Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet, hioilket förslag afser att, för så
widt möjligt är, med hänsigt till med-
borgerliga rättigheter och skyldigheter lik-
ställa alla finska undersåtar af kristen
troslära samt särskildt att i hufwudfak
upphäfiva de stadganden uti gällande lag,
som utgöra hinder för bekännare af en
del kristna religioner att erhålla anställ-
ning i statens tjenst. Då den föreslagna
författningen jeinwäl innehåller bestäm-
melser, som förebygga, att de dissenters
deri medgifna rättigheter skola missbru-
kas, eivangelisk-liitherska kyrkan till för-
fång, torde förordningens berättigande
heller icke gerna böra ifrågasättas. Enär
likwäl först efter utfärdandet as en dis-
senterlag dissenters i större antal komma
att med tillstånd af lagarna sinnasilan-
det. har Utskottet ansett i fråga ivarande
författning om deras medborgerliga rät-
tigheter böra antagas, under wilkor en-
dast att den föreslagna disseiiterlagen
kommer till stånd.
De förändringar utskottet, på grund
af här anförda principer, föreslår till
regeringens propositioii, äro följande-
§ 1 erhåller lydelsen:
Bekännare af annan protestantisk tros-
ltira än den eivangelisk-lutherska, hwilka
såsom norm för sin tro erkänna bibeln,
ega rättighet att, såividt lag och sedlighet
icke kränkas-, hålla enskilda religionsöfnin-
gar samt, derest kyrkosamfimd af deras
bekännelse redan är med wederbörligt
tillståiid i landet inrättadt eller och bil-
das i den ordning § 2 stadgar, rätt att
sin religion jemiväl offentligen utöfwa.
§ 2 blir lika med regeringens pro-
position. V)
J § 3 bortfaller ivilkoret att dissen-
terförfamlings föreståndare bör ega den
bildning att länets guiuernör kan god-
känna honom; deremot fastställes den for-
dran att dess prest eller lärare skall wara
ivälfrejdadz äfivenså bortfaller stadgandet
att äsiven wikarie för föreståndaren skall
godkännas af guivernören, utan är en
enkel anmälan derom tillräcklig. Para-
grafen förses med tillägget:
Ofivansagda åliggande med afseende å
förteckning öfwer dissenterförsamliiigs
medlemmar må likwäl, der senaten pröf-
wer dem icke kunna as församliiiguisfö-
reståndare behörigeit fullgöras, uppdra-
gas åt magistrat eller ordnings-rätt istad
samt kronofogde eller länsman på landet.
§ 4 erkänner dissenterförsaniliiig rätt
att utom tomt för kyrka och begrafnings-
plats äfiven besitta sådan för skola.
§§ 5 och 6 oförändrade.
J § 7, soni stadgar om sättet för ut-
trädet ur lutherska kyrkan, ändras orden:
ö«) Se detta blad N:ris 4 och 5.
för att till främmande protestantiskt re-
ligionssamsund öfwergå, till: för att an-
nan protestantisk troslära omfatta.
§ 8 oförändrad.
Einellan § 8 och §9 har utskottet
inskjutit en ny § hivars innehåll mot-
swarar stadgandeua i slutmomentet afre-
geringens § 7, till nödiga delar komp-
letterade och lyder:
Sålänge utredning icke sörebragts der-
om, att den soiu utträdt ur ewangelisk-
lutherska kyrkan eller annat kyrkosamfimd,
åter inträdt i något uti landet behörigen
inrättadt trossamfund, skall han qwarstå
i den församlings kyrkoböcker eller sör-
teckningar hwarest han förut warit skrif-
wen, der ock allt, hivad hans frejd och
medborgerliga förhållanden i öfrigt an-
går, bör införas.
J § (9) 10 införes efter första moni.
som stadgar att wid äktenskaps ingående
lysning skall ske i den församlings kyrka,
hwarest qioinnan är inskrifiven, tillägget:
men om hon ej tillhör något i landet
behörigen inrättadt kyrkosamsund, warde
det tillämnade äktenskapet kungjordt i den
ew. lutherska församlingens kyrka, inom
hwars område qivinnan är bosatt. Till-
käuiiagifwaiidet utfärdas af församlingens
prest eller föreståndare eller ock af bor-
gerlig myndighet i de fall, då de i § 3
omförmälda åligganden i afseende å för-
samlingens förteckningar åt sådana upp-
dragits. —- Stadgandet att bekännare af
annan protestantisk troslära är den ew.
lutherska icke wid lysning behöfiva förete
beivis om dop och nattwardsgåiig är ur
paragrafen uteslutet.
