Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta listvet genom tron. »De, fottt skåda,
upp till honom, warda upplysta«. Det
är just detta inre andliga seende, ottt
åsyftas, då det i skriften på mångfaldiga
ftällett talas ottt att känna Gud. »Detta
är det etoiga lifwet, att de känna dig. den
ende sanne Gnden, och dett han har sändt,
Jesus Kristus« (Joh. 17: 3). Till detta
lif från oftvan tttåfte tttettniskattattdligett
födas-, för att tvarda skicklig till delaktig-
het i de heligas arfslott i ljuset.
Men tttt skttlle det toara omöjligt för
oss, förntörkade och förtvättda sottt tvi
bliftvit genant synden, att fatta, finita
och känna Gttd, derest Gttd ej appen-
barat sig för oss och alltfort meddelade
oss denna uppenbarelse. Gads största
och fullkomligaste uppenbarelse för meri-
dett är den ettfödde sonen. Jngett har
någonsin sett Gud; dett enfödde sonett,
sont är i fadretts sköte, han har uppen-
barat honom« (Joh. 1: 18). J Ehr.
1: 3 står det, att hatt är Gads härlig-
hets återsken och hatts tväsendes afbild.
Qch Jesus sjelf säger: ,,Den font har
sett mig, han har settfadren« (Joh. 14:
9). Ont tvi tvilja fe, hurudan Gad är,
tttåste tvi göra oss förtrogna med emott-
geliernas, ja, hela skriftens bild af den
menniskau Jesus Kristus. Otlj tvilja wi
komma till Gttd, så måste hatt föra oss
dertill, ty han är tvägen, fattningen och
lifwet, och ingen kontttter till fadrett utatt
genom sonen. —
Följande ord af Luther belysa och in-
skärpa förträffligt denna sanaing: «Men
den kristliga och satttta teologien, såsom
jag ofta sagt, framställer icke Gttdihans
majestät, såsom Moses och andra lärare
göra, och bjuder icke att utforska Gads
natur, tttan att lära känna hans i Kri-
stus uppenbarade wilja, nemligen att
Kristtts skttllc antaga mandom, födas, dö
för tvåra synder, och att detta skulle pre-
dikas blattd alla folk. Ty emedan han
tvisste, att werlden icke kunde genom sitt
tvist-i känna Gad i hans tvisdotn, så
täcktes det honom med dåraktig predikan
frälsa dem som tro (1 Kor. 1: 21).
Derför är intet farligare, när tvi i satu-
tvetskamp mot lag, synd och död skola
handla med Gad, än att med tvåratatt-
kar stväftva omkring i himmelen och söka
fatta Gad sjelf i hans obegripliga makt,
tvisdvnt och majestät, httrtt hatt skapat
och styr werlden. Om du så fattar Gttd
och tvill titan medlaren Kristus försona
honottt och sjelf medla genom ditta ger-
ningar och fastor, ditt tttttttkkåpa och ditt
rakade hufwud, så måste dtt ottviftvelak-
tigt göra Lucifers fall och underförskräck-
lig förttviflan förlora Gad och alltsam-
mans. th likasom Gttd i sitt natur är
omätlig, ofattlig och oändlig, så är han
ock för den menskliga naturen omöjlig
att uthärda.
,,Will du derför toara tryggad och tttatt
fara för ditt santtvete och ditt salighet,
så ttttdtvik sådattt djupsinnigt forskande
och fatta Gad, såsom Paulus lärer oss
att fatta honom. Wi predika, säger han
i 1 Kor. 1: 23, 24, den korsfäste Kri-
stus, judarna en förargelse, grekerna ett
galenskap. Men de samma, judar och
greker, font kallade äro, predika tviKri-
sins, Gads kraft och Gads tvis-
d o tn. Begynu alltså der, hwareft Kri-
stus sjelf begynte, netttligett i jungfruns
lif, i krubban, tvid tttoderns bröst o. s.
tv. Ti) derför kottt han sjelf hit ned,
föddes, tvistades bland menniskorna, led,
korsfästes, dog, på det hatt skalle på allt
sätt framställa sig för oss och fästa
tvår själs ögott på sig satttt
sålunda förhittdra oss att
farit upp i himmelen och söka
utforska Gttds majestät-
,,Det«för ttär dtt förehaftver rättfär-
diggörelsen och fråga är ont att fittna
dett Gud, sotn gör rättfärdig och sottt
undfår syndare, ttetttligett hwar och huru
han skall sökas, så se till, att du ingett
annan Gttd tvill tveta ätt denna menni-
skatt Jesus Kristus. Omfatta honom
och häng med hela ditt hjerta tvid ho-
nom, tttatt att söka att utforska Gads
majestät. th den sottt forskar i detta,
han öftvertväldigas af dess härlighet.
