Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådatt sottt dett ifrågatttarande, katt icke
genomföras, förrän opinionen blifwit
tvunttett derför. De artiklar-, fottt ingått
i detta blad, hafwa endast haft till syfte
att fastställa den riktning i hwilken, ett-
ligt tvår öfwertygelse, denna förändring
bör gå, och ont möjligt redan nu söka
minna någott ringa del af opittionender-
sör. Haftva tvi derwid, i anseende till
saketts stora wigt, gått alltför bttrdttst
till toäga och ofritvilligt kommit att såra
tttot oss olika tänkandes känslor, så bedja
tvi gertta om förlåtelse derför.
Detta såsottt stoar på herr E. O.S:s
åsigter ont kyrkoförsattningent Såsom
fwar på hans utläggning af profetian
wilja tvi franthålla det nyare försök till
utläggning deraf, som under senaste de-
cennium och redatt derförinnatt sett da-
gett nästan samtidigt i olika länder och
inom de nteftolika teologiska riktningar, och
enligt hwilkett de profetiska utsagorna icke så
mycket hastoa afseettde på den jemt lö-
pattde historiska tiden, utan på de stora
tilldragelserna, som ålfölja öftoergången
från ett tidsperiod till en annan. En
sådan öftoergångstid tvar den, då det
gamla förbttttdet öfwergick i det nya, och
en sådan blir den, då dett nättvarande
historiska tiden skall öfwergå iden slutli-
ga fulländningens tid. Skulle, såsom
herr E. O. S. förmenar, den utloftvade
fnlländnittgens tid, eller det tusenåriga
riket, tvartt förhanden redan under när-
toarande tid, ttted all dess jeutmer och toe
alla dess slitningar, dess split och dess
oro —- ttågot, sottt dock motsäges deras
att jttdartte ätttttt icke återtoändt till sitt
land-, htvilket enligt de profetiska utsa-
gortte, bör haftva skett, förän denna ful-
ländttingetts tid tager sin börjatt — då
skulle, i sattttittg Guds löften tvara bra
arnta och fattiga. Nej, högre och skö-
nare, herr E, O. S» tuåste de wara,
och derföre tro wi, och tusende sittomtu-
settde ttted oss, på ett kommande tid, då
de afsigter Gttd hade, ttär hatt skapade
menniskan, ändteligett skola gå i fullbor-
datt här på denna jord — en tid,htvar-
efter icke blott menskligheten, tttan hela den
till följe af hennes synd bundna skapel-
sen, fortfarande suckar. Att så många
som möjligt då, tvid sin Herres slutliga
tillkommelse, skola toara mogna och skick-
liga att få skåda honom på ttära håll,
ansigte tttot ansigte, och icke såsom Bi-
leam, endast fjerratt och på afståttd —
detta bör tvara de kristna kyrkornas upp-
gift och bestämmelse-
Qtn lagstadtt asedlightt,
eller ,,fedlighetsfrågatt" behandlad af
en ftvenft läkare, font i fjortott års
tid warit en ifrig flit-kämpe för den
reglentettterade prostitutionen
(Jnförd af oss ur tidskriftett ,,Medde-
landen för helso- och sjukwård«,
med anledning afhrr professor Runebergs
och.af Schultenssatnt d:r Holmbergs
afgifna utlåtande ttll Finsta Lakaresallskapet
i ifrågatvarattde spörsmål).
,,Samfnttdens sjukdomar kttttna lika
litet sottt kroppens, förebyggas eller hel-
bregdas, med mindre tttau tager öppen
kunskap ont dem, —- säger Johtt Stuart
Mill. Sanningen häraf är ej ny, ty
satsen har warit yrkad sedan låttgliga ti-
der tillbaka; men den har — likasom
mycket annat —- tigats ihjäl, ttär
den berört ifrågatoarande ämne. Man
har dragit sig för att öppet framlägga
toissa saker inför offentligheten.
Politiker inom samhällsfrågan ha hätt-
skjutit fpörsntålet till afgörande åt medi-
cinska fakulteter eller auktoriteter iförsta
hand. Dessa haftva fästat sitta blickar
och tankar i främsta rummet på det hy-
gieniska och medicinska ittttehållet satttt
sökt efter preventittta botemedel — men
utan bestämd hänsyn till frågans legala
innehåll.
