fria srån werldsliga sträf-
ivanden, frått angrepp emot Rysslands
makt, ja till och med dess integritet.
Ryssland kan ej tillåta, att dess söner
dragas öfiver i leder, som ännu ej ned-
lagt sina mot detsamma riktade wapen.
Detta har Ryssland i sina lagar gifwit
öppet tillkänna.
Det fins i Europa inga lagar om af-
fall och förledande till affall från den
herskande bekännelsen, men det gifives
liktväl krafter, som gå wida djupare, ge-
nom närande af intolerans mot andra
trosbekännelser, synnerligast den ortodoxa
tron.
Deu tvesteuropeiska ciwilisationen, upp-
tostrad i Roms anda, känner och förstår
icke den ortodoxa kyrkan, förnedrar den
som ett attribut på en underordnad ras,
som symbol för en låg eller barbarisk
ciwilisation-
Prokuratoru slutar med E. Nawilles
ord: »De kristnes första pligt är att
samla sig till att skydda singemensamtna
tro mot atheismens och materialismens
läror. Wår tids stora religiösa kamp
iir en kamp mellan dent, som tro på ett
etvinnerligt lif och dem som förneka det.«
Meddeladt frätt
allmänheten.
Några ord rörande den Wal-
deuströmska försoningsläran.
Det är förtoånande att här hos oss
ett sådant dunkel tyckes lnoila öswer frå-
gan rörande skiljaktigheterna mellan Wal-
denströms och tvår kyrkas lära om förfo-
ningen. Enhrvar af bladets läsare torde
weta, att icke blott den lutherska kyrkan,
utan i allmänhet alla etvaugeliska kyrkor
och samfund hålla Kristi ställföreträdande
förfoningsdöd, i htvilken Han burit straf-
fet för wåra synder, såsom grunden för
wår frälsning Waldeuström säger ien
af honom år 1882 utgiftven bok ,,Smär-
tornas man« (sid. 70). — — ,,Sam-
malunda är det ock ett mycket stvårt miss-
förståttd, då man om Kristi lidande tän-
ker, att Gud straffat Hvitom för wåra
synder i tvårt ställe. Hans lidande war
icke ett lidande i tvårt ställe, utan
ett lidande af oss, med oss och för
oss«. Då Waldenftröttt kallar det, som
utgör kärnan och grundtvalen iwår tros-
lära för ett ,,mycket stvårt miss-
förstånd««, så är det ju klart att skilj-
aktigheten ej är så ringa. Hwad Wal-
denström ger i stället för det hatt tvill
fråntaga oss, är ej så lätt sagdt. För
den, som önskar utröna det, torde osman-
nänmda bok af P. W., som utgör en
utläggning af Ef. 53 kap. erbjuda till-
fälle.
Ett tvän af sanningen.
Brcs frän landsorten.
Jakobstad den 27 februari.
Ett Zigenarsällskap
bestämde af yngre män och qiviunor, en
ålderstigen gumma samt tre barn, inalles
10 personer, anlände sista tisdags norr-
ifrån till orten. Deras egendomliga wil-
da lif och besynnerliga klädsel har tväckt
listigt intresse hos ung och gammal och
de äro ständigt oingifne af en undrande
och nyfiken menniskostam. Sina tält
hafrva de nppslagit wid utkanten af sta-
den och der finna de sig tväl oaktadt deu
stundom bistra kölden och snön. En li-
ten 2 års gammal gosse tultar helt för-
nöjd omkring i tältet eller snön derutan-
för iklädd ett enda plag, ett liten kläd-
ning, eller ock i en än lättare drägt-
Sällfkapet är hemma från Ungern, men
har en längre tid tvistats i de Skandi-
uawiska länderna. De tala ungerska,
tyska och stveuska samt något ryska,sran-
ska och engelska. Deras omanligt stora,
ehurtc onppodlade, intilligens och blixt-
snabba uppfattning gör att de med största
lätthet kunna samtala med döfstumma,
ehuru de aldrig förut sett någon sådan-
Måhäiida är denna kringirrande folk-
stam, sant till utseende och lynne mycket
påminner om Judarne, lemningar af Is-
raels förlorade stammar, på htvilka många
profetior redan gått i fullbordan och på
hwilka ännu skola uppfyllas profetiorna
i Ofeas 1: 11. Hes. 37. Jer. 30 och
81 kap. m. fl. ställen.
