Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tttett det icke! Medlett ktttttta sändas till
S tv ettska M i s fi o tt f örltttndets
expedition i Stockholm. Mån-
ga små bäckar göra ett stor-å. Ochkntt-
de toi på Etnigrauthemtnet i New-York
bädda ttågra sängar och bereda ett lugttt
uattläger för ttågt«a dygtt åt landsmän
och lattdstttattittut1r, som toidlattdftigttitt-
gett känna sig hemlösa och rådlösa, få
tvore det tnäl några kronor toärdt. Brö-
der — ett hattdtag åt Etuigrautheuttttctl
Gefle dett st jtttti läss-
P. W.
Oftoattftåeude upprop gäller, såsom na-
tttrligt är, hnfttutdsakligen till förtnått för
de stoettsta etttigrantertta; men tuå äftvett
toi komma i håg httrtt tttåttga af tttårtt
lattdstttätt, sout haftoa att gå santtna små-
righeter, sottt här omtalas, och kanske
ätttttt större, till mötes. Att söka få i
stånd ett skildt etttigrattthettt för finnar,
torde emellertid tvartt lönlöst; deretttot
torde det icke tvara omöjligt för oss att
få fattttttattslttta oss med det redatt be-
fitttliga stoettska hemmet, så att ästoen
fittttar skulle mottagas i detsamma, men
i sådant fall bör äftvett härifrån utt-
derstöd för hemmet sändas. Derföre bröder
—- ett handtag åt etttigranthemmetl
Ottt Metodistepifkopal-kyrkatts
ärskoufercns
ttteddelar Göteborgs Tseckttblad följande,
htvilket torde wara af intresse, enär äftvett
dc ntetodistförsatttlittgar sottt sinttas i tvät«t
land, uttderlyda detttta kyrka: Meto-
distepiskopal-kyrkatts års-
k o tt f e r e tt s sammanträdde härstä-
des den 11 juli i Etttattnels-
kapellet. Närtoarande tvoro samfundets
predikanter frått alla delar af landet till
ett antal af omkring 90. Biskop Malla-
liett frätt Amerika toar ordförande och f.
d. riksdagsmannen, pastor J. M. Erik-
son frått Stockholm sekreterare. Kottfe-
rettsett öppnades af ordföranden, fottt på
ett utmärkt sätt ledde dess förhandlingar,
och gjorde utötet i sitt helhet itttrycket af
frid och broderlighet mellan dess delta-
gare. Rätt tvigtiga frågor tvoro åbatte,
och nu skttlle åtskilliga beslut, som tvid
samfundets generalkonferetts, hållen i
New-York under siftlidtte maj måttad,
blifwit fattade, tillämpas. Blattd dessa
beslut tooro följande:
1) att treårsperioden utsträckes till fem
år, v. to. s. att ett predikant katt nume-
ra få statttta 5 år på en plats, förut
blott 3 år;
2) att presiderattde äldste —- de, sottt
haftva nppfigt öftver de olika distrikten
— kunna få inttehaftoa detttta befattning
i 6 år, förttt 4 är; och
3) att kottferettsett eger rättighet att
dela sig i ttoetttte sjelfstättdiga konferenser.
Tidett under mötet autoättdes sålunda:
f. tn. mellan kl. 9 och 1, någon gättg
närmare 2, höllos sessioner, då preside-
rande äldste uppläste sitta rapporter, och
predikanternas lämplighet rattsakades satttt
de sedtoattliga frågornasbesntarades Der-
jetttte diskuterades åtskilliga ittlentttade
förslag.
