Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deputationen erhöll det besked att här-
med finge anstå t»ill dess köpingboarne
med egaren till Aminne gård greftve
C. Armfelt öfwerenskommit om inköpas
marken, hwarför betingas ett pris as
229,000 mk.
För ttärwarande har å ingen af de
nedbrunna gårdarne något nybyggnads-
arbete widtagit. På en del platser ser
matt prowisionela baracker, innehållattde
bagarebutiker och magasiner uppförda på
medar för att lätteligen kutttta Oborttran-
sporteras. (A. T.)
Söndageu predika:
J Nikolaikyrkan: finsk högmessa kl. 9 pastor
Antoinett; — swensk hömessa kl.12 pa-
tior Bengelsdorfs; — finsk aftonsäng kl.
6 pastor HahL
J Gamla kyrkan swensk hö messa kl. 9 pastor
Bengelsdorsf; — finsk ghögmessa kl. 12
pastor Auwtnen; — swensk aftonsäng kl.
6 pastor Enkwisn
sA Wuprelq: finsk. gudstjenst kt.1o.
Wid Georgögatan 12: swensk predikatt kl.11
f. m. och 7 e. m.
vGräsmiksgatan Mo 12 predikan kl. 7. e. m.
af G. Petterson.
J Allianshttset (Högbergsg. 22): kl. 11 f. tn.
swensk predikan as J. A. Karlberg; — kl. 7
flere talare· Kl. 5 finsk predikan af A. Mä-
kinen.
Bönestuuder med bibelförklaring
hållas:
Mändag i Stadsmissionshyddan kl.
7 på finska: pastor Sihwoneu.
Tisdag i Gamla kyrkan kl. 6 på swen-
ska: pastor Hahl.
Onsdag i N ikolaikyrkan kl. 6 på finska:
pastor Hahl.
Fredaä i Stadsmissionshyddan kl
7 p swenska: pastor Sihwonen.
Den internationella missions-
konfereusen i Loudou.
Missionen bland Judarue.
Ur diskussionen rörandedetta ämne fram-
sgick att det f. n. finnes 47 sällskap i
werlden som arbeta för judarttes ont-
wäudelse; missionärernas antal är 457;
132 stationer äro för ändamålet anlagda,
soch de satumanlagda inkomsterna för mis-
siotten uppgå till omkring 90,000 p. st.
eller 2,300,000 finska mark· Pastor
Meyer fratnhöll särskildt den fram-
gångsrika mission som den Skottska fri-
kyrkan bedrifwer i Palestina, Syrien,
Turkiet och Pesth. För åttio år sedan
hade änttu ingen kristen kyrka insett sin
pligt mot judarne; nu sinnes det knap-
past någon enda protestantisk kyrka, fotn
icke på ett eller annat sätt deltager jar-
betet för detta folk; uu äro öftver 100,000
judar döpta till kristna; att dock tytvärr
mången bliftvit det ur tverldsliga bewe-
kelsegrunder kan icke förnekas. Tillika
måste wi hastva ögonen öppna, för att
om denna missionen fortfarande bedrif-
tves på samma sätt som hittills, d. tv.
s. så att de oanvända judarue införlif-
was med de kristna kyrkorna, så haftoa
tvi föga utsigt att kontma till målet-
Emot ett sådant insörlifwande uppreser
sig den judiska natiottalkänslan, och äfwett
de anwisningar tvi haftva i Gttds ord
strida deremot. Judar m å st e förbliftva
judar; de kunna icke göras till engels-
x
män, tyskar-, fransoser m. m. J den
hel. Skrift finna tvi tydligt att jttdartte
haswa en annan bestämmelse iGuds
werldsbushållning än den kristnas kyrkan
i allmänhet, och om tvi i tvår ntenfkliga
kortsynthet försöka blanda dem tillsam-
mans, få måste owilkorligen tvåra försök
leda till ett felslående. Det är judarne
såsom natiott tvi måste söka tvinna för
Kristus. Det är sant, det är blott in-
dividerna wi kunna nå, men de indivi-
der wi ontwändt, måste stanna qwar
bland sina förra trosbröder och blifwa
ett salt ibland dem. När antalet om-
wättda judar på en ort blifwit så stort,
att de kunna grundlägga skilda försam-
lingar, må då judiska kristna församlin-
gar bildas·
Må roi akta på tidetts tecken, Gud
ware lof, de tvisa oss att daggryningen
nalkas. Den gamla stränga judaismen
med dess tråttge fördomar, dess liflösa
former och ceremonier har haft ett tro
— på Jsraels Gud; ett lif — mörd-
nadett för den rabbittiska lärdomen; ett
hopp — på den kommandeMessias, grund-
läggaren och återttpprättaren af Israels
makt och storhet. Denna safta enhet
har gjort det swårt för missionären att
närma sig Israel; men i denna enhet
har ästoen den föraktade och förtrampade
juden hast sin tröst och sin ersättning.
