Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjåt ost sk Gud.
iJsorts frän n:o —t-5",i.
Så lättge tvi dtväljas i detta tälthus,
tvår sittliga och bräckliga ttopp, komma
tvi dock alltid, huru öftversntiitucrlig tvär
frid än understundom må tvara, att i
djttpet af tvår själ längtansfullt sucka:
»närniare Gnd till dig. närtttare dig«.
Tett ftarpsinnige, as Gitds aitde tipp-
fylde apostcleu Paulus, htvilkctt ock toar
benådad tited höga omedelbara uppenba-
relser, hade icke heller fattat det fullkom-
liga, tttedatt han tvar på jorden. Of-
tvertoäldigad af Gads storhet utbrister
han i Rom. 11: 353—36: ,,O, htvilket
djttp as rikedotn och tvisdom och kttttskap
hos Gtidl Hnru outgrundliga ärti icke
hatts domar, och huru otttransakliga hans
ivägarl th hivetn har kättt Herreugs
sinne? Eller htvetn har tvarithans råd-
giftvat«e? Eller hivcin har giftvithotiottt
uägot förut, så att det skulle tvarda ho-
uotit återbetalt? Ti) af honom och ge-
ttottt hottoitt och till honom ärv alla ting-
Hottottt tvare ära i eioighet! thtteit««.
Att då mycket af Gttds uppenbarelse
äitntt är för oss ett hemlighetsfullt djup,
det må icke förundra eller oroa oss.
Låtont oss tro och tillbedja!
Wi förstå titt ettdels och prosetertt en-
dels. Men ttär det kommer, som är
fullkomligt, då skall det förstvinna, font
är ettdels. Ty titt se tvi genom enspe-
gel på ett dunkelt sätt, men då a n-
sigte tttot attsigte (l Kor. 13).
Nu söka tvi att lugna toåra hjertatt äf-
tveti under den smärtsammaste aga nted
deii fattningen, att Gttd liktoäl älskar
oss och gör oss godt; men dåskolatvåra
hjertatt spritta af fröjd, när tvi fe,.
httru innerlig och trofast denna kärlek»
tvar, icke minst då, ttär den ivar oss
djupast fördold. Ntt bjuda tvi till att
sjunga: ,,All a Herretis toägar äro god-
het och sanning«, äfwett när tvi måste
uppgifiva planer, sottt tvi efter bästaför-
stand uppgjort under ödmjuk bött till
Gud, och då kära, länge närda förhopp-
ukttgar måste offras; men då skola tvi se
långt bättre, ätt tvi här kunnat ana, burit
sant det är, att för dem, sottt älska Gud,
santtverkar allting till det bästa-
Mycket i Gads toerldsstyrelse, i såtväl
smått sotii stort, ivåga tvi titt icke för–
djupa oss uti, ty det tvarder oss för
fwårt; men då skall allt bliftva klart för
oss på ett sådant sätt, att tvi skola ut-
brista: ,,Satina och rätta äro diita do-
tnar, Herre Gud,dttallstvåldige« (Uppb.
lit: 7)· Storheten af nådens frälsande
makt skall då tvarda uppenbar, och Gads
kärlek, rättfärdighet och tvishet fullt as-
slöjad för tvåra saligt häptta blickar.
»Salige äro de renhjertade, ty de skola
se Gud««.
,,O, hivad salig fröjd att på jorden re’n
Haswtt sällskap med sitt Gud!
Att som toän till tvätt, i hivad nöd sout
helst
Fritt få skicka honom bud.
Ack, ditt kärleks djup och din kärlets
höjd
Kati jag dock ej fatta fullt,
Förräit der hos dig, dtt ock slttter mig
J din öpptta famn så httldt«.
Men toidare heter det i tvåra oftvatt
attsörda textord: »O ch hatts nam n
skall tvara på deras pannor«.
De, sotn stå inför Guds ansigte, skola
återstråla Gttds tväfen, såsotti en klar
spegel återgifttter bilden. Ont ett barn,
sottt är fullkotulikt likt sitt fader (otu ett
sådant finnes), katt inatt säga,att faderns
namn är på dess panna. Så är det
med Gads förhärligade barn; deras hitti-
melske faders namn är på deras pannor.
Dett enfödde fottett är den osynlige Gn-
detts afbild, och de svitt tillhöra foneti,
äro förutbestämde att bliftva lika hatts
bild (Rom. s: 29); följaktligett skola äf-
tvett dessa i sitt fnllkontttade härlighets-
tillståttd wara afbilder af Grid.
