Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beklaga hennes ställning såsoiii statskyrka
och hennes storci benägeiihetuatt givar-
blifioa i detta sorgliga sörhallaude till
staten. Tr) skulle lioii, fri franodessa
werldsliga band. helt egna sig at sni
egentliga storci uppgift och, bortivifande
den ioerldsliga maktens arm, stödja sizx
allena niid fin mäktige Flemings kraft,
då skulle hon mer än hittills med san-
ningens sivärd ioinna segrar och fördrif-
ioa den likgiltighet, otro och andliga död
som iin herrskar inom de flesta-af hennes
medlemmar. Meii nej. Sjels har hon
åtagit sig det ena ioerldsliga bestyret ef-
ter det andra. ocli dessii angelägenheter
önskar hon nu äfioen dela åt dissenter-
förfamliiniarne. Men de kristna dissen-
ters, foiu förstå sin sanna iisiligiftiiiierl-
den, skola aldrig ordna sina församlingar
efter statskyrkan, genom att i likhet med
henne åtaga sig t. ex. allahanda ioerlds-
liga skrifarbeten m. in. som statskyrkan
ioarit tioungen att utföra, såsom erkän-
sla för de många och stora förniåuer sta-
ten gifwit henne. Llliånne en delas dess
tjenare få förälskat sig i dessa sysselsätt-
ningar, att de derföre uödioändigt ioilja
unna dissenters föreståndare ett liknande
kontorsarbete, eller hafioa dessa ioerlds-
liga sysselsättningar, som hos flere-fram-
kallat ljnmhet och andlig oioerksinuhet,
hos dem uppmätt hoppet att en liknande
sysselsättning skulle hos dissenters utöf-
ioa samma döfioande ioerkan med as-
seeiide å deras få mycket beklagade ,,«oni-
ioändelsenit«? Jag är för iuiudel·«snllt
öfwertygad att statskyrkaons sant»kristliga
prester aldrig önska palägga dissentecrs
föreståndare fådaiia nierldsliga goroni·al,
fråii hioilka de sjelfma, enligt hivad jag
flerfaldiga gånger-hört, uppriktigt buskar
blifwa befriade. Lika litet soni mansran
högkyrkligt håll arbetar för- att befria
kyrkan från de många io.erldslic1a» band,
som hindra hennes egentliga ioerksamheh
lika ifrig synes nian på detta hall ioara
att få iin ifrågaioaraude dissenterlags-
förslag icke allenast sådant, att dissenter-
sörfaiiilingarnas föreståndare blesive sta-
tens bolhållare, utan lnifioudsakligen att
de kristne disseiiters förnämsta uppgift
att fullgöra fin Mästares befallning, att
ntioidga Hans andliga rike, blesweiinoj-
ligaste måtto hindrad. Jag är dock sör-
ivisfad att religionsfrihetens grundsatser,
som städse förut dikterat Finlands di. o.
A:s beslut i hithörande frågor, imd be-
handlingen af den iin föreliggande fra-
gan och de snart skeende besluten äfwen
uu skola blifiva de bestämmande.
Nyheter för dagen.
öste-inlandet
—- Samnmnjemkuingsförflaget i
disselttcklugsfkågall. Deii samman-
jemkning, som lagutskottet föreslår emel-
lan de olika ståndens beslut ideuna frå-
ga, skall, enligt N. P. hioila påföljande
grunder: § 1 godkännes i enlighet med
propositionen, som icke tillåter dissenters
att utträda nr statskyrkan utan att de
inträda i annat lagligeii inrättadt kyrko-
sanifund; samt civiläktenfkapetutinönstras
helt och hållet ur förslaget. Dereinot
föreslås, såfoin en eftergift för den libe-
ralare uppfattningen, att förandet afför-
teckiiing öfioer dissenterförsainlings med-—
lemmar må, der senaten pröfniar dettas
ej kniiiia af församlingsföreftåiidare be–l
hörigeii fullgöras, uppdragas åt magi-(
strat eller ordningsmän i stad samt tro-;
nofogde eller länsman på landet; äfwen-«
som att dissenters må på luthersk begraf-
niugsplats erhålla lägerstad förfina dödas
oberoende af oin lokalförsamling finnes
inrättad eller icke; samt slutligen att up -
löst disseiiterföisamlings medlemmar skiisii
förtecknas af förenäniiide offentliga myn-
digheter och icke, enligt reformationen n:o
2, genom ioiten ocli fängelse tioiiigas att
inträda i annan församling.
Beträffande författningen rörande rätt
för medborgare af annan kristen troslära
att bekläda enibelen i landet föreslås, att
denna måtte antagas i enlighet med ut-
skottets betänkande, i följd hivaraf såle-
des denna rätt koiiniie att omfatta alla
kristna trosbekännare.
