- Project Runeberg -  Finska Weckobladet /
47:2

(1888) Author: Anna Edelheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»upprepade löste till folket« (n:o 36).
Att hr ,,— —l« såsottt ett salighets-ivil-
kor uppställer tron på Kristi evangelium
framgår häraf tydligt och ntå således
tacksatiit antecknas. Men tytvärr är
deiitta hans ställuiiig endast skenbar.
Der råder neniligett i alla förf:s artik-
lar ett egendomlig tystnad viii hivad
evangelium egentligen är. Wi uppmanas
att af alla krafter tro på Jesit ord, tueii
hivilket detta ord är, deroiit lemnas ivii
fullkomlig okunnighet. H iv a d skola tvi
tro? Htvad förstås tiied evangeliuin
Får itiait döma af ivissa tecken skulle
förs. ivilja begränsa detsamma till de
fyra evangelierna, syinterligast Jestt egna
ord och uttalanden. Godt; tvi kttiina t.
o. m. tnedgiftva detta. Men oin hr
,,— ——l« gör aitspråk på att efter sitt
tycke få uttolka detta evangelium och säga
werldeit hivad det lärer och icke lärer,
då reserivera tvi oss på förhatid dereiiiot
af skäl att en sådan tolkning redan fore-
finnes, iverkstäld af tnäii hivilkas kompe-
teits säkerligen icke ens hr ,,—-— —l« kan
jäfiva, nentligen apostlarna! Och huru-
dattt är då evangelium enligt dessa he-
liga författares iittyg? J korthet inne-
fattas detsamma i dessa Pauli ord:
»Kriftus har friköpt oss från
lagens förbannelse då han
tvardt ett förbannelse för oss-«
(Gal. Z: 13). Detttt är det stora fa k-
titnt kring htvilket evaiigelinnt sluter fig.
Wi säga itke att det uttömmer det evan-
geliska budskapet, hivilket äfiven behand-
lar Guds kärlek, tron, det eiviga lifivet,
ja sjelfiva fördötttelsen, men hivad tvi
önska framhålla, det är att läratt oitt
Kristi ftällföreträdande död, hiriarigetioitt
tvi bliftvit förlossade från syndens doiit
och straff, icke kan och får saknas
i eva itge lium, der den, fast grini-
dad på apostlarnas och profeternas ivitt-
nesbörd, itttager en lika så rättmätig och
bemärkt plats sotii hivilkeit annan afkri-
ftendoinens fimdaitteutalfatser. Då nu
dersör hr ,,—— ——-l« med lierömivärdt
eftertryck håller på att menniskan, så-
framt hon ivill ivarda salig, skall orubb-
ligeit tro och anamma Jesu Kristi conti-
gelium, saiitt ivälsiicke iilltror sig iveta
bättre besked om dess rätta innehåll ätt
Petrus-, Paulus och Johannes, få frå-
gas: Erkänuer han det evangelium dessa
Herreiis apostlar predikade, eller ej? J
förra fallet har han i och med detsam-
nta äfiveii erkänt Kristi sörtjeust och ställ-
företrädareskapet, i seditare fallet dereiiiot
förtjenar hatts lära intet afseetide. Cit
utredning viii beskaffenheten af hr
,,—- —l:s«« evangelium hade derför iva-
rit på fin plats i hans artitlttr«, ty iett
så ivigtig punkt iviititar sjelfiva tystna-
den emot honom.

