Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fen as försonittgsläran eller af kyrkans
uppfattning af denna lära, tttatt endast
att tvifa httru tvid tiden, då striderna
om försottittgsfrågan först tttbröto i
Smerge, dessa strider uppfattades af dett
obildade massan, satnt att wara en wäl-
behöslig tvartting att icke med ändamåls-
lösa hårklyftverier i ett fråga, sottt är
för hög, för att ktttttta uppfattas af men-
niskoförståndet, ottödigttvis tvätta oroi
ömtåliga fattttoeten. Hurutvida beskyll-
ningen, att med lögtt tvilja utsprida ett
lögn, således är befogad eller ej, hent-
ställa tvi till herr K. A. -T:s egen rätts-
känsla att afgöra.
Dermed att tvi infört de ifrågatvarau-
de artiklarne, haftva tvi dock icke toelat
göra de åsigter, sottt i dem uttalas, till
tvåra; detta borde fratttgå deras att tvi
omedelbart skyndat oss att införa utta-
landen i motsatt riktning santt äftven
sjelftva i tt:ris 29 och 33 af detta blad
uttalat tvår ståndpunkt i frågatt. Hafttta
tvi i detta afseettde icke tvarit nog tyd-
liga tttan giftvit anledning till något
missförståttd, så ttttrycka tvi tvår ledsttad
deröfwer. Bibeltts höga lära ont Gttds
helighet — en helighet, inför hwilkett
det syndbetttngade samwetet, utan Jesu
Kristi mellattkontst och försottingsdöd,
måste bäftva — är alltför tydlig och
bekräftas äftven för mycket af det mensk-
liga hjertats erfarenheter, för att tvi
skulle ansett det nödigt att inför den lä-
sarekrets, sotn hör till tvårt blad, be-
höftva framhålla densamma; dett tttgör
den grttttd och förutsättning på htoilken
hela bladet htvilar. Af Gnds helighet
följer åk ena sidan att Gttd måste med
misshag och en helig tvrede betrakta sytt-
den, och å andra sidan att menniskan,
ursprungligen skapad till Guds afbild,
icke kututat falla i synd, utan att lös-
rycka sig isrått Gnd och dertvid ådraga
sig allt det förderf, sottt ett föttdradt för-
hållande till Gud medförer. Dessasytt-
dens följder ärv så ottndwikliga och na-
. tnrliga, att det icke kan bero på någon ån-
ger eller bättring frått menniskaus sida
att bryta dem, ty« i ntettttiskatts förmåga
står icke att göra det gjorda ogjordt. Ett
enda toäsettde i himmelen och på jorden
har funnits fotn förmått och tvelat bryta
och besegra dem — Jestts Kristus, Guds
ensödde Sott af etvighet — och han har
gjort det genom att sjelf bära dem. Hatt
har ingått i mettfklighetetts organism och
gjort den skröpliga mettttiskaus sak till
sin fat och derttted tvuttttit åt denna sak
en härlig seger. J honom allena har
mettniskatt återtvuttttit sitt frid och blir
hennes återupprättelse möjlig. J denna
punkt ärv tvi fullkomligt ense med herr
K. A. T., och liksom hatt tvilja och kun-
na tvi, för tvår salighet,«icke tveta af
något annat än Jesus Kristtts och honom
korsfästan.
Men det fittttes en sida af försonings-
tverket —- dett djupaste måhända — sotn
är höljd i ett alltför heligt dunkel, för
att af oss kutttta fattas och förstås -—
den sida, sottt gäller Fadretts och So-
ttetts inbördes förhållande till htvarattdra
i afseende å den-senares offerdöd. Htvad
tvar det för ett offer, sottt Kristus såsom
öftversteprest frambar i det alla heligaste?
War det offret as ett heligt och syndfritt
tttettttiskolif —- det enda jorden skådat —
santt af en fullkomlig lydnad ättda in i
döden? Eller tvar det sjelftvtt denna
död såsont en tillfyllestgörelfe för werl-
dens synder? — och huru har i detta
senare fall Guds rättfärdighet kunnat till-
fredsställas af en sådatt tillfyllestgörelse?
J detta mysterium kutttta och få tvi wäl,
med stöd af de tvinkar som gifwes ossi
bibeln, blicka in; men tvi förmå aldrig
urskilja de detaljer, som föregå i djupet,
ty dertill sakna tvi alla förutsättningar-
Det« är för faran af att för skarpt for-
ntttlera och font en dognt framhålla dessa
hemligheter, sont tvi haftva tvarnat. Hu-
ru tvanskliga alla formuleringar deraf
äro, framgår afinsändarens ofwanstående
försök till« en dylik formulering, hwilket
kulminerar i satsen: ,,Kristus träddei
alla syndares ställe och gjorde deras fyn-
der till sina egna santt blef af dem så
öftvertäckt, att Gud i den stund, då han-
nted sitt blod trädde inför honom såsom
den store öfntersteprestett, ej såg i Kri-
stus annat ätt den store tverldssyttdaren«.
