Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttalanden egt ruin rörande ämnet för
dessa petitioner. J allmänhet har man
å intet håll ivelat eller kunnat frånkän-
na denna sak en djup och omfattande be-
tydelse för samhället; ej heller synes nå-
goii större oenighet råda deroin att denna
sivårlösta fråga f. ti. befinnes i ett sta-
dium af föga tillfredsställande skick, saint
att ett ordnande af densamma i en eller
annan riktning. i sjelfioa werket är af
behofioet påkalladt; men på hivad sätt
och i hipilken riktning ett ingripande bör
ega rnni — deroiii dela sig åsigterne,
beroende detta i ipäsentlig ition af de
olika synpunkter, ur hwilka man, på det
ena eller andra hållet företrädesiois skär-
fkådar frågan. Frånsedt mindre tväfent-
liga olikheter, torde einellertid här,fåfom
annorstädes, huswudfakligen tiveime olika
uppfattningar göra sig gällande; den ena
hyllas af dem, hioilka ogilla den regle-
ntenterade inskrifningen med åtföljande
preipentiv besigtning, emedan härigenom
—- och detta står, trots alla försök till
beftrida:ide, sant — den yrkesmänigt be-
drifna otukten af samhället tolereras och
regleineiiteras, ja i ioiss mening legali-
seras, en otiiständighet, hivars undanrö-
jaitde derföre på denna sida uppställes
såsoitt ett oioillkorligt främsta önsknings-
tnål; den andra uppfattningen hyses af
dem, hioilka anse förenämnda, nu existe-
rande, system, böra ej blott bibehållas
utan jennoäl skärpas, uttvecklas och för-
bättras.
Förfäktarette af den förra åsigteii hafiva
i förenäitinda offentliga iittalauden gjorts
till föremål för särskilda beskyllningar och
tillmälen; man har sagt att de låta
»l)änsöra sig endast af utopier och kätti-
miirteorier« i inotsais till dem, haftoa
»ögat öppet för saker och förhållanden,
sådatia de i sjelftoa ioerket äro«; Mait
har stämplat dem såsom ,,de kortsynte
ifrariie för ett brådstörtadt och obetänkt
tillivägagåeiide« hipilka borde drabbas af
answaret för den ,,betänkliga fkada«,
reglementeringens upphäfwande förme-
nats skola tillskynda samhället. Mait
har icke kniiiiat nog förioåiia sig öfiver
den höga uppskattning af egen dygd äf-
wenfom det enfaldiga nit, de lagt i da-
gett o. s. iv.
J en allivarlig diskussion af srågati
oin ett djupt sorgligt sainhällsoitdt, sy-
nes det mig. att sådana nog anspråks-
fulla och mindre ivälbetänkta uttalanden
bordt undioikas; de äro obefogade, eme-
dan här, såsom alltid, hivarje på upp-
riktig och ärlig öfwertygelse grundad
åsigt, innebär ett berättigadt kras på akt-
ning af olika tänkande. Oitt den sak,
matt förswarar, år god och låter försma-
ra sig, få har tnatt icke behof af att be-
gagna dylika oridderliga ivapeii, hivilkas
tillgripande alltid kännetecknar en sivag
sak. Jag måste tillbakaivisa dessa lätt-
fitntigt utkastade beskyllningar, så mycket
mer, font det ännu ingalunda blifivit ut-
redt, på hioilkendera sida i denna fak,
kortsyntheten och kaminarteorieriie äro
tillfinnandesz oclj ännu mindre, hivar an-
stvaret för samhällsfkadan en dag kom-
tner att drabba tyngst.
På tal oiti aiisiparet ipore mycket att
säga, men jag inskränker mig till frågan:
hioem bär då ansioaret för dessa hun-
dradett af samhällets olycksbarit, hivilka
reglementerings systemet inkastat på la-
stens bana, der de på det sluttande pla-
net ohjelpligt glidit undan för undan
ända derhäii att de antingen sjelfipe för-
kortat ett förhatligt lif eller haninati
fängelserne eller fattighnsen och sålunda
i namnlöst elände förlorat htoarje utsigt
för detta lifipet och —- hivad ioida ioärre
är —- niåhända för det tillkommande?
