Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofin ta Meckobladet.
Helsingfors-,
Corsöagen den 5 Yuci
N:o 26.
1888.
Yrenumerationspris :
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
Helt är ..... 3 mark 60 penni .....
Halft är . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
genom potkontoren
3 mark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
J landsorten
penni.
R e d a k t ö r:
smitt Gdelhetnn adress: Estnäagatan N:o Z.
Znnonker
emottagas ä Missionsbokhandeln, Alexanderggatan 40,
ä 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Snomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Nagra enfaldiga tankar i
dissenterlagsfragaa.
Il.
Hwilka äro då de ,,kristna dissenters«
i Finland, för hwilka man lagstiftar?
En högt aktad medlem ipresteståndet,
biskop Johanssoii, säger i frågan om
dissenterlagens förkastande eller godkän-
nande sålunda: ,,Om en lag blefwe stif-
tad för sådana dissenters, soni werkligen
i landet finnas och hwilka sakna och be-
höfwa en sådan, så skulle matt bäst
kunna lämpa sig efter deras förhållan-
den och winna erfarenhet, för stiftandet
af en allmän dissenter-lag, som tillgodo-
såge allas behof. Enligt tal-s åsigt
woro meningarna idenna fråga ännu
mycket oklara och skiljaktiga. Då en all-
män dissenterlag stiftas, är ändamålet
med densamma, att alla dissenters s kola
iakttaga densamma, men tal. uttalade
tivifwel derom, huruwida det för folket
wore nyttigt att alla dissenters för när-
warande werkligeii skulle utträda ur kyr-
kan. Hela norra Finland befinner sig i
laestadianernas tvåld. Onskar matt wäl
nu, frågade tal., att en stor del af wårt
fosterland skall bilda sig till ett lokalt
dissentersområde, hwilket stälde sig i
harnesk mot den öfriga delen af landet?
Tal. önskade det icke, emedan han icke
wille att fosterlandet skulle söndersplittras.
Tal. ansåg ttvärtom, att den ifwer som
nu råder blaud dessa dissenters nog
med tiden skulle aftaga, om den givar-
blefwe i statskyrkans sköte «).
Herr biskopen, hwars audraganden i
andra frågor warit riktiga och sanna,
synes sålunda wara af den åsigt (ifall
referatet är riktigt) att t. ex. till nästa
landtdag en dissenterlag kunde fås till
ständ, som mera lämpar sig efter de
dissenters förhållande11, som werkligen
finnas i landet och hwilka sakna och be-
höfwa en sådan, till hwilkas antal br
biskopen i främsta rummet räknar de i
hans stift till stort antal befintliga s. k.
laestadianerna, i htvilkas toåld hela norra
Finland befinner sig; och att det derföre
wore bäst, på det meningar-te hunne
stadga sig och noggrannare utredning om
dissenters förhållanden blefwe införskaf-
fad, att frågan tillswidare blefwe hwi-
lande och förthy wid denna landtdag
intet dissenterlagsförslag blefwe antaget.
Hr biskopen tänker sig en sådan all-
män dissenterlag, hwilken alla dissenters
i landet, således i främsta rummet de
s. k. laestadianerna, skola eller måstaiakt-
taga. Så widt wi förstå meningen,
skulle ifrågawarande tänkta lag derjemte
blifwa en twångslag, hwilken alla de,
V) ,,Finland« N:o 96.
font i ett eller annat afseende anses
wara dissenterande owilkorligeti nödgades
underkasta sig. Månne icke ett återupp-
lifwande af påfwedömets förföljelser
häraf skulle blifwa en nödwändig följd?l
Hwilken skulle widare den menskliga
domstol wara som här skulle afgöra,
hwilka werkligen äro dissenters och be-
höfwa iakttaga den sålunda tänkta dis-
senterlagen, hwilka icke? De s. k. ,,lae-
stadianerne« äro neml., såsom bekant, en
fraktion eller om man så will uttrycka
sig, ett parti inom den ev. lutherska
kyrkaniFinland, hwilka enligt sin öfwer-
tygelse strängt hålla på Skriften och
Luthers lära, alldeles såsotn ju ock de
s. k. Beckianer, Hedbergianer m. m.
föregifwa sig göra. Ät de förstnämnda
är nu emellertid hr Biskopen (och helt
säkert många med honom) benägen att
bjuda dissenterlag med drakoniska be-
stämningar, hwilken företrädeswis de
(laestadianerna) skola iakttaga. Nu torde
det jemwiil wara bekant att långt flere
allwarligt sinnade kristna och äfweii pre-
ster finnas i landet som anse t. ex.
