Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturens lagar och Aasens
werld
af Henry Drummond,
professor tvid frikyrkliga universiteteti
sGlasgotv. Från originalets 27:de upp-
laga öfwersatt af O. W. S öder ön,
filos· doktor. Stockholm. Fr. Skoglunds
förlag.
Redan alltför länge hafwa wi dröjt V)
med att anmäla denna djupt intressanta
och, tvi wåga säga, epokgörande bok, som,
östversatt till de flesta kulturspråk, för
närtvarande läses med glädje af den krist-
na alltttänheten i olika länder och werlds-
delar, såsom kanske det ntest lysattde inlägg
i förswaret för kristendomen gentemot
den materialistiska werldsåskådnittgen,
hwilket under de sista deeettiertta sett
dagen. Författarett en ännu uttg ntan
och professorn natnrwetettskap ställer sig
på ett sträng wetenskaplig ståndpunkt.
,,Det medgifwes af alla, säger han isitt
företal«, att nutidens yngre och mera
begåftvade sinnen finna den största små-
righet tvid att antaga eller bibehålla de
manliga trosforntertta. J synnerhet är
detta fallet med dem, som erhållit tve-
tenskaplig bildning. Och orsaken är på-
taglig. Jngen kan studera de senare
" wetenskaperna, utan att hatts uppfattning
af begreppet sanning undergår en föräti-
dring. Det sottt hos naturett gör det
mesta intryck på honom är dess werklig-
het. Hatt befinner sig här blattd werk-
liga ting, bland bestämda lagar. Och
fastheten as den naturwetettskapliga bygg-
naden griper honom så, att alla andra
former af sanningen börja förefalla ho-
nom jemförelfetvis wecklattde. —- —-· —
Wetenskapen katt icke kullstörta tron, men
den rubbar henne. Dess egna-läror-
grundade på naturen, äro så säkra, att
religionens sanningar, hos de flesta uten-
niskor grundade på andras utsagor, före-
faller förunderligt otvissa. — — —-
Men å andra sidan katt ingen, font wet
hwad kristendomens innebörd är, likgil-
tigt åse, hurtt intelligettfen hos hans tid
småningom skiljer sig derifrån. Hwad
sottt derföre fordras för att åter draga
tvetenskap och religion till htvarattdra —-
ty de började seklerna htvad i hand —
är ådagaläggandet af det östverttaturligas
naturenlighet. —- »Detta tvågar jag på-
stå«, fortfar författaren tvidare, åttioått-
dande ett citat af Baoon ,,rörande kän-
nedomen ottt naturen, att något litet na-
tursilosofi och första bekantskapen dertued
lockar tankarne till ateism; men åandra
sidan skall mycket ynaturfilosofi och tett
djupgående studium deraf, föra menni-
skornas sinnen tillbaka till religionen«.
Tillämpningen bäras har aldrig tvarit
ntera på sin plats än här. Om detta
— böjelsen för ateisttt — är en sjuk-
dom, som har kommit från naturen, så
är botemedlet mera natur«!
Med detta mål för ögonen och stödd
på den nyare wetenskapens resultat,förer
professor Drummond läsaren in i na-
turlagarnes stränga och obewekliga werld;
mett han stattnar icke der wetenskapen
stannat; med en omntlig logik följer han
lagarnes kontinuitet in i den andliga
tverlden och upprullar för tvära ögon
den stora enhet i plan som ligger till»
gruttd för hela skapelsen,såwälbeträffan-
de den del deraf, som ligger uppslagen
för den naturliga menniskans blick, font
ock den del, för hwilken det erfordras en
ny födelse från ofwan, för att kunna
fatta och förstå.
Ester att hafwa redogjort för de miss-
lyckade försök, att framalstra lif·som på
Wen hit-titt tik att wi haftmaedntng
Hjörmoda att en öswersättttiug wore sör-
beredd ästven i tvått land-, -
senare tider blifwit gjorda af en del af
tvetenskapens idkare, och det resultat, till
htvilket alla wetenskapsmän af någon be-
tydelse numera kommit, att lif endast
kan frantalstras af lif, låter han oss
skada den obetoekliga gräns, som ligger
emellan den synliga naturens båda stora
riken, det organiska och det oorganiska.