Jag ber nu att med några ord få be-
röra de omständigheter hivilka närmast
sörauledt inletunaitdet af min i förelig-
gande betänkande intagna petititioii.
Det numera allmänt kända fakförhål-
landet att inom landet och färskildt här
i hnfioudstadeii tvistas ett ej ringa antal
qivinnor, hwilka notoriskt och beioisligeii
yrkesmässigt bedrifioa otukt, utan att för
sådaii förbrytelse jeiiilikt allm. lagens fö-
reskrift befordras till aitsioar och under-
kastas bestraffiiing, hade redan för något
år tillbaka bland den rättänkande all-
tnänheteii niäckt sörioåning och uppseende.
Eii närmare undersökning af detta för-
hållande ledde till det egendomliga resul-
tat att dessa skökor-, långt ifrån att ioara
föremål för åklagare maktens inskridande,
tioertom åtnjuta ett slags skydd af po-
lismyndigheten, hwilken, sålänge wissa,
för yrkets bedrifwande faststälda regle-
ineiitariska föreskrifter iakttagas, tillåter
dem att fritt och fredligt fortsätta sin i
allmän lag strängt förbjudna skändliga
näring. Sålniida framgick till icke ringa
häpnad, att samma polismyndighet, hwars
lagliga tjenstepligt är att till straff be-
fordra utöfivareiie as detta liksom andra
lagbrott förer register öfwer skökorna samt
tolererar och reglenieitterar utöfningeii af
deras last, hivilkcii i följd bäras antager
karaktären af en tillåten och legaliserad
näring. Då nu detta besynnerliga för-
hållande oioedersägligt innebär en åsido-
sättaitde af allm. lagens föreskrifter be-
träffande otuktsförbrytelfens beifraiide och
bestraffning, ansåg titan sig ega fullt fog
att för ioiunande as rättelse ivända sig
till lagarnes högsta ioäktare och detta gaf
upphof åt den mängd ansökningar, ian-
tydt syfte, hwilka, foiti bekant, under den
sednare tiden, från olika delar af landet
ingått till herr prokuratorn. Lätt för-
klarligt är att man då ännu icke kunde
känna denne embetsmans i prokurators-
berättelsen till inneivarande landtdag
framlagda. något oioäntade, uppfattning
att, beträffande denna lagkränkniiig, ett
tvädjaiide till prokuratocsembetet ,,minst
af allt kan tjena till något«.
Såfom beiois för rigtigheten af den
framställning, jag nn haft ärait göra,
och för den uppfattning af sakförhållan-
det, som gjort sig gällande bland allmän-
heten, ber jag att få uppläsa enas dessa
till prokuratorsembetet iiiletnnade ansök-
ningar, undertecknad af ett antal med-
borgare i Helfingfors. Deit har följatide
lydelse:
,,Till Herr Prokuratorit i Kejserliga Seuaten
för Finland.
Ehuruwäl landets gällande lag innehåller
särdeles alltvarsamma bestämningar emot kop-
leri och skärlefnad, är det likwäl fallet att
prostituerade qivinnor till icke ringa antal up-
pehålla sig inom Helsingfors stadskoinmun och
härstädes bedrifwa sin nesliga näring, utan
att de för sådant blifiva befordrade till att-
stvar; men icke no dermed att dessa qwinnor
tillåtas att ostraffadt utöftva sitt lagstridiga
yrke, dertill kommer ännu att desamma. för
befigtning och öfwerwakande, af tvederbörande
polismyndighet inregistreras och undfå till be-
wis öfwer slik inskrifning. intyg. hivartill be-
gagnas såbeskasfade blanketter, sotn» den wi
tillåta oss att härjemte bifoga· Oaktadt all-
män lag uttryckligen innehåller att sådana
qivinnor »skola genast gripas och i
häkte sättas och sedan döininas ef-
te r d e r a s b r o t t«, får ifrågawarande nä-
ring härigenom karaktäreti af ett berättigadt
eller åtminstone tolereradt yrke, hivilket är up-
penbart stridande mot lag och i hög grad eg-
nadt att nndergräfwa sedligheten och förtvilla
rättsmedtvetandet.
