Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sal, här i gamla Aara-staden. Wi som
je warit lyckliga nog att få deltaga uti
Tamntersorsntötet, tvi blefwo ättdå ej
bortglömda. En ordets förkunnare, en
kär broder i Herrett stadnade östver en
hel tvekka här hos oss, och i rikt mått
fingo tvi under dessa dagar förnimma
Gads andes närtvaro. Flere af dem,
som redan förut funnit frid och glädje i
Kristus, aflade tvittnesbörd om Gads
frälsande nåd, och många sota hittills
wandrat främmande för Frälsaren, be-
kände sina synder och blefwo lyckliga.
War det då underligt, att glädjen och
ljublet tvar storts
Wi följde den första aftonen genom
broder N—s singertvisning den gudom-
lige Mästaren till Galileiskll bAfWet
(Matth. 4: 18—22). Den ewiga kär-
leken inbjödssfattige syndare till lärjunga-
skapets utkorelse, lid.·nde, försakelse-
tverldens hån, begabbelse, och slutligell
död. Ja, Petrus, från denna stUUdfök-
des dtc gradtvis genom allt detta- ända
till korset, der ditt åldriga hufwnd ned-
sänktes mot korsträdet, för att slutligen
i de saligas uppståndelse få segerlronan.
Wilja tvi genomgå allt detta för att hin-
na segermålet? Jnskärpom då detta
Haris »sölj mig«, djupt, djupt i tvåra
hjertani
Sl- st-
sk
Med ledning af Lukas 12: 32-40
öppnades åter för oss bröllopssalen.
Will da in, da tvisa jungfrus Red då
ditt lampa, och somna ej bortl Jkläd
dig med hast den hwita drägten, den Je-
sus dig gifwer. För din räkning står
Joh. Upp. 14: 1, 2, 3, 4, Z, 12, 13.
Meri du, fåtvitska jangra, da som toan-
drar med den högtidsklädda skaran blott
för sällskaps skuld, under det oljan
fattas, dig gäller santtna kapitels 8, 9,
10, 11, tvetser.
st- si-
I-
En afton fördes tvi till den rättfär-
dige hedningen Cornelii hus (Apost. Germ.
10). Blygs du kristen inför en rätt-
färdig hedningi Da namttkristen, du
säger åt honom««. Maka åt dig, lont
mig ej för nära, ty jag är dig för
helig«.
Ser du, Herren Kristus kommer ho-
nom nära. Genont Petri händer wid-
rör Herren honotn sjelf. Kornelius,din
bön är hörd, och dina almosor ihågkom-
na af den som rätttvist dömmer? — —-
III Il-
st
»Htvar är herberget? ropar
titnmermanssonen (Mark. 14: 14), dit
jag får indraga och hålla natttvard.
Ack, hwar är herberget na, dit han
kan gå? Ack, da dyre medwandrare, som
haft en stor frid, men nu just genom
eget sörwållande lider af ofrid, till dig
tvill Hatt dock ingå. »De helbregda be-
höfwa icke läkare, utan de kranka«. Håll
ditt sjuka hjerta öppet! Just till dig
toill Han komma med frid, med glädje,
med ödmjukhet, med kraft och med re-
ning. Will da hafwa frid? Han gif-
wer den. Will da bliiwa glad? Nu är
du det icke. Han gifwer glädje tillfyllest.
Will da bliftva ödmjuk? Han twådde i
herberget lärjungarnes fötter. Twådina
medwandrares fötter. Han låter
dig stundom känna dig tillbakasatt,
der du förut tvarit uppburen. Twår
du deras fötter, som du tror tva-
rit orsaken till denna förödmjukelse?
Ack, dyre broder och syster iHerren,
ttvår du ej deras fötter, så har da ingen
del uti Gudasonens lidande. Och står
det icke uti tvår bibel, ,,Lide toi med, så
skola tvi och med regera«· Ack, för Jesu
Kristi skuld gå i fottwagningsskola hos
,,Jesas allena«.
En ljudlös tystnad herskade uti salen.
. Tyst skred Mästaren fråti man till man,
förrättande slaftjensten, Han, som sjelf
engång ej erhållit matten till sitta fötter,
ehuru allt liftvets tvatten tvar hans egen-
dom. »Men« —- sade talaren till sist-
— Han kommer också med rening.