»Den oorganiska werlden asstänges irått
den leftoattde tverldett genotn skiljotväg-
gar, sottt ättmt aldrig frått den förras
sida kuttttat östverstigas. Jugen förän-
drittg i materia, ingen modifikation i ont-
gifniugen, ingen kentisk eller elektrisk pro-
cess, ingen form af krafter eller ntwecks
littg katt skättka lif åt en enda atom af
den oorganiska tverlden. Blott derige-
nottt att någon leftvande tvarelfe sänker
sig ned i denna döda tverld, kunna dessa
döda atomer erhålla lifaktighet; utan den-
tta förberedande beröring med liftvetför-
bliftva de för alltid fastlåsta inom det
oorganiska området. Det är en under-
bar lag, den sotn på detta sätt betvakar
den lefwande toerldens portar. Och ottt
det finits i naturen någonting särskildt
tvärdt att begrunda såsotn ytterst märk-
tvärdigt, så är det åsynett af denna tvid-
sträckta, hjelplösa, döda tverld, genom
lagett för biogenesis (lif af lif) afskttrett
frått den leftvande och för alltid förnekad
all möjlighet af uppståndelse genom sig
sjelf. Så underbart är werkligen detta
stora drag hos naturen, att wetettskapett
lättge och ifrigt sökt utplåtta det. Bio-
genesis står med så oböjlig ihärdighet i
tvägett för evolutionsteorin, att attfallett
på denna lag i«antal och grundlighetäro
utan like. Men lagen har, svtn tvi sett,
bestått proftvet. Naturen står inför nu-
tidens blick bruten i ttt stycken. De fy-
siska lagarne få förklara den oorganiska
tverlden; de biologiska lagartte få förkla-
ra den organiska werldens uttveckliug.
Mett om den punkt, der dessa lagar
sammanträffa, otn det underbara gräns-
landet mellan de döda och de lefwande,
om detta har tvetenskapett intet att säga.
Det är som ont Gud gifwit-allt i biut-
melett och på jorden i naturens hand,
men förbehållit sig en punkt tvid liftvets
födelse, för att omedelbart ingripa der-
tvid«.
Men hivad är då lifwet? J sjelftva
werket kan man ej säga att någon desi-
nitiott af lifwet, som ännu satt dagen,
ttärntar sig det rätta eller ens på ett utt-
gefär är korrekt. Liftvets gåtfulla be-
skaffenhet undgår oss, och tvi måste åt-
nöja oss med yttre kättneteckått och om-
ständigheter och låta fjelftva saken tvara
en olöst gåta. Entellertid giftoes det en
definition — och denna är af en af evo-
lutionslärans dugligaste förkämpar, H er-
bert Speneer — som, ont den ätt
är långt ifrån att tvara tillfredsställande,
likwäl har ett wetettskapligt underlag och
såsom sådan kastat mycket ljus öftver
många af lifwets företeelser. Enligt
denna definition är lifwet en bestämd sant-
manställning af olikartade förändringar,
både samtidiga och på hwarandraföljan-
de, i korrespondens med samtidiga yttre
tillwarelseforttter och följder, eller kortare
uttryckt: »en fortwarattde anpassning af
inre förhållattden till yttre förhållanden««.
Det är denna difittitiott, fottt Drum-
mond antagit; men för att kttttna följa
denna, måste wi hafwa klart för oss, att
,,olika organismer korrespondera med otu-
gifttingen i olika grader af fullkomlighet
eller osullkomlighet. Nederst på denbio-
logiska skalatt finna wi organismer, som
haftva endast den mest begränsade korre-
spondens med sin omgifning. Ett träd
till exempel korresponderar med marken
omkring dess rot, med solskenet och luf-
ten, som omger dess löf; men på gruttd
af fin låga uttveckling är det afstängdt
från en hel tverld, dit högre lifsformer
haftva tillträde. Ett fågel deremot, font
står högre på lifwets skala, korresponde-
rar med en större omgifning. Han wet
hwad font sinnes bakom bergen, hatt lyss-
nar till sin makas kärlekssång; och för
ganska mycket annat, utöftver trädets
enkla tverld, är denna lägre organism
känslig. Men. dock är detta fågelns lif
icke högsta lif; äftven inom den omedel-
bara fågelontgifttittgett fittnes mycket, för
hwilket fågeln måste anses tvara död.