J anledning häraf, och då ett officielt tole-
reraitde af lasten jeintoäl är stridande tnot de
öfioersta grundsatserna i landets gällande
gruitdlagar satnt måste iverka i hög grad skad-
ligt och förderfbringaude inom samhället,
då det tvidare enligt grundlag tillhör Kej-
saren och Storfnrsten att tvr ångtvisa och
orätt förbjuda, asskassa och neder-
tryck a, saiitt
då landets allmänna lag, som ej kan titan
ständernas medwerkan ändras, betraktar ifrå-
gaivarande yrke såfoiii något i högsta grad
orätt, hwilket skall med lagens arinuedtryckas,
få få tvi hos Herr Proknratorn, såsotnKej-
karens och Storfurstens högste ombudsman,
hivilkeii det tillkommer att ivaka öfwer att lan-
dets lag hålles i helgd och det, somivrängivist
och orätt är, nedtryckes, oiii oftvanberördaför-
hållande ödmjukast anmäla och derjeinteivöid-
samt anhålla att wederbörande myndigheter
blefwe anbefalda, att med det allwar, font la-
gens helgd fordrar, enligt dess före krister in-
skrida emot ifrågatvarande näringsi kare«.
De inletnnade aiisökuingarne ansågos-
emellertid icke böra föranleda herr pro-
kuratorns ingripande till upprätthållande
af allmänna lagens föreskrifter; de in-
sändes dereittot till Kejserliga Senaten
åtföljda af ett utlåtande deri herr pro-
kuratorn. för siti del, på det bestämdaste
afstyrker deras bifallaude. Wid sådant
förhållaiide syntes, för ioinnaitde af rät-
telse, annan uttväg ej återstå än ett wäd-
jande till landets ständer.
Jag har tvid annat tillfälle yttrat tnig
derhän att jag måste underkänna de skäl
hivilka i herr prokuratorns berättelse an-
föras till stöd för uppfattningen att pro-
stitutionens regleinentering icke wore stri-
dande mot allmän lag; med tillfreds-
ställelse har jag konstaterat att ständer-
nas lagutskott, hwars auktoritet i detta
hänseende riuiligtniis ej kan ifrågasättas-,
omfattat min åsigt och uttalat sig ifam-
ma riktning. Htiiad beträffar utskottets
kläm måste jag erkänna att densamma
icke i alla afseende fullt tillfredsställt
mig; jag inser emellertid att utskottets
arbete ioarit förenadt med sivårigheter,
af hwilka betänkandet ej heller saknar
spår; jag måste derför med tacksamhet
erkänna utskottets goda wilja att tillgo-
dose petitionernas syfte, och ber derföre
att hos det högl. ståndet få ivördfamt
tillstyrka godkännandet af utskottets be-
tänkande.
Fortsättning af diskussionen
Frih. af Schultcåii. Utan att ivilja
inlåta sig i någon detaljpolemikframhöll
tal. att man tvid frågans behandling bor-
de taga i betraktande att prostitutionen
är ett djupt fanihällsondt, sammanhän-
gande med andra abnormiteter, i sam-
hället, såsom fattigdom, arbetslöshet, o-
möjlighet att ivid mannaålderns början
ingå äktenskap, dålig uppfostran m. ni.
Den borde icke betraktas fonten osed,
framgången ur lättsinne eller njutnings-
lyftitad ntaii såsom eii produkt af men-
niskoslägtets nuwarande sociala ståndpunkt.