Detttta sakernas ställning ansågs änntt
för trettio år sedan såsom af omständig-
heternas makt framttvingad, och hela
samfundet fogade sig willigt efter htvad
som traditionelt antagits såsom nödwän-
digt. Men hivad fotn är sed idag,med
förmodad rätt. är det ej i morgon, ifall
rättsmedtvetandet då upptoaknat till större
klarhet. Dett tid är gången, då man
ansåg sig ha rätt att lettttta utredningen
af prostittttiottsfrågan åt läkarne, eller
snarare åt läkareåsigten för en tvisstid-
punkt, ensamt. Den tillhör icke uteslu-
tattde läkarekonsten — lika litet som na-
tioitetsregleringen; — den tillhör
hela det sedligt upplysta och
myndiga samhället. Den är en
sak som— tillhör alla dent, htvilka repre-
sentera och intresseras af samfundets
bästa. Wi anse oss häraf fullt rättfär-
digade för den ittkottseqtvens wi nu göra
oss saker till, efter att förut haftrta fört
pennan för den motsatta åsigten, — utt-
der åberopande af tvår oafytter-
liga befogenhet att bli klo-
kare för htvarje dag tvi lefwa.
Proftittttionsreglerittgen har haft sin
tid. Denna är nu gången. Dett bör
toika för det sedliga medwetandets makt,
likasom alla lägre nttvecklings-
s ke d e n, der det nyttiga ställts framför
det rätta, måste wika närsrätts-
tttedtvetattdet tar ttt sitt fulla
rätt. Tidetts sedliga frågor stå utan
ttviswel nu i förgrunden; den toerkliga
eller den blott förmodade nyttans upp-
gifter böra alltså träda tillbaka, ttär de
råkat i kollision med det rätta. Wi äro
skyldiga de personer samhällets erkänsla,
sottt fastän hittills hånade, ej öftoergif-
toit den sedliga rättens sak uti förelig-
gattde spörsmål — utatt troget, uppoff-
rattde och ihärdigt kämpat ut katttpen för
det af dem uppfattade rätta. Wi lyfta
tvår egen ställttittg genom att buga oss
för dem·
Om fedlighetett släckes, eller tillåtes
slockna, inom könsliftvets sfer och kärle-
kett mellan individerna tteddrages frätt
sitt högsäte, — om den ensidigt fittliga
fördelen göres till norm, så är det sed-
liga fatttiljeliftvefutpplöst. Äfwett under
äktenskapets påttoingade stämpel har häraf
intet blifwit annat ätt förderf — och
många äktenskap skola dertvid stå qtvar
allena under karakteren af simpel prosti-
tution. Att så wilja förstå och betrakta
hela det tttenskliga köns-förhållandet är
att äftven wilja döda eller misskänna
dess sedliga rot. Ocl) ett sådant syfte
kan ej annat ätt prägla ett ose dlig
ttt ett niska — eller ettmoralisktmiss-
foster. Ware detta nog sagdt, ä ftvett
f rått läka r ens sida, ttär numera
den ttära kännedomen ottt de sexuella
sjukdotnarttes tväsett är allmänt spridd,
och tttå tvi då medgifwa, att det preven-
tivt sanitära, eller sexualhygienin, aldrig
katt rätt tillgodoses annor-
lunda, än genom ett kyfktlef-
tt a d s s ä t t. Ju ntera erfarenhet tttan
tvinner uti fakförhållandetta, ju klarare
framträder den fattningen, att intet pre-
oetttiot säkerhets eller ens sannolikhets-
tttedel för uttdtvikandet af sexualförgift-
nittg giftves. Och detta måste ju
tvi läkare till sist fritt erkän-
n a. Stånde då ock hwarjemenniska för
sitt gerning. Den som toill undgå miss-
öde, såsom det kallas, tage sig i akt för
ntissgerttingett och hålle sitt käril rent;
detta gälle mannen, såtväl sotn qwittnanl
Oct) skall socialt straff föreläggas någon-
dera, tttöftver det sanitära äfwetttyret,
— få tvare det lika för båda
och under alla förhållanden
icke mindre, snarare högre
bindande förmantten,somfwår-
ligett kan hafwa att åberopa bristande
kännedom ont följderna och i alla hätt-
delfen är den inledande parten.
