Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förft lägger ,,Victoria« nt från land,
främst i flottiljen. Så de andra efter.
Hilma-rop och helsningar på alla möj-
liga språk besivara de lifliga miftningar-
na af den på kajen församlade skådelystna
mängden: Och så styres kosan bort från
Stockholm, ut iden undersköna Stock-
holmsskärgården.
Det är trångt ombord på Victoria-
mycket trångt. Nästan alla hafwa gått
upp på ösre däcket, der också Upsalastu-
denternas sångkör är samlad, under an-
förande af docenteii Nylander. Det är
trångt — ja, men just lagom för att
man skall komma hivarandra riktigt nära;
och innan man ivet ordet af, har man
begynt ett samtal med någon förut sull-
komligt obekant. Alla äro förenade till
ett, alla känna sig genomträngda af en
glad stämning. Och de lifliga engels-
männen och amerikanarne — för att ej
tala om amerikanskorna —- äro icke de
sämsta att sätta ,,lif« i samtalet-
På detta sätt fortsättes särdeii under
den gladaste stämning- Man seglar förbi
Waxholiii och längre fram Oskar-Fredriks-
borg· Litet hivarstädes utefter stranden
sivaja flaggor och niimplar af alla möj-
liga slag, hioilka beswaras med helsnin-
gar och applåder från båtarne. Nnbör-
jar Geijershill —— den närmaste land-
ningsplatsen —- skymta fram. Och in-
nan man ivet ordet af, är man fram-
kommen-
Och se — der kommer ju mården på
stället, pastor Leinvgren, för att taga
emot de långtväga gästerna· Genom äre-
portar af grönt tågar hela den iväldiga
skaran upp till pastor Lemvgrens flagg-
prydda willa, det trefliga ,,Geijershill«-.
Härifråir har man en ioidsträckt och här-
lig utsigt öfwer den omgifwande nejden,
med dess stogklädda stränder. Nedanför
byggnaden är en estradliknande upphöj-
ning, der sångkören placerar sig; och der
nedanför är hela den stora skaran sam-
lad. Nu stämmer kören upp eii sång.
Alla lyssna. Deii helsas med listiga
applåder. Derpå träder pastor Lenin-
greii fram och helsar alla hjertligt wäl-
komna. Haii gifwer dem den bästa yttre
helsning han kan gifwa: en öppen, bro-
derlig famn för alla de församlade.
Sedan den kraftiga sången »Hör oss
Sivea« afsjungits af kören, träder den
ene efter den andre af de främmande gä-
sterna fram och yttrar några korta ord·
Se der är herr Eniil D uran d, bel-
giern. Han talar om de stora swårig-
heter, med hwilka kristendomen i hans
land har att kämpa. Och dock, han ivill
icke fälla modet. Sanningen skall segra,
segra äfnien der. .
Och der är mr M c. Barii ey från
Amerika, emigrationens land. Han skil-
drar arbetet bland de skaror, som ström-
ma dit, och berömmer särskildt den swen-
ska delen af befolkningen.
Pastor H o l b e ck från Danmark ta-
lar om alla de smårigheter, med hwilka
tron har att kämpa, men frågar på sam-
ma gångs ,,Hweiii är den, som öfwer-
tvinner werlden, utan den som tror«?
och talar om de tre, somwittna: Anden,
blodet, wattnet.
Orl) så en engelsman, mr Mills
fråii London· Haii talar om sivenska
konungens besök der, hnru detta gladt
dem och gifioit dem ännu större anled-
ning att tomma till det kära swenska
landet.
Nn gjordes ett uppehåll, och samtliga
deltagare aftågade till ångbåtarne, der
under tiden middagen blifioit seriverad.
Det hade warit något mulet en stund
före resan från Stockholm; småningom
hade dock himlen klarnat upp. Emeller-
tid ser det ännu ostadigt ut, hivarför
maii ej kan få äta i det fria.
