Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J Allianshnfet: Swenst predikan kl. 11 f.tn.
af inis ionär Höijer kl. 7 Frälsningsmöte,
kL ö nst predikan istora salen af A.
Mäkinen.
Gräswiksgatan Rut 12. sPredikan kl. 11 f· m.
och 7 e. m. af Sjömansmissionären E-
Erickson-
Med dagens nummer följer som bi-
laga en prenumerationsanmälatt på tid-
ningen Förr och Nu.
— Kollekten för sSkyddshemmet
tvid assg. 14, som uptttogss i Alltans uset
sista kindag efter hr B örkenheims före rag
utgjor a 150 mk. för btv lken härmedelst hem–
bäres ett hjertligt tack-
heu inte uti-sinnats notariat-miste
i Helsingfors den 22 och 23 April·
Sedan Guds wälsignelse bliftvit ned-
kallad öfwer mötets förhandlingar af herr
Waldentar Lönnbeck- i ett kort
men djupt och sakrikt uppbyggelsetal och.
herr Emil af Forfelles bliftvit ut-
sedd till mötets ordförande, widtog dis-
kussionen öfwer deit på programmet upp-
stälda första frå an: H iv a d f ö r stå s
med det kristna församlings-
b e g r e p p e t? Diskussioneti härom in-
leddes af.
Herr Björkenheim, som utan
att wilja referera frågan framstälde
till de närtvarande, hurutvida det begrepp«
man wanligen fäster tvid en kyrka ellers
församling, och enligt htvilket en sådan
är beroende af historiska eller snarare
geografiska förhållanden, i det att alla,
som bo på samma ort, tillhöra samma
församling, ästven är det bibliska begrep–
pet af detta ord, För egen del betona-
de talaren önskivärdhetett för de kristna
att få samniansluta sig endast på grund
af sin gemensantma tro och anwände här-
ioid liknelsen om kolen i ugnen. Lika-
soni kolen, ont de ligga åtskilda, lätt
slockna, men förenade derentot tändes af
hivat-andras wärme och börja brinna, så
har äfwen den kristne, om han icke skall
förkolna och blifwa likgiltig, behof af en
gemensam uppbyggelfe med likatänkande.
Herr L ö n n be ck framhöll på ett fär-
deles kraftigt sätt, att den i wårt land
allmänt utbredda uppfattningen om kyr-
kan eller församlingen står i skarp strid
till. hivad bibeltt säger derom, samt upp-
läste, till stöd för denna sin åsigt, in-
ledningsorden till Pauli bres till de för-
samlingar han grundat. Af dessa ord
framgår tydligt att Paulus ansåg att
församlingen endast utgjordes af de he-
liga, d. ä. af de afskilda. Haftva tvi
således rätt, att, ttvärtemot Kristi och
apostlarnes tydliga lära, förkuitna att
kyrkatt bör i sig upptaga alla: troende
och icke troende, de sotn wilja efterfölja
Kristus och de soitt förneka honom?
Mait skall kanske stvara att under när-
ivarande förhållanden är det omöjligt att
förmerkliga det bibliska församlings-be-
greppet, och detta är äfioeit i tvisst af-
seettde sant-
tytvärr på jorden. Men om än brister
och synder widlåda alla jordiska kyrko-
samfund, så följer dock deraf icke att icke
något katt åtgöras för att, mera än
hittills skett, förtverkliga detta begrepp.
J främsta rummet bör en sträng kyrko-
tukt upprätthållas, meit icke eit tukt, svin
obartuhertigt utftöter den felande, utan
en, sotn i öftverensstäninielfe med bibeln
tvaruar och söker upprätta honom samt,
såsont.en sista nödfallsåtgärd, för en tid
utesluter honom, för att åter, få fort
hatt ångrat sig, upptaga honom i sitt
sköte.
Ett annan sak, som owillkorligen måste
tillhöra kyrkan, är att hott bör wara»
oberoende. Hermes medlemmar skola
wisserligeti i medborgerligt afseende itu-
ordita sia samhälle-isbitar- ty inibaiwa
fått befallningen att wara all öftverhet
underdånige. Men detta gäller också eti-
daft i medborgerligt afseende. Meti Kri-
sti kyrka på jorden bör till sin werksam-
het uteslutande tvara af andlig art. Så-
soiu sådan bör hoit icke underordna sig
någon jordisk myndighet. Detitta rättig-
het är det hennes medlemmars skyldighet
att fordra för henne —- icke för deras
skull, utan för deras Herres och Mästa-
res skull. För honom allena böra alla
knän på jorden böjas, och hatts kyrka
får derföre icke böja sig, hivarken för
fursteniakt eller för folkmakt.