§ (10) 11 oförändrad.
Ester denna § är inskjuten en uy,så-
lydande: dömes till skilnad i trolofuiiig
eller äktenskap emellan bekännare af au-
nan protestantisk troslära än den ew-
lutherska, gälle domen eller utslaget för
skiljebref. Wilja fästehjon skiljas och
hafiva de hwarandra ej häfdat, gö-
re anmälan hos senaten och gångefäst-
ning åter. Tillhör i dessa fall den eua
af sästehjonen eller makarne den eio. lut-
herska kyrkan, förhålles efter allmän lag.
J § (11) 13 förändras åldern, då
barn, hivilkas föräldrar öfwergått till an-
nan troslära, må sjelswa afgöra huruwida
de ivilja samma troslära omfatta eller
fortfarande tillhöra det kyrkosamfund, i
hwars lära de uppfostrats, ifrån 12 till
15 år-
§§ (12—14) 14—-16 oförändrade.
Till § (15) 17, som afhandlar fall
då dissenterförsainling måste upplösas fo-
gas tillägget: Dåsörsamling sålunda upp-
lösts, öfivertaga magistrat eller ordnings-
rätt i stad samt, efter senatens närmare
bestämmande, kronofogde eller länsman
på landet de åliggande med afseende å
de förteckningar, hivaront i § 3 omnämner.
§ (16 och 17) 18 och 19 oförändrade-
J ärendets behandling hafiva deltagit
ordföranden. friherre Wrede, samt leda-
möterne, friherrariie G. A. Langenskiöld
och voii Born, Stjernwall, HermaiiRå-
bergh, Syra, Schroderus, Schwartzberg,
Calonius, Juselius, Stenbäck, Rönnbäck,
Hollmen, Niemelä, Tuomikoski och Wuo-
lijoki samt suppleanteriia Cronstedt, G.
Johansson, Lille och Malkamäki.
Till detta betänkande, som antagits med
en knapp majoritet as utskottet, äro bi-
fogade icke mindre än fyra reserivationer.
Nyheter för dagen.
set-ilandet
— Dissenterlagen inför landtda-
gen. Lagutfkottets betänkande utdela-
des i tisdags i ftåndena. Ett sorgligt
intryck gjorde de många reserivationer,
som åtföljde detsamma, enär man af den
ringa enighet, som gjort sig gällande
inom utskottet, kan sluta till att icke större
enighet skall komma att göra sig gällande
inom ftåndena. Må nian dock besinna
att tio år skola förflyta, innan denna
wigtiga fråga åter kan blifwa föremål
för lagstiftningen. Sådant förslaget nu
utgått från lagutskottet, synes det oss,
ehurii det ännu är långt ifrån att till-
fredställa de anspråk man ur religions-
frihetens ståndpunkt kan ställa derpå,
dock sådant att det bör antagas. Den
iväsendtligaste bristen i detsamma är
onekligen deu, att det icke innehåller
några bestämmelser om ciioiläktenskap;
men ett tillägg derom torde dock utan
synnerlig swårighet, af en kommande
landtdag kunna utiverkas. Af de erfa-
renheter man wuunit. torde det ioara
klart, att frågan ännu blifwit för litet
förberedd inom denna allmänna opinionen-
Ett sakrikt och med iväriue och insigt
hållet inlägg i frågan hwad wåra dis-
senters ivilja och behäfwa ingår iN:ris
5 och 7 af Helsingfors Dagblad, och
wåra lagstiftare gjorde wäl i att taga
kännedom om detsamma.
— Rätt för qwinnan att utan sär-
skildt tillstånd idka studier wid uni-
Wcrfitetet behandlades wid tisdagens
plenum af alla stånd utoni af bondestån-
det. Allniänna besivärsutskottets betän-
kande med anledning af hrr Lilles och
Aivellans petitioner iämnet förordade
ioarmt förslaget, hwilket äfwen bor-
gareståndet antog nästan enhäl-
ligt
J Adeln och Riderfkapet blef
ämnet efter ett listigt meningsutbyte bord-
lagdt.
J presteståndet afgjordes frågan
efter en lång debatt genom den aflagda
röstsedelns utslag sålunda, att betän-
kandet icke skulle till någon åt-
gärd från ståndetssidaföranleda.