de s. k. ,,Beckianer«« (afl. Tybinger pro-
fessorn J. T. Beck’s anhängare) wara
långt mera afwikande t. o. m. i lärans
kardinalfrågor från den urgamla oför-
falskade lutherdomen än de s. k. Laesta-
dianerna k).« Om bärwidlag de subjek-
tiva åsigterna och parti-intressena skulle
få fälla utslaget så kunde maii t. ex.
fråii det laestadiauska lägret fullt ut af
lika skäl säga att jemwäl de s.k. Veckla-
uer och andra partier »behöfwa« och
,,skola iakttaga« dissenterlageu. De s.k.
Hedbergianer och Renqwistianer (eller
åtm. de flesta bland dem) önskade wäl,
ifall deras hjertas mening blefwe utran-
sakad, angående de andra riktningarne
påyrka dissenterlagens iakttagande.
Hr biskopens uttalande i dissenter-
lagsfrågan har osökt gifwit anledning
till detta uttalande. Laestadianerna äro
dock barn i huset och lutherska kyrkans
ifriga och trogna anhängare med samma
rättigheter och skyldigheter soni medlem-
marue i de öfriga religiösa riktningarne
äfwensom andra kyrkans medlemmari
Finland, och emedan de aldrig umgåts
med planen att utgå ur den bestående
lutherska kyrkan is Finland, så länge
denna är statsreligion i Finland, derföre
är det en lönlös möda att stifta en
dissenterlag för dem. En lag af
denna beskaffenhet skulle taga sig så ut,
såsom om t. ex. den ryska zareii läte en
ukas emanera, svin innehölle att den
grekiska kyrkans barn och anhängare,
hwilka, ant. af förtalet eller fromheten
eller ock bäggedera, kallas dels ,,Raskol-
niki« dels ,,Starowetzi«« dels Doukho-
«·) Den som härom will öfwertyga sig må
t. ex. läsa Åbo synodalsmötes protokoll för
är 1880, der denna fråga blifwit diskuterad.
bortzi««, nödgades utträda ur den orto-
doxa kyrkan-
Hwilka äro då de werkliga dissenters
i Finland? »Här finnes 1,000 baptister
(barnen oräknade) säger sign. V. H. i
H:fors D:blad. Här sinnas ock några
100-tal methodister och s. k. frikyrklige.
Dessa ha ju begärt och de behöfiva
alltså werkligen en kristlig dissenter-
lag. Men ingen af dessa dissenters,
bwilka de fakto utträdt ur kyrkan, ha oss
toeterligen begärt t. ex. »eiviläktenskap««.
För hwilka dissenters förbehålla då nå-
gra landtdagsmän nämnda form af äk-
tenskap. Baptisterna ingå ju, så widt
wi känna till, kristliga och bibliska äkten-
skap; kontrahenterna låta några as sina
närmaste och trosförwandter medels bön
och handpåläggning inwiga sin äkten-
skapliga förbindelse. Methodisterna låta
sin församlings pastor imviga sin för-
bindelse; de frikyrklige ha härtills låtit
den lutherske presten medels kyrklig wig-
sel helga sina äktenskap. Äro icke alla
dessa former för ingående af äktenskaplig
förbindelse, som gälla för hela lifstiden,
att betraktas såsom warande lika gil-
tiga inför Gud? Osii nu wederbö-
rande kontrahenter af nämnda dissenter-
samfund kunna lagligen styrka att en
südaii stadfästelse af det gjorda äkten-
skapsaftalet werkligexi försiggått enl. det
samfunds religionsbruk, hwilket kvittra-
henterna tillhöra eller ansett för sig
lämpligast om de tillhöra olika religions-
samfund, måste icke ett sådant äktenskap
anses ,,rättsligeu giltigt« eller betraktas
såsom ,,lagligen tillåtet« likawäl soni det
äktenskap, hwilket ingåtts medels kyrklig
wigsel enl. den lutherska kyrkans reli-
gionsbruk? Behöfwer den kristna staten
för sin säkerhet någon widare stad-
fästelse af ett sålunda allaredan in-
gånget äktenskap inför civil myndighet?
Den punkten i dissenterlagen, som
stadgar böter m. m. åt en skal-förestån-
dare i ett dissenter-samsund, hwilken i
sin skola emottager till underwisning
barn af den evang. lutherska trosläran,
will tväl ingen hwarken kristen dissen-
ters eller lutheran med Skriften på
fullt allwar wilja förswara. —
Detta ware endast några ord till brö-
der och systrar som stå på den kristna
trons grund. W. A. M.