Så lättge detta tillståttd warar. måste
missionen åtnöja sig med att uppsöka de
så individer som kttnna wara åtkomliga
för densamma. Men allt detta håller
nu på att förändras. På flere orter, i
synnerhet i södra Palestina och i Ame-
rika, är den judiska religionen stadd i upp-
lösning. Enheten är borta; några få
af dess bekänttare hafwa öfwergått till
kristendomen; de flesta tro på ingenting.
Motwiljan att uppgifwa det judiska nam-
net och känslan af att de äro och måste
förbliftva ett afskildt folk, som ännu har
en stor mission i werlden, är det enda
som förenar dem; men ibland dem sin-
nas dock smidande hjertan, som känna
en tomhet som intet menskligt kan fylla.
Det fiuttes nu hos dem mera willighet
att lyssna, mera sökande efter sanningen;
omtoäudelser ske nu oftare ifrån de upp-
lysta klasserna. Rabbinismen har för-
lorat sitt wälde och dess fullkomliga af-
tynattde är numera blott en tidsfråga.
Såluttda hafwa de sociala förhållandetta
räckt handen åt missionen och blifwit de
förberedande skolor, som hos jttdarne
bana iväg för etvangelium.
Qntinttotnissionen.
Mi s s R a i tt y, medlem af den Skott-
ska frikyrkan, meddelade att det finnes
omkring 40 qwinliga sällskap sotn arbeta
för hedttamissionen och hafwa en ittkotnft
af 250,00 p. st. (6 och en hals million
finska mark). Dessa sällskap äro på mis-
sionsfältet representerade af öftver 1,0()0
amerikanska och europeiska qtoinnor satut
dessutom af flere tusen kristna qtvinuor,
as de folk, bland htvilka de arbeta. J
detta antal ittgå icke de talrika arbetet-
skorna för den inre missionen och icke
heller de font slutit sig till Kitta-
inlandsmissionen. De arbetsgrettar för
htvilka qtvinnan företrädeswis läntpar sig,
äro: underwisniug i sön-, htvardags och
ittdustriskolor, tvårdenaf wärulösa barn, be-
sök hemma i husen, förkunnande as ordeti
byar och smärre orter, bibelklass- och mo-
dertnöten, spridande as skrifter santt äf-
wen författande och öftversättnittg af dy-
lika, santt slutligen såsom biträden tvid
läkarentissionen bland barn och qwiunor.
Professor Drummottds
tvittuesbörd.
Under diskussionen om missionen i
Ostra och mellersta Afrika, inträdde pro-
fessor Drummond, författare af Natural
Laws in ishe spiritual werld, och blefaf
ordsöraudeu, carlen af Aberdeen, anato-
dad att såsom resande och stående utan-
för missionen uttala sig om densamma.