—- Anflag till fullbordande af jern-
wiigen från Kontiiola tlll Kuopio.
J öfwerensstämnielse med statsutskottets
förslag hafioa ständerna enhälligt, med
godkännande af att det ioid 1885 års
landtdag beiviljade anslaget för Samo-
laksbaiian öfioerskridits, för slutförande
af denna bana auioisat en sniiiiiia af
inalles 8,186,750 iiik att under åren
1885l och 1889 utgå från kommunika-
tionsfondens tillgångar-. Derjeuite hafioa
ständerna bemyndigat regeringen att, till
kommunikationsfondeiis förstärkande, ut-
färda TJ proc. ftatskasfasörskrisningar ö
120, 240 och 600 marks malörer till
ett belopp af 4 millioner mark, att iii-
lösas medels kominuiiikationsfondens till-
gångar senast 8 år efter utfärdandet, och
,oin hioilka det skall gälla att de wid all
liqivid möd kronan skola emottagas som
penningar.
.— Finsta Weteufkapsfoeietens
fettltioårsfcst begicks i lördags i när-
ioaro af« talrika ioetenskapens idkare och
männer. Societen blef härivid ihågkom-
men med chköuskningsadresfer och tele-
graiii af ett flere ivetenskapliga institu-
tioner i utlandet äftoeufom af enskilda
framstående metenskapsmän. Wid festen
tillkännagafs att societetens tre pris, hwart
oin 2000 ink, tilldömts af matematiska
sektionen ordföraiideii iskolstyrelsen, stats-
rådet L. Lindelöf; af naturhistoriska
sektionen d:r P. A. Karste! n; samt af
historisk filologiska sektionen d:r A. O-
Genetz. Statsrådet Lindelöf återbar
genast det honom tillerkända priset, med
en önskan att deraf måtte bildas en grund-
fond för belönande as förtjenstfulla ina-
teinatiska afhandlingar· «
— Ett rykte wet berätta att all-
männa besioärsutskottet beslutit afstyrka
d:r IA. A. Granfelts till Ridderskapet
och Adela iiigifiia petitionsförslag om
upprättande»af en förbättringsanstalt för
drinkare. Ar det ekonomiska skäl, soni
härioid inarit gällande, eller hwilka?
— Fröken Rofina Heikels utta-
lande i fedlighetsfrågaii inför läka-
resällskapet har af för saken intresse-
rade personer blifivit utgifwet i tryck.
—- Stadens fjukwård. Eniigt stads-
läkarens i Helfingfors årsberättelse hafioa
tioeiiiie distriksläkare samt den för be-
handling af gynäkologiska och barn sjuk-
domar i 1:fta stadsdelen och det östra
tvillaområdet anställda qioiiiliga läkaren
dels polikliiiiskt td. ä. under sina mot-
taguiiigstimmar), dels ioid besök i hem-
men behandlat ett saiiimanlagdt antal af
4,276 särskilda sjukdoinsfall.
Häraf tillhörde läkaren uti östra distrik-
tet 1,152, läkaren nti ioestra distriktet
1,82()’ och läkaren för gniinno- och barn
sjukdomar i ofloannämnda del af staden
1,2l)8.
De i anledning af dessa fall skedda
sjukbesöken iooro till antal följande:
poliklinik besök i pa- siunnia
besök tienternas sjuk-
hein. barnsbe-
sök.
Läkaren i östra
dist. . . . . 1,5- 403 1,9i0
Läkaren i ivestra
dist. . . . . 2,236 258 2,494
Läkaren för amin-
iiosjnkd. . . 2,291 74() 3,-31
Snmma 6,064 1,401 7,465
Såfoiii häraf framgår har den amin-
liga läkarens praktik iparit den största
såioäl i afseeiide å polikliniken somå
besök i patienternas hem; och likioäl är
hon till fin aflöuiiig den sämst stälda af
dessa trel .
.— Tilt föreftåndarinua för Hus-
håilsskolml i Helsingfors har fröken
Jenu y H oh en t h al blifivit utsedd-
— Cenfnrhinder träffade tvärt senaste
nummer af detta blad med anledning af
några reflexioner öfiver anslaget till landt-
dagsbalen, hwaraf öfnierskottet blifrvit
leuinadt till hr C. Boijes Nattherberge
för samhällets hemlösa olycksbarii. Detta
ivållade ett dröjsmål i bladets utdelning,
för hivilket wi anhålla om wåra läsares
benägna öfwerfeeude.
— Aftiictandet af monumentet på ·
Runebergs graf försiggår i Borgå
om söndag. Ceremonin torde komnia att
bl. a. öfioerwaras af den norska skalden
Björnson-
— Uppodliugcii af Pelfo mosse.