Böndagsplakatet

för år 1889 är af följande lydelse:

,,J kraft af den ittakt och myndighet
H. R. Majestät förlänat K. Senaten för
Finland

will K. Senaten meddela Finlands in-
byggare af den evangelisk-lutherska be-
kännelseni

Herien Gud hade åt sitt folk Israel
gisivit det löfte. att detsamma skitlle iväl
gå på jorden. Meu detta löfte hade
Herren bundit tvid ett oeftergifligt ivil-
kor: att Jstriel borde ivattdra på Her-
raus ivägar och lyda Haits bud. th så
talar Haii genom sitt tjeiiare Moses:
Nu Israel, litvtid äskar Her-
ren Gnd af dig, ittaii att dit
skall frukta Herran ditt Grid,
att dit itiatidrar i alla Hans
mågar-. att dit håller Herrans
bud och Hans rätter, på det
a tt d ig må tv ä l g å. Löstet och ivil-
koret ärv gifna as Gnd allsmäktig och
ega dersör etvig giltighet för alla folk på
jorden-

Då Gitd så talar till menniskorna,
ivill Han, att de skola erkänna Hans
tvilja främst såsom ett etvig allmakts-
ivilja, såsom den orubbliga lageit för allt
skapadt. hivilken icke katt afiiteniiiskoittakt
störas, icke heller omformas eftertnenni-
skors meningar, utait måste af hela ska-
pelsen lydas och enligt hivilken ett gång
doiit skall fällas öfnier alla nienitiskoivei«k,
goda och onda. Deit måste tvidare er-
kännas såsom ett helig kärletsivilja, grun-
den till allt soiit lefiver, den rena, enda
källan till allt hivad i werldeit finnes af
ljtts och sanning, af rätt och godt; och
fråit hivilkeit källa ständigt tttflöda heliga
krafter till syndens och ondskans öfwer-
iviitiiande och till tändande af gudomligt
lif i de själar, hwilka äro mottagliga
derför; fåsoni Hertsait genom profeten lof-
ivar åt de förkrossade hjertaii
och de ödmjukade andar, att
en Aude skall blåsa från Haris
attsigte och göra lif.

Genom denna lifgifivande atide för-
iverkligas Gitds ivilja i werlden. Meit
sådant sker såsont ett aiideiverk och såle-
des icke på nteitskligt sätt genom yttre
makt eller tvapeit i synlig måtto, ittaii i
det fördolda och stilla. imenniskors hjer-
tait och själar, för hivilkas frälsning
Gttd sändt sitt Son i werldeit och be-
skickat ibland oss försonin-
gens ord. Detta ord, oiit det rätte-
ligeit annantmas, skapar nytt lif, daitar
håg och krafter att fullgöra Gitds tvilja;
och der det etviga lifivets ord sålunda
får iverka, der byggas bestående iverk,
enligt Herteiis ord: Htvar och eti,
font hörer dessti mina ord och
gör derefter, honom liknar
jag tvid ett ivis ittait font sitt
htts byggde på ett hälleberg.
Så föll slagregn och koin flod
och ivädret blåste och stötte på
huset, och föll dock icke omkull;
ty det ivar gritiidadt på hälle-
berget

Att undgå slagregnet, floden och stor-
men, att skonas från yttre och inre olyc-
kor, faror och pröfiiiitgar är intet· folk
på jorden beskärdt. Men derpå beror
också icke dess lycka och ivälfärd, ittait
fastmera derpå, att dess samfundslifs
hus är bygdt på sådan grund, att det katt
bestå i hetitsökelsens dag; ett grund hivar-
ttr det katt heiuta det rätta modet att

upptaga kanipeu och den rätta scgerkraf:.

ten; en fådaii grund, der det kaii erhålla
ett helgad htrg att hålla rätt och göra
r ä t t f ä r d i g h e t, frukta Gttd oth lyda
Hans bud, sitt jordelif till wälsignelse.