Herr Blomberg ansåg att de he-
liga woro utivalda i Kristus redan innan
tverldetts grund war lagd och påminte
om att tron är en Guds kraft till sa-
lighet. .
Herr Björkenheim framhöll, för
att komplettera hr Lönnbecks andragande,
huru orätt man, för att häfda den nu
gängse uppfattningen om kyrkans all-
Jngen ideal kyrka finnes
männelighet. hade atuvändt liknelsen om
ogräset och htvetet. Kristus hade dock
sjelf, tvid förklaringen af denna liknelse,
sagt, att åkern är werlde n, och icke:
åkern är kyrkan eller församlingen,
såsont matt tvelat gisiva det sken af-
Herr Boije. Wi läsa att försam-
litigen uppstod sålunda, att lärjuitgarne
höllo sig till apostlarne — att de för-
ökade sig — att de tvoro endrägtigetill-
satttmaus — att de älskade hivaraiidra
och buro htvaraiidras bördor — att ho-
pen as dem som trodde ivar ett hjerta och
en själ. Redait häri böra tvi finita en
fingerwisiiing om huru en församling bör«
ordna sig. Mait säger wisferligen att
det är annorlunda nu mot förr, men
werkligheten wisar dock att så ej är fal-
let. Ofiverallt htvar en menniska, nu
soin förr, kommit till en lefivaitde tro
på Gud, uppstår, äftveit hos henne en
önskatt att så tvitttia om honom, får hon
kärlek till Guds folk och behof att sani-
maiifluta sig med bröder. Detta brödra
otl syskonlif tillsattiiuans med dem, som
älska Kristus, blir för henne ett lifstoil-
kor och blir äftoeii nödtvändigt iså måt-
to, att tvi leftva i en farlig iverld, full
af frestelser. Hurti lätt katt icke ett fara
till fall möta oss, font tvi sjelfiva icke·
märka men sottt ivåra bröder och syskon
bliftva tvarfe » och för hivilken de kuiuta
warna oss! Ottska tvi werkligeit på all-
war att en dag få stå med i den htvit-
klädda skaran, måste tvi begagna alla ine-
del, som kniiiia föra oss till detta mål,
och till de werksammaste medel hör titan
twifwel umgänget med lika troende brö-
der och systrar samt det inflytande på
tvår andliga uppfostran, soiu ett sådant
umgänge har-
Herr Ba sk framhöll äfiveti nödtvån-
digheteu af att tvara tillsammans —att
alla skola hjelpas. åt och alla bära hivar-
andras bördor.
Herr H ö j er. Jngenstädes i bibeln
finner ntatt tverldeti och församlingen för-
blandade. Försantlingen framhålles så-
som bruden, hivats brudgum Kristus är,
och ett brott af denna brud mot fin brud-
gunt blir ett ganska swårtäktenskapsbrott.
Men om än församlingen icke får i sig
upptaga werlden, följer dock deraf icke,
att hon icke bör söka utöftoa inflytande
på werlden. Hoit bör det genom sitt
exempel och genom att besinna, att den
staden icke katt döljas sotti ligger på ett
berg. Sålutida har i Armenien, genom
den der bedriftta missionen, sex små för-
samlingar bildat fig. och skilnaden på lif-
tvet inom dessa församlingar och titan-
för desamma är så märkbar, att hivar
och ett måste erkänna den-
Herr Forsman ansåg att den ge-
stalt detta begrepp (församlingsbegreppet)
fått i de s, k. statskyrkorna, är alldeles
oförenlig med bibeln. De, sont födas i
en wiss krets, tillhöra alla kyrkan, äf-
tven om de ärv stillkomligt oförmögna
att uppfylla de åligganden, som kyrkaii
ställer på dem. Eit sådait kyrka är en
torångbild af hivad bibeln fordrar och
dessutom till stor skada, ty den insöfwer
tusende och åter tusende af sitta s. k.
medlemmar i en farlig säkerhet. De af
staten oberoende frikyrkorna; fotn fiitiies
t. ex. i Amerika och äfwen i flere af
Europas länder, ansåg talaren såsont deit
rätta formen, såtvidt författningen angick,
för en kristen kyrka.
Herr Strömberg förordade sta-
tens och kyrkans åtskiljande. Jit mera
slutet nalkas, dess mera nalkas ock afgö-
relsens stund. Wille dock föreslå en fam-
ntatislutning emellan den allmänna kyr-
kan och de tiiitvaratide frikyrkorna, dock
icke förrätt en rening egt rum inom den
förra.