Tänk, allehanda syndare, hivaribland
många tvorv stora brottslingar, nedsölade
i all uselhet, nu benådade, renade, hel-
gade och upphöjda, så att de hafkva Gttds
heliga, härliga och skötta namn på sina
pannor! Härtvid må titatt tväl fråga
med Nikodemus: ,,Httru katt detta ske’«?
Stoaret ligger tvår text. Ty att Guds
ttatttn är på deras pannor, det är ett
följd eller tort-katt deraf, att de se hans
attsigte-
Denna ett tnettniskas förtvattdlitig till
likhet med Gttd börjar då Kristi bild
får tif i hennes själ, så att hon
på ett tv er k l i gt sätt fattar h v tt o ttt
såsom sitt tvisdom, sitt rättfärdighet, sitt
lif. Att för nöds fkttll taga sitt tillflykt
till Jesus och få syn på honom sitt egett
fnllkotnlige frälsare frått all synd, det
gör honom dyrbar för hjertat.
Många, sottt icke haftva sitttte för det
egentliga tverldsiväsendet, hindras att
tomma till Kristtis och fatta hvnom,deri-
genom att de icke kttntta låta bilden af
sig sjelfioa fara. Te ärv jtt kristna,
ltaitra tron på syndernas förlåtelse, titts-
tva kanske tång tid fört ett ,,kristligt« lis
och ntöftvat ,,kristlig«« iverksanthet —- huru
skulle de då ktttttta ens på alltoarfrukta,
att de iiro utatt Kristus. De synas sig
fjelftoa, och de fleste andra, tvära såda-
na. att de böra haftva det bästa hopp
otu att tillhöra Krifttts, och så aflägstta
de sig genom ett sitt cgetträttfiirdighet jtt
ttter och itter frått sanningen. Månne
de någonsin skola tvaktta till insigt ont,
att det är deras kristendom, ittett icke
Kristus, svin är dess lif? Joh. Z: 39,40·
Andra åter se sitta synder och sitt ittre
mettnifkas förderf och kttitua icke taga
blicken fråit denna, låt tvara satttta bild
af dettt sjelfma. O, att de kunde förstå,
att det är endast seendet på den upphöj-
de meuttiskofotten, Gttds lam, soitt bort-
tager tverldens synd, sotn medför fräls-
nittg. ,,Htvar och en. som ser sonett och
tror på honom, skall haftva etvigt lif«
(Joh. 6; 40). Kristus måste sålunda
genom den helige andes kraft medels
eivangeliunt födas i tvåra hjertan, och
då tvarda tvi nya skapelser i Kristus
Jesus.
Denna inre förändring tvisar sig ofe’-
bart i ett nytt leftoerue, icke i ett blott
sedlig och front tvattdel, utan i ett gud-
aktighet, sotn går ut på att upphöja Kri-
stus Jesus och har likhet itied Jesit he-
liga tvandel. Se Fil. 2: 5 och 1 Joh.
2: 6. Det är dett kristnes uppgift på
jorden att framställa Kristi och Guds
bild för werlden. Kristi tvitttten och lef-
toande bref skola tvi tvara tttidt i ett ond
werld. Oni denna sak säger aposteleii
Johannes följande djupa och behjertans-
tvärda ord: ,,Jngen har någonsin fett
Gud. Om tvi älska hwarattdra, så för-
bliftver Gttd i oss, och hatts kärlek är
fullkontttad i oss«« (1 Jtih. 4: 12). O,
att tvi bröder och systrar, genom ett
sjelfuppoffrattde lis i helig kärlek kunde
giftoa tverldeit ett föreställning otn,hitrtt
dan Gttd är! De skulle kanske då börja
längta efter att lära känna barmhertig-
hetetts fader och all hugstvalelses Gud.
Denna ittre och yttre förivaudling fort-
går hela liswet och är beroende deraf,
att tvi se på Jesus och förbliftva i ho-
nom, ty då förbliftver han i oss genom
anden, werkande bos oss det, sottt är ho-
ttout tvålbehagligt. »Men tvi alla, svitt
med aftäckt attsigte skåda Herrens härlig-
het i ett spegel, tvarda förtvandlade till
samma bild från härlighet till härlighet-
såsom frått Herretts attde (2 Kor· B:
18). Först då tvi se Gttd attsigte tttot
attsigte tvarder denna tvår förtvattdling
till hätlighet fullständig- Hurugtvårt lis
då och derefter skall gestalta sig, derotn
kuntta tvi ingenting säga. Det är oss
nog att tveta, att hjertats längtan att
tvara såsom Jestts och att se Gud, då
skall bliftva stillad. Mina älskade, tvi
tiro nit Guds barn och det är icke äntttt
uppenbart hivad tvi skola tvarda, ntett
tvi tveta, att när hatt tvarder uppenbar,
skola tvi bliftva honom lika, ty tvi
skola se honom såsom hatt är
(1 Job.’ Z: 2).