Jag tvet af egen erfarenhet, hivad jag
säger.
Eljest och när det icke är fråga ont
rättfärdiggörelsett, utan du stundom måste
santtala med judar, tttrkar och kättare och
Gads tvishet, makt, o. s. tv. må dtt
gerua atttvända all din konst och, fåtvidt
dtt kau, betvifa dig såsotn ett klyftig och
skarpsinnig tänkare, ty det gäller då ett
annat ämne. Mea är det fråga ont sam-
wete. rättfärdighet, lif (jag säger det ut-
tryckligen) emot lag, synd, död och djef-
tvul, eller är det fråga ota tillfyllestgö-
relse- syndernas förlåtelse, försoning, etvig
salighet, då bör du helt och hållet af-
lägstta alla forskande tattkar öftver Gads
majestät och helt enfaldigt se på den uten-
uistau, sottt framställer sig såsom tvår
medlare och säger: Ko ttt men till mig,
J alle, sottt arbeten o. s. tv.(Matt.11:
28). Gör da detta, skall dtt få se Gads
ljuflighet, godhet och kärlek; dtt skall få
se hatts tvishet, makt och majestät, mil-
dradt och lämpadt efter ditt förmåga att
fatta, och dit skall fitttta allt i denna
ljttftva Gads afbild, såsom Paulus sä-
ger i Kol. 2: J Kristtts liggaför-
dolda alla tvisdontens och katt-
skapetts skatter, och: J honotn
bor gudomens hela fullhet
lekattt ligen. Derottt tvet werldett
intet. Derför söker hon tttatt löftet om
Kristus att utforska Gads wilja, dock till
sitt största skada. Ty ittgen känner
fadren, tttotn sonen och den,
för htvilkett sonen will uppen-
bara det (Matt. 11: 27). Och det
är derför, som Paulas så flitigt fant-
tnattställer Jesus Kristus med Gad fad-
ren, ttetnligen att han tvill lära oss den
kristna religionen, som börjar icke med
det högsta, såsom andra religioner, utan
med det lägsta. Han bjuder oss att be-
stiga Jakobstegett, der Gad s jelf
står ö f tv e r st tt p p å, men stegens
fötter htvila på jorden intvid Jakobs
hufwud«. Så långt Luther.
Paulus säger i 1 Tim. 2: »Tt) en
är Gud, en är ock medlate mellan Gad
och menniskor, ntenniskan Kristus Jesus,
han sottt gaf sig sjelf till ett lösen för
alla, hit-arom det i sinont tid skulle mitt-
nas. Gads fatts uppenbarelse i werl-
den assåg icke allenast att uppenbara
Gad för oss utan också ock framför allt
att nedbryta skiljentaren mellan Gad och
menniskatt och återförsona ntenniskan med
Gud. J weten, säger Johannes, att
hatt uppenbarades, på det att han skalle
borttaga tvåra synder. Och iEbreer-
breftvet lära tvi, att han ea gång i ti-
dernas fullbordan, bliftvit uppenbarad
för att utplåna synden genom sitt offer;
att han genom sig sjelf tverkftält en re-
ttittg från synderna, wannit en ewigför-
lossning och ingått i det allraheligaste,
ett trogen öftversteprest i Gads tjettst till
att försona folkets synder. Sålunda har
han ittfört ett bättre hopp, genom hwil-
ket wi ttalkas Gud; wi haftva genom
Jeftt blod frimodighet i fråga om ingån-
gett i det allraheligaste. Kristi dyra blod
renar ifrån ett ondt samtvete och från
döda gernittgar till att tjetta dett lefwande
Gttdett. Hatt kan på det still-
komligaste frälsa alla dem,
sotn genom honom komma till
Gud· Se Ebr. 2: 17; 7: 19, 25; 9:
11, 14, 26; 10: 12, 14. 10.