Herr Bloitib e rg ivartiade för den
sammanblandning, font derigeiioiit lätt
skulle komma att ega rutit af de andliga
och de tverldsliga intressetiti.
På ordförandens förslag enade sig inö-
tet oin följande resolution:
Försantlingen är, enligt
bibeln, den organiska före-
uittgett af på Kristus troende,
pånyttfjödda menniskor, hwil-
ka genant utöftvande as bib-
lisk tukt tverta för Kristi ri-
kes utbredning ibland sig och
genom missionsiverksauthet
för dess utbredning utåt.
Den 23 April.
På denna dags program hade såsom
diskussiosäittite- upptagits frågorna: Ont
den kristna församlingens
uppgifts och Hivilka äro hin-
dren och htvilka denödivändi-
ga wilko rett för Guds rikes
u tb r e d a n d e? Men enär det ivar
första gångeit som missions iväitner be-
gick sitt qwartalsmöte på en htvardag,
bade så få as dem bliftvit i tillfälle att
infinna fig. att matt beslöt att, med hän-
dar, i Greklands pelargångar, inom Roms
fasta mallar, under afrikas sol, ja långt
bort i den yttersta tvesterns gränser plan-
terades korsets batter.- Om man då
skulle hafwa frågat huru länge det
skulle räcka förrän Kina skulle wara
omwändt, Afrika kristttadt, Indien bragdt
under korsets inflytelse, skulle denna fråga
icke hafwa synats djerf. Tiden skulle
hafwa tillmätts kanske icke ens i sekler
utan i decennier. Meit i och med det-
samma som kristendomen upphöjdes till
statsreligiott och kyrkan, ifrån att wara
stridande, blef en hwilande och herskande
kyrka, försummade hon äfiven denna sin
första pligt, och följden af denna för-
summelse har tvarit en döende werld.
Träd denna werld närmare och be-
trak.ta den ett ögonblick hwad den inne-
bär.
Här hafwa till en början Kina med
fina 400 millioner cintteioånare. Himl-
-ket folki Jnga tvanliga hedningar. Långt
förrän Europa ätinu hade uppdykat ur
barbariets natt, war Kina redait i be-«
sittning af bildningens ljus, hade lagar
och ett ordnadt samhällsskick. Att stora
swårigheter i afseende å missionens
framgång gjort sig gällande särskildt
i detta land, manar oss dock rättivifan
att medgifiva. Ett blatid de största små-
righeter utgöres kanske af språket, som
är till den grad inweckladt och swårt att
äfwen infödde kineser, t. o. m. med
ganska hög bildning, sällan komma der-
hän att de lära sig det fullständigt. Eit
annan stoårighet består i ftamittdelningen.
Mait påträffar icke sällan stora byar,
ja städer, der alla innetvånarne hafwa
samma tillnamn, och bandet som förenar
ftamtuarne är sådant, att det sannerligen
icke wore rådligt för en enskild medlem
deraf att utan höfdingens tillstånd öfwer-
giftva sitta fäders religion. En tredje
swårighet slutligen är kinesarnes emots-
het och fasthållande tvid gammalt åskåd-
ningssätt. Till följe af alla dessa strå-
righeter, i förening med den beklagliga
omständigheten att en så ringa del af-
den kristna kyrkan insett sitt pligt att
wara missionerande, hade år 1886 ännu
endast 25 å 30 tusen kineser öswergått
till kristendomen. Samma år räknade
man i Kina 500 missionärer — ett an-
tal, som wäl kan synas stort i sig sjelf,
men somi betraktande af befolkningens
mängd är förswinnande litet. Det wore
detsamma som om i hela Finland endast
skulle finnas twå eller tre prester-
Så kommer Indien, detta härliga
land med sina outtömliga rikedomar och
sin på det hela taget religiöst« anlagda
befolkning, som alls icke wisat sig oemot-
taglig för kristendomens, med deras egen
religion ofta öfwerensstämmande men
högre och klarare sanningar. Mett af
dess 200 millioner hinduer och 50 mil-
lioner muhamedaner hafwa blott ännu
en million öfwergått till kristendomen.
Hwilka fält stå icke bär att winna, hwil-
ken bitter anklagelse för försumlighet
blickar icke mot oss fråii Indiens
Så hafiva tvi slutligen Afrika, de
fwartes werldsdel, detta widsträckta land-
område, som mäter 4600 mill stått öster
till wester och 5000 mil från norr till
söder. Aftven här sinnes en befolkning
af 200 millioner. talande öfwer 600
olika språk, som fuckarunder tyngden af
trolldom och den råaste widskepelse. Och
dock har kristendomen en gång idess
morgon här haft fast mark. Redan un-
der Petri första predikait på pingstdagen
lyssnade män från Lydien på honom och
förde korsets underbara hemlighet öfwer
till Afrikas jord. Här funnos under
kyrkans äldsta tider blomstrande försam-
lingar; tvi behöftoa blott påminna om
kyrkofäder sådana som Apollos, Klement,
Athanasitts och i N. Afrika Augustittus.