Blattd tillfälliga frågor-, sombehattdla-
des, toar äftvett angående de icke ur
statskyrkan utträdda tttedlenttttars betje-
tting med dop, toigsel och begrafning,
och otu mottagande af sådane, stats-chr-
katt egentligen tillhörande personer. Frå-
gan uppsköts till följattde sammanträde,
sedan ett kort men rätt liflig diskussion
deröftoer hållits, och referentcn beklagar,
att hatt ej toar i tillfälle att höra ut-
gången· Ställttingett uppfattades dock
något tvid början af diskttsfiottett, då det
upplystes, att några försatulingar ej niot-
togo personer till medlemskap, fottt ej
hade lagligettutträdt nr statskyrkan, då
förhållandet deretttot i allmänhet är att-
ttorluttda. Somliga predikanter, och detta
gäller nog de fleste, döpa ej de icke ut-
trädde medletnntars barn, och i allmän-
het ställa metodisterna sig gällattde lag
till efterrättelse.
Lördags förmiddag upptogs ett f. d.
statskyrkans prest såsom ntetodistpredikaut,
uetttligett förre kapellpredikanteu, pastor
E. B. E Roos. Hatts presttvigttittg
godkändes-, och ibland de äldste tvardthatt
räknad, d. tv. f. hatt erhöll ett äldstes
tjenst. Dock intogs han icke etts på prof
i konferensen, tttatt skttlle hatt först att-
ställas 2 år, för att tuatt må ktttttta ut-
röna hatts duglighet såsom tttetodistpre-
dikant.
Htvarje afton hölle predikningar-. och
under srsttdagetts lopp lyssnade stora ska-
·ror till ewangelii predikan af konferen-
sens predikanter. På f. tn· predikade
biskopen i Etnattuellskapelletöftver orden:
,,Alskett J tuig, så hållett mina bud.
Orl) jag skall bedja Fadren, och hatt skall
sända eder Httgsntalarett«.
Ester predikan ordinerades 2 till dia-
koner- J Betlehemskyrkan predikade pa-
stor E. Schiitz öftver: ,,Om jag ätt
tvattdrade i ett tttörk dal« etc. J Majorttas
metodistkapell predikade pastor C« Run-
feldt, fordom studerande toid Göte-
borgs högre lärotverk, öftver Pattli tal
på torget i Athen, Apg. 17. Pastor
W ah l b y talade i Majoruas missions-
htts öftver orden: ,,Kunde ätt ett tttoder
förgäta sitt barn, få att hon ej förbar-
tttade sig öftver sitt lifsfrukt, så tvill jag
dock icke öftvergiftoa eller förgäta dig«.
J Redbergslids missionshtts talade pa-
stor Sigurds s ou öfwer: »Kommeu
ihåg Loths hustru«! Blaud predikttitt«-
garna anteckna tvi till slut pastor Schiitz’
i Emattnelskapellet på eftermiddagen, då
2 predikanter ordinerades till äldste, och
d:r Hettschens predikan på qtoällettöftver
orden: »Mig är giftvett all maktihint-
tttelett och på jorden. Gått för dettskttll
ut« etc.
På måndagen afslutades kottferettsett,
som äftoett betoistades af ttoetttte dattska
tttetodistpredikanter och ett bankir från
Amerika-
söndagsskolan.
Texttttredttittg.
S ö ttda g ett d ett 5 augusti 1 888.
3 Monte 23: 83—44
Löfhttddohögtidetc.
Och Herrett talade till Mose
och sade: Tala till Israels
bartt och säg: På fettttondeda-
gett i samma sjunde tnåttadär
löfhyddohögtid i fjtt dagar
åt Herrett ete. tv. 33—44.
Israel tvar ett högtids- och festfirattde
folk, och htvarför skttlle det icke tvara så,
då Herren bliftvit deras Gttd. Kalladt,
intvigdt och helgadt att tvara ett Guds
egendoms-folk hade det så stora anlednin-
gar att glädjas, att tvi ej må ttttdra på,
att alltt deras’högtider med ttttdatttag af
försottingsdagett tvoro glädje och jubel-
fester-
Det folk, htvars Gttd Herrett är, hös-
toes tvisserligett att glädjas och fröjdas-
Att tttotsatfett ofta inträffade hos Isra-
els barn, som i stället för att glädjas
och jubla inför Guds ansigte, knotade,
klagade och knorrade, och att motsatsen
ätttttt idag ofta inträffar, beror tvisser-
sigeu icke derpå, att Gttd icke tvill, att
hatts barn skola wara glada, liksom icke
heller derpå, att de skulle sakna glädje-
ämnett, tttan fastmer derpå, att de läto
det jordiska och tverldetts mångahanda,
sottt på alla utöftvar en få förunderlig
kraft, taga öftverhattdett och skymma det
stora, rika och härliga, sottt de hafma i
Gud.