Då tvi alltså se Jesu ljufliga och in-
tagande bild, då skåda tvi Gads ljuflig-
het; då tvi tro på honom, tro wi genom
hottont på Gad (1 Petri 1: 21), då tvi
hålla oss till honom såsom tvår frälsare«
förbliftva tvi i honom och i Gad, såsom
Johannes säger: .,Wi weta, att Gttds
son har kommit och giftvit oss förstånd,
att tvi skulle lära känna den sanne; och
tvi äro i den sanne, i hans son, Jestts
Kristtts. Dentte år den Gaden och etvigt lif.
Klemens af Rom säger (1 br. till
Kor. 36 kap.), att Kristus skall predikas
så, att tvi genom honont ktuttta blicka
upp till himmelens höjd, genom honom
se liksom i ett spegel Gads rena och höga
anlete, få tvåra hjertatts ögon öppnade,
uppliftvas i tvårt oförnuftiga och för-
mörkade fitttte till hatts underliga ljus
och få smaka den odödliga kunskapen.
Låtom oss då, älskade ntedtroettde, s e
på trotts begynnare och fullkomnareJe-
s tt sl Må tvi tväxa i nåden och tvår
Herres och frälsares Jesu Kristi kunskap.
Må tvår itttoärtes menniska genom den
helige attde alltmer tvidgas för Jesus,
att han tttå bo genom tron i tvåra hjer-
tan, på det att tvi. rotade och grun-
d a d e i kä r le k, må kuttna förmå be-
gripa med alla heliga, hwad bredden och
längden och djupet och höjden är, och
känna Kristi kärlek, sottt öftvergår kutt-
skapen, pä det att tvi måtte tvarda app-
fylda intill all Gads fullhet (Ef. Z: 14
—19). (Jortf.)
Hindttgeflntltta
Textutredttittg.
S ö uda gen den 18 Novemb.1 888.
Josuabok 21: 43—45; 22: 1—9.
Israel tager arfwet i besittning.
Herrengafåthraels barn
hela landet. sottt hatt hade
stvurit att giftva deras fä-
der, och de intogo det och
bodde deruti. v.43—45;22:1
—9«
Jsraels bartt hafwa wannit sitt efter-
längtade mål. Ester ett lång tid af obe-
skrifliga mödor och försakelser, inre och
yttre trångmål, frestelser och nederlag,
efter stunder af hetttsk förttvifltim derför
att de ej höllo sig såsom Moses till den
osynlige ledaren utan ofta gittgo fitta
egna tvägar, stå de dock nu tagne ur al-
lehanda bedröftvelser och tvederwärdighe-
ter i Kanans land. Genont Gttds hjelp
är detta land nu efter löftena Jsraels
tillhörighet.
På hwarje israelits aalete synes en-
dast glädje och belåtenhet lysa fram, alla
gamla nu framfarna stvårigheter äro
glömda, ingen bestrider eller bettviflar
längre den sanningen, ,,att Gad är tro-
fast«, och broderligt skiftas landet mellan
de olika stammarne. Detta är i korthet
tvår texts innehåll. Tillämpad på Gads
andliga Israel, på oss, om tvi annars
höra till den hop, som tågar till det
himmelska Kanaa, tvill den förtvissa oss
derom, att ont tvi blott hålla ut intill
änden, skola tvi lika tvisst som här Is-
rael tvinna och hinna det himmelska Ka-
nan. Gad, som trofast är, har så lof-
tvat. Må wi blott härda at. ,,Det lö-
nar att tro på och efterfölja Jesus« sade
en döende Gads tjenare, då han de sista
minuterna af sitt lif blickade tillbaka på
de gångna åren. Ja, kom ihåg, mitt
tvän, det lönar sig att efterfölja Je-
sus. Håll blott at· Och skulle ditt
hjerta frestas att ttvifla härpå, för
det då till löftets land; wisa det dess
sköna höjder och fruktbara dalar; wisa
det de drafklasar, som da samlat, för att
öfwertyga det om, att detta är ett wäl-
signadt land, som flyter af det. som är
bättre än mjölk och honung«, wisa det
all den underbara härlighet, som är öf-
tver dig. Säg ditt hjerta: Allt detta är
din arfwedel. Denna krona är ditt, denna
salighet är din; detta umgänge, denna
sköna boning, allt är ditt, emedan du
är Kristi och Kristus är din. När du
blef förenad med honom, så blef äfwen
allt detta ditt««. Det är godt att på detta
sätt stadfästa hjertat wid nåden. Om nå-
got skall kunna höja hjertat öftver det
närtvarande, så är det tväl att redan
här börja lefwa sig in i det himmelska.