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Ur den ,,bit historia«, som nyligen fö-
rekom i Edert ärade blad, kan en liten
»bit« saklöst afskäras, i ty att underteck-
nad aldrig hast äran bebo den ryktbara
,,Laguska gården«, htvilken för öfrigt lika
litet, som någon annan gård i H:fors,
tvarit ,,centralpunkt för den pietistiska
rörelsen«, enär de med det nämnda bi-
namnet betecknade studenterna icke hade
något wisst famlingsrmm utan rätt och
slätt samlades hos hwarandra. En för
publikutn temmeligen likgiltig sak för ös-
rigt«
Hattula den 3 mars 1888.
C. G. v. Essen-
Wi haftoa haft tvår uppgift från per-
soner, som warit närmarande tvid och
ännu minnas sammankomsterna iifråga-
toaraude hus och för hivilka det kan wara
förlåtligt om de, efter en tidrymd af fem-
tio år, sörtvexla en flitig besökare med en
hyresgäst i huset; detta så mycket mer
som de hade sig bekant att med magister
Bergh, hufwudmannen, för den pietisti-
ska rörelsen i Helsingfors, bodde en ung
man, hwilken, liksom han, tog kristendo-
men på allwar.
siktning-skolan.
Textutredniiig
Söndagen den 11 Mats 1888·
Matt. 21: i—16.
Jesu intåg i Jerusalem.
Ester kortare kivandringar omkring i
Pereeit begåftvo sig Jesus och hans lär-
jungar in på den wäg, som från Gali-
leen genom Pereeti och förbi stadeit Je-
riko leder till Jerusalem för att så små-
ningom förena sig med de judiske pilgri-
mer, font i stora skaror från alla håll,
än frätt närmare belägna orter, än från
aflägsna, såsom Armenien, Mesopota-
mien, Mindre Asien, Grekland, Jtalieu
och Spanien, skynda till den stora post-
högtiden derstädes.
waer ttvå millioner menniskor sam-
las i Jerusalem sör att öfivertvara den
stora posksesten, och nästan hälften af
detta antal passerar Jeriko, dit Jesus
och hans lärjungar femte den stora pil-
grimskaran, som i kör då och då utbri-
ster: ,,Om jag förgäter dig Jerusalem,
så tvarde min högra hand sörgätett. Min
tunga låde tvid mitt gom, om jag icke
tänker uppå dig, om jag icke låter Jeru-
salem min högsta glädje wara«, nu an-
länder.
Det är en brokig folkmassa, som åt-
följer Jesus då hatt nu för sista gången
tågar in i Jeriko, dit ryktet om hans
ankomst redan hunnit före honom och satt
inwånarne i rörelse. Alla wilja se den
beryktade mannen. Här ser manidenna
folkmassa den gamle bräcklige åldringen,
font tvill ännu en gång se Jerusalem och
dö, här medelåldern, som ännu hoppas
och tror på lifwet, här ungdomen med
sina ljusa framtidstvyer, och här det lilla
dibarnet som enwist hakar sig fast wid
modrens bröst, här ser man den rike,
som färdas med hästar, kameler och tje-
nare. och som omgiftver sig med all den
beqtvämlighet en förmögen kan åstadkom-
ma för att underlätta en lång resas
många bestvärligheter, och här den fattige,
som wandrat flere hundra mil, tiggande
sitt bröd hela tvägen — allas hjertan
inspirerade af samma längtan. samma
hopp: att få se Jerusalem.
Det måtte hastva warit en egendom-
lig syn·att skåda denna ivandrandeskara,
då sjelfwa tanken derpå fyller hjertat
med underliga känslor. Mait hade we-
lat wara med den gången.