Gttd mille, att Jsrael skttlle glädjas
och fröjdas, och det ådagalägger hatt bäst
dermed, att hau ittftiftar oclj attordttar
den ene högtiden efter dett andra och ntt
särskildt anbefaller åt dem dett glädjerika
löfhyddohögtidett, fottt skttlle toara i hela
sju dagar, af htoilka särskildt den första
och sista skulle firas genom helig satu-
tttattkotnst och arbetsittställelfe.
Hade den stora försonings-dagen toarit
ett alltttätt bot- faste- och böttedng, få
fkttlle ttn löfhyddohögtiden, som inträf-
fade kort efter denna, tvara ett lof- och
tacksägelsedag, på hwilken Jsracl skulle
fröjda sig öftver Herrens rika wälsignel-
ser och för erhållen förlåtelse-
Wissheten om att haftoa erhållit för-
låtelse och rening ifrån synden, att haf-
tva kommit i den förtroliga ställttittg till
Gud, font gör, att hatt är mitt Fader
och jag hans älskliga och kära barn,
upptväcker alltid glädje och tacksamhet.
Då blir det ej ett ttvttnget och tillgjordt
glädjattde och lofwande, tttatt eu tverklig
glädje och ett los ur hjertats djup; ja,
ntatt katt då ej låtit bli att glädjas och
fröjdas. Aftpett ottt till och med andra
menniskor, ,st)m ej fattat orsaken till hett-
nes glädjeyttringar-, taga illa tvid fig, så
tränger sig detta stora glädjeämttefå med
makt inpå in sådatt menniska. att hon
måste jubla och ropa inför Guds ansigte.
Det toar så med Dawid. När hatt fått
tvisshet ottt förlåtelse och återupptagelse,
så utbrister hatt: »Loftva Herrett, tttitt
själ, och allt det uti tttig är loftve hatts
heliga ttamttl Loftva Herrett, tttin själ
och förgät icke, hivad godt ltatt har gjort
dig, hatt, fottt förlåter dig alla ditta shu-
der och helar alla ditta brister, sottt lö-
ser ditt lif ifrån graftvett och krötter dig
med ttåd och barmhertighet«. Påsatttttta
sätt är det och med alla andra, sotttfått
samma saliga tvisshet.
Har dn, sottt läser detta, hunnit till
denna tvisshet och erfarit denna glädje,
som frälsningens och syndaförlåtelsetts
nåd medför-? Ställ den frågan till dig
sjelf, frågtt ditt eget hjerta, httrtt det är
med den saken, och gis dig ej till freds,
förrätt dtt fått ett ärligt och uttpriktigt
stvar, ty tttatt att haftva kommit idetttta
lyckliga ställning katt ittgett i satttt ute-
ttittg glädjas i leftvattde Gud eller rätte-
ligett tacka och loftoa hans stora och he-
liga namn.
Gttds stora frälsarettattttt är den enda
och rätta glädjekällatt. All glädje, fottt
ej flödar frattt från denna källa, är in-
gett tverklig glädje. Köttets fröjder äro
förnedrande och förgängliga: såsom den
lilla bäcken sttart förtorkas af soletts
hetta, så förstoimter ock tverldett med
hennes tomma och ihåliga glädjekällor.
