Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jlin tia Meckovladet.
Helsingfors,
Tore-dagen den 6 Heptemöer
Nm 35.
1888.
Yrenumerationspris:
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexanders-gatan 40
Helt är ..... 3 mark 50 penni .....
alft år . . 2 mark — peniti .....
Fjerdedels är. . 1 mark 25 penni .....
genuin postkontorett
3 mark 88 penni-
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
J landsorten
Redaktörx
glittra Elis-olyckas,
adress: W. Brunnsparken N:o 6.
Ynnonser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatait 40,
ii 10 penni för petitrad; assedda att förutom idetta
blad äfwen ingå i ,,Suomen thktolehtt««: lo p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p-
Med anledning af prestmöteti
Taminerfors.
Af alla klasser itvårt land är det
onekligen presterna som utöftva det största
inflytandet på ivårt folks lif och uttveck-
ling. Htoad derföre de tänka och uttala
sig för i ivigtigare lifs- och samhällsfrå-
gor, kommer i större eller mindre grad
att iniverka på massans af folket upp-
fattning och åskådningssätt; och på dettna
grund få äfwen dessti uttalanden ett in-
tresse, som sträcker sig tvida utöfiver den
krets, för hivilken de tvoro ämnade.
Att presterna å de s. k. presttnötena
sammankomma för att uppbygga hivar-
andra och gemensamt öftverlägga nu hä-
sta sättet att uppfylla sina ivigtiga och
attftvarsfulla pligter, är både lostvärdt
och önsktvärdt, ty ingenting stärker, lif-
tvar och wäcker få till ansträngningar för
sitt kall, font känslan af att ntatt icke står
ensam, utait att samma sträftvanden,
hivaraf titan sjelf är besjälad, äftveit de-
las af andra. Deuua geiuensamhetskän-
sla ligger djupt utrotad i menniskonatu-
ren, och på intet område har hon gjort
sig så gällande som på det kristna, ty
det är genom kristendomen han fått sitt
förklaring.
Men vin ioi således helsa prestntötena
med glad förtväntan att deras skall fram-
träda goda resultat för tvåra prosters
werksamhet, få tvi dock ej wara blinda
för, att i sättet, på htvilka de hittills
bedrifivits ivisat sig ligga en sara, för
hivilkeit det är skäl att i tid så ögonen
öppita och soitt helt och hållet · kan
bringa dem på aftvägar —- sarau as en
nog tråiig och skråsiuuad ensidighet. Det
är icke så mycket bästa sättet att förkunna
Kristi lära font öfwerlägguiugarne gällt,
utati fastniera bästa sättet att beivara sitt
eget inflytande och motarbeta andras-
Den oppositioit font på senare tider, med
och utan skäl, framträdt emot kyrkan, har
tytvärr kommit hennes tjenare att glätti-
iua att hennes uppgift är att tvara en
utbredariuna af Kristi rike på jorden och
att dersöre äfweit Kristi sak bör ivara
deras sak, och i stället förledt dem att
koncentrera alla sina bemödanden på att
sörstvara hennes egeit niaktställiting och
identifiera kristendomen med sig sjelfioa.
Denna böjelse har isynnerhet bjert frunt-
trädt tvid de ttvå senaste prestmötena, det
i Willmanstrand förlidet år och, stegradt,
ivid det nyligen tilländaluptta iiiöteti
Tammerfors. Under diskussionen om de
ioigtiga frågorna ont orsakerna till tidens
otro, o. a. fälldes intet enda yttrande
som tydde på ett erkännande af att kri-
stet sinne och kristen tro kunna i ioårt
land finnes utanför den af staten auk-
toriserade kyrkan; twärtom framhölls oupp-
hörligt att kristlighet är liktydigt med
kyrklighet och otro med sekteristm
Wid diskussionen om presternas för-
hållande till lckiuannaiverksainheteit"begick
mötet det farliga och från tvår mästares
lära så bjert afwikaude missgreppet att,
för att iuotwerka den i deras ögon så
obehagliga lekmaiittatverkfainheten, tolka
§ 33 i kyrkolagen derhän, att endast en
församlings egna medlemmar under ivissa
omständigheter haftva rätt att tala Gttds
ord, men att främmande, eller såsout
mötet uttryckte sig ,,kr i it g st r y k a n -
de«« predikanter icke hade denna rätt,
samt att för dessa senares räkning söka
upplifiva en mer ätt hundra år gammal
i glömska råkad förordning, soiti stadgar
att främmande predikanter böra af kro-
uohetieuingeu förpassas öftver gränsen-
Med smärta läser man att män sådana
font kyrkoherden Josua Johansson icke
allenast warit med ont detta förslag, utan
äftoett bidragit att formulera beslutet
derom.