Och när tvår inre ntenniska någon gång
får riktigt sätta sig in idessa ting, hwad
blir då denna jorden —E. den blir såsom
ett stinkande pöl, en fängelsehåla. O,
hwilken skilnad emellan en stvag,döettde,
i graftven förmultnande menniska och en
af dessa triumferande, strålande andarl
En dag skola äftven du och jag njuta af
hans hases rika håftvor. En dag skola
också tvi tvara inom murartte af den hitn-
ntelfka staden, der ingen är fattig mer,
trängd ater, sjuk mer, der ingett gråter
mer, der ingett syndar mer, der ingen
död är mer.
Skulle Jsrael under lagens träldom
med gladt hjerta, emedan det nog hade,
5 Mos. 28: 47, tvara redobogtte att
prisa Gad, så böra tväl tvi så mycket
tttera göra det för all den härlighet,
hwarnted han öfwerhopar oss. Haftva
förföljda troende med fröjd lidit sitta ego-
delars sköfling, Ehr. 10: 44, skall då
icke du och jag nted fröjd emottaga en
sådan fall ersättning för alla tvåra för-
luster? War den dag, då Israel till ro
komna woro för sitta fiender i Kanans
land, en högtidsdag —- en glädjedag för
dem — hwad skall då icke det toara för
ett dag för tvåra själar, då tvi skola er-
fara en ro och en förändring så ojem-
förligt mycket större än hwad de sittgo
erfara. Ont lärjungarne gingo ifrån
graftven med stor glädje, när de blott
hade hört omtalas, att deras herre war
uppstånden ifråo de döda, Matt. 28: 7,
8, huru stor skall icke då tvår glädje
blifwa, när tvi få se honom ihans här-
lighet, och fjelftva uppstå ifrån graftven
för att ewigt stå inför hans-tron? Då
skola tvi i sanning få «prhdnad för aska,
glädjeolja för sorg och sköna kläder för
en bedröfwad anda, och Sion skall göras
till härlighet etvintterligen och till glädje
utan ände«.
Det står Gads folk en rolighet till-
baka. Ja, såsom Jsrael itttogo Kanan
till sin arfwedel genom Gads kraft, så
skola ock wi få mottaga det himmelska
arftvet, om tvi hålla ut intill änden.
,,Sina gerningars kraft har han wisat för
sitt folk, i det han har gifwit hednin-
garne åt dem till arfwedel. Ps. 111: 6.
(Efter Sanningstvittnet.)
Viva-koo.
I- Tisdagen den 4 Dee. 1888
anordnas en försäljning i Lilljens-
haset till förmån för inre missionen.
Gåfwor till densamma mottagas
tacksamt i Misstonsbokhandeln Alex-
andersgatan 40, i fru Hellmans ba-
tik Aleraadersgatan 48 samt Willi-
ansltuset.
Till salu.
lim y lt o s!
säljes till förmått köt- slöt-
tsislea missioneni liii-asiatis-
boltltauäelu, Alex-tullars-
gatttn 40.
Missionsåå
I-
knanaeln.
40 Alexandersgatttn 40:
Andersson, A. Det glada budskapet.
Andeliga stinget-.
Franson, F.
Ester möt-ena.
1 skriftens ljus-
tciaaau, Ic. F. HARPO L.J UD.
Aude-liga- sängen
Ic—n, n. p. Frånt Blomsösrsttttgen-
Föäelsa ängsbolt mail Bibelorä valt vars för livar
äng i året.
simpson, Ä. B. Det skri-SMHI- Wet.
kramat-silat i Nya Testamantets häckat-.
celstngsos, dubvadstadsbladm undert. mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