,,B·liftva Jesus lik och honom tjena
Ar det mål, hwartill mitt hjerta trår,
Att, svin Jesus toerka, tala, metta
Ar den tanke som för själen står.
Kunde hatt mig giftva styrka
Att i allting honom dyrka,
Att i allting likna blott
Honont — o, det tvore godt«!
E. P.
Hindaggskolnn.
Textutredning
S ö nda gett den 2 Deeentli.1888.
IDotttareboken 2: 1l— 28.
Israel under domare.
Jsraels bartt gjorde det
ottdt ivariHerreusögon och
tjettade Baal, och öftvergåf-
ivoHerren,derasfäders Gud,
som hadeförtdettt ttt itr Egyp-
tens land, och följde andra
Gttdar efter, af defolksgu-
dar, font bodde omkring dem,
ochtillbådodetttochförtiirna-
de Herreti.o 11—23.
Lattdet tvar eröftvadt och skiftadt emel-
latt de olika stammarna. ,,Alla tvilkvr
för ett lyckligt solk- och statslif tvoro nu
gifna. Jsrael egde ett land, sottt flöt
af mjölk och honung; ett religion, sotn i
sig inneslöt lifskraftiga frön, till hela
toerldens frälsning; ett författning hivats
omedelbara hitftvttd tvar Jehovah sjelf,
hivats själ toar folkets tro-. (Kurtz.)
Allt skitlle titt tvidare tttioeckla sig, till
ett tvitttiesböt«d för alla folk ottt httrtt
det folket är, font har Jehovah till sitt
konung och fader. Men httrtt låttgtblef
icke tverkligheten efter idcetn Kort före
sitt död befalde Josua, att Israels folk
skulle utdriftva kanattiterita och icke tåla
dent ibland fig.
Jsrael aktade ej härpå. De fram-
gångar de under Josuas tvisa anförare-
skszp hade haft och den aktning de äftvett
hos kanattiterna. som ännu bodde qttiar
der i landet, just genom dessa framgån-
gar lyckats förskaffa sig, gjorde dem ty-
toärr blinda för litvarje fara och tipp-
toäckte fttart en allmän sjelfbelåtetthets
och högtnodskänsla.
Wisserligett hade de stvarat JofttaT
»Allt det Herreit har sagt det ioiljtt nii
göra och hålla«; ntett det gick med detttt
löfte stnn ttted så många förttt högtidligt
afgifna, de bleftvo lättfärdigt brutna.
Jsrael lydde icke Jostta, deras kvitt all
olycka. De läto kattattiterna bo qtvar i
landet De tålde det folk, östver bivil-
tet tillspillogifningens dont toar uttalad,
ja, de icke blott tålde dem — den etta
öftverträdelsen föder så lätt den aitdra
- de itiglngo sttart äktenskap ttied dem
och tjetite deras afgudar.
Det ivar just detta stun Josttit hade
förutsett. Derför hade han tvättligeu
tvarnat dent, Jos. 23. Tyioärr synas
Josuas ord haftva bliftvit lika hastigt
glömda sottt de bliftvit uttalade. De
röjde ej ttr tvägett det sottt tvar hindret
för ett fortfarande wälsignelse i Kattun.
Derför lät Herrett ske som Josua hade
förutsagt, fienderna bleftvo mäktige, israe-
literna sivaga och dermed följde mycken
både inre och yttre nöd.
Heltt Dotnarebokett — svitt tvi tttt del-
ivis kotnitia att betrakta och läsa i sött-
dagsskolan — är ett framställning af
Israels tvanmakt och förtryck fatttt fien-
dernas makt och tyranni.
Hurn farligt är det ej att börja dag-
tiitga med sina och Herreits fiender. Det
tvar detta Jsrael hade gjort och det toar
detta — just detta -— sottt störtade dem
i så mycken olycka och så mycket elände.
Tet ivar bristande iftver, sotit så ttär
kotttttiv israeliterna att förlora det land,
sottt de ett gång intagit. Det är ofört-
stande iftver, font hittttnelett ofta förloras.