Skttlle hatt, sottt skapat ögat, icke se,
hwettt font stod bakotn synderna? Sknlle
han, fottt skapat örat, icke höra sin egen
sons stämma? Nej herr K. A. T.,Gttd
hade för tvisso icke afklädt sig sin all-
wetenhet i detta centrala ögonblick af
tnenniskoslägtets historia!
Jttför dessa djupa hemligheter måste
wi för tvår del ödmjukt statttta santt er-
känna tvår ytterliga oförmåga att in-
tränga i desatttma. Är det ottda ande-
tnakter, font här driftoa sitt spel och haf-
tva tjusat oss, så tvilja tvi med herr K.
A· T. bedja den herre, som har makt
iiftvett öftver dem, att fördriftva dent.
Är det åter den menskliga blicketts oför-
måga att fatta hivad font hörer till Guds
wäsende, sottt gör sig gällande, få tvilja
tvi iuwättta den dag, då slöjan aflyftes
frått tvåra ögon och tvi få skåda honom
sådan hatt är. Då skall ock försonings-
tverket stå för oss i sitt fttlla klarhet.
Några anteckningar från dis-
kussionerna tvid Missionshuss
Ninwigniugsfesten i Taut-
tttcrfors.
tForts. frätt n:o 38.)
3:tio upptogs till diskussion följattde
fråga:
Katt någon förbindelse mel-
latt landets fri församlingar
fö r ttärtvarattd e å stadkommas?
J anseende dertill, att frisörsatttlitt-
gartte i landet för ttiirtoarande toore få
få, tvifade det sig stvårt att få till stånd
ett riktigt liflig förbindelse detn emellan.
Någottting borde emellertid göras för att
tväcka och« ttära gentenfanthetskänslatt.
Härtill ansågs kutttta bidraga, dels kor-
r e fp v n d e n s antingen församlittgarne
emellan, eller ifrån dem till ett gemen-
sant tidning, dels bes ö k,- få regelbund-
tta sottt möjligt, af resande predikanter.
Det senare påkallade då också ett större
o ff e r tv i ll i g h et från församlingarnes
sida, htvarigenottt medel kunde famlas
för att möjliggöra predikattterttes resor.
Alla församlingar tvore ej iståttd att
hålla sig ett egen predikant, derest någon
begåftvad broder i församlingen ej fun-
nes, sottt kunde tala till uppbyggelse.
Men äftven mindre grupper af troende
här och der kunde bidraga med sitt skärs
och ttågottgåttg erhålla hjelp af bättre
lottade organisationer, htvarigettont de
kunde tvättta sig besök af predikant. J
sammanhang härmed erinrades otu nöd-
tvändighetett af att de troende på sitta
skilda orter ntåtte ibland sig sjelftva utse
en lämplig person för att ordna
om församlingens angelägenheter. Detta
skulle måhända förläna åt dess samman-
hållnittg ett större fasthet, grundlägga
inom densamma en stadig tv erk-
s atnhet, och tvara ett säkrare länk i
förbindelsen tned andra församlingar.
4 : t o diskuterades frågan:
Httrtt böra tvi förstå och rätt
tillämpa Sk·riftens lära ont
K r i sti b l o d?
Pred. Pettersott. Frågan om
Kristi blod går såsom ett röd tråd genom
hela Bibeltt, och är ett af de wigtigaste
frågor. Mycket tvigtigt är derföre också
att förstå frågan, att få en rätt syn der-
på, för att kunna rätt tillämpa dett både
på sig sjelf och andra. — Blattd hithö-
rande tvittnesbörd tvilja tvi anföra några-
,,Wi haftva förlossningen genom
hans blod« (Col. 1: 14), frälsning från
synden, widare: ,,R ä tt fä r di g g ö-
relsett i hans blod« (Rom. ö: 9);
,,Jesu Kristi, Gttds sons, blod ren ar
oss ifrån all synd« (1 Joh. 1: 7); Je-
sus led utanför porten, på det hatt skulle
genom sitt eget blod helga folket
(Ebr. 13: 12). Htvad menas här med
Kristi blod? Jag ser deri ett uttryck för
Jestt lifs tttgiftvande i döden, det werk,
fottt Kristus utförde till tvår frälsning.
Det talar ottt det lidande och blödande
Gttds Lam och den himmelska öftverste-
prestett, offrande sitt eget dyrbara lif för
sitta bröders fyndet-.
Pred. Nyrön anförde Rom. 3: 23
—25, htvarest står uttrycket ,,försonings-
offer medelst tron genant hans blod«.