Månget nedböjdt hufwud applyftades.
Han kommer med kraft och rening, ,,ta»g
emot«, ropar Han till hivar och en. Lat
öfwerslölja dig med den renande blods-
strömmen från Golgata. Deri bor kraf-
ten och reningen-
,,Siig ned Zacheas’« ropar Herren, »i
dag skall salighet tvederfaras ditt hus«!
(Lul. 19: 1—10). J dag har da fram-
dukat tvid ditt bord rätter åt Herrett,
en annan gång skall du lille Zacheas
så sitta till bords, tned de st oreiHatts
rike, med Abrahant, Jsak och Jakob, och
soluppgången från höjden skall betjena
dig«. Lönar det, tor du, att lida smä-
lek en liten tid, för att sedan få ingå
uti Hans härlighet. .
si- st-
tb
Men det war ej endasti Juda och
Jerusalem, Kristus wisade sin nåd och
kärlek. Har Han ej med sin sia wäl-
signande nåd öswerhöljt äfwen tvåra
möten? Har icke hans anda tvittnatuted
tvår ande att toi äro Gads barn. ,,Allt
har Hatt tväl beställt, de döftva låter
Hati höra, och de stamma tala. Mark.
7: 37. -
Och ehuru högtids dagarne nu för oss
äro förbi, tviker ej Herren ifrån oss·
Han är densamme i dag, i går och dess-
likes i etvighet. Ehr. 13:8.
F. G.
gårdag-skolan
Textatredning.
Söudageaden 4 Novemb. 1888·
Josua bok 7: 1—15,
Nederlaget wid Aj.
Och Israels barnförgrepo
sigpådetsotntvargiftvettill
spillo;tyAkan,son till Karme,
sontillSabdi,sontillSerab,
as Judas stam, tog någotaf
detsomtvargifwettillspillo
etc.v. 1—15.
Denna text beskrifwer för oss Alans
stöld och de sorgliga följder denna hans
synd medförde först och främst öfwer
hela Israel, så ock öfwer honom sjelf
och hans hus.
Verättelsen om Alan förtjenar att sär-
skildt betraktas, süwäl dersör att det är
det enda ställe i bibeln, hwarest stöld i
manlig mening förekommer, som ock eme-
dan stöldens historia deri är fullständigt
framstäld till orsak, skändlighet och följ-
der. Dessutom tvisar denna berättelse
det inwärtes sambandet emellan den en-
skilde och det foll, han tillhör, samt den
hemlighetsfulla förbindelsen emellan den
enskildes synd och syaden i det hela.
Förrätt Jeriko intogs, hade israeliter-
na hört, att staden fallit under tillspillo-
gisningens dom, de hade hört Herrens
ord: »Allenaft tagen eder till tvara för
det som till spillo gistvet är, att J icke,
sedan J hafwen gifwit det tillspillo, ta-
gen något af det som tillspillo gifwetär,
och gifwett så Israels läger till spillo
och dragen olycka öfwer det! Mett allt
silfwer och guld och allt hwad askoppar
eller jern gjordt är skall wara helgadt
åt Herren och ingå till Herretis skatt«.
Jos. 6: 18, 19· Det tillspillo gifna
tillhörde sålunda Herren. Men trots
detta tager Alan för egen räkning man-
teln, de 200 silfwersillarne och det tung-
lika galdsmycket. Han tog en attnans
tillhörighet. Han tog Gads tillhörighet.
Så göra många än i dag. Gad hade
förbjudit att på ett sådant sätt tillegna
sig Herrens egendom. Derför war Alans
handling en synd, Medtveten derom att
han handlade emot Gads uttryckliga för-
bad, gräfde han ner det i jorden. Om
tvi kunde fråga Alan: Alan, hwarför
gjorde du så? så skall han swara oss:
.,Jag såg det och fick lust »dertill och tog
det«. Stackars Alan! Ar emellertid
icke detta hwarje stölds historia? Jo,
wisst. Man ser, hivad andra tillhörer.