Just som aftonskuggorna utbreda sig
öfwer det slättland, som ligger mellan
Moabs berg och Juda öken anlända de
till Jeriko.
En stor skara memiiskor istaden skyn-
dar ut på gatorna för att möta Jesus
o bland dessa menniskor upptäcka tvi
frcm sin upphöjda ställning äftven Sak-
keus, som i dubbel mening sår taga Je-
sus till gäst och fröjda sig öftver fräls-
ningens nåd-
Tidigt följande morgon sätter sig pil-
grimsskarau åter i rörelse söderut med
sina ansigten tvända mot Jerusalent.
Strax utanför staden förhärligar Jnsus
sitt frälsareuamn genom att öppna de
blinda männens ögoit, bland dem Batti-
tneus, Timei son kallad, hwilka män
sutto toid wägen och tiggde.
På slutet af denna dag inträffar Je-
sus och hans lärjungar hos de för oss
bekanta syskonen i Betania — en by i
närheten af Jerusalem —- der Jesus nyss
förut under sin tviftelse i Pereen gjort
ett kort besök. då han uppwäckte Lasarus,
och der hatt nu uder sabbateti hwilar ut
efter resans bestvärligheter, och från hwil-
ken trakt han påföljande dag (föndagen)
gör sitt konungsliga intåg i Jerusalem.
Byarne Betania och Betfage lågo på
sluttningen af Oljoberget (olin)eträdsber-
get) och i hwarandras omedelbara närhet.
Det är detta, som giftver Markus och
Lukas anledning att säga: Vetfage och
Betania tvid Oljeberget. Mark. 11: 1·
Luk. 19: 29.
J armod och ringhet hafwa tvi hit-
tills sett Jesus såsotti den lärande och
undergörande profeteit wandra omkring
bland sjuka, hjelpbehöswande och i syn-
den bundne, utan att mottaga någon hyll-
ning såsom Israels konung. War han
då icke den konungen, som komma skulle
i werlden? Jnför Pilatus beswarar
han sjelf denna fråga, då han säger:
,,Jag är en konung; dertill är jag född,
och dertill har jag kommit itverlden, att
jag skall tvittnaför sanningen.-« Huru
Jesus enligt profetens ord gör sitt ko-
nungsliga intåg i Jerusalein och af fol-
ket mottager hyllningen, såsom den tvän-
tade Mesiekonungen det skola wi af da-
gens ·text, som wi nu wilja betrakta,
finna.
Ordförklaringar:
Hosianna = hjelp, eller gif seger åt
Dawids son! Se Ps. 118: 25, 26.
F r å g o r:
Först se tvi idessa werser ett bewis på
Jesu Kristi alltoetenhet.
Säg namnet på någon högtid, som
judarne firade! Till minne hivaraf fi-
rades den? Hwein, berättar tvår text,
begaf sig till denna högtid? Hwilka
woro med honom? Flere gånger hade
Jesus bewistat påskhögtiden, men hwilken
gång war denna? J hwilken stad sira-
des denna högtid? Htvart kommo Jesus
och hans lärjungar under sin waudring
till denna stad? Htvar låg byn Bet-
fage? Hwad gjorde Jesus, då de nal-
kades denna by?
Htvilken befallning gaf han dem?
Berätta för oss, huru lärjungarne full-
göra sitt uppdragl
Hwartill nyttjas åsnan?. Hwartill
skulle Jesus omvända hennes Hade Je-
sus något eget sådant djur? War han
då rik eller fattig, eftersom han måste
låna en annans? Asnan och hennes
fåle woro fredliga djur. Jesus mar en
fridens konung och kan du nu säga mig,
hwarför han wille rida på åsnan och
hennes fåle! Hwilka profetens ord be-
sannades den dagen?
Wi se sålunda för det andra, huru
profetiorna angående Jesu första tillkom-
melse gingv i fullbordan-
Htvad anmärker nämligen evangelisten
i den fjerde wersen as tvår text? Hwad
gjorde Jesus, sedan lärjungarne ledt fram
åsnan och fålen? Htvilkeit ära betvifade
lärjungarne Jesus, innan han satte sig
på åsnan? Hurudait ära betvisade de
Jesus? Kunna också tvi bewisa Jesus
en konungslig äras På hivad sätt då?