Wid sådant förhållande ansåg talaren
inga maktspråk hjelpa uiot detta onda,
lika litet som uiot de orsaker. som fram-
kallat detsamma, utan måste manhär,li-
kasoin gentemot få många andra miss-
förhållanden, gå till sjelfiva orsakerna och
söka motarbeta och undanrödja dessa.
Talaren leninade derefter en resuinö öf-
iver frågans behandling på olika orter i
Wien, i Berlin samt i Bayern och Eng-
land, allt ividhaiideii gifwande samma
erfarenhet, att der nian helt och hållet
upphäft reglemeiiteriiigen, hade missför-
hållaiideii af en ännu swårare art yp-
pat sig, som iiödivändiggjort nya regle-
meiitarifka åtgärder. (?) Talaren slutade
med att förorda ett uttalande i det syfte
att ständerna skulle anse petitioicsineino-
rialet icke föranleda till någon åtgärd
från ständernas sida.
Frih. K. Langenskiöld wille, då ett
obetingadt godkännande af utskottets för-
slag kunde anses innebära ett gillande af
den tolkning utskottet letnnadt af 57 Kap.
M. B., men han för sin del biträdde
den tolkning som ingår i hr Rönnbäcks
reserioatiou, förorda densamma, hivari
uttalas den åsigt att 1 § 57 Kap. M.
B. egentligen blott är tillämplig på of-
fentliga otuktsnäften.
Frih. R. A. Wrede motsade detta för-
slag, såsom redan derför olämpligt, att
ständerna icke i allmänhet utgjorde forum
för lagtolkning- En sådan lagtolkning hade
deremot utskottet icke kunnat undgå att af-
gifwa, då petitionerna blifivit hänskjutna
till detsamma i afseende å deras rätts-
liga sidor, men att nu börja omrösta,
hivilketi tolkning roar riktig eller oriktig,
syntes fullkomligt ändamålslöst; erinrade
för öfrigt emot den föregående talaren
att en missuppfattning här syntes före-
ligga, ty det war ioäl dock ett faktum
att domstolarne ntaii tioekan tillämpade
57 Kap. M: B· och att särskildt, sedan
1884 eller sedan otukts-nästena iHel-
fingfors afskaffats, icke mindre än 22
personer blifwit fälda för koppleri.
Hrr Aminoff och W. Spåre före-
nade sig med frih. afSchnlteim
Hr L. M e ch el i n ansåg att frågaii egent-
ligeit icke ivarit egnad att behandlas-i
lagutskottet, då här icke förelåg något lag-
stiftningsförslag, och att det wore högst
önskioärdt att lagtolknitig icke skulle blifwa
föremål för uttalande från ett utskotts
eller fråti ständernas sida. Då accepteran-
det af utskottets förflag icke wore annat
än tagtolkning, syntes det talaren önsk-
wärdast att ståndet skulle stanna tvid det
beslut att petitionsmemorialen icke skulle
till åtgärd föranleda.
Hr Pippingfköld anslöt sig till frih.
af Schultens förslag.
" Hr C. A. L. Boije wille på det ifri-
gafte understöda utskottets bet. och ansåg
att det wore högst egendomligt, om det
blefwe sörkaftadt, då det stod i öfwer-
ensstämmelse med gällande lagbud.
Frih. R. A. Wrede anmärkte mot hr
Mechelin att, ifall ständerna förenade sig
om det af utskottet föreslagna uttalande-
så hade de dermed ingalunda i oträttgdt
mål inlåtit sig på lagtolkning, utan in-
nebar detta blott uttalande af en för-
hoppning eller önskaii att de här ifråga-
ivaratide missförhållanden skulle warda
fåioidt möjligt aflägsnade, saint att de
åtgärder; soin styrelsen i afseende å dem
ividtoge, borde stå i öfwerensstänimelse
med gällande lag. Otn ståndet uteslöt
dessa delar, så skulle detta inne-
bära att ståndet icke önskade
att de isrågaioaraitde miss-
förhållandena skulle blifiva
aflägsnade och att ivid regle-
randet af denna fivårlöfta
fråga lag icke skulle följas?