Mr Drutttmond swarade att hatt med
glädje tville begagna tillfället att så ut-
trycka sin beundran för missionen i Af-
rika, hivars wärde och betydelse han för-
stod att uppskatta. Hatt hade nyligen
tvid Nyassa sjön tvarit tillsantmatts med
mr Banc, som hatt funnit angripett af
febern samt på wäg, att återtvända till
England, der hans gamla tttoder längtade
efter honom. Hau war redan om bord
,Der lågo missionärerna.
på den lilla ångbåten, som trafikerar
Nyassa, för att börja sin resa, då han
fick underrättelse att slafröftvare hade in-
brutit i hans distrikt; hau såg sitt lilla
hjord i trångmål, lät genast nedlyfta sin
packning och steg i land; och ångbåten,
den enda som skulle asgå på en lång tid,
for as utan honom. Det är så missio-
ttärerna i Afrika handla-
Wi haswa stoårt att föreställa oss de
swårigheter de hafwa att utstå. Htvad
skulle tvi säga om en besynnerligt bygd
båt, med en besättning af eskimåer och
framdrifwen asen kraft, som tvi icke för-
stå oss på. skulle kontnta uppför Thomp-
sen, och om sedan eskimåerna skulle stiga
i land, slå upp sitt tält i Hyde Park
och förklara sig hafwa kommit för att
reformera England? Låt oss söka att
föreställa oss det, och tvi skola kanske
kttnna ana oss till, huru tvåra mssfionä-
rer måste känna sig till mods, då de fram-
komma till Afrika. För tolf år sedan
seglade sålunda åtta missionärer uppför
Zatnbesifloden till Shirö tvid Nyassa
sjön och nedsatte sig iLiwingstoniana,
för att derifrån sprida Kristi ewangelium
kring stränderna as sjön· Några år se-
ttare for jag för att bese ftationeu. Den
såg till det yttre prydlig ut, liknande ett
by i England, men httsen tvoro toma;
jag gick från det ena till det andra,sökte
men sann ingen. Slutligen kom ett in-
födittg ut ifrån skogsbrynet. »Ni söker
tttissionärertta«, sade han ,,kom och se
dem.« Jag följde honom in i skogen,
der han pekade på en rad af fem kullar.
Ett ester en
as dem hade insjuknat i feber och dött,
men ingen hade öftvergiftvit sitt post-
De tre öftverleftvande hade flyttat till en
koloni högre upp. Jag besökte dem der;
ästvett de tvoro trötta, sjuka och öfwer-
austrängda, men glada och fttlla af ar-
betslust. Deras werksamhet hade icke
tvarit sörgästves; ett stor del as traktetts
ttfödittgar tvoro kristna.
Ont icke detta måste tväcka beundran,
’få wet jag ej hwad, som skall göra det.
Meu likwäl erkänner jag att jag hyst ett
ttvifwel hurutvida det tvar rätt att så
skulle få ske. Jag har mycket tänkt der-
östver. Måttgen natt i Afrika låg jag
och såg upp till stjernortta och frågade
mig sjelf: Är det rätt af den engelska
kyrkan, att sända sina ädlaste söner till
trakter, der så stora faror hota? —skulle
det icke tvara rättare att sända dettt till
säkrare länder, der iallafallzewangelium
behöfdes? Jag har frågat, men jag
åtager mig icke att stvara derpå. Kanske
är det rätt! Ett är dock säkert: inför ett
sådant lis och en sådatt död som missio-
nären, känner matt sitt egen ringhet.
En eld upptänd på Mount
Herman.
Är 1885 hade några hundra unga
studenter från olika ,,colleges«« i Ame-
rika samlat sig i tur Mo odys goss-
skola på Mouut Hermott, för att under
denna lärares ledning betrakta Gttds ord-
Omkring tjugu af dem hade netuligett i
sinnet att draga nt såsotu missionärer
och det tvar för deras skull som mötet
war anordnadt. Jngen karta fatts till
hands, men mr Moody ttppdrog på ett
bord konturerna till de fem tverldsdelar-
tte och tvisade sålunda för sitta unga å-
hörare huru mycket, font htoilar på de
kristnes samwetetn Jntresset hos den
unga skaran tvar stort, och möte följde
på möte. De tjugus antal stego till
hundrade; de hundrade foro sedan till-
baka till sina olika ,,colleges«« och tände
samma eld, font den as htvilken de sjelf-
wa tvoro upptände, hos sitta kamrater,
och i dag sinnes, såsom en följd af dettna
enda tväckelse, i Amerika och England
3,000 unga utän och qtvittnor, font stå
färdiga, att så fort tillfälle för dem der-
till erbjudes, draga ut till de mörkaste
trakter as jorden, för att förkunna Kristi
etvangelium.