Men den afrikanska kynkan tynade små-
nirgom bort och dog ut« emedan hon al-
drig warit en missionerande kyrka, och
då slutligen tituhamedattismetis gissel
drogsin ett stornitvind öfwer Afrikas
nordliga kustländer, sopades htvarje spår
af henne bort. Med undatttag af några
försök, gjorda af jesuiterne och efter desse
af de »mähriske bröderue«, har hela
denna ofantliga werldsdel sedan dess
fått hemfalla åt okunnighetens natt utan
ansträngningar från de kristnes sida att
rädda dent, till dess slutligen Londoiifka
missionssällfkapet utsände Moffat och
Liwingstone-
Afrikas största förbannelse har tvarit
slafweriet. J ingett del af jorden har
detta förfärliga bruk tvarit så fast ro-
tadt som der. Mait anser att omkring
ena hälften af befolkningen är slafwar
till den andra. Aunu år 1840 efter
det att engelska regeringen npphäft slaf-
weriet och förbjudit utskeppandet af slaf-
war från engelska hamnar, utskeppades
i hemlighet 138,000 slafwar från Sierra
Leone. Nu hafwa emellertid fyra stora
missionssällskap tagit hand vin arbetet i
denna mörka werldsdel- och ifrån Sierra
Leone utgrena sig missioner tusentals
mil inåt landet. Måitga äro de htvita
män, som der lemttat sitta ben. Kraft
och Liwingstone, som bröto trägen, dogo
båda på sina knän, och inom 22 år
hafwa tillfölje af det dödande klimatet
icke mindre ätt 32 af ewangelii budbä-
rare, bland hwilka tre tvarit biskopar,
derstädes stupat. Men oaktadt dessa
motgångar, eller kanske just som ett följd
deraf, har arbetet der dock haft blom-
strande framgång. Med begärilghet lyss-
na negrerna till lifwets ord, och den
kraft, som icke ens ger wika för döden,
utöfwar öfwer dem ett sällsamt infly-
tande. Flere infödde lärare hafiva gått
i de hwitas fotspår, dött såsom de och
segrat såsom de, och der förföljelser har
utbrutit —- såsoni fallet har tvarit i
Uganda, der t. ex. den 30 januari 1885
tre negergossar stektes leftvande, sjun-
gattde hymner midt i lågorna —- der
har äftveit kristendomens framsteg tvarit
störst. Bland hwita missionärer, sotn
iverkat der. förtjenar att omnämna Vatt-
derkemp, f. d. professor tvid animer-
sitetet i Leydeti. Han hade tvarit ett af
sin tids största fritänkare, men då, titt-
der ett olyckshändelse, hatts hustru och
barii samtidigt dogo niidt för hatts ögon,
lärde hatt sig inse nienniskans wattmakt
och wände sig till den herre hatt hittills
förnekat. Hatt gjorde detta helt, och an-
tvände återstoden af sitt lif att godtgöra
det han brutit under den föregående de-
len deraf. Hari lemttade sitt professors-
stol och tvid 50 års ålder, klädd i ett gros
blus, lärde han sig slå tegel, för att
med denna konst kttttna få insteg och
tvinna förtroende hos Afrikas ivilda barn,
bland htvilka han sedan tverkade som
missionär i tolf års tid.
Meii otit än dessa äro glädjande fakta
med afseende å missionen i Afrika, så
tvisa de dock blott att arbetssättet der är
rikt och tacksamt, och få mycket större
blir äfwen förebråelsen öfiver att så li-
tet änitu der har bliftvit gjordt. Af
Afrikas 200 millioner iniieivånare hafiva
tills tvidare blott fem millioner bliftvit
bragta under ewangelii inflytande.
Jitom loppet af den senaste mansål-
dertt haftva endast på hela jorden om-
kring en million hedningar bliftvit ont-
tvända.
Må tvi hålla detta för ögonen! Må
tvi låta de folk, soitt tvi här omnämnt,
tillika med tallösa skaror af namnkristna, af
judar och muhamedaner samt af Ameri-
kas och Australiens ttrbefolkning passera
retvy för tvår ittre blick, och tvi skola
förstå hwilkett fruktanswärd anklagelse
mot oss, kristna, svin ligger inneslutet i
begreppet af en döende werld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