Det mycket allmänna, ja, i fattning
prostituerade omdömet, att mannen har
så mycket stoårare att temperera sitt sexu-
ella natur än qwinnan, är, ä f to ett
det, ett inbilladt swepskäl,
sottt endast katt gälla med makt, sedan
hatt inträdt i okyska lefnadstoaror och på
grund af dem pockar på sitt så ansedda
naturbehof.
Återstår då det spörsmål att lösa:
hwilket annat skydd än polisreglementets
har man att lita sig till, beträffande
sexualförgiftttittgens faror?
Wi måste, på grund af omständighe-
ternas makt, dertill ftvara: — Jntet
annat än tvårt sedliga för-
nufts ledning, sedan hygiettitts lagar äro
kände. Dessa lagars kännedom måste
derföre med bästa medel spridas, och den
till sina anlag lättfärdiga menttiskatt må
göras i rätt tid bekant med fexnalfjukdo-
marttes lätt smittbara och farliga art, i
likhet med alla andra förgiftnings-sjukdo-
mars, för att bringa ett hwar till be-
sittning, att: eho font för dessa
sjukdomars förtvärfwande
utsätter sig, skapar sjelf sitt
öd e; — men också med lagligt föreläg-
gandeatt: eho font tneddelar an-
ttatt menniska smitta på dett-
na wäg, skall enligt bestämd
strafflag derför anfwara, li-
kasom för annat personligt
fördelande och helsofarligt
swek, när sådant katt påtvi-
fas. En lagstiftning i denna riktning
är den enda nutiden passande —- och måtte
den till snart genomförande upptagas af
dettt det toederbör! Läkaren har att
upplysa, underwifa, tvarna och — ttär
olyckan skett —- så godt sig göra låter,
med goda offentliga anstalter såsom ute-
del, afhjelpa och söka återställa det brutna.
All öppen eller hemlig prostitution må
numera, få godt först sottt sist, lagför-
bjndas, med behöfligt eftertryck förföljas
och —- ont sexttalfjnkdom såsom följd
deraf konstaterats — bestraffas medfri-
hetetts förlust, såsom ett nödwän-
digt socialt skydd utot personer, htvilka
uppträdt såsom missdådare, af hwilkett
ställning och htvilketdera kön de månde
wara. Då är saken bragd på det klara
och tillbörliga– Matt känner i alla fall
den fara matt utsätter sig tör och litar
icke till de förmenta fördelartte af ett
vrätttvifa, som, blott i och för denna
tillit, är tnycket osäker och äftventyrlig.
Htvad matt oftast och på skettbara skäl
har föreburit, är prostitutionens makt
såsom »ett outtdtoikligt, för att ej säga
nödwändigt ondt« inom samhällena.
Detta påstående kräfwer en utfyllnad: —-
,,ittom de större samhällenas
mera, eller helt och hållet,för-
derftvade befolknittg«. Uti de
mindre samhällena och der dessa bestå
af en icke i sedligt förderf sjunken be-
folkning, är dett icke allenast icke nödwän-
dig, utatt fastntera ett ej ofta förekom-
tnattde förteelfe öfwerhnftoud. D ett
tillhörde företrädeswis den
gamla, barbariska, i allodes-
potiskt korrumperade tiden,
tttottopolerttas och tnaktförtryckets tidsål-
der; —- mett den blir alltmera
främmande för tvår kultur-
peri v d, i princip sedd. Jtt tttera
qtvinttans ställning respekteras och fri-
göres, såtväl genom qwinttans egna tvär-
deanspråk, som genom hennes myndig-
hetsförklaring och friställattde tvid sidan
af mannen, genom tilldelande af en he-
derlig försörjningsrätt, desto mera faller
den, förr såsom obettvinglig ansedda, pro-
stitutionens makt bort. De som i tvår
nutid mest åberopa sig på densamma, är
den fexuelt uppgifna och fed-
ligt förtappade delen af bå-
da könen, synnerligast af männen.