Akta swenska rätter: lax, potatis smul-
tron, hallon, jordgubbar o. d. utgöra
middagen. Den friska sjöluften under
resan har gifwit litet hivar en strykande
aptit. Långa bord äro dukade på ång-
båtarne, och här sitta nu alla möjliga
slags utländingar och skandinawer om
hwarandra. Den hjertligaste stämning
råder. Oin man inte kan tala så kor-
rekt, betyder ingenting. Litet hivar för-
söker göra sig förstådd af sina kamrater,
äfwen om han icke kan deras språk. Och
derför kan det hända, att det blir hwar-
ken tyska eller franska eller engelska eller
.,skandinaiviska«, utan litet utas hwarje,
jemte ett tillskott af gester och miner,
som hjelpa till att uttrycka tankarna och
känslorna-
Nn tågar man åter upp till Geijers-
hill. Köreii nppstämmer: ,,Wår Giid
är oss en iväldig borg«. Talen fort-
sältas
Eii fransman, v an d er Be ken.
tackar först för den gästfrihet, de främ-
mande åtnjutit i wårt land, och talar
sedan om wigten af att redan i unga
år söka det ofwantill är.
Nu trädde fram en riktig långiväga
resande, herr C ooke från Honolulu.
Hati frambringar först en helsning på
hawajiska språket; ,,ty«« säger han, ,,iväl
hafwa wi här fått höra alla möjliga
språk; men ännu ett nytt språk mille jag
låta eder höra«. Derpå meddelar han
något om ewangelii ntbredaude i sitt
hemland.
Till sist framträder den ene af de ita-
lienska representanterna, herr P r o chet.
Hari framförde sin helsning på icke min-
dre än 7 språk: till tyskarne på tyska
språket, till engelsmännen och amerika-
-uare på engelska, till fransmännen på
franska, till öfriga icke-skandinawiska na-
tioners representanter på spanska; sjelfiva
broderhelsningen från Jtalieii mar på
italienska; och till fkandinawerna talade
han på — swenska. Haii slutade med
det sköna latinska ordet: »Unum corpus
sumus in Christo««, d. ii. tvi äro alla
en lekamen i Kristus-.
Tiden för affärden war un inne. Un-
der lifliga helsningar och wistningar till
de på stranden församlade, afreste nu
samtliga deltagarne till Skurusund.
Här samlades de åter i en utmärkt skön
park, hwarest en med blommor och gröiit
smyckad talarstol war upprest. Nu fort-
sättes talen·
Herr D a a m e n från Hollaiid bör-
jar den nya raden af tal. Han talar om
nästa konferens, som kommer att hållas
om 3 år i Amsterdam, och helsar alla
hjertligt ivälkomna.
Så träder en norrman, herr G j es-
dahl, fram. Haii talade om, huru i
hans land — så wäl som öfiverallt —
det finnes en ungdom som högljudt be-
känner sig till köttets ewangelinm, och
önskade att alla på detta möte skulle er-
hålla den kraft de behöfde för det koni-
mande arbetet.
Herr Walter från Australien ut-
tryckte sin glädje öfwer att hafwa fått
deltaga i detta möte· Det hade riktigt
ivärmt hans hjerta«, sade han.
Pastor v. Rnkteschell fråu Pe-
tersburg skulle hafwa önskat, sade han,
att han i denna församling också fått se
några äkta ryssar. Herrens werk ginge
dock i det fördolda framåt äfweniRyfs-
land; och bibeln finnes spridd här och
der. ,,Men tvi saknat-, slutade han,
,,htvad som dock är så ivigtigt: frihet att
följa samwetet. Bedjeii derför med
oss, att wi måtte få frihet för ewange-
ljum i wårt land".
Eii schweizare talade sedan, monsieur
Jaqiies från Genåive. Han gladde
sig, sade han, ät den enighet som, trots
alla skiljaktigheter, dock här öppenbarade
sig och slutade med orden: »En awanti
Dieti le weut«. (Framåt! Gud tvill det!)
Ester mr Willi m s talade nu herr
Albricias från Spanien, hivilken
särskildt hade arbetat under stora små-
righeter och för egen del wäntades af
fängelse och böter mid hemkomsten till
Spanien·
Till sist afslutades talen med några
slutord af prof. Rudin.
Först riktade talaren ett ord till de
,,smaga«, de för sin tros skull lidan-
d e, såsom brodern från Spanien och an-
dra. Till dem wille han säga med Up-
penbarelsebokens ord: ,,Sen till, att J
hålleii Jesir tålamods ord. — Till de
starka, till dem som lefwa under yttre
gynsamma förhållanden, iville han säga:
,,Q, waren tacksamma för hivad J haf:
tven! J hafwen det ej endast för eder
sjelfwaz J hafweii det för att arbeta
desto mer, för att försaka för deras skull
som icke hafwa«.