Utfärden till Dollis Hill.
D o lli s Hill, tillhörigt carlen as
Aberdeen, låg i den tidiga sommarens
yppiga grönska; ett sakta regn hade nyss
fallit och uppfriskat blommor och gräs-
mattor; på de sattdade gångarne och i de
skuggiga alleerna rör sig i dag ett skara
af tusentals gäster, gäster, sotn det är
sällsynt att se tillsammans, gäster från
Kina pch Japan, frått Afrika och de att-
stralista öarne. Kottfereuseus medlem-
mar tvoro af dess ordförande och hans
greftvintta inbjudna att tillbringa ett dag
ute i det fria-
Men htvem är denna gamle man som
står i det stora htvälfda söttstret,tvättan-
de åt terassen? «Kring honom tränges
alla, alla skaka hatts hand, ttted alla
tvexlar ban ett fråga. Det är Englands
främste statsman, Gladstone, som
önskat deltaga idettna festlighet. Meu
den ifriga folktalaren, som tttattligen icke
kan se en stor tnenuiskomassa församlad,
ntatt att hålla tal, håller nu intet. Oak-
tadt tuan särskildt i dag önskat höra ho-
nom, har han dock nu ingenting att säga,
endast att lyssna och lära. Mattuen,
som i går styrde Englands öden och i
morgon kanske åter gör det, stods ödmjuk
och stttm inför Asiett och Afrikas mis-
sionärer· ,,Aldrig«, säger han till sitt
wärd, «har jag såsom ntt känt httrtt rin-
ga och obetydlig jag är«!
Ii- A ti-
Wi afslnta härnted redogörelsett för
denna konferens, font otiviftvelaktigtkom-
mer att toara epokgörattde för missio-
nens historia. Skall ntatt tvåga hoppas
att den lyckats upptvärka äfwen några af
tvått lands kristna till insigt af sitt skyl-
dighet i detta afseende. Wi äro hos oss
allt för lätt böjda att anse oss hastva
uppgjort tvåt· räkenskap med Gud, då tvi
hålla söndagen helig, tttett tvi glidn-
ttta att årets alla 365 dagar till-
höra honont. De kristna kyrkorna äro
till för att förkunna Guds werk; göra
de det ej, skola de tyna och dö?
Till den kristna allmänheten.
Es« Vibelpåsemissionen, som asser att förse
fartyg med s. k. bibelpåsar eller sjömans-
bibliotek, innehållande biblar och andra
kristliga böcker, är ett gren af sjömans-
tnissiouen, sotn ingett kristen borde sör-
snmma. Sjömännen äro utsatta för
hårda prof icke blott ute på haftvet, der
nattens mörker, stormens raseri och de
wreda tvågortta mången gång litasottt
satumanstvärja sig utot deras lif, utan
äster i hamnen, synnerligastifrätninga-
de land, der oanade och för den öppen-
hjertige sjömannen nästan oundntikliga nät
as de mest förföriska frestelser äro ut-
lagda. Hwilken kristen skulle icke toilja
tillropa den frestade sjömannen ett ,,gif
akt«! och den nödstälde: ,,tv ar tvid
godt ntod«! «.Ltos Gud är hjel-
pen«l Hwetu skulle icke tvilja htviska
några sanningens ock) tröstens ord idens
öra, sottt ligger döende i ett främmande
land, utan någon wän, sottt förstår ho-
nottt, och kanske utatt hopp för etvighetettP
Men få ärv tywärr de, font i sådana
fall få tillfälle att direkt tjetta sjömännen.
Något kutttta wi dock göra för dem.
Måite det derför kunna sägas ont oss i
detta affeettde såsom otuqtviunaniewan-
geliet: ,,Det hon kunde, detgjor-
de hon« De flesta af oss kuttna utatt
ttvistvel skäuska ett eller annan liten god
bok till någon ltibelpåse. Dentta bok lä-
ser sjömannen på lediga ftunder. Genom
denna sysselsättning katt hatt afhållas
från krogliftoets och dåliga sällskapers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