J början af förlidet år uppgjorde en-
ligt U. T. Uleåborgs läns hushållnings-
sällskap på gnweruörens begäran förslag
öfioer nppodling af ktonan tillhörande
andel af Pelso» mosse. Direktioiien
föreslog att till en början en min-
dre del deras skulle skiftas i andelar
af eu qwadratkiloineters areal, hioilka
andelar åter skulle skiftas i fyra lika
qioadratiska andelar. Dessa skulle af
landtniätare uppmätas, med pålar ut-
märkas faint kartläggas och numreras,
samt sedermera åt hugade spekulanter på
grrende utbjudas för en tid af 30 år·
Aiv dem af arrendatorerne, som till be-
låtenhet uppfyllt sina åligganden, skulle
erbjudas tillfälle att wid utlöpande af
arrendetiden tillösa sig sina andelar mot
en årligeii till kronan erlagd ränta-
Förslaget godkändes af guwernören, fom
förordade detsamma hos fenatea. Sena-
teii har bifallit till förslagets förra del,
men icke till den sednare.
— Skaldcn Björnstjerne Björn-
soil anländer, enligt hit ankomna under-
rättelser, i morgon afton till Helsingfors
samt håller sitt första föredrag om Eic-
gifte och månggifte därstädes i
lördag eller måndag.
— Mormonjsmens styggelser oaf-
iva på ett gripande sätt blifwit blottade
i en uppsats af pastor M.·W. Mont-
gomery i Minneapolis, hwilken af
Ainericaii Hoine Missionary
Society blifwit utsäiid för att ini-
derföka mormonfrågan. Deniia uppsats
har, åtföljd af en rundfkrifwelse, under-
tecknad af Carl A. Ewald, postor
ioid sw. ev. luth. Jmmanuelskyrkani
Chicago, A. H alliter, redaktör af
Mifiousivännen i samma stad, Fridolf
R i s b e x g, lärare i Chicago Teological
Seininary, N. .C. B r u n, proest till Bet-
lehems Meuighed, Chicago, O Juul,
præst till Vor Frelsers Kirke. Chicago,
A. S. Nielsen, præst till Trinity
danske ev. luth. Kirke, Chicago, samt
P. C. Trandberg, lærer wid Chicago
Teological Seminary, blifwit sänd till
alla tidnigsredaktioner i Skandinawieu
och Finland med anhållan om dess in-
föraiide i bladen såsom en warniiig för
fkandinaiver och finnar hivilka i stort
antal falla offer för inormonismens be-
drägerier. Då uppsatsen einellertid upp-»
tager ett alltför stort utrymme, kunna
wi endast efter hand införa delar af
densamma.
—- Mcd anledning af Kristi Hink-
mclsåtdsdugen utkommer ivårt blad först
den 17 maj.
Sönd agen predika
J Nikolaikyrkau: finy högmesfa kl. 9 pastor
Bergroth; —- sioen högmessa kl. 12 pa-
stor Bengelsdorff. —- finsk aftonsäng kl. 6
pastor Bäck-
J Gamlii kyrka-: fwensk högmessa kl. 9 pa-
stor Bengelsdorffs —- fiiisk högmessa kl. 12
paftor Vergroth; — swensk aftonsång kl. 6
pator Hilden.
Ä Wnorela: finsk gndstjenst kl. Io.
Wid Georgögatau l2: Swensk predikan«kl.
11 f. m. af sjömansmiåzzionären E. Erika-
fon och kl. 5 e. m. af :m Häggman.
J Allinuöhuset lHögbergs . 22)·Predikan kl.
Il af H. Braxön kl. 7 älsnmgsmdte; —-
kl. 5 finsk predikan af A. Mäkinen.
Gräöwiksgatan R:o 12 predikan kl. 11f.in.
af G. M. Giescke och kl. 7 e. m. af E.
Erikson och G. M. Giescke
Oiii uienuifkowiirdet,
ett inlägg i qwinnofrågan.