Werldetts fröjder leda från Gttd, för-
tsmäftva kärlekett till Jesus Kristus den
korsfäste, uppfylla hjertat med dårskap
och fåfänga och åstadkomma ofrid, fant-
toetsqtval, förttviflatt och död. J denna
attttosfer slocknar fttart trons ljus. Alla
så kallade förströelser, sus och dus, frel
och dans, syndiga och gyckelaktiga nöjen,
sottt werldstttetntiskatt tttöftvar, tjena till
itttet annat, ätt att göra tvägen till hel-
tvetet behaglig. Dessa fröjder äro ett
försockradt gift, smaka sött, tttett dräpa
fjäleu. Sådatt är tverldetts glädje, dett
är isjelftva toerket ingett glädje alls,
tttau ett etvig sorg, fastän dett oriktigt
nämnes så-
Atntorledes förhåller det sig med den
sanna glädjen — glädjett i Gud. Dett
stärker trott, hoppet och kärleken, förtager
ofridett, läker hjertesårett, förkortar pil-
grimens toandring genom werldens öken
och kotttttter honom att glömma de små-
righeter, bekymmer och tvederwärdigheter,
sotn deruttder utöka-
Dettna glädje åstadkotnnter också los
och pris. Såttgen är tväl det bästa ut-
trycket för htvad tttettttiskohjertat känner,
tror och älskar och kanske det werkfattt-
tttaste medlet att jaga bort oro, bekym-
mer och tttisströstan, htvarför Herren ofta
tttattar sitt folk att sjunga och lofwa.
Häraf kuntta tvi ttu förstå, huru mig-
tigt det är, att Guds folk och bartt äro
ett lofsjttttgattde slägte, ett folk, i hwars
hyddor jublets och frälsningens ljud höres-
Att loftoa Gud är ättglarttes och de
förklarade attdarttes förrätttting ihitnme-
len. och det skall äftvett etoighetertta igenom
bliftva Gnds barns sysseisättnittgz och ont
tvi, sent tro på Herren, wore flitigare
och ifrigare deruti, så skulle tvi derige-
ttottt tttera komma att likna, htvad tvi ett
gång skola bliftva. Liksom längtatt,trott
och hoppet äro af kortare tvaraktighet,
ätt kärlekett och glädjen, få skall äfwett
predikande, bött och alla de medel, dettt
Gttd giswit oss till ftadfästattde af tvår
tro och tvårt hopp, upphöra, under det
att tvår kärlek och fröjd för etvigt skola
fortfara att utgjuta sig i los och pris.
Den ttteft leftoande förebild af himme-
lett, som toi tväl kunna föreställa oss på
jordett,är, när Gads bartt i känslatt af hatts
godhet och härlighet, med hjertatt öfwer-
flödaude af kärlek och glädje, förena sig
både med hjerta och röst uti glada och
klingande lofsåttger till hans ära. Dessa
fröjdeftunder likasom Andens toittttesbörd
bära tvittne ont sig sjelftva, att de äro
af Gud, och haftva i sig sjelftva betvifet
för sitt himmelska ursprung.
Föga ana tvi, huru mycken skada tvi
tillfoga oss sjelftva, när tvi under bött
förgäta att loftoa och prisa Gud, eller
giftva loftvet blott föga rum, såfomtvatt-
ligttvis är fallet, under det tvi äro wid-
lyftiga nog, då tvi bekänna synden eller
utbedja oss något. Dtt kära Guds barn,
Fader åt oss grundadt o
sottt läser dessa rader, jag beder dig
ihågkomma detta: låt Guds lof och pris
få ett större rum uti ditt bön, tänk lika
mycket på de alltid nya ämnen du har
till lof och pris, såtväl som på anled-
ttittgett till syndabekännelse och hött. Gud
tvill — och tvi haftva också alla anled-
ttittgar dertill —- att tvi, hatts barn,
skola glädjas och fröjdas ihottottt och
lofsjnttga hans namn. Fröjden edert
""""" De fromma höf-
tves att loftoa honom. Loftoett Herrett,
ty Herrett är god, prisen hans namn, ty
det är ljttfligtl Ps. 33: 1. 135: 3.
Låtottt oss derför genom honom alltid
till Gttd frambära lofoffer, det är frttkt
af läppar, sottt prisa hatts namn. Ehr.