Sjette Alluninua Nykterhets-
mötet.
Diskusfionerna.
Tisdag eftermiddag.
Frågan 6 på programmet upptogs
först diskussion.
tian ett sädant nykterhetssällskap kallas
kristligt och sedligt, som i hufwndsak är grun-
dadt på jordiska nöjen?
Referenteii A. Hår·dh ansåg alla
werldsliga förlustelser förkastliga, eme-
dan de strida mot Bibeln och wäcka för-
argelse· Allt hivad tvi göra borde afse
Guds och Kristi ära. Wi skola tjena
tiden, men ej tidsandan, och derföre
undwika fåfängliga nöjen wid wår all-
warliga sträfwan, hwilken genom dem
förlorar sin kristliga karaktär.
Frågan berörde en ömtålig punkt, och
ehuru matt snart förenade sig om att på
denna fråga kort om godt swara: Nej,
med tillägg, att sådana uykterhetssällskap
iväl kunde kallas sedliga, om också icke
kristligt sedliga, så fortsattes derpå i
sammanhang med 3:dje och 4:de frågan
en desto lifligare och längre diskussion
om dansnöjets lämpligheti förening med
nykterhetsrörelsen. Zxdje och 4:de frå-
gan lyda:
Huru långt fä nykterhetssällskapeii gå i
föranstaltandet af dansiiöjeii och dyl. utan att
gå miste om sin egentliga uppgift«s«
Afnuka nykterhetssälls apeii frätt sina grund-
satser, om de anordna sådana lustbarheter
som allmän lag tilläter’2 Dni detta är fallet,
hwilken ersättning kunde päfinnas, för att
icke ungdomen m bliswa srainmande for nyk-
terhetsrörelsenk
Under diskussionen uttalade man sig
i allmänhet emot dansnöjena såsoiir
medel att befrämja nykterhets-arbetet
Särskildt wille matt icke rekommendera
dans efter musik, som har sådant makt
att rycka ungdomen med, hwartill ofta
bidrager fruntimrens från de bildade
klasserna lättfärdiga drägt. Det ligger
stor frestelse i detta dansande, det strider
emot många föreningsmedlemmars sam-
wete, det bringar nykterhetsföreningarna
i dåligt rop, ty de synas derigenom an-
taga karaktären af dansföreningar. Offent-
liga dansnöjen, tillstälda af nykterhets-
sällskap särskildt ihnfwudstaden hafwa
wisat sig öppna porteii för druckna per-
soners uppträdande, till allmän skandal.
Finsta folket i sin helhet betraktar dan-
sen med misstro, hinilket ingifwer det
misstro för det nykterhetssträfwande, som
hyllar dansen, och dymedelst motarbetas
sjelfwa nykterhetsrörelsen Man borde
derföre motsätta sig dansande nykterhets-
föreningar, om man också icke kan binda
dansande m·)kterhetsföre11i11gsniedlemmars
frihet. —- Dansen främjar andefattig-
dom på nykterhets-mötena. Mau måste
göra klart för sig nykterh. sällskapens
uppgift, och den är ju att skapa ett nyk-
tert folk och rädda olyckliga dryckenska-
pens offer. Kari detta mål tvinnas med
dans? Må man lägga noga märke till
den werkliga winst man gör genom sitt
tillwägagåeude, och sedan dryfta frågan
i erfarenhetens ljus. Att arbeta för
medmenniskors räddning är en större
glädje än alla dausnöjen kunna skänka.
För att arbeta för denna uppgift behiif-
ives det kristna och bedjande arbetare,
behöfives djupt deltagande, kraft och all-
war. Dausen lemuar hjertat tomt och
otillfredsställdt, den lockar menniskan
nedåt, och nykterhets-arbetet tvill ju söm
uppåt. uykterhetsmedlemmar, hivilka
kristlig kärlek drifiver, kunna werka mer
liii hundra dansande nykterhets-wän-
ner.
Så talade man å ena sidan. Men
ett stort antal ansåg å andra sidait dock
rådligt att tillåta lustbarheter och äfweu
dans med missa inskränkningar. Ring-
danser och lekar inom nyklerhetsförenins
gens medlemskrets må som rekreation
tillåtas. Såsom kroppsöfningar kunna
de hafwa en sedlig betydelse. Må hwarje
nykterhets-förening i dessa stycken handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