Nät: många af dent, sottt haftva hört
ordet och strax gladeligen tagit det och
haftva gjort mycket och med glädje hört
Kristi tjenare, dock skola förgås, Matt-
13: 20, borde icke detta upptväcka oss
ur tvår säkerhet? Jagenting är ioädli-
gare för ett kristen än den ställningen,
att hatt förgäter sin uppgift och sitt mål.
Han är då mer ätt någonsin annars ett
lätt ros för fienden. Derför har Guds
alltvishet gjort det nödtvändigt för oss
att kämpa, så framt tvi tvilja tvarda
saliga. Käntpen sör att komma in genant
den tråttga porten; ty många, säger jag
eder, skola söka att inkomma, och skola
dock icke kutttta det. Luk. 13: 24. Arbe-
tett med fruktan och bäfivait på eder
frälsnittg. Fil. 2: 12. Wiitnläggett
eder derför att göra eder kallelse och ut-
korelse fast. 2 Petr. 1: 10 tn. fl. ställen·
Många sorgliga nederlag och deraf
föranledda djupa bekymmer och mycket
elände skulle tvi font tro på Herrett be-
spara oss, ottt tvi mer aktade härpå-
Må Israels historia under Domaretidett
titt få bärtt till oss just den lärdomen
att, ont tvi ändtligett tvilja tvinna seger
östver tvåta andeliga fiender, icke inlåta
oss i några som helst underhandlingar
med dem. tttatt troget bruka de attdliga
toapett Herrett satt oss i händerna och
så stund för stund kämpa ett trons kamp,
tills segern är tvttttttett och tvi få lönen.
Jttgett tröttes tttatt att hatt redeligcn
kämpar.
Aninärkningar och ordför-
k l a r i tt g a r:
1 Baal = (herre, herskare) tvar,
om icke den högste, åtminstone näst den
högste afgttden hos senieiertta och med
blott annat uttal, Bel, äftvett hos baby-
lonierna. De affällige israeliterna dyr-
kade honom såsom tvår text attgiftver,
v 11, under Domaretideu, och sedan
hade han i Juda understundom, och i
Israels rike nästan oafbrtttet sitta testi-
pel, altaren och bildstoder. Mait kätt-
tter icke den kttltus, sottt egnades honom.
Men talrika tvoro hans prester. Man
antände röktvetk till hatts ära och bragte
hottvtn blodiga offer t. o. tn. af barit-
Jer. 19: Z. Prestertta dansade derun-
der omkring altaret och ristade sig med
kniftvar, ottt icke bönhörelse genaftföljde.
De fleste tro, att ursprungligen solen
under detta namn dyrkades-
2. Utotn Vaal, svlgttden, dyrkade Is-
rael under den tid, som nu följer. äf-
tven Astarot eller Astatte, ttiåttgttdinttan.
Så hade då af ett påkommen likgiltighet
och tröghet, sottt lätt kunnat öftvertvinnas,
ett otrohet bliftvit rådande, sotn slutade
i ett öppet asfall if.ått lefwande Gud.
Ntt drog på grttttd häraf Herrett sitt be-
skydd och sitt lijelp ifrån dent, tväl icke
så, att han för alltid öftvergaf sitt folk,
tticti toäl så, att det skulle känna hela
tyngden och de hemska följdertta af sitt
förbuttdsbrott. Detta toarade under ett
tidrytttd af titer ätt 300 år.
s. D.tttaretidett sträcker sig från år
1430——1080 f. Kr.
(Efter Sattniiigsivittttet).
Till salu.
Missionsliiikiiattielit.
till Alexaintersgalatt 4ll.
Sttbskrithion å Tidskriften
f61" Ki·ist«lig tro och bildning.
Utgitkscn at K. H. Grez. von
Shetele och U. L Ullman.
Posse-tele
JULELAPPAB.
stäm aclt tittatlra pappors-
artist-tn.
Fönstet«skä-t«tttats,
Tidnings väskor-,
Handslc- och Näsduks etuitt.
Notgönttnare,
Bref-, Bomb-
skor,
Skrifbords mattor,
Latnp- och Ljusstaks mattor,
m. m. m. m.
Missjonsholchtitttlcln,
48 Alexander-ogärna 40.
och Kammvä-
Divokso.
W Tisdagen den 4 Dec.1888
anordnas en försäljning i Amons-
hnict till förmån för inre missionen
Gåitvor till densamma mottagas
tacksamt i Misfionsbokhandeln Alex-
andersgatait 40, i fru Hellmans bu-
tik Alexandersgatan 48 samt iAlli-
ansliuset.
Helsingfors, Huftvttdstadsbladets tryckeri, loss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
