Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liin lta werkobladet.
Helsingfors,
Tore-dagen den 15 gälars
N:o Il.
1888.
Yrsnumeratronsprrs : «
J landsorten
genom postkontoren
Z mark 50 penni ..... 3 mark 88 penni.
2 mark 27 penni.
l mark 32 penni.
lin fors å Missionsbokhandeln,
J Hes g Mikaeisgatan 1
Helt är .....
Halft år · . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
R e d a k t ö r: »
Irma Odenplan adress: Estnäsgatan N:o Z.
Znnattfer
emottagas å Missionsbokhatidelii, Mikaelsgatati 1, ii
10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suotnen Wiikiolehti«: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
i·
Kejssk Wilhelm l.
Sedan tvärt blad senast utkom, har
en händelse timat, som ehuru länge
wäutad, likcväl i alla länder på jorden,
der europeisk kultur och en öppen blick
för mår tids historia svunnit insteg,
måste mottagas med deltagande och
på många håll äfwen med bäf-
wan för hwad morgondagen skall bära
sitt sköte. Det år blott etk mennisko-
lif sam slocknat — ett af de tiotusende
jom dö hwarje dag; men wid den ål-
drige monarks lif, hwars dödsruna den-
na mecka ristas i fem werldsdelar, has-
wa, menskligt att tala, flere blickar wa-
rit fästade, flere intressen, planer och
förhoppningar förknippade än wid nå-
gon annan nu lefwande mans. Guds
wilja länkar folkens öden och utstakar
werldshändelsernas gång, men Hans
planer utföres as menskliga werktyg,
och ett werktyg, som synligt uträttat
större dåd och utöfwat ett wigtigare
inflytande på gången af dessa händel-
ser ån de flesta andra i tvår tid, har
Kejsar Wilhelm I af Tyskland warit.
Det wore onödigt att här uppdraga
hans nekrolog eller påminna om de
werk han utfört. Det skulle blott wara
ett återupprepande af hivad i otaliga
tonarter redan talats och skrifwits.
Född och uppwuxen under sitt fäder-
neslands djupaste förödmjukelse, då Tysk-
land och särskildt Preussen, efter kriget
med fransoserna, låg härjadt och blö-
dande, har det warit honom förunnadt-
att wid en ålder, då andra redan pä-
gat hastva afslutat sitt lifsgerning, få
upplyfta detta land till en storhet som
det icke egt sedan medeltiden och att
under murarne af Paris återuppliswa
den tyska kejsarewärdigheten. Och se-
dan denna storhet wunnits för hans få-
dernesland, har han i sin person warit en
borgen för Europas fred. Såfom så-
daii har han kanske skurit sina skönaste
lagrar. Det werldskrig, som under en
följd af år legat hägrande i lusten och
werkat tryckande på sinnena och på den
ekonomiska ställningen i Europa, har
genom de trådar, som utgått från hans
rådskammare, blifwit afwändt och med
trygghet kan man påstå att det är Kejsar
Wilhelms sredskärlek, som kommit ryktet
om örlig att « för nära-ärande tystna.
För huru länge skall framtiden utwisa.
Man har sagt att det stora infly- "
tande han wunnit, mindre är hans sör-
tjenst än den kraftfulla ministers, som
suttit wid hans sida. Må så wara!
Men om det å ena sidan är fant, att
Kejsar Wilhelm utan furst Bismarck
icke skulle hafwa warit den han warit,
så är det å andra äfwen sant att furst
Bismarck utan Kejsar Wilhelin icke
skulle hafwa blifwit det han blifwit.
Att wälja sura rådgisware så som Kej-
sar Wilhelin gjort, och att bibehålla
dem i trots af det missnöje deras fram-
dragande wäckt, fordrar både en skarp
och en fast wilja. Wilhelm Its namn
blir icke mindre i historien, derföre att
det der kommer att stå wid sidan af
Otto von Bismarcks.
Frid öfwer minnet af upprätthålla-
ren af Europas fred!
Dissenterlagen och Cimi-
register.
Il.