Till alla gemensamt wille han gifwa
tivänne apostoliska ord; det ena: »Jngenk
må tänka högre om sig, än han bör tänka
utan tänka hofsamt, allt efter som Gud
tilldelat åt hwar och en trons mått«;
och det andra: «Hållen eder hårdt wid
ödmjukheten; ty Gnd står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka gifwer han
nåd«.
si- si-
sf-
Med många djupa och sköna intryck
lemnade nu alla de församlade denna
plats och begåfwo sig upp till Skuru-
gård, dit alla woro inbjudna utas kapten
Ahlberg för att intaga tesupö. Det hade
nu begynt skymma-
Ester måltiden sjöngs för andra gått-
gen under mötet: ,,Seklernas wälter«,
om möjligt ännu mera gripande nni
aftonens högtidliga stillhet.
Pastor L u n d e- n från Göteborg höll
sedan aftonbön öfwer det ordet ur första
Mosebok: »A d a m, h w a d ä r d u«?
Derpå uppsändes böner på olika språk,
och till sist afsjöngs: ,,Herre, signe du
och råde«.
ss sl-
s
Så aftågade man till båtarne. Det
mar en den skönaste afton man kan ön-
ska fig. Också hade allt gjorts för att
förhöja naturens skönhet. Ofwerallt
upplystes mörkret af kulörta lyktor; och
då man kommit ombord och sknlle afsegla,
möttes man af en glänsande anblick-
Hela stranden ivar rikt upplyst af ben-
galiska eldar och kulörta lyktor. Den ena
raketen ester den andra ilade genom luf-
ten. Också uttryckte alla gång på gång
sin förtjusning uti ett jnbel af ,,hurra««
och handklappningar. Och ännu mera:
der syntes, ju månen sjelf, kastande ett
silfwerskimmer öfwer wattnet, och erbju-
dande ett af nordens skönaste naturskåde-
spel. Den mörka skogen, här och der
upplyst af eldar i skiftande färger, den
af kulörta lyktor praktfullt eklärrrade
stranden och den filfwerklara måneii på
fästet — allt förenade sig till en den
mest sköna och tilltalande tafla. Ej un-
derligt att främlingarna knappt kunde
se sig mätta derpå.
Och så bar det af. En den hjertli-
gaste stämning rådde om bord. Jnnan
man tvifste ordet af, war matt hemma
igen i Stockholm. Wisst är, att wåra
utländska gäster ej snart glömma denna
eftermiddag, icke glömma denna konferens
ej, heller wårt land och ivårt solk.
(Forti-)
Nyheter för dagen.
Hemlandet.
—- Oni professor Krohns död har
det enda ögonwittnet, hans syster, öfwer-
ftinnan O. Pelitfky, insändt följande med-
delande till »Finland«:
Omkring kl. 3 på eftermiddagen be-
gåfwo wi oss, min bror och jag, från
Kiiskilä gård till den på ungefär en
iversts afstånd liggande båtstranden å
Tilkowaniemi udde, der båten låg för
ankar. Det war en centerbåt, köpt af
en Petersburgare, hr Herold, och som i
dennes ego wid en kappsegling tvunnit
ett andra pris· Sedan min bror fått
båten till sig, hade han börjat hissa
upp storseglet, soni sträckande sig öfwer
aktern, ensamt ivar tillräckligt wid kryss-
ning i motwind. Seglet föll likwäl i
sjön, hivarnr han åter måste draga upp
det, genomivått till 3X4 af dess omfång.
Sedan seglet fåtts iordning, sträcktes
seglatsen först förbi Katajasaari, widare
genom Piispasaari till den wik, som
ligger mellan Wiborg och Trångsund.
På denna fjärd hade wi seglande under
kryssning, nått fram till trakten af Pitkä-
saari.
»Då tvi kommo nära Pitkäsaari och
llockan war öfwer 6, så der 5 a 10
minuter, beslöto wi wända. Wi hade
nu medwind, men fastän båten gick bra,
wille min bror ännu hissa upp förseglet.
Jag bad att han icke skulle lemna styret,
emedan jag war rädd. En gång wände
han också på min begäran tillbaka. men
kort derpå steg han åter upp från sin
plats och lemnade styret åt mig att sköta,
rådande blott att styra rakt. — Wid en
sådan wind behöfwer man ej just alls
styra. — Hansteg upp på fördäcket
som war ntan bord,’ och fastgjorde seglet.