Luften att ega detta uppstår. Herren
säger: ,,Du skall icke stjäla«; men fre-
stelsen är för handen. Begärelsens
brand är tänd. Den brinner allt star-
kare. Den blir slutligen ens herre och
man — tager. Det hade icke tvarit nöd-
wändigt, att det skalle gå så, ttvå wä-
gar lågo öppna. Med Gads ord hade
begärelsen ännu kunnat undertryckas.
Genom att i bönen fly till Gud hade
ännu seger kunnat minnas-. Men den
gode Auden, Herrens Ande, fick wika,
hans warningar tvunno ej gehör, och så
skedde fyndautöfningen. Det är hwarje
stölds historia. Utan twifwel stredo
twänne makter om herratväldet äfwen i
den olycklige Alans inre. Men det gick
med honom som det engång gick med
Ewa, med Kain, och som det ättnu tvid
hwarje syndafall alltid sker. Synden
blir wår herre, och med tyrannisk makt
gör han tnenttiskan till sin tviljelösa slaf.
Hade Alan för ett ögonblick stannat
för den sanningen, att Gad ser och hör
och tvet, hade han utan twifwel aldrig
blifwit en tjuf. Hwarje synd och sär-
skildt Alans synd förutsätter glömska och
förgätenhet af Gud. Den som lefwer i
eller faller i s nd har förut fallit ifrån
Gud. förgätit ud. Gads närtvaro och
förnimmelsen deraf är den bästa och säk-
raste bewarelsen ifrån synden. Wi tänka
härtvid på Moses ord till Israel: Gads
fruktan är för edra ögon, att J icke sko-
len synda. Det första tvi sålunda böra
märka är, att Alan förgat sin Gud, och
så låg den slippriga tväg, som skulle
blifwa hans ofärd, klar för honom. Wi-
dare låtom oss märka, att hwarje synd,
men särskildt Alans synd, är en skändlig
gerning. Röfwaren, inbrottstjaftven,
trädgårdstjufwen, de tjufaktiga barnen i
skolan, de tjufaktiga tjenarne, ur hwars
gömmor man framtager de stulna linne-
persedlarne, deras gerningar äro skändliga.
Lika skändlig inför Gad är äftven sådan
stöld, som i det dagliga liftvet ofta icke
anses såsom stöld. Att taga gåfwor för
att bewisa gunst och wälwilja (5 Mos.
16: 19; Ef. 1: 23). Förnela och be-
hålla, hwad man har funnit — hwad
säges om den satsen: ,,hlvad jag hittar,
det är tnitt«? — Jcke betalasan skatter
och utskylder (Rom. 13: 6, 7). Hård-
hjertadt nedprutande, att icke gifwa den
öfwerenskomna lönen (3 Mos. 19: 13,·
Jal· 5: 4 m. fl. s.). Ocker med pen-
ningar och säd. Falska mått och wigter.
Lemna falska waror, utgiftva dåligt ar-
bete för godt och taga för mycket betaldt
(3 Mos. 25: 14; 1 Tess. 4: 6). Spela
falskt. »J spelet ligger en djefwul««.
Lättsinniga lån ete. Allt detta är att
på orättfärdigt sätt tillegna sig andras
egendom och faller, betraktadt i Gads
ords ljus, under samma dom: ,,skändlig
gerning". Men säger någon: Ar icke
detta att göra hwarje menniska till tjuf.
Swar: »Wore endast det stöld, att man
brutit andras lås och på detta groftva
sätt borttagit penningar och egodelar, då
wore wisserligen de flesta menniskor rätt-
färdiga inför detta bad; men huru helt
annorlunda ser det at, när tvi betrakta
det i ljuset af Gads ord. Hwilken för-
krossande apptäckt, om du deri finner,
att du också är en tjuf! När man kom-
mer att se och inför Gads ögon besinna,
att hwarje sätt att göra sig en winning,
till nästans skada, är stöld, ehwad det
sker i en handel, samman anser för sig
lycklig genom hwad man betecknande
kallar »röfwarepris", eller genom att säl-
jaren begär och får allt för mycket för
fin wara etc. — då skall man finna
sanningen af Luthers ord: «Jngen nä-
ringsgren i werlden är så allmän som
tjafnad«. Denna är en så widt utbredd
och allmän last, att om man skalle hänga
alla, som äro tjaftvar och liktväl icke
wilja heta. det, . skalleztverlden blifwa öde,
och både bödlar och galgar fattas’.«.. —
Hartt mycket både i ord och i gerning,
som går och gäller inför menniskor för
rättfärdigt, blir icke i ljuset.inför Gad
hållt annorlunda nämdt, bedömdt och att-
Men wi återgå«till Alan.