Det återstår oss ännu att med några
ord belysa «Fiulands« senare artikel un-
der oftvanstående rubrik, ingående i dess
N:o 55. Denna artikel utgör hufwiid-
sakligen en utläggning af nödwändigheten
as att stat och kyrka gå hand i hand el-
ler snarare af den senares subordination
under den förra. Staten måste taga i
sin tjenst och omhägna religionen, d. ä.
kyrkan, emedan i denna finnes nedlagd
den högsta sedliga makten som sinnes i
ett samhälle. Det allmänna rättsmed-
toetandet i landet fordrar det, och den
enskilda måste underkasta sig det allmänna
rättsmedwetaiidet; gör ban det ej, så har
han brutit med det samhälle han tillhör.
Här är ej hyckleri, som kommer ifråga,
utan ett underkastande af det enskilda
under det allmänna, och på denna prin-
cip är det statliga begreppet och öfwer-
hufwud all mensklig sammanlefuad bygd-
Sådan ungefär är ,,Finlands« bewis-
föring, men wi fråga tillbaka: kan staten
och det allmänna rättsmedtvetandet äfwen
garantera min ställning i ewigheten, se-
dan jag en gånginträdt genom den port,
bakom hwilken ingen af statens institutio-
ner mera följer mig? Är det icke ett
annat medborgarefkap, som religionen
afser än det jordiskt statliga —- nemli-
gen medborgareskapet i himlarne? Willa-
ren för dessa båda medborgareskap äro
olika, och deras följer äfweii med en
omutlig konseqweiis att de båda måste
förtoaltas olika.
Stateti har ofelbart icke allenast rätt
utan äfiven skyldighet att öfwerwaka de
sedliga intressena, att se till att ordning
och lugn herskar i samhället, att intet
anstötligt der eger rum och att den ena
inditvidens rätt icke ingriper i den andres-
Meri den sedliga makt, som framgår ur
en sann och lefwande religion blir för
wisso ingalunda mindre utan större — och
således äftven en säkrare faktor för sta-
tens bestånd — om hennes intressen
förwaltas så, att hoii får uttveckla sig
till en full blomstring. Ty det torde
kunna få gälla som ett axiom, att ju
bättre kristen jag är, dess bättre medbor-
gare är jag äfwen. Kränker jag genom
utöfwandet af min religion det allmänna
rättsmedwetandet och bryter emot hwad
lag och sedlighet fordra, då är det statens
sak att ingripa, menikke förr-
Men förunderligt! Staten twekar att
upphäfwa det obegränsade bruket af rus-
drycker, emedan ett sådant upphäfwande
skulle wara ett intråiig i den personliga
friheteii. Staten tivekar — och tvi haf-
tva nyss hört lagarnas högsta tvättare i
landet förklara att det är omöjligt —-
att söka hämma otuktslasteii genom att
upphäfwa den reglementerade prostitutio-
nen, emedan ett utöfwande eller icke ut-
öfwande af denna last är en personlig
sak och ett undertryckande deras från sta-
tens sida således ett intrång i den per-
sonliga friheten. Och dock sprida såwäl
dryckenskapeu som otuktssynden förderfliga
följder, icke blott för de individer som
hängifwa sig åt dessa laster, utan i eu
wid omkrets rundt omkring dem. Meu i
fråga om det mest personliga, som sinnes
— om menniskans förhållande till Giid
—- der är staten synnerligen mån om
sitt förmynderskap och kyrkans målsmän
äro fulla af ifwer för att detta förmyn-
derskap skall upprätthållas-. Hwilken be-
synnerlig inkonseqwensi
Frågan om de andliga och werldsliga
intressenas åtskiljande från hwarandra
står i nära samband med frågan om
införandet af ett allmänt civilregister,
»Finlands" apologi för att den lutherska
kyrkaiis prester icke skola åläggas att föra
register öfwer dissenters såsom en gen-
gäld för att de af dessa uppbära skatt
för sitt underhåll — en omständighet,
som är i hög grad förnedrande för en
kristen kyrka — kunna tvi icke betrakta
som annat än som ett argument till för
ett allmänt eioilrcgister. Wi kunna wis-
serligen icke inse hwarföre icke statskyrk
kans prester —- så fituerade som dessa
nu äro — skola hafwa stvårare att föra
förteckning öswer de statsmedborgare, af
hwilka de uppbära skatt, än andra tjenste-
män, i synnerhet som det ju är obetaget
att förordna att anmälan om barns fö-
delse, äktenskaps ingående, afflyttning från
orten, dödsfall, m. m. skall ske i mitt-
nens närtvaro; men tvi helsa dock med
glädje lagutskottets förslag om ett af
statens embetsmän fördt civilregister för
dem hwilka utträdt från kyrkan, såsoni
ett första steg till införandet af ett all-
mänt sådant. Ty ett allmänt civilregister
blir i sin tur ett steg framåt emot det
stora målet, kyrkans och statens — Kristi
rikes och de werldsliga intressenas —-
skiljande från htoarandra.