Jnför nu en högre organism, sätt uten-
nifkatt inom denna samma omgifning, och
tvi skola se huru mycket tttera leftvattde
hon är. Hundrade saker font fågeln al-
drig fåg, göra intryck på menniskan.
Hwarje färskildt sintte har något att kor-
respondera med; hwarje förmåga finner
en lämplig tverksatnhet. Menttifkatt är
egentligen en samling af korrespondenser,
och just derföre att otaliga inflytanden
och föremål kunna inwerka på henne,
då lägre organismer äro döda derför, är
hon den mest leftvande af alla skapade
tvarelfer. —- -—- — Men nu kotnmer
emellertid en fråga af yttersta wigt: är
menniskan i korrespondens med hela sin
omgifning? Har tväl tnettnifkatt med sin
andliga begåfnittg kttttttat itttaga det aud-
ligas sista ontråde? Är hennes med-
toettta omgifnittg hela omgifningen; eller
finttes det blattd dessa yttre cirklar nå-
gon, htvilken hou, oaktadt sitta mångfal-
diga korrespondenser, icke lyckats uppnå?
Finnes det någon cirkel eller blott ett
cirkelsegment, sottt hon ännu icke katt
uppnå, icke kan korrespondera med, icke
lära känna, icke röna inflytande af, då
är hon död i affeettde på denna cirkel
eller detta segment. Det finnes blott ett
stvar på denna fråga: hon står icke i
förbindelse med hela omgifningen. Om
tttemtiskor i alltnätthet katt ej sägas, att
de äro i lestvandeberöring med den del
af omgifningen, sotu kallar den öfwer-
sinliga werlden. Då tvi nu här införa
den öftoersittliga tverlden, måste det be-
märkas att tvi icke införa någon ny fak-
tor; ty i det tvi punkt för punkt haftva
följt ett sig allt tnera nttvidgande ont-
råde af omgifningar, haftva tvi ttu upp-
nått det yttersta bältet.— Den öftversin-
liga tverlden är ttetttligen endast yttersta
segmentet, cirkeln eller eirklarett af den
sinliga tverlden; men båda dessa tverldar
äro dock satutna tverld«.
Spettcer säger tvidare, fullföljande sitt
definition af liftvet: ,,Fullständig—korre-
spondens skttlle tvara fullkotnligt lif.
Funttes det i ontgifningett inga andra
förändringar än sådana, sotn organismen
kunde möta med tttotftvarattde förändrin-
gar, och ont den aldrig stvigtade när det
gällde att möta dem, skulle tillwarott
bliftva ewig och kunskapen ewig«.
Hwad wetenskapen sålunda anat, har
kristendomen besannat. Det finnes icke
allenast ett fullkomlig omgifning, utan
det finnes äftven en möjlighet till full-
kontlig korrespondens med denna omgif-
ning. Wilkorett. för erhållandetaf dentta
korrespondens äro de samma sont de,
hwilka äro gällande tvid erhållandet af
det naturliga lifwet: lif katt endast al-
stras gettom beröring af lif. Lis i den
andliga werldett katt endast alstras ge-
ttom beröring af lif från den andliga
werlden: utan en warder född på nytt,
kan han icke ingå i Guds rike. Dett
Sonen hastver, han haftv er
lifwet; den icke hafwer Gads
Son, hatt haftver icke lifwet.
Detta är kontinuitetens högsta triumf,
skapelsens hjertehetnlighet, kristendomens
tydligt uttalade profetia.