Fitilaitds folk har, i högre grad än
månget annat, anledning att med tack-
samhet iitot Gitd tänka på de för-
ra tider och besiuiia Haiis hätt-
ders iverk, då slagregn, flod och stor-
uiar stötte på huset, men den Allsmäk
tiges haiid räddade det åt kommande da-
gar; att från dess förgångna lif hentta
lärdom för det itärivaraitde och förtröstan
för ett framtid sotn, hittad den ätt må
medförit, alltid skall stå i Herrens hand-
Oth då jetuiväl under det senast för-flutna
tidskiftet Gads allsmäktiga artit beivarat
åt oss ett älskad furstes lif. till wälsig-
uelse för hans folk, då Herren aftvärjt
allmänna olyckor fråit måra landainäreit
och låtit under fredens hägn det iitre
arbetet för landets förkofrait fortgå, så-
som ock under det snart förfltttiia året
folkets otitbud åter fått samlas till råd-
plägniiut och ioerksainhet för fosterlandets
iväl, tttgör jeittiväl allt sådant ett maning
till Finlands inbyggare att, tvid åtanken
af all Gttds nåd och all egen lastfitllhet
och synd, eiidrägteligett med bot, bön oth
tacksägelse nalkas Hoimnh fotit förlåter
och nyskapar, bekänna sitta synder och
bedja Gud otii den rätta tviljaii och för-
mågan att bygga sitt hus på hälleberget,
med tacksägelse inneslutande sig i psal-
inisteiis bön: Jcke Oss, Herre, icke
Oss. ittait Ditttt Namne gis
ärona för Diii nåde och sati-
itings skull.

Med afseetide härpå liar K· Senaten
tvelat för nästkommande år 1889 påbjit-
da syra allmänna tacksägelse- bot- och
bönedagar, att firas åsöudagarne den
2sl fe liruari, den 12 maj, den 21
juli och -7 o ktoberz saiitt till led-
ning för predikoföredrageit åföieuämnda
bönedagar bestämma hos-följande ntur
Gads ord timida texter: och uppmanas
fiirtij saiittlige StorfnrstendömetFinlands
inbyggare af den evaiigeltsk-lutherska tros

bekännelsen, ingett undantagen af hittad
stånd och ivilkor han ivara utå, att så-
iväl gettoin bitvistande af gndstjeiiften i
Herraits hus soiit under stilla. andakts-
fnlta betraktelser af Gads ord ihemmen
rättsinneligen helga dessa allmänna bö-
nedagar.

Bönedags tertcrna
äro följande för 188si:

Fökftti bötade-gem den 24 februari-

Ottefåiigen: 5 Moseb.10:12,13.Nu
Israel, hivad äskar Herrett ditt Gttd af dig,
titan att dit skall frukta Herreti ditt Gud,
att dn ivandrar i alla hans ivägar och älskar
honom, och tjenar Herren din Gud af
allt hjerta och af all själ; Att du håller
Herreits bttd och hans rätter, de jag dig bju-
der i denna dag, på det att dig må wäl gå?

Högmeofaiu Ef. 57: 15, 16. Alltfä sä-
ger den höge och högt befittne den ewinner-
liga bor, hiviltens namn är heligt: Jag som
bor i höjdene och i helgedomen, och när dem,
fotn en förkrossad och ödmjuk aitda hafwa,
på det jag skall wedergivicka de ödmjukade-st
anda, och hela de förkrossades hjerta; Jag
will icke träta ewinnerliga, och icke tvredivara
i etvig tid; titait en Aude skall blåsa ifrån
mitt ansigte, och jag skall göra lif.

Aftoiifången: Pf. 7tI: 9. Hjelp dtt
oss, Gud, tvär hjelpare, för dilt namns ära
stullz fräls oss, och förlät oss tvära synder,
för ditt namns skull.

Aitdra bönedagen, den 12 maj.

Ottesången: 2 Koi-. 5: isi. Gud idar
i ttristo och författade ioerlden med fig sjelf-
och förebrådde dem intet deras synder
och·hafiver beskickat ibland oss försoningens
ord.

Höginesfaii: Retti, 5: 8—10. Derföre
bepristtr Gitd fin kärlek till oss, att Kristus
är död för oss, när ioi ännu woro syndare-.
Så warde tvi jn mycket mer behållne genom
honom för ivredeiie; etter tvi äre rättfärdige
gjorde i hans blod. Ty efter tvi ivoreo för-
likte med Gud, genom hans svits död, den
stund tvi änitit ivoro oivänner; mycket iner,
efter tvi äre förliste, blifive tvi nu behällite
gettons hans lif.