Hr B. O. S ch a nm a ii förenade sig
med hr af Forselles.
Hr P. E. af Forselles afgaf ett längre
bemötande af frih. af Schulteii, hivars
teorier han icke kunde tillerkänna något
berättigande, ty med samma skäl, som
titan beträffande otukt framhållitatt, eme-
dan ett beifraiide af dylika förbrytelser
icke hade någon påföljd, då otukten der-
med icke upphörde, kunde man reson-
nera på samma sätt beträffande
äfwen andra förbrytelser, font t. ex.
stöld, ty det war en känd sak att de flesta
tjufioar, få snart de lössläptes, återföllo
i detta brott, till dess de för fjerde gän-
gen dömdes till lifstidsfängelse. Einot
de från utlandet åberopade exemplen er-
inrade talaren att 14 läkare i Finland
undertecknat petitioneriia i fråga och att
äfwen i. utlandet talrika läkare uttalat
sig i samma riktning. Talareii slutade
med följande anförande: Utöftv er
all inensllig lag och,långt ef-
ter det dagens flyktiga opi-
nioner och windkast lagt sig i
ro, få kommer i alla tider att
qwarstå det gudomliga ordet
att fynd är ett folks förderf.
Hr M o n t g o m ery företräde sig med
frih. Wrede-
Wid anftäld omröstning beslöt ståndet
med 46 röster mot 20 att omfatta det
förslag till resolution i ämnet, font frih.
af Schnlten föreslagit.
Mot detta beslut anmäldes referwation
af frih. R. A. Wrede, hrr C. A. L.
Boije och P. E. afForselles, soin utta-
lade den sörhoppning, att denna fråga,
ont den än nu föll dock skulle återupp-
koiutna tvid nästa landtdag och då tvinna
seger. Frih. voii Born önskade få till
protokollet antecknadt, att han icke delta-
git i woteringen, emedan han ansåg så-
dana frågor som denna icke höra landt-
dagen till och hoppades att de icke fram-
deles skulle aterkomma.
Frågans utgång i öfriga stånd.
P r est a st å nd et godkände med öf-
iverivägande majoritet ett förslag af bi-
skop J o h a n s fo n att ståndet skulle
inbjuda de öfriga stånden att i underdå-
nighet wända sig till Kejs. M:t med an-
hållans att alla fådaita reglementen, som
det för Helsingfors stad 1876 utfärdade,
måtte npphäfivas, såsom stridande mot
allmän lag. då de förderfwa folkets fed-
lighet och kränka dess rättskänsla och att
i stället, i och för inotarbetande af pro-
stitutioneii och hindrade af dess med af-
seende å helfan skadliga följder, andra
åtgärder måtte widtagas, hivilka öfwer-
ensstäinma med hivad lagen och folkets
rättskänsla anse såsom rätt.
Borgareftåtidet antog efter en
kort diskussioii tned 32 röster emot 19
ett förslag af hrr Schybergson och
Sulin, att ständerna, utan att ikläm-
men anföra några motiver, måtte med
förkastande af utskottets betänkande lemtta
petitionerna utan afseende. Emot beslu-
tet referwerade sig hrHeikel, som ansåg
den i petitionerna berörda frågan wara
af alltför stor wigt, för att af ständerna
utan woteriiig lemnas obeaktad-
B o n d est å ii d e t, hos hwilket frå-
gan först koin till behandling följande
dag, den 29 maj, beslöt på förslag af
hr Teittineu, att ansluta sig till
den flntkläm som blifivit af presteståtidet
godkändt.
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
—- Landtdagett är nu afslutad; ef-
ter en fortwaro af något öfwer fyra må-
nader har dess högtidliga upplösning egt
rum i dag i enlighet med det sedwan-
liga ceremonielet å flottet. Wid guds-
tjensten i Nikolaikyrkan predikade biskop
Johanssoii öfwer texten: Det åter-
står för Guds folk en sab-
batshwila. Ebr. 4: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