Och ett öppen reaktion mot
denna lastfullapariasfalang
kan ej annat ätt tverka till he-
la samfundets lycka och äf-
toett sannskyldiga fördel; —-
likasom emot den äfwen såsom onndwik-
lig af mången framhållna dryckenskaps-
lasten. Båda hänga innerligt tillsam-
mans, ja, de bero af hwarandra; men
de böra och kunna från det
sedligt mognade samhället
uttn ö nstras såsom lagstadda plägse-
der. Deras tilltvaro må förbehållas det
sedliga samhällets drägg.
Och alltoarlig uppfostran katt bortar-
beta dem, likasom alla laster. Detta är
menktighetens hopp och bör hädanefter
tvara dess öppna sträfwan. En motsatt
uppfattning eller s. k. realism är der-
emot en sjuklig och äfwen skam-
lig, i allo sorglig, slägtets
degettera tion, hwilkett ingen har
befogenhet att åberopa.
Så lyder detta öppna och manliga ut-
talande af en bland Swerges attseddaste
läkare, d:r P. A. Letoitt, hwilket är
så mycket betydelsefullare som reglemen-
terittgens anhängare, allt sedan 1873,då
hans af Stoenfka läkaresällskapet pris-
belöttta bok. ,,Om prostitutionen« ut-
kom, i honom haft ett af sina auktori-
teter. Att d:r Lewin icke står ensam
ont sitt nuntarande uppfatttting,utan att
hatts åsigt delas af flere framstående lä-
kare i alla länder, är bekant. Skola
äfwett Finlatts läkare haftoa mod och
kraft nog att, fråttgäende gamla fördo-
mar, betrakta frågan från samma ädla
och upphöjda ståndpunkt font dessa deras
embetsbröder i utlandet? Den komitös
åsigter, som af läkaresällskapet blistoit
nedsatt att förbereda frågan om den reg-
letnenterade prostitutionens afskaffande,
äro redan kända; men läkaresällskapet i
dess helhet har ättnu icke uttalat fig.
Att inom detta ansedda sällskap män
skola finnas, hwilka tvisa sig förstå ti-
dens sedlighetskraf samt hafwa tillräcklig
sjelfständighet för att tvilja se bortttoät-
tad en skamfläck, som redatt alltför lättge
toanärat toårt samhälle, skola tvi till dess
heder i det längsta hoppas. Wi haftoa
så mycket mera skäl att hysa detta hopp,
som inom pressen redan ttvettne af tvårt
lands läkare, d:r K. Relander och
d:r oott Fiandt uttalat sig i denna
riktning·
Med anledning af denna artikel har
Stvenska Federations-afdelttingens sekre-
terare, kamreraren O. Westerberg, till-
fkriftoit d:r Letvin ett bref och erhållit
af honom följande swar, som finnes pub-
liceradt i federationens tidskrift, ,,Sed-
lighetstväntten«:
Tackfattt för eder skrifwelse i anledning af
mitt omkastade ställning uti föruttvarattde
twistefråga oss emellan, erkänner jag frttt
detta omslag Sedan ännu under detta år
en och annan reqtvifition af min bok om pro-
stitutionen ingått, har jag ansett att publice-
rattdet af detta omkast kunde t någon tntttt
gagna såwäl eder sak som den moraliska rat-
tens, och hat- jag då ej ttvekat att, på fatt
som skett, offentligen uttala min mogttade
öfwerty elfe. ag har författat och bar att-
fwaret ör arti eln med samma tillförstgt som
jag för 14 år sedan höll på den af torg nu
öfwergifna åsigten, för hwars tänkta fördelar,
eller fanitärä nytta rättsmentvetandet stWkZ-
Wid wuntten och närmare utredd ltfserfaren-
het ntåste denna åsigt wika såsom ohållbar.
Der står jag — och kan icke annat. Hwad
som bytts oss emellan må det-med toara glömdt;
och kan min omkastade ställning, t all ttt rm-
ga betydelse gagna eder, nu äfwen mtn fak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