Aftoiisångem Ps. sö- 12.13. Jag
tackar dig Herre, min Gud. af allt tttitt hjerta
och ärar ditt namn eivinnerligen. Ti) ditt god-
het är «- or öfiver mig, och dit hafiver frälst
iniit själ utitr det djupa förderftvet.

Tredje böucdageu, den 31 ju!i·

Ottefångeii: Ef. 56:1,2. Så säger
Herrcit: Hällett rätt och göreiträttfärdighet; ty
mitt salighet är när, att hoit kommer, och min
rättfärdighet. att hon uppenbar ivarder. Wiil
är den menniska, som detta gör, och menni-
skors barn, font det fasthåller; få att hon
håller fabbateii, och icke ohelgar honom, och
häller fin hand, att hon intet argt gör.

Högtnesfam Matth 7: 2-t, 27. Hivar
och en, som hörer dessa inina ord, och gör
derefter, honom litttar jag tvid eit tvis inan,
som sitt hus byggde på ett hälleberg· Så
föll slagregn, och tom flod, och iviidret blåste,
och stötte på huset, dock föll det icke omkull,
ty det ivar grttndadt pä hälleberget. Och hivar
och eu, som hörer af mig deestt ord, och gör
icke derefter, han liknas tvid ett fåtvitfk inan,
som byggde sitt hus på sanden Och föll
slagregn, och kotii flod» och wädret blåste, och
stötte på huset, och det föll omkull, och dess
fall ivar stort-

Aftoufången: Efes. 5: G, 7. Läter
eder ingett förföra med fåfäng ord; ty för sådaita
plägar Guds- tvrede koiuitta öftver otrons
barn. Derföre ivarer icke deras stallbröder.

Fjerde bönedagctt, detr 27 oktober.

Ottesångenz Ps. 134:1,2. Si, lof-
iver Herreii, alle Herrens tjenare; J svin
stått oin itatten i Herrens hus- Lyfter edra
händer upp i helgedomen och lofiver Herma-

Höginesfan: Uppenb. 21: Z, 4. Si,
Gads tabernakel ibland menniskorna; och han
skall bo med dem, och de skola ivara hans
folk, och sjelftver Gud med deiu skall wara
deras Grid. Och Gud skall aftorka alla tårar
af det-asks ögon, o ingen död skall sedan wara;
icke heller gråt, i e heller rop. icke heller nå-
goit ivårk wardcr mer; ty det första är för-
gånget·

Aftonsängen: Ps. 115: i. Jcke oss,
Herre, icke afs, titan dino namne gif äran,
för din nåds och sannings skull.

Bref till Finska W:bladek.
Från Bari-z.

Deii 1 november i Paris ivar mörk
och mulen, regnet strömmade ned och lik-
tväl såg titait stora titeuuiskofkaror röra
sig på gatorna. Biotnsterhandlarne hade
instält fina fagraste blommor-, rosor och
violer-, blaitd lraitsar af perlor och glit-
ter. Jiockorna ringde högtidligt, ty det
tvar allhelgonadag, den dag de lesivaitde
helgat åt minnet af de bortgångna. J
kyrkorna hall-is då själamesfor, och på
grafioartta nedläggas kransar; kyrkogår-
darna äro öfwerfnlla af ivandrare. soiii
besöka de dödas stad-

Jag biwistade på morgonen själames-

satt i Saint-Raab och har sällan hört
någonting så härligt, sviii den musik der-
wid utfördes- Deit talrika församlingen
iakttog ett andaktsfull tystnad och såitgeii
klingade klar genom de höga hivalfivett.
Än hördes ett etisain bariiröst, ätt ett
mäktig manskör; orkestern blandade sina
toner med orgelns brus. De otaliga
ivaxljnsens ivacklaiide skett upplyste hel-
goiibildertia vch den knäböjande förfarit-
lingen, svin tycktes försänkt i sorg öfiver
dem, svin bortgått till de okändas land-