Men då hörde jag plötsligt ett plaskande
i wågoriia (frn Pelisky är mycket när-
synt) —- haii hade från det af wattnet
hala däcket slintat i sjön, ty seglet hade
icke — såsom lätt sker wid segling i
medwind — slagit öfwer till andra si-
dan. —- Ett ögonblick såg jag honom
wid båtens sida, i det nästa simmande
bakom båten. Jag sköt ut ena åran åt
honom och han fattade genast i den.
Då styret härwid lemnades åt sig sjelf,
wände båten upp i winden, så att den
nästan genast stannade. ,,Seglen ner«,
ljöd hans röst. Om ett ögonblick war
seglet ner, det föll i sjön och jag drog
det in i båten. ,,Ro«, hörde jag åter
hans röst. Jag grep i den enda amar-
warande åran — klykorna lågo under
det wåta seglet på båtbottnet, men jag
fick tag i dem — och försökte med alla
krafter få båteii närmare honom. Men
båten är omanligt stor och »tnng. Den
rördes icke från stället. Annu några
gånger hörde jag honom ropa: ,,ro, ro!«
Jag ansträngde mina krafter till det
yttersta, på samma gång oupphörligt
ropande på hjelp, men det tycktes mig,
som om jag blott rott med ett halmstrå.
Så hörde jag honom plötsligt ropa:
,,Nu orkar jag icke mer«. — Strax
derpå: »Fc1riväl!« Sä blef allt tyst.
Jag ropade och rodde fortfarande mot
det ställe, der jag hört hans röst. i hopp
att han ännu en gång skulle nå öfwer
wattnet. Fiskare hade wäl genast hört
mina rop och satt sig i rörelse, men
kommo för sent. Enligt egen uppgift
behöfde de omkring 20 minuter, för att
hinna till stället. Min bror hade pa-
letå på sig, hwilken, jemte den öfriga
drägten, med sin af wattnet ökade tyngd
drog honom ned i djupet«.
Ofiverstinnan Pelisky hemtadesjafswim-
mad hem klockaii 1X29.
Professor Krohns lik, som så länge
färgäfives blifwit efterdraggat, blef af en
fiskare och hans hustru i måndags på
morgonen omsider funnet, flytande på
wattnet. Sina glasögoii, dem han wid
sjunkandet sannolikt aftagit för att knnna
se i wattnet, höll den döde i handen.
Hans klocka hade stannat på 14 minuter
öfwer 6. —- Liket anlände till Helsi11g-
fors i förgår med nattåget från Wiborg
och afsändes omedelbart derpå beledsa-
gadt af den aslidnes anhöriga och en
talrik skara åvänner till bisättningska-
pellet å begrafningsplatsen. En större
folkmassa hade wid tillfället samlats wid
stations-huset- Kistan war rikligt öfwer-
höljd med kransar och grönt.
Begrafningen försiggår nästa fredag
kl. 5 e. m.
— Ett inbjudning skall genom k. se-
naten hafwa ankommit till landets samt-
liga jordbrnks- och hushållningssällskap
jemte för saken i allmänhet intresserade
personer att enligt faststäldt program del-
taga uti en under denna höst i St. Pe-
tersburg föranllaltande fiskodlings- och
siskfångstutställning och i sammanhang
dermeg ett fiskeidkaremöte. (Wib. bl.)
—- Melanders historia och Cen-
fntetl sk). Melanders lärobok i Finlands
historia, som redan i ett decennium be-
gagnats i ivåra folk- och öfriga skolor,
har enligt H. D. tagits under gransk-
ning af skolöfwerstyrelsen af följande an-
ledning.
Hos senaten har nämligen nyligen från
högre ort framställning bliswit gjord derom,
att uti den af öswerläraren H. L. Melan-
der utgifna och till ledning wid under-
ivisningen i landets lärowerk antagna
»Lärobok i Finlands historia« förekom-
mer följande, till karakteristiken af kejsar
Nikolaj I:s regering sig hänförande om-
döme, nämligen:
,,För ösrigt blefwo under de första fem
åren af Nikolajs re ering tmenne olämpliga
åtgärder widtagna: onationslägenheterna i
Wiöor s län erhöllo frälsenatur, så att bön-
derna eröftvades sin egande- och besittnings-
rätt till henimanen, och något senare infördes
censur för böcker och tidningar««.;
Jemte antydan ,,att berörda ogillande
utlåtande öfwer censurens införande ej
wore förenligt med det förhållande, att
censuren ännu är en i landet gällande
institution, äfwensom att nödiga förkun-
skaper för en riktig uppfattning af frå-
gan om donationsgodsens natur ej torde
Ilf) Utebliswen från senaste nummer-«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