Utatt twistvel trodde Akatt sig hafwa
; gjort enlstor zvinning den dagen, då han
fortog stg pa tillspillogifmen egendom.
Mett han bedrog sig. Knappast har han
det stulna i sin ego, förr änhan län-
ner, huru det bränner och swider ihons
inre. Jagen rol Fruktan för upptäckt
» jagar sömnen från hans ögon under nat-
ten, gör honans misstänksam och skygg
för alla unde«r dagen. Han ser i sin
egen skugga ett dektiv polis, ihtvem hatt
möter ett wittne eller en åklagare. J
hemlighet gräfwer han ner det stulna i
jorden. Men ändå förstoinna ejhans
oro och fruktan. Under tiden wakar
Gads öga. Den enskildes synd· föder
olycka i hela Israel. Den enskildes synd
werkar till mera skada utåt än man anar.
Fadren uttalar en hemskied . Hans barn
höra honom stvärja. Snart swärja äf-
tven de. Inom kort höres en hel fa-
milj förbanna Gud. Tiden gårl Snart
höres ett helt samhälle förbanna Gud.
Tiden går ännu några pendelslag, och en
hel nation förbannar Gad- Se derfölj-
derna af en enskilds synd. Jsrael skall
öfwerwinna och intaga en liten stad,sont
heter . Aj. Förhoppningsfallt tåga de
dit. Jeriko hade fallit. Det .war en
stor och stark stad, huru mycket lättare
att öfwerwinna staden Aj. « Striden bör-
jar, Jsrael gör ett nesligt nederlag och
måste beqtoäma sig till ett skamligt åter-
tåg. Josua bedröftvas. Hela Jsrael
med undantag af Alan gråter och klagar.
Josua går till Gud. Han frågar ho-
nom om orsaken tillsdetta nederlag. Jag
tycker mig höra Herrens swar: ,«,Tag
bort det som hindrar i mitt folks wäg«·
Det hade kommit ett hinder iwägen.
Ett farligt hinder. Det utestängde icke
blott Gads hjelp, utan spred undergång
och förderf sinom hela Israel. Josua
söker, ledd af Gads Ande, detta hinder-
Hwad tvar det? Alans stöld, Alans
stöld hindrade Gad att hjelpa sitt-folk.
Finnes det för oss och hos oss något,
som hindrar Gads wälsignelse att ström-
ma till? Ja, må tvi som Josua ran-
saka och i Gads ords ljus söka och un-
danrödja det som också kan hindra oss-
Stackars Akanl Han ser nu, huru mycket
han tvaun på sin skändliga gerning.
Utan ttviftvel hade han nu önskat, att
det tvarit ogjordt· Dan bringar hela Is-
rael i olycka men icke nog dermed, han
bringar sig sjelf och de sina skam, tvan-
ära, förbannelse och — död-
Syndens lön är döden! Wi
wåga ej längre uppehålla oss tvid dessa
betraktelser; men hela denna allwarliga
berättelse tillropar oss alla: Faren icke
wille, Gad låter icke gäcka fig. Hioad
en menniska sår, det skall hon ock upp-
skära. Alan trodde fig genont sin synd
göra en stor tvinst, man gjorde en hemsk
förlust. Synden bringar endast,förluster,
stora förluster. ewiga förluster. Tänk
på Akanl (Efter Sanningswittnet).
Tiu- "· sala.
tå
lilissionslto
khanieln,
40 Alexandersgntnn 40: .
Hnmmeslskt Ljujs
Jokaiskt 1
Morkar.
titta-snärts ont stals läsekalla lottning ntstl statt lista
af
Åc. Wagner-Pseudon. .
Nyttl Vtkommet i dagarna kl
delfin-nm, entusiasten-enaren repas-i, utst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