13: 15. Hade icke Dawid, sottt så fli-
tigt öftvade denna himmelska sysselsätt-
ning, i synnerlig tttåtto ett himmelskt
sinne? Upplyftas icke understundomtvå-
ra hjertan, när tvi läsa Moses sång och
Datvids lofsånger? Httrtt mycket mer
skulle icke det upplyfta och tvederqtvicka
oss, ont tvi sjelftva tvoro flitiga uti att
loftoa och prisa.
Men det toar icke blott försottittgsda-
gens stora betydelse sottt Jsrael under
denna glädjehögtid skulle med tacksamhet
erinra fig. Genottt förordttittgett, att de
under dessa festdagar skulle bo i löfhyd-
dor, skulle de tacksamt erinra sig Herrens
underbara ledning af och tvård om dem
och deras fäder under den mödosamma
ökentvattdringen, då de och deras fäder
bodde i hyddor-
Eriuringen ont Guds mård och led-
uittg under flydda dagar skulle bliftva ett
stort ämne till glädje och fröjd och tipp-
tväcka lof och pris. Derjetttte afbildades
genom denna Jsraels förnämsta glädje-
fest Guds folks saliga hwila efter fnl-
ländgdi arbete i Herrenstjenst. Såluttda
rika ämnen till glädje och tacksamhet.
Qch månne tvi haftva mindre anlednin-
gar till lof och pris. Atttittgen tvi blicka
tillbaka på de gångna årett af tvårt flydda
lif eller i tron skåda framåt och i ordets
ljus blicka in i den himmelska roligheten,
huru stora tack- och glädjeämnen, hafwa
tvi icke. Särskildt böra tvi ofta låta
tvåra ögon i trott skåda framåt och upp-
åt till den etviga htvilatt, sottt ftår Guds
folk »tillbaka, ty det ttppwäcker mer ätt
allt annat hos den himmelskt sinnade
glädje och lof.
Då tidens tryck hotar att alldeles ned-
böja oss och denna tverldetts oro, djupa
elände och mångahanda bekymmer och
ftvårigheter hämtttattde synas tvilja in-
tverla på det andliga .lifwet hos oss,
må tvi då påminna oss, att det endast
är ett liten tiden, och få äro wi i den
etviga htoilatt, der äftvett tvi blattd den
otaliga skaratt af andra saliga himme-
lens itttvånare skola få ett plats och der
wåra röster skola blandas med deras;
der tårar skola aftorkas, all klagan för-
tvandlas i lof, der den jordiska tälthyd-
dan, i htvilkett tvi här en tid bott, ut-
bytas emot det härliga palats, som Gud
i htvars bo-
ttittgar tvi sedan skola fran etvighet till
etvighet få leftva tillsamman med dentre-
ettige Gttdett, alla trogne frän tverldetts
begynnelse och de heliga änglarne; på-
mittttottt oss allt detta, font wi redatt ttu
weta, att tvi ett gång skola toga i be-
sittning, och tänk derjentte på det myckna,
som ingen tnettsklig tttttga i denna tiden
skall kutttta säga, intet öga fe och intet
öra höra, och säg sedan, att icke ditt
hjerta uppfyldes af glädje dertvid och
att icke ett innerligt tack uppsteg till Gud
för hans stora kärlek och faderliga god-
het. Ja« tvill dn, Gttds barn. bliftva
stäntd till lof, blicka då uppåt tnot den
himmelska htoilan, der du skall tvara för
etvigt en gång hos Gttd och der det skall
tvara en etvig glädje, en fullkomlig gläd-
je på Herretts högra sida-
Jttblets och. frälsningens ljud höres i
de rättfärdiges hyddor. Herrens högra
hand giftver feger.
(Efter Satntingstvittttet.)
1 tjenst. åstunda-.
Ett gymnasttlclärartntta
önskas föt· nästas 1äseåt- till
Fredrikshamn Närmare ge-
nom Hills Miksch-
Adt-. Borgö. Pärnä.t"
Helsingfors, Huftoudstadsbladetö tryckeri, tess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