Gud framställde Jesus till ett försonings-
offer — för att betvisa sin rättfärdighet,
emedan hatt hade öfwersett med de
synder, som förut blifwit begångna, un-
der Guds tålamod, o. s. tv. Detta
e nt e d att war för tal. särdeles betydel-
sefttllt i detta sammanhang. Hade icke
Kristus giftvit sitt lif, sitt blod, skulle
ittgett menniska kttttttat frälsas tvare sig
i gamla eller nya förbundets tid-
Pred. Braxen. — — ,,Skall icke
Kristi blod, htvilkett genom ewig attde
har offrat sig sjelf utatt tvank åt Gud,
rena edert sattttvete från döda gerningar
till att tjetta den leftvande Gttden«! Ehr.
9: 14. Här framhålles Kristi blods
kraft att retta fatntvetet på grttnd af
den e tv i g e a n d e n, htvarigenom Kri-
stus offrade sig ofö rtvitlig åt Gttd.
Dentta attde tvar också dett gudomliga
ttådens och den etvigt förbarmattde kär-
lekens ande, hwarigenotn Kristi blod på
korset talar bättre ätt Abels blod. Abels
blod ropade på hämd, men Kristi blod,
utgjutet genom hatts fritvilliga frälsare-
kärlek, tttauar till försoning med Gud,
tvittnande ottt Hatts tvillighet att förlåta
och retta dem, font omtvättda sig och be-
känna sitta synder.
Pred. Petterson. ,,Kristus har
genom sig sjelf werkställt reningen från
tvåra synder« (Ebr. 1, 8), ,,har genom
sitt eget blod engång för alla ingått i
det allra heligaste och tvunnit en etvig
förlossning« (Ebr. 9:12),,,har
bliftvit uppenbarad till borttagande af
fyttdett genom sitt eget offer« (Ebr. 9:
26). —- Wid tillämpningen af frågan
bör man-icke för mycket hålla sig till
menttifkatts andel tvid frälsningen, ehuru
detta icke heller får förbises, utan bör
förnämligast Kristi tverk framhållasoch
htvad hatt i döden utförde till tvår-fräls-
ttittg. Kristi blod är utgjutet för att
rena satntoetet och taga bort skuldmedtve-
tandet. Grundtvalett för frälsningen är
dock icke Kristi död allena, utanullt hos
Krifttts,- hans lif, hatts död och hans upp-
ståttdelse.
Pred. Karlberg.
jorden fttllkotnligt förstå betydelsen af
Kristi blod. Meu skola tvi komnta till
en klarare insigt deruti, måste Guds ord,
Bibeln sjelf, få förklara saken för oss.
Redan haftva tvittnesbörd derur vem ,,blo-
dets« werkningar framhållits: Aterlös-
ning, äterköpttittg, rättfärdighet, rening,
förlåtelse, helgelse, förlossning; — allt
detta haftva tvi i Kristus genom blodet.
Htvad tvi alla behöfwa, är att dagligen
hentta tvederqtoickelse för wåra hjertanur
Guds ord, Bibeltt; ottt tvi då också för-
stå endels, det behöfwer ej bekymra oss
så mycket, blott tvi hastva lif och rening
och kraft af ,det tvi förstå. Huru en
tvattettledning är inrättad ialla delar,
behöftver ntan ej förstå, för att hivar
och en skall få så mycket wattett han tvill,
blott hatt tvrider på kranen.
Guds etviga frälsningsplaner äro för
höga att fattas helt, och till alla delar
fullkotttligt utredas· Det är nog till
tvår frälsning, att tvi haftva gemenskap
med Kristus genom ordet i tron, att Kri-
stus bor i wåra hjertan. Då swarar
Gttd för att allt blir rätt. Må derföre
,«,lifwets tvatten« af oss drickas fritt och
icke göras till ett «trätotvatten«. —-
Htvad Kristi offer beträffar, förebildades
det i gamla testamentet t. ex. af bräntt-
offret och skuld-offret. Bränn-
offret tvar ett uttryck för den enskildes
uppoffring af« sitt lif åt Gttd i hans
tjenst. Gamla testamentets brännoffer
tvar bildligt, men Jesus gas sig till ett
leftvande brännoffer åt Gud, För Is-
raeliten afbildade offerdjurets död icke ett
strafflidande för hans synder, tttatt det,
att han sjelf tville dö fran fin sinlighet,
Wi kunna ej på·
för att leftva Gud, en ny menniska-
Kristi död tvar i sanning ,,en död från
fyndett engång för alla och det han nu
leftver, lefwer hatt för —- Gnd«. Ntt
kan altså ett troende, en sannskyldig Is-
raelit,« genom Kristus bliftva ittplantad i
samma död med honom, och delaktiggöras
af Kristi nya och heliga lif. — Det är
icke absolut orätt att i Kristi död se ett
stra ff för synden. Hatts död tvar en
följd af mensklighetens synd, en reak-
tiott ,mot synden. sålunda ett straff. Hatt
har delat ntenfklighetens straff, fåsont en
lem af menskligheten. Mett det blotta
fysiska lidandet tvar icke försonande-
Emellertid hade äfwett det betydelse först
för honont sjelf. Ty af det han led
lärde han sig lydnad, blef han fullkom-
nad och en frälsnittgshöfdittg för dem,
sottt höra och lyda honom.