På e. tn. kl. 4 firade Protestanterite
ett fest i 1’Eglise tio Piskole till minne
cif reformationen. J god tid begaf jag
mig dit, för att finita plats och haitn
sålunda noga betrakta den rymliga, ivackra
kyrkan, der dagsljuset skett iii genom de
brokiga fönstren och upplyste de taflor
med ord ttr bibeln igylleite skrift, sotii
hänga på iväggarita. Ester det att itågra
andliga sånger utförts af ett god blandad
kör, ackontpagnerad af den ivackra orgeln,
och altargudstjensteii förrättats, uppträdde
pastor Berfier på predikstolen, för att
hålla sitt utlofivade föredrag. Hatt är
eii äldre man med grått hår och tvär-
digt skick; hans uppsyn är klar; hans
blick lifivas medan han talar, och lyser
af en ungdomlig eld, bibehållande likiväl
sitt fridfitlla uttryck-

Hatt hade ivalt till text orden i Ga-
laterbresivets 5 kap. 1 v. ,,Till frihet
har Kristus frigjort oss; stått derföre
fast och låteit eder icke på nytt fångas
under träldoiitsok«, och han uttvecklade
denna text, delande sitt föredrag itiveniie
afdelningar: l) Förhållatidet till Grid,
2) Förhållandet till nästan. Hait talade
derivid ont de hedniska folkens gudsbe-
grepp, som ivanligeit baserar sig på fruk-
tan. Fruktan drifiver dem att offra, för
att blidka gudarne. T. o. m. hos ro-
mare och greker spårar ittan denna fasa
för att iväcka gudarnes harm; — och der
ingett gudsfruktan fanns, der fruktade
man ödet, det oblidkeliga ödet. Det is-
raelitiska folkets lag war sträng och kän-
slatt af att icke kunita uppfylla den in-
gaf äfiven dem fruktan och oro-

Jestts Kristus frälsade folkeit frått
denna skräck och fasa. Hait lärde dent,
att den högsta frihet består»ttti, att ej
mera lyda under sina egna böjelser un-
der synden, meit att friivilligt offra kär-
lek och lydnad åt sitt fader. Barnet fruk-
tar ej faderns ivrede, men iväl att göra
hotioin emot. Med afseetide på lärarite
i Jsrael citerade talaren Frälsarens ord:
Math. kap. 23, v. 8—10: ,,J skolen
icke låta kalla eder mästare (tnäitres),ttj
ett är eder mästare, men J äreit alla
bröder. Och J fkoleit icke kalla någon
på jorden eder fader, ty eit är eder fa-
der, han svin är i himmelen. Och J
stolen icke låta kalla eder mästare (c1i-
rectenrs), ty en är eder mästare, Kri-
stus. Den kristne är sålunda frigjord
från hwarje dominerande inflytande, som
skulle ställa fig emellan hatts Gud och
honom; — han får fritt ii lkas sin far
och umgås med honom.

Hurtt hastigt bleftvv ej dessa den krist-
nes förnämsta rättigheter omtivistadel —
Hierarkieits iväxaiide wälde tog slutligen
öfiverbaiid, twånget inkräktade på sant-
tvetsfrihetett; men då det nådde sitt höjd-
punkt, mötte det skarpt motstånd. Det
ivar då, som reformatorerne uppträdde
och modigt kämpade för religionsfriheten.
Eit stor seger manus-, minnet af den
fira ivi nit, men tvi få ej nedlägga toap-
nen, fortfarande måste tvi kämpa. - Ka-
toliker och protestanter, alla hafiva tid-
tals uppträdt såsom mästare, och tvi
hafiva dock endast ett mästare, som är
Kristus, tvår Herre.

De kristne likna ivandrare kring foten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskwecko/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free