Om epitetet ,,kringftrykande« bör au-
tväudas otu inän, som drifna as Kristi
kärlek och ädel sjelfuppofsriug, försaka
hem, männer, ställning isanthället och
ett aflötiadt embete, för att förkuntta lif-
tvets ord för sitta medmenniskor,hwilkett
tvar tväl då den första kringstrykaude
predikantens War det icke tvår Herre
och mästare Jesus Kristus sjelf? Frått
stad till stad, från ort till ort drog hatt
och hade icke något att luta sitt huftvud
till. Och efter honom gjorde hans apost-
lar och lärjungar på samma sätt; ja,
han tillsade dem uttryckligen att så göra
och att från fitta fötter afskitdda stoftet
från de ställen, der de icke blefivo emot-
tagna. Will nu deii iinska kyrkan taga
på sig anstvaret att iitivisa Kristi lärjun-
gar och komma dem att afsktidda stoftet
af dess områden frånsiuafötter? Haftva
de ivid mötet uärtvaraude prestetsna ioäl
besinnat hivad detta beslut innebär. Wi
kunna knappast tro det. Wi tro snarare
att de, uppeldade af hivarandra till ett
oivist nit att betrygga kyrkans ställning,
låtit sig förledas af ögonblickets ingifivel-
se, och att de, komna hivar till sitt igen,
skola ångra hivad de gjort.
Deit finska kyrkans arbetssätt är icke
så lätt och icke heller så ritt på arbets-
krafter att det är råd att förkasta den
hjelp i arbetet nian katt få. J länder,
der kyrkorna stå tätt intill hivaraudra,
mottages lekmannaiverksamheten som en
nyttig och behöflig hjelp af presterna,
men i Finland, der socknarne utgöres as
fyra, sex, ja tio qivadratinil, der blir
all hjelp iarbetet tillbakatoisad. Eller
ligger tväl ivigten på, icke att arbetet
blir utfördt, utati att det lilla, soiu tit-
sörcs, uödtväudigt sker genom prester.
Anitorluuda tänkte dock Paulus, ty han
gladde sig åt att Kristus blef förkunnad.
om det också icke ivar genom någon, sotii
han hade sanktionerat dertill-
Det är ivisserligeit sant att icke alla
äro lämpliga att förkunnathids ord och
att ivilloaudar ku ii n a iufniyga sig ge-
nom lekinauttawerksamheten, såsom ock
ogräset tvisat sig ktntita frodas inom kyr-
kan. Men —- tvi citera här prosten
Rosengrens ord — lögn förqto äf-
wes icke genom tvåld, utange-
itont andens stvärd, sotit är
sanningens ord. Det är dockjust
denna förtröstan på sanningens makt-
som nian tytvärr alltför ofta får sakna
hos tvår kyrka, och denna brist är det,
soiu utgör hennes stvaghet och kanske en
gåtig äftveu blir orsaken till hennes un-
dergång- Må den finska kyrkan derföre
i tid resa sig upp och omfatta detta stvärd.
Detta allena, och icke några yttre lagbe-
stäiutuelfer, katt giftva henne styrka. J
annat fall skall och iuå hon falla; kri-
stendotuen hliftver dock etviniterligen.
si·
Friherrc Theodor Bruun.
Måndagens aftoitpost medförde under-
rättelfeit att Finlands minister-statssekre-
terare, friherre Vruun samiua dag tidigt -
på morgonen dukat under för sitt li-
dattde på sin egendom Sutniita nära
Fredrikshamn Baroii Bruuit tillträdde
sin anstvarsfulla post den 3 sept. 1881
och har handhaft denna under tväseutli-
gen olika förhållanden än hatts närmaste
företrädare. Grefttie Alexander Armfelts
långa och för tvått lands uttveckling be-
tydelsefulla bana, och efter honom, harott
Stjernivall-Wallens sammanfalla med kej-
sar Alexander ll liberala och konstitutio-
uelt sinnade regering.
Att under sådana förhållanden
föra tvårt lands talan, har kanske tvarit
förenadt med större stvårigheter än de
oinivigde kuttna fatta. Dertill komitier
att baron Bruuns cgeu uppfostron och
föregående baita icke tvarit lämpad att
göra honom så förtrogen med ivårt lands
förhållanden, som önskligt hade tvarit.