Mot utskottets förslag uppträdde främst
hr Kihlmanoch biskop Johanssoii,
den senare med förklaring att förslaget
innebure det första steget till en omstört-
iiiiig af det bestående, mer förderfbrin-
gande än kristenheten tillförene skådat-
För förslaget talade hrr, biskop Alo-
peus, Danielsson, Palmön och
Sahlberg, hioilka framhöllo att åtgär-
den icke innebure annat än en enkel och
sjelffallen gärd af rättivisa gentemot de
unga qwinnor, hwilkas håg och fallenhet
ledde dem att egna sig åt djupare studier-
—- Wid omröstningen utföllo 17 röster
emot 17. Tivenne af ståndets ledamö-
ter, hwilka ernat rösta till förmån för
förslaget, ivoro sränwarande.
Tilloppet af åhörare i alla stånd mar
omanligt stort.
— Protestmötet mot dödsstraffet-
En för wåra förhållanden owanlig före-
teelse egde rum i lördags, i det att ett
meeting då hölls, i afsigt att gifwa ut-
tryck åt den allmänna opinionen i en af
de frågor, som äro under lagstiftarnes
behandling. Sådana meetings äro icke
omanliga i länder med utiveckladt parla-
meotariskt samhällsskick samt spela der en
icke owäfendtlig politisk roll. Wi helsa
derföre detta bruk wälkommet hos oss
samt önska att dylika meetings äfwen må
ega rum med afseende å andra djupare
ingripande frågor, såsom t. ex. dissen-
terlagsfrågan och sedlighetsfrågan.
Det omordade mötet, som dock icke war
besökt af mer än omkring 400 personer,
antog följande resolution-
J betraktande deras
att den kristna läran till hela sin anda
är stridande mot den lag, som bjuder
»lif för lif« ;
att dödsstraffets afskaffande utan twif-
wel werkar förmildrllnde och wälgöraude
på seder och moral, men deremot afrätt-
ningar icke kunna annat än befordra rå-
het och grymhet;
att erfarenheten wisat det dödsstraffet
hos oss icke är grundadt på någon som
hälft praktisk nödwändighet;
att likaså erfarenheten wisat det döds-
straffet icke har någon förmåga att af-v
skräcka från brott utan fastmer genom
sitt förmildande inflytande framkallar nya
brott;
att en lag, som skall upprätthålla akt-
ningen för menniskolif, icke sjelf bör
förgripa sig på dylika, utom i yttersta
nödfall;
att om dödsstraffet komme att amar-
stå i lagen såsoni en död bokftaf utan
att tillämpas, hwilket med kännedom om
tvår regents åsigter och milda sinnelag
kan tagas för afgjordt, ett sådant för-
hållande wore egnadt att minska aktnin-
gen för lagen;
huru likt-ilar du dm fattige?
»Emedan de arme sör-
tryckas och de fattige sucka, will
jag uppstå, säger Herken, och
skaffa hjelp ät den, som längtar
derefter«. Ps. 12: 6.
Kommerserådets hade stor fastlagsbjud-
ning. Alla ftadeiis förnämsta damer och
herrar woro der. Mait pratade, arbetade
—- det will säga nian sydde dyrbara
graniilåts arbeten, samt musicerade. Att
mången just icke hade så särdeles roligt
på sådana bjudningar kom man nu icke
att täiika på; att ivärdsfolket hade mycket
bråk och drog en suck af lättnad när allt
ioar förbi, tänkte man ännu mindre, och
allra minst kom man ihog bibelns ord:
,,När du gör en middags eller afton-
inåltid, så kalla icke dina iväuner eller
dina bröder eller dina fränder eller rika
grannar, att icke ock de måtte bjuda dig
igen, och dig ske ioedergällning, utan,
när du gör ett gästabud, bjud fattiga,
krymplingar, halta. blinda! —- —— Det
skall wedergällas dig i de rättfärdigas
uppståndelse«. Luk. 14: 13, 14. Om
maii alls ivisste att dessa ord stodo i
bibeln. Och ivisste man det så—måtta
med allt, man ioar ju nog en så god
kristen. Hivar annan söndag ikyrkan,
barnen döptes ordentligt, och iiågoiigång
uppoffrade maii också en sinnan för kyrk-
liga tlndainål. Hivad inera kunde maii
begära af en menniska — roar det icke
nog?
Meu låt oss återgå till kommerserå-
dets. Supcån hade dragit långt ut, gä-
sterna hade aflägsnat sig sent och störda,
såwäl af tröttheten i sina neriver soin
af sina egna tankar, kunde kommerserå-
diuiian jemte sina döttrar icke så hastigt
få tag i sömnen. De ivoro derför mycket
trötta den följande dagen och sofwolänge.