Jesus säger: »Det J hafwen gjort en
af dessa minsta mina bröder, det hafwett
J ock gjort mig.» Kunnen J säga på
hivad sätt wi kunna ära Jesus? Hwilka
fler än lärjungarne ärade Jesus? Himl-
ken konungslig ära bewisade de honom?
Hwad gjorde Jesus, när han fick se sta-
den, berättar en annan evangelist? Omar-
för grät han öswer stadens Täuk hwil-
ket hjerta Jesus hade för menniskornas
tväli Htvilka gåfwo honam konungslig
hyllning, då hatt kom in iftadeu? Huru
hyllade de Jesus? Här sen J ett an-
nat sätt, hwarpå J kunneii hylla Jesus
såsom tvår konung-
Hurii sjöngo de?
Hwart« gick Jesus, sedan han kommit
in i staden?
Det tvar der barnen mottogo honom-
De instämde med de äldre och alla synes
glada, att Gud sändt dem en konung och
en hjelpme-
Alla instämde dock icke ilofwet och
äran. Hwilka förbittrades i stället öf-
tver denna händelse, som de blefwo tvittne
till? Htvad sade de till Jesus? Htvad
sivarade Jesus dem härpå? Det war
dock icke blott barnens sånger, sam re-
tade dem, hivad fann Jesus, när han
kom iu i templet? Hwad gjorde han
då? Htoarför gjorde Jeftts så? Med
hivilka ord rättfärdigar han denna sin
handling? (Detta är andra gången
Jesus renar templet). Htvad gjorde Je-
sus med de sjuka och nödlidande, som
komma till honom i templet?
Ofwer allt detta förbittrades nu de
skriftlärde och i stället för att ödmjuka
sig inför Herren och giftva honom sin
hyllniiig rufwa de endast derpå, att de
måtte kunna förgöra honom, och Jesus
öfwergaf dem och gick ut ur staden till
Betania och tog herberge der.
(Efter Sanningswittnet).
Till salu.
Uti
Missiansdahhanäein
t stelt-ilskan- t.
stort urval
lotsat-. fetast-stick och lltoskstisk mod slis-
llsls mullr. efter framstående målares ak-
bot0n, tior-ibland särsk. må nämnas-
lkisklls iska kil-ils. af Muncaszy,
list-tas stillar storma-. af Ham-alen
lIIlI Ijlllllslllls Psikllh af Richter, ota. ota.
Bibohpråh
i Inlä- och klkgtkyei samt Ilse-listas.
Blomsterkorb.
välsorteradt lager, mod oah utati sil-Il-
islrål Somt- vorsor af Llns stillbil.
sinne Fia-inläsa.
såsom Psosluilirsr. nm eto.. af tålt-tuns
välkända- fabrikatet-.
korts-ätt albans-. Fotolksli-Itäll.-
sorteraät lager
sKBIFMATEBlAL
m. m., rn. na.
Eric-piano o, Mädeliatusilt
I
helikopter-.
Tillverkning af alla slags sträng-instru-
menter, såsom pianinos, kantater-, cittror-,
m. rn. Roparattonor utföras omsorg-tullt-
och billigt, äfvenså- Stämning ut· instru-
ment-er.
Mokaniska .harnstolar mod bord, an-
vändbara äfvon sona vagnar-; (D0t onda
fabrikatet hårstädos.)
l. A. Besit-
Annsgatan n:o s.
Uti
itsissionsbokhantieln
säljes till förmån för den sidi-
riska missionen god muyk0s
åJ 80 p:ni flaskan; i utbyte
mot- tom tia-ska å- 60 pni.
Gosslcostymar, nndsrtröjor, strumpor
m. m. stickas sandvikstorgots 4·
l. stor-Isaks.
Helsingfors, Huswudstadsbladets tryckeri, less-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