Född iv Fredrikshttiuu, medati Gamla
Finland ännu tvär en rysk protvins, och
derefter rysk embetsman, jhtoilkett egen-
skap han avancerade till höga förtroende-
poster- saknade han tillfälle att lära sig
förstå och uppfatta det finska folkets
egendomliga skaplynne, dess önskningar
och behof. Deraf kom att han icke lyr-
kades tvinna den sympati ifitt fädernes-
land, som i så rikligt mått kommit i
synnerhet Alexander Armfelt till del.
Men att hait liktväl älskade detta fäder-
nesland och bemödade sig vitt att be-
främja dess mäl, efter sitt sätt att se
ligger utom allt twifwel. De, soiu känna
honom närmare, berömma honom så-
sotit cttkel,’ flärdfri, och i hög grad rät-
tänkande.
Hivile han nu i frid fråti sitt tunga
tvärf, hivilket hatt aldrig cfterfträftvat
och stått htoilkethan ofta önskade skilja sigl
Elfte werldskonfercnscit
af kristliga föreningar för unge män. "T)
Ill.
Fredagen inleddes med ett diskussion
öftver frågan: Hivilka medel
böra föreningarite ann-ända
förfina medlemmars sedli-
g a nttv ecklig, som dock icke samma
dag haun bliftoa slutförd.
Diskussionen inleddes af lektor N ils
Löivgreit från Upsala, sjelf medlem
af yitgliiigaföreningen i Upsala, s om fram-
höll hurti osedligheteit katt finnas i många
former. Osedlig är meiutiskau i samum
mån den lägre men uiskatt sätter
sig till herre öftver den hö gr e. J-
fatuma mån åter den lägre naturen får
förbliftva tjenare, är iitenuiskait i sann
mening sedlig. De hufivudfortuer, under
hwilka osedligheteti plägar fratuträda,äro
i girighet, högmod och ivällust. Sttiå-
rast torde det tvara att ttiot girigheteit
uppfinna något yttre hjelpmedel. Hög-
modet åter katt få gotiska goda ,,stötar«
genom umgänget med kamrater. Htvad
särskildt tvällusten beträffar, katt ganska
mycket göras för att hänniut och licherfka
denna. thverflöd i tuat dryck iuåste
kraftigt motarbetas, det förra lika ioäl
soiit det senare. Eljest katt nian möta
samma intoändning, soiii ett gång cn hus-
bonde, då han tillrättaivisade ett supig
tjenare: «Ja«, sade tjenaren. »soinliga
tycka ont kräslig inat, andra om ett är-
ligt rus. Jact tycker att båda komnto
på ett nt«. Det gäller att hållit fast,
att båda delarue äro en kristenotvärdiga.
Ett godt botemedel är också allt, som tjenar
till kroppens h ä r da nd e, såsottt kropps-
öfningar och bad. För betvaraudet af
särskildt kyskb etett — denna dygd-
som särskildt triftoes i fatnilielifivets hägn
—- äro kristliga fantiljeaftuar,tvidhtvilka
mindre kretsar af unga män och atviuttor
hafan angenämt sautqtväiu under leduittg
af äldre tvänner, mycket att rekommen-
dera. Dock måste städs ihågkommas att
det bästct och enda iverkligt tillfyllestgö-
raude medel att detvara fedligheteit, är
ett fann religiositet. Denmt allena katt
försätta nteunifkau i ett sann frihet och
hjelpa henne att besegra lustarnes her-
ratvälde. ,
Flere andra talare uttalade sig äftven
i den föreliggande frågan, särskildt med
affeende på den soriit af osedlighct, smit
tvi kalla dryckeusta p; men då tideit
redait led ittot deti timme, då den på
programmet stående ii t f ii r d e ii i Stock-
holms tvackra skärgård skulle begynna,
måste diskussionerna afbrytas. På denna
utsärd skolci tvi taga tiduiiigett Sauniugs-
tvittnet till tvår ledsagare:
si- Zi-
z-
Utflykten till skärgården-
Liflig tvar rörelsen tvid middagstiden
ä kajen nedanför Graud Hotel. För-
haiidlingarna i Blasieholtustyrkan tvoro
afslutade, och nästan mangrant hade mö-
tesdeltagarue infunnit sig tvid kajen —
helt säkert uppgående till ett antal af
minst 700 personer. Då man iväl kvitt-
tnit ombord på eu af de för refatt för-
hyrda åtigarite Victoria. Siritts
och Hill ersj ö, såg matt framför sig
på kajeii en böljande massa af åskådare-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