Den dagen war ock så godt som förlorad,
ty icke kunde maii med wärkande hiifivud
och dåligt humör lefioa sitt lif med sam-
nia intresse som under normala förhål-
landen. Fru komiuerserådiiinan måste
likwäl tidigare upp än andra — hus-
hållsiuafkineriet hade eljest kommit iolag,
och tiderna iooro dåliga; det ivar icke att
lita på tjenstefolket, de slösade och beta-
lade alltid för mycket på torget.
Meu der —- på torget —- rvar lif och
rörelse. Bondfolket hade icke försofivit
sig, då enordel af dem hunnit dit redan
klockan fem på morgonen· Kommerserå-
dinnan ivandrade af och an mellan las-
sen, sökande goda mar för billigt pris.
Se der kom fru direktörskan. Hoii hade
kommit öfiver handdukslärft för 25 penni
alnen, det ivar riktigt ett rampris, lärf-
tet war wärdt åtminstone 30 penni. Ja,
hon, fru direktörfkau, gjorde då alltid så
goda affärer. Fanns det icke mer af
lärftet? Nej. Det ivar tråkigt.
Meu borta wid ett af lassen stod, en
halfnnixen flicka med sin kälke. På käl-
ken ivar granris. J handen höll hon
en korg med ägg, som hon utbjöd åt de
förbiivandrande. Af figuren och drägten
såg man att flickan ännu mar ett barn,
men uttrycket i ansigtet såg mycket äldre
ut. Nöden utivecklar tidigt armodets
barn. — Nästippen war röd as köld,
men hivad gjorde det. Holt roar ju ute
för att förtjena. Mor derhemma i ko-
jan hade strängt arbete dagen i ända,
bror war ännu liten och far låg sjuk.
Han hade lungsot och skulle troligen icke
lefwa öfwer wåren. Doktorn hade sagt
att litet wiki skulle wara bra för honom.
Någoii måste då fara till staden och skaffa
penningar och köpa win — och hon
gjorde det få gerna. Jnte kände bon
så mycket af kölden, hon kunde ju göra
någonting för far. Ett godt saniwete
gör lifwet lätt.
Hwad kosta äggen? Koinuierferådin-
nan hade hunnit fram till flickan. —- 1
mark 25 penni tjoget. — Det mar för
mycket. För 1 mark 20 penni tjoget
kunde man köpa huru mycket ägg som
helst. — Will du sälja dem för 1 mk
20 penni, så köper jag dem alla. —
Och flickaii tänkte på far derheinina och
ivisste att han wäutade· Det war bra
att slippa så tidigt som möjligt. —- Meu
hwilkeii tur, här kom ju sömmerskan
Strömblad. Kommerserådinnaii ivar glad
öfwer att träffa henne. Strömblad skulle
wara god och sy fröken Elnas klädning
färdig så snart som möjligt; det skulle
bli en stor tillställning hos borgmästa-
rens· — »Men det fattades atlas«. Ja
·,,Gud älskar en glad gifware««.
då skulle hon bara köpa till; fröken Elna
hade sagt att klädningen icke finge se ut
som om tyget warit för knapt tillmätt-
Kommerserådinnan köpte äggeiia. Och
så kom der en annan wälbergad fru,
bad flickan föra granriset hem till henne,
men icke kunde hon betala "30 penni —
kunde det icke lemnas till 25 penni. —
Frun gick hem, nöjd med sin husmoder-
liga duglighet och betalte 25 penni för
grauriset. —- Kommerserådinnau gick hem,
också nöjd med sig sjelf. Men flickan
från kojan gick hem med några slantar
mindre-
Och du som läser detta: Har du kan-
ske råd att slösa på dig sjelf och lefwa
ett yppigt lif, men har icke råd att slösa
på den fattige arbetaren, på den fattige
grannen, på den sjuke inom din stads-
port. Mins aposteln Jakobs ord uti de
li första werserna af hans 5 kapitel-
Andra ditt sinne; Gud skall sjelf utföra
den fattiges sak. Gif af de gåfivar Gud
gett dig att förmaltal Gis frikostigts
,,Den
som sparsamt sår han skall ock sparsamt
uppskära, och den som sår i wälsignelse,
han skall ock uppskära i wälsignelse. 2
Kor. 9: 6·
i M-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