Sådan är i korthet och mycket brist-
fälligt framstäld gångett af professor
Drumtnonds, ont stor tattkefkärpa och
djup lärdom tvittnande bewisförittg. En
bok, sådan som denna måste ofelbart
wäcka till eftertanke, och ont den ätt icke
är i ståttd att tnerka tro, der behoftvet
af tro icke förut förefunnits, få är den
i alla händelser i ståttd att bryta udden
af förnekelsen; ty dett betvisar, såsom in-
tet arbete förut gjort det, att den natur-
liga ntettttifkan med allt det snille och
alla de toetenskapliga medel, sottt stå
henne till buds, är oförmögen att ut-
forska andra områden än de, sottt ligga
i jentttbredd med eller under henne; för
de områden som stå öftver henne, saknar
hon alla tttotstoat«igheter. Mett att så-
dana områden fittnas, ditåt pekar hela
naturen, och i uppenbarelsen få de sitt
förklaring.
Nyheter för dagen.
Hemlnndet.
— Frägatt ont de kyrkliga futti-
bartlfkolorlla. Såsottt tnau torde nitti-
nas har på senaste kyrkomötes förslag
font äftoett upptogs af prestmötet i Taut-
ttterfors till senatett hemställts otn ett
anslag ttr allmänna medel af 6000 mark
till jetntt fördelning emellan landets tre
domkapitel fiir utbildande af skick-
liga lärare i de ambulatoriska skolorna.
Detttta hemställan har titt behandlats af
senaten, sant beslutit att ostvanuämnda
summa stall för det isrågatvarattde än-
damålet utgiftoas icke till domkapitlen,
utan till skolöftverfty relsen.
Detta senatens beslut måste hetsas med
· odelad tillfredsställelse, ty. om man ätt
ej katt förneka att ju presterskapet eger
rätt att, ottt de sjelftoa toilja bekosta me-
del derför,.inrätta sådattti skolor sottt de
anse önsktvärda, så gestaltttr sig satt-tet
dock annorlunda, då det gäller att fa
dessa skolor till stånd med allmänna me-
del. Frågan ont dctt primära under-
toisuingen skall föras tillbaka till bero-
ende af kyrkatt, eller fortgå på den tväg
sottt dett Cygtteiska folkskolan redan bru-
tit, är af så djup betydelse, att foler-
presetttatiouett eger rätt att i densamma
få göra in röst gällande. Orl) folkpe-
presentatiouen har talat· Wid senaste
lattdtdag utkallade sig alla ståttd, utom
presternas, emot kyrkliga skolors bildande-
Senatens beslut i ämnet är derföre ett-
dast ett lojalt ftadfäslande as landtdagens-
beslut.
—- En wigtig kyrkostäntnta ende
rtpm i måndags, då frågatt ont Helstttg-
fors församlings delning behandlades-.
Såsont tvåra läsare torde erinra sig,
hade ett för ändamålet nedsatt komitå
tillstyrkt ett fördelning i tre församlingar
twå stvenska oclt ett finsk. — Emot
denna fördelning på språklig grtmd har
emellertid ett stor och sottt det synes be-
rättigad opinion gjort sig giillattde, sottt
i stället yrkar på en delning pa territo-
riel grund. Stämmutt ajournerades till
nästa måndag.
« — Makarsegendotnsförhällattden.
A den af ständerna tvid senaste lattdtdag
antagna lagett angående makars egendom-«-
förhållattdett har settatett beslutit å hög-
sta ort hemställa otu stadfästelse.
Ett Hotvingskt stipendium på- 600
mk har enligt N- Pr. af konstförenin-
getts direktion tilldelats målarittttatt Anna
af Forselles.
— Etnaugelift- Luthersl ynglinga-
fötcttiug l Finland. Kotttminister K.
A. Hildem, m. fl. haftva hos senaten att-
hållit ottt fastställelse af stadgar för ett
förening med detta namn. ,Wi hoppas
att bildandet af denna förening, till hwil-
ket initiatitvet tagits af personer hörande
till Lutherfka etvattgeliiföreningen, icke
skall förhindra att den yttglittgasörenittg
sotn studenternas religiösa diskussions-fö-
rening beslutit bilda, kommer till stånd.
— Gehcintcrådct Karl Stjernwall,
font i sitt egettsap af chef för de ryska
jertttvägarne åtföljde det kejserliga batt-
tåget, ölef tvid dettas ttrspårnittg i lik-
het med flere andra otttbordtoarande swårt
skadad. Now. Wremje uttalar sitt bes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