Pred. Tttv esott tville af hjertatin-
stämma i Luthers bekännelse af andra
trosartikeln: ,,Jag tror att Kristus har
förlossat mig från alla synder, från dö-
detts och djeftvnlens tvåld; icke ttted guld
eller silfwer, utan med sitt heliga och
dyra blod«, o. s. tv. »
Pred. M att s o n· Ostverstepresten
inbar blodet i det allra heligaste. Htvad
har Kristus renat genom sitt ittgångi
det allra heligaste, hivad rettittg fordrades
i sjelftva himmelen ? Tal. framkastade
blott frågan för att kanske erhålla någon
upplysning genom bröderna. Trodde att
möjligen Upp. bok. 12 kapitel berörde
den frågan, då den talas ont drakens
besegrattde och tttkastattde från himmelen
ned till jorden, satnt ottt dett"’seger de
frälste tvunno öfwer honom för Latumets
blods skull och för deras tvittnesbörds
skull, de der icke älskade sitt lif allt in-
till döden.
Pred. Braxön, instämde deri att
grunden för tvår frälsning icke tvar Kri-
sti död allena. Dett yttersta grttnden
till frälsningen är G ud. - ,,Alltsammatt
är af Gud, som har försonat oss med
sig genom Kristus« o. f. tv. (2 Kor. 5:
18). Det,är således Gud, sottt genom
Jesus Kristtts och i honom beredt oss
frälsning, htvarföre han ock i Tim. Z:
3 kallas ,,Gnd, tvår Frälsare««. Men
Gttd såg det nödigt att till tvår fräls-
ttittg tttgiftva ende Sonen, derföre fe tvi
i Kristus tvår Frälsare och frälsnings-
gruttd; och han frälsar sitta trogna ge-
ttom sitt lifs, sitt döds och sitt uppstån-
delses kraft. Gud" har, så att säga, gjort
Kristus till »liftvets« wattettledning, oss
till godo, sotn tro· Sant är att-man
mycket trätat tvid detta tvattett och teolo-
ger haftva upptättkt olika ,,kranar« olika
teorier otn försoningen, och olika sätt att
tvrida på kranen för att kotttnta åt sjelf-
tva tvattnet. Detta har ttog ofta sör-
stvårat tillflödet af lifskraft frånKristus.
Wigtigt är derföre att försoningens ord ge-
ttotn ett opartiskt forskande iSkrif-
tertt a blir nedlagdt i de troendes hjer-
tan. Då skall ntatt med osäglig fröjd
sitttta och allt tydligare inse, huru hela
saligheten ifrån etvighet utgår till oss
från Fadershjertat genom Jesus Kristus.
Dentte Medlare tvar af nöden. .,Utatt
blodsutgjutelse sker ingett förlåtelse««.
Dett gatnmaltestantentlige brottslingen be-
kände med syndoffret för ögottett sitt synd,
och förlåtelsen gass i sammanhang med
blodsutgjutelses Hwarföre? Jo, sör· att
förlåtelsen må ristas djupare itt i hjer-
tat, synden bliftva förhatligare och ater-
gåttgett till den swårare. Gttd tvill tcke
slösa sin nåd och derföre, då hatt tville
ingå ett nytt, ett·tvaraktigt förbund, lät
hatt ende Sonen blöda för wåra synder,
för att bringa den fulla förlåtelsens, re-
nittgetts och försoningens nåd igenom
tron.itt «i syndares hjertan. För att
kuttna rätt tillämpa dessa sattttittgar på
andras hjertan, behöfwer man owilkorli-
gen först sjelf ständigt leftva af dent.
We den, sotn utan lif i Kristus åtager
sig att predika försoningens ord för an-
dra tuenniskorl —- Lägg Luthers förkla-
ring af andra artikeln i munnett på
werldsmenniskan eller på många sådana,
och det blir det wederstyggligaste skyntteri.
Men dett, som werkligen mottagit Kristus
och följaktligen är frälst, kan af hela
sin själ säga a tn en till Luthers ifråga-
tvarande förklaring. — Frågan ont Kristi
ingång i helgedomen, isjelfwa himmelen,
och den rening han der utförde, skulle
kanske leda oss för långt. Det gör till-
fyllest att weta, att allt är i ordning
derhentma, när tvi engång komma dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