Föredrag af F. Waldemiir Wanderl-
Till dagens många olika frågor har
på senare tider sällat sig ett spörsmål
af eget slag ——«« gniinnofrågan Hurn
har denna fråga uppstått? Oin man ser
noga efter, skallO nian finna att orfakeii
är twåfaldig. A ena sidan ligger den,
så att säga i luften, är inneslutaii i de
demokratiska tendenser, som genomgå ioår
tid och fått ett uttryck i arbetarerörelfen
och öfwerlnifmud i allt det storartade fri-
alla områden. Men å andra sidan fin-
nes äfioeii i denna fråga något så be-
rättigadt, att hon äfwen, utan allt sani-
baiid ined öfriga frågar, förr eller senare
skulle hafioa brutit sig fram. Hoii är
lita gammal soln kristendomen, hioilken
upphäft den starkares rätt öfioer den
fioagare samt tilldelat alla samma men-
niskoivärde, och ehuru hon sedan dess
legat glömd ocb förbisedd, föddes hon dock
med deiina.’ Då Jesiis Kristiis sioarade
på sadneeernas fråga, hwilken den qiviniia
skulle tillhöra efter uppståndelsen, som
här på jorden ioarit hustru till sju män,
med förklaringen, att när allt nätt sin
fulländning, ingen qioinna mer skall till-
höra någon uiaii utan alla wara lika och
jemnbördiga, löste han i sjelfioa iverket
redan givinnofrågan. Det samma gjorde
äfwen Paulus-, när haii skref till gala-
terna: här är icke jude eller grek, tjenare
eller fri, nian eller qioiuna. All före-
trädesrätt, som härrör af race, stånd eller
kön, upphör och den stora psykologiska
sanningen uttalas här, att alla, i afse-
eiide å andlig kapacitet, äro hwarandras
likar. -
Då det således är tydligt att de båda
könen, å de andliga förmögenheternas
wägiiar, äro lika utrustade, att deras
mensklighetswärde är jemnstort, följer
deras äfioeii som en slutsats atträttig-
het till uppnående af sjelfför-
ioärf på alla lifwets områden bör
tillerkännas qwinnan. Denna här-
ledniiig är så oeniotsäglig, att om man
bestrider den, man dernied bestrider
hennes meiifklighetstoärde —-
deiina psykologiska jeninbörlighet med
manueu, hwilken han som kände menni-
skor, tillerkänt givinnan.
Deii enda fråga, som följaktligen bör
kunna uppstå, är den om hennes f fiska
begåfning· Har hon styrka och nthallig-
het nog att täfla med mannen på de ar-
betsonirådeii, som hittills uteslutande ioa-
rit hans? Denna fråga är swår att
besioara, ty hittills hafwa hennes krafter
icke, i nämnivärd grad åtminstone, blif-
ioit tagna i anspåk för någon större werk-
fanihet, än att de godt kunnat förslå der-
till. Att givinnan är klenare bygd och
kroppsligt swagare än mannen, torde icke
kunna förnekas. Emellertid finnes det
folkslag, der allt arbete utföres uteslu-
tande af qwinnor och der männen för-
drifan fin tid i sysslolöshet. Då wilda
stammars qivinnor kunna uppfostras till
eu sådan styrka och uthållighet, wisar
detta att könet, såsom sådant, icke lägger
något hinder deremot, och borde derföre
äfioeii de ciiviliferade folkens qniiiinor,
genom en lämplig uppfostran, kniina ut-
ivecklas så att arbetet ej blefwe dem för
tungt. Uppmärksamheten bör derföre,
ivida mera än hittills, riktas på denna
omständighet. Bort med allt, som hin-
drar hennes fria kroppsliga rörelse, bort
äfweii med stillasittandetl Mera werkligt
arbete, mera kroppsrörelfe, mera natur-
liga ioanor, mera bewis för hennes prak-
tiska duglighet och uthållighet! Jakttages
detta, bör toäl qivinnan kunna komma
derhän, att hon äfioeti i affeende å sin
fysiska kompetens kan ivara mannens
täflarinua.
Men då nu sålunda ficll rätkivisa blif-
wit gjord qivinnan, är det äfiveii att hop-
pas, att hon skall göra rättwisa åt sig
sjelf. Har den bildade qwinnau, på
grund af sitt nienniskoivärde fordrat och
ivunnit aktning för sina rättigheter, må-
ste hon äfiven ivisa aktning för menni-
skoivärdet hos andra. Meii man kan
icke neka till att ett ondt har kommit
med ciwilisationeii —- menniskowärdet har
i ett afseende sjunkit. Det gifwes amin-
nor och qivinuor. Det ges en annan
qiviuuosråga — icke brännande men dock
lika grundad och berättigad som denna —-
frågaic om den tjenande qwinnas för-
nedring.
Aldrig har skilnadeii emellan öfwer-
klass och underklass framträdt. få som i
afseeiide å tjenarinnorna. Matmodei ii
uppdrager en ring omkring sig samt ak-
tar fina tjenarinnor endast i den måii
soni de göra sina sysslor wäl. Lyckas
de uti dem, så äro de goda tjenarinnor;
efter deras moraliska wärde frågas icke-
Hiiru ofta händer det icke att mail icke
ens helsar på dem eller tackar dem för
de tjenster de göra. Med ett ord: de
äro endast städ- och kokmaskiner — bi-
tar af menskligheten, en pariaskast· utaii
wärde. Om deras inre lif, deras fröj-
der och sorger, ivårdar man sig ej-
J den gamla, nu så öfwersedda pa-
triarkaliska tiden war det icke så· Frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