Prokuratorns berättelse
(Forts. från n:o 10).
De såkallade sedlighetsifrariie synas
icke heller hafioa klargjort för sig följ-
derna af den reform, som de önska fram-
kalla. Det ligger för öppen dag att
jemte de under kontroll stälda prosti-
tuerade funnits och finnas ett stort antal
qwinnor; font endast genom ett större
försigtighet i sitt uppförande undgått po-
lisens uppmärksamhet Denna s. k· klan-
destiua prostitutionens adepter skulle förty
genom reglementeringens asskaffande ofel-
bart ökas. Octj sådant skulle i moraliskt
men framför allt i sanitärt hänseende
innebära ännu större wådor. Jntet hem
wore då mera säkert för den sedliga och
kroppsliga smitta. som följer otukts-lasten
i spåren.
Härmed bör dock ingalunda sägas att
detaljbestämmelserna i det för denna stad
gällande besigtniugsreglementet icke skulle
tåla wid en ändring. Särskildt tvore
det nyttigt om deti bestämmelse, som
ålägger oftaberörda qwiunor att sjelfwa
betala besigttiingsläkareth skulle bortfalla,
emedan derigenom flera af den klande-
stina prostitutionen adepter skulle förmås
att låta inskriftna sig och den önskade
kontrollen derigeuom lättare skulle kunna
handhafwas. Af denna orsak borde be-
sigtningsläkarens aflöning utgå ur all-
mäniia medel-
Mig tillkommer uu att bemöta dem,
htvilka anse det prokuratorn, med hänsyn
till hivad hans embete förmenas fordra
och oafsedt hurutvida satsen ,,tiat justi—
tia et pereat mundus·· derigenom skulle
komma till werklighet, borde taga inita-
tiv derhäti, att reglementeringen af pro-
stitutionen upphäfdes och de prostituerade
befordrades till laga answar.
Hwad först angår påståendet att be-
sigtningsttvåuget tvore stridande mot lag
eller särskildt mot grundlag, har jag icke
kunnat finna att detta påstående är håll-
bart. Tillämpadt på sådana qtvinnor,
som på grund af östverhetligt stadfiistadt
reglemente för besigtningsbyråu ihuf-
wudstadeti äro underkastade besigtniugs-
twång, så innebär berörda twång alle-
nast ett af staten, i afsigt att förebygga
en den olyckligaste sjukdoms spridande i
wida kretsar, prementivt förfarande, hwil-
ket just de nämnda qwinnorna, genom
sitt lastbara och brottsliga lefnadssätt
framkallat. Såfom en kränkning af de
prostituerades rätt eller såsom ett öfwer-
skridande af den befogenhet, som tillkom-
mer staten gentemot dem, font öfwerträdt
dess lagar, kan omförmälda förfarande
riniligttvis icke uppfattas-
Widkommande sedan yrkandet, att pro-
kuratorn måtte toidtaga åtgärd om att de
prostituerade qwinnorna måtte befordras
till i lag stadgadt ans-van ioill jag erin-
ra om att der sådana förbrytelser, som
äro afsedda i kap. 57 M. V.,n1erklige11
förekomma, de också med all stränghet
hasiva beifrats. Deic omständigheten att
ifrågatoarande qwinuor hos polisen in-
skrifwits, utgör icke i och för sig tillräck-
lig grund för deras fällande. För detta
ändamål måste särskild laga utredning
om den faktiska förhandenlvaron as för-
brytelser, som påkalla fåda11t, presteras
fråii hivar och ens sida. Men något
åtagande att prestera sådan utredning
hafwa de person r, hwilka hos mig fram- ’
stält yrkanden i ofwau förmälda syfte,
dock icke iklädt sig, och då dertill kommer
att det förbliftvit dem obetaget att ilaga
ordning till åtal angifwa de brottsliga,
har jag icke ansett mig ega anledning,
än mindre skyldighet, att endast till följd
as dessa yrkanden, förordna till flika
åtals anställande-
Widare har uti en från flere aktade
medborgare i Tawastehus till prokura-
torsembetet ingifwen skrift anhållits, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